Båthelg

Byte av gångjärn. Varför snurrar den åt ena hållet på styrbords sida och åt andra på babords? Jag måste ha en ny upphängningsanordning till utombordaren.

Hemma igen efter en helg i båten, dock endast bryggsegling. Jag hade fullt upp med att fixa och dona från morgon till kväll men hann bara hälften av det jag ville. Det var likadant med träfolkan. Antingen är jag alltför optimistisk i min planering eller dålig i mitt genomförande. Jag är ingen vidare list-människa. Jag undviker helst att skriva upp en lista med saker att göra och genomföra dem systematiskt, jag fnular hellre omkring utan en uttalad plan och om jag får göra det tillräckligt många varv/gånger brukar jag få med alltihop. Intuitivt och behagligt. Men det kräver tid, vilket jag inte hade särskilt mycket av i helgen, därför hade jag för en gångs skull en lista med saker att göra. Jag fick träna på att systematiskt gå igenom den och pricka av allteftersom (det är skönt!) och t.o.m. prioritera (om) och stryka vissa saker som får vänta till nästa gång. Bra träning!

Det viktigaste var att få dit nya motorn och ta hand om gamla, det hann jag. Det var ett meck att först vända och backa in båten med aktern mot bryggan, säkra motorn med ett rep utifallatt, lossa försiktigt och lirka av motorn från fästet och lyfta upp den på bryggan utan att tappa den i vattnet eller få ryggskott. Sedan det omvända för att få dit nya motorn. Och klura ut hur den ska sitta och hur jag fäller upp den (på sidan, annars tar den i) och hur allt annat fungerar. I den processen insåg jag att motorfästet måste bytas. Den där träbiten som motorn skruvas fast på är mer eller mindre rutten (liksom rorkulten var) och skruvarna som anordningen sitter fast i båten med, är rostiga. Det känns särskilt viktigt att byta motorfästet nu när jag har en enstånka som vibrerar därefter.

Fin J-17 i sommarhamn, snart redo för segling.

Jag hade med mig borrmaskin för att borra bort några popnitar på ett par trasiga gångjärn till en lucka i aktern. Jag har alltid haft borrmaskin med sladd tidigare, men den här har batteri och det kändes mycket smidigt. Det var svårare än jag trodde att borra bort popnitarna, men när jag hittade rätt dimension på borren (5 mm) gick det lätt. Jag hittade ett gångjärn som passade i de gamla hålen, tyvärr inte två, men jag hade ändå inga skruvar och muttrar som passade till. Jag rengjorde med lite aceton och täckte hålen med silvertejp. Jag får ha med mig två gångjärn och passande skruv+mutter till nästa gång.

Jag hann inte undersöka varför jag inte får upp storseglet hela vägen upp: är det fallet som snor ihop sig på något sätt där uppe, eller är det seglet som kärvar? Jag har inte tillgång till mastkran men har en idé om att lossa seglet och fästa en lina där i stället och bit för bit pröva att hissa och dra ned storfallet och se om det löper som det ska. Om så är fallet är det kanske seglet som strular. Ev. att bommen sitter för högt, men jag har tittat på bilder av andra J-17 och jag tycker att bommen verkar sitta som den ska. Jag får fördjupa mig i det där nästa gång. Hursomhelst vill jag lösa det innan jag ger mig ut och seglar igen.

Annars: jag bytte den tunga draggen på 10 kg mot ett Bruce-ankare på 5 kg, kompletterade verktygslådan med en tång och några schackel och låsringar, möblerade om lite mer för att försöka hitta en bra plats till allting och i övrigt fortsatte att bara bekanta mig med båten. Det kändes värdefullt, men vädret var strålande och vinden frisk och jag hade gärna varit ute och seglat i stället. Nästa gång.

