Jag blir kvar här ytterligare en natt. Det blåser för mycket för min lilla båt och min kunskap om segling. Jag gick upp på en hög klippa för att sms:a en kompis och mobilen blåste nästan ut handen på mig.

Det här är ingen bra start på veckan. Jag förväntas vara på jobbet i stan senast kl. nio i morgon. Jag får ringa så snart det går i morgon bitti och förklara vad som hänt och sedan ta ut en semesterdag när jag kommer tillbaka.

Det är något med ljuset, luften, blåsten och ljuden i dag som gör att det känns som höst. Jag går upp på en klippa, vänder ansiktet mot vinden likt en vindflöjel och ser ut över fjärden. Jag känner att ett slags skifte har ägt rum. Det känns i eller med mitt väsen. Hösten är på väg. Det är fortfarande mycket sommar kvar, men visst är krönet nått och passerat, hösten är i antågande. The Flying Change. Punkten där en rörelse stannar av och för ett ögonblick är stilla innan den vänder tillbaka. Hösten är här. Igen.