Jag vaknade strax efter fyra i lördags morse av att ventilen i köket smattrade vilt och vinden tjöt i ventilerna under fönstret: ”Åk uuuuut till bååååååten!” Jag reste mig sömndrucket i sängen och såg trädkronorna utanför stå och headbanga vilt mot marken. Fan! Det här kommer mitt båthus aldrig klara.
När jag kom ut såg jag till min överraskning att både båt och båthus stod kvar. Det kändes förtroendeingivande. Huset hade förvisso gått upp lite här och där men det var snabbt ordnat. Jag hade hört på nyheterna att vinden skulle mojna under dagen och på söndag skulle det vara lugnt, så jag cyklade hem och kände mig lugn. Det blåste väldigt mycket men jag kunde inte avgöra om det var för attt jag hade motvind eller för att det började blåsa upp.
Väl hemma igen blev det tydligare och tydligare för varje timma som gick: det började blåsa upp ännu värre än föregående natt. Det stämde inte riktigt med väderleksrapporten så som jag kom ihåg den. Träden kastade sig om möjligt ännu hårdare mot marken och det var mörkt och kallt där ute. Blåsten kulminerade någon gång sent på kvällen eller under natten. Jag sov förhållandevis ganska bra, bättre än föregående natt, men inte för att jag var säker på mitt båthus utan mer för att jag kände att, äh, nu skiter jag i båten. Antingen står den och huset kvar i morgon eller så har det blåst bort och då cyklar jag väl hem och ändrar titeln på bloggen till ”Han seglade en sommar”.
När jag kom ut på söndagen hade halva presenningen blåst bort. Det var en otäck känsla att se sitt båthus gapa tomt mot himlen. Men det var en del andra presenningar som också fladdrade i vinden. Ett och annat båthus hade säckat ihop också. Först tänkte jag bara göra fast presenningen igen, som den var förut, och sedan cykla hem och ta det lugnt resten av dagen. Men när jag ändå är här, tänkte jag, kan jag väl lika gärna ta tillfället i akt och lägga om presenningarna lite bättre?
Sagt och gjort. Men det var inte enkelt. Jag höll på i sex timmar och kånkade och stånkade med de där presenningarna. De är mycket tyngre än vad man kanske kan tro. Men nu ligger de dubbelt i stället. Om det inte blåser alldeles förfärligt mycket tror jag de ligger kvar också. Poängen med dubbla presenningar är att de är lite tätare och den inre presenningen ska hindra kondensen från den yttre att falla ned på båten.
Vi får se. Det blev lite provisoriskt ändå, trots att jag höll på hela dagen och blev alldeles grön i huvudet av plasten från presenningarna. Jag ska försöka åka ut till helgen och kolla hur det ser ut och kanske lägga om lite. Just nu är det väldigt öppet i gavlarna.