Första seglatsen

Jag vaknade tidigt, vid halv fem. Det var råkallt och alldeles vitt utanför. När dimman lättade var vädret strålande, men fjärden låg blank som en spegel. Jag vankade av och an i hamnen: segla eller inte segla? Jag måste ju ha vind för att kunna segla, men det är kav lugnt! Det är kanske bäst att segla över till sommarplatsen en annan helg. Fast det känns ju trist att vara i båten en hel långhelg utan att segla, det är ju det jag är här för. Hursomhelst, i hamnen blåser det inte. Om det överhuvudtaget finns någon vind finns den där ute. Jo, jag måste ut och pröva i alla fall, jag kan inte åka hem utan att ha seglat.

När jag kom ut på fjärden hissade jag storsegel och fock. Det blåste knappt men det rörde sig i alla fall framåt. Efter någon timma började det friska i lite och porlet från aktern övergick i ett mer fräsande ljud. Härligt! Vädret var fortfarande bra men det började mulna på. Och med det ännu mera vind. Att vända tillbaka till hamnen och segla över till sommarplatsen en annan helg var fortfarande ett alternativ, men vid någon punkt övergav jag det och bestämde mig för att nu får det bära eller brista: jag seglar över henne hela vägen.

Jag fick fick kryssa mycket i en alltmer tilltagande vind med några regnstänk här och där. Mina slag blev väl sådär, jag har en del att jobba på. Vid några tillfällen lade sig båten så kraftigt att jag släppte rodret lite och lät henne gå upp mot vinden och lugna ner sig lite (eller om det var jag som behövde göra det) annars kändes det stabilt och tryggt. Tyvärr fick jag inte upp storseglet hela vägen upp, så det var lite bukigt, annars hade vi nog seglat snabbare.

Sista delen av seglatsen gick jag för motor. Vädret blev sämre och regnet övergick från kortare skurar till mer ihållande. Vinden rev och slet i allt den kunde få tag i och kom från helt fel håll. Regnet hade gjort allting blött och kallt. Då ångrade jag lite att jag inte hade seglat över en annan helg i stället. Det kändes skönt att komma fram till slut och få lägga till på sommarplatsen. Jag fick hjälp av min mamma som dirigerade mig till rätt plats och som sedan gav mig skjuts in till Linköping för vidare färd hem.

En intressant helg med många lärdomar. Jag vill ha ett inplastat båtsportkort som vinden inte kan bläddra i och som tål inte bara lite stänk utan även ihållande regn. Tyvärr finns de inte kvar längre, de tillverkas bara i vattentåligt papper numera, vilket inte fungerade särskilt bra i dag. Jag behöver en utombordare med lång rigg och trycktank på 10 liter (och som startar när jag vill, inte bara när den själv vill). Jag behöver klättra upp i en mastkran och försöka kolla varför storseglet inte går hela vägen upp. Jag behöver fundera på hur jag kan säkra vattendunkarna nere i ruffen, så de inte far omkring så mycket under färd. Jag behöver ett Bruce-ankare på några kilo i stället för den dragg på 10 kg jag har nu. Jag behöver en hammare om jag vill kunna använda klippjärnen. Jag behöver en del andra grejer för att känna att jag har allt som en liten båt kan behöva.

På det stora hela: det känns skönt med en liten båt i plast som har en självlänsande sittbrunn, jag har mycket bättre koll på vant och stag och dess fästen och schackel och alla andra små grejer än vad jag hade när jag gav mig ut i träfolkan sommaren 2007, och det känns fantastiskt skönt och häftigt och spännande att vara ute och segla igen!

Mer båtpyssel

Natten kändes mildare än föregående och jag sov mycket bättre, kanske framför allt för att tricket med att hålla undan fallen från masten fungerar och jag slipper det ljudet. Det känns lite proffsigt att min båt är tyst och inte har det där karaktäristiska klackande ljudet från fallen som slår mot masten, som om jag vet vad jag håller på med 🙂

Vädret är mulet, kallt, regnigt och blåsigt. Det blir ingen segling i dag. Det får bli en natts bryggsegling till och sedan hem. Seglatsen får vänta till en annan helg när vädret är mer stabilt och varmare och jag vet att allt på båten fungerar som det ska.

Det finns mer pyssel att göra i båten. Jag börjar med att städa och rengöra den lilla verktygslådan, så jag vet vad jag har i den och slipper bli sådär kladdig och fnasig om händerna varenda gång jag tar i den. Sedan myggsäkrar jag båten genom att klippa till ett par bitar myggnät och limma för dem i luftintagen i luckan på fördäck och ut till sittbrunnen. Jag minns en hemsk natt i träfolkan när myggen strömmade in via samma två luftintag och höll mig vaken en hel natt. Bland det första jag skrev upp på listan över grejer till den här båten var myggnät och kontaktlim.

Det är tre vant på varje sida på den här båten, till skillnad mot träfolkan som bara hade ett på vardera sida. Spontant ville jag spänna vanten ganska hårt när vi mastade på, inte som fiolsträngar men inte alltför sladdriga heller. I torsdags nöjde jag mig med svaret ”Nej, de är bra som de är.” Men i dag fick jag besök av en god vän som har seglat och haft båt i hela sitt liv och som klev ombord och faktiskt kände på vanten och sade att de måste spännas: ”De ska inte vara jättehårda men de ska vara stumma. Såhär sladdriga ska de inte vara, då kan du få masthaveri.” Tack, vilken gåva det är med vänner som vill dela med sig av sin erfarenhet och sitt kunnande!

Prognosen för i morgon ser sådär ut, lite mulet men kanske inte så mycket regn och framför allt svagare vind. Nu när jag vet att focken fungerar och vanten är spända som de ska vara (hoppas jag, åtminstone bättre än tidigare) kanske jag gör ett försök att segla över båten till sommarhamnen i alla fall. Det beror på när jag vaknar och hur modig jag känner mig.

Felstagat

Natten var mycket kall och jag sov dåligt. Sovsäcken höll mig varm och det är gott om plats på britsen, men det knirrade, knarrade, kluckade och knakade hela tiden. Men det ljud som höll mig vaken var fallen som slog mot masten. I träfolkan lät det ganska charmigt, för de slog mot en mast av trä, men när en stålvajer slår mot en aluminium-mast (jag tror det är aluminium, det kan knappast vara stål, järn eller plåt) som är ihålig och står på båtens skrov, då blir båten som en resonanslåda och ruffen fylls av det där klang-klang-klang-ljudet.

Solen strålade från en klarblå himmel, fjärden glittrade och vinden var kall och frisk (enligt prognosen 5–6 sekundmeter med 9–10 i byarna). Jag borde ha varit ivrig på att komma i väg men upptäckte att min senaste erfarenhet av att segla själv i egen båt – masthaveriet i träfolkan september 2007 – påverkade mig och gjorde mig nervös. Oväntat, det har jag inte haft en tanke på. Jag hade svårt att komma i väg och en del av mig ville fortsätta bryggsegla hela helgen och vänta med första seglatsen till en annan gång.

Felmonterat förstag

Efter en del tvekan krånglade jag mig ändå ut ur hamnen. Det blåste ordentligt på fjärden och vågorna rullade stora. Båten ville inte stå upp mot vinden, utan vände sig med sidan emot och drev. Storseglet vågade jag inte försöka få upp, utan försökte med focken i stället, den känns enklare och mer hanterlig. Jag fiskade upp den ur förpiken, fäste den i fockfallet och började haka fast seglet i förstaget. När jag kom till nedersta hörnan av seglet upptäckte jag att det inte gick att fästa någonstans eftersom förstaget satt fel monterat: i det inre av de två hålen längst ute på fördäck. Jag borde ha kollat focken i hamn, då hade jag upptäckt misstaget i tid.

Jag slet och drog i utombordaren men den ville inte starta. Jag gav upp och drev bort in i en liten vik där jag försökte ligga för ankar, som aldrig riktigt fick fäste, medan jag försökte lösa problemet tillfälligt eller på något annat sätt än det rätta. Jag funderade på en liten bit rep som kunde löpa runt nedre delen av förstaget för att fästa focken i, men repet riskerar att nötas sönder av fästet till förstaget. En sådan där liten avlång ögla med en rak skruv i ena änden, då? Det skulle kunna fungera, om den är tillräckligt lång och når runt om förstaget. Nej, det riskerar bara att nöta sönder fästet till förstaget och då har jag ett masthaveri igen.

Korrekt monterat förstag med plats för fock

Till slut fick jag igång utombordaren och kunde köra tillbaka i hamn. Jag SMS:ade förre ägaren och berättade om misstaget och frågade om han hade några goda idéer om hur jag kunde rätta till det. Jag såg framför mig ytterligare en tur till mastkran och någon manöver jag inte skulle klara av själv. Men efter lite funderande kom jag fram till att jag borde kunna slacka backstaget lite, lossa förstaget och montera det i rätt hål, och spänna tillbaka backstaget igen. Det borde jag kunna göra själv utan att lägga mig vid mastkran. Jag SMS:ade H och frågade vad han trodde om det. Ja, tyckte han, och kom ned till hamnen för att hjälpa till. Det var skönt med assistans och någon som trodde på en, och det gick snabbt och smidigt att byta plats på förstaget.

Efter dagens misslyckade försök till segling och justering av förstaget är jag för trött för att segla, jag ligger kvar för ytterligare en natt vid bryggan. Jag försöker igen i morgon. Kvällen har ägnats åt mer pyssel och lära känna båten, och jag har bl.a. kommit på hur jag ska slippa att fallen slår mot masten, genom att fästa en sådan där gummistropp runt ett av vanten och dra ut fallen från masten lite. Nu är även min båt tyst.

Påmastning och ny rorkult

Förra helgen sjösättning, den här helgen påmastning och planerad första seglats till sommarbryggan som ligger på andra sidan Bråviken, en ordentlig dagstur på uppåt 8h. Utsikten från mastkran var hänförande som vanligt, särskilt en vacker dag med sol och blå himmel, och påmastningen gick bra med hjälp av den förre ägaren och H som bor i närheten och vars båtplats jag får låna några dagar.

Att rorkulten var dålig såg jag redan förra helgen. När vi mastade på i dag gick den av på mitten, den var genomrutten. En båt utan rorkult är som en bil utan ratt. Till nöds kanske man kan styra med ett kvastskaft, men om jag ska segla en för mig ny båt en hel dag i okända vatten med vindar som kan bli uppåt 10 sekundmeter i byarna, då vill jag ha en bra rorkult.

H ringde sin hyresvärd L och frågade om han hade en planka vi kunde såga till en ny rorkult av. Jo, han hade nog en bit som kunde passa. Sagt och gjort. Vi åkte hem till H och under några intensiva timmar jobbade han och hans hyresvärd (med viss assistans av mig) skickligt med att såga ut, anpassa, borra, hyvla till och slipa fram en ny rorkult. Min främsta insats var det sista momentet, att finjustera infästningen för rodret med en rasp. Till kvällen hade jag hamnens finaste rorkult, i gedigen och kvistfri ek! Tack H och L <3

Ny rorkult

Resten av kvällen har gått åt till att städa båten, kolla rep och ankare, fixa några grejer, slänga några saker som jag vid närmare eftertanke inte vill ha, försöka hitta en plats för allting och i det stora hela bara bekanta mig med båten och lära kroppen var båten börjar och slutar någonstans på längden och tvären och framför allt på höjden nere i ruffen, så jag inte ramlar i sjön eller slår i huvudet hela tiden.

I morgon är det dags att börja seglatsen söderut till sommarbryggan. Men i natt blir det bryggsegling, min första natt i båten.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.

Vårrustning

Nyckfullt aprilväder med värmande sol, kalla vindar och en kortare hagelskur, men på det stora hela uppehåll. Slipa bort det lösa på gamla bottenfärgen, rolla och pensla på ett nytt lager bottenfärg (+ ytterligare en snabb strykning i morgon bitti). Linolja in lite trädetaljer, lägga dynorna på plats, hitta sprayhood:en och kolla att allt som ska ligga i båten finns med och på plats. Klart, mer eller mindre. I morgon sjösättning.