Jag seglade med brorsan i helgen. Det var kul och fungerade bra, vi skulle nog kunna vara ett bra team på en kappseglare. Den här gången blev det inte mycket kappsegla av, trots att jag fick upp storseglet hela vägen och blev av med den där bukigheten nere vid bommen – med hjälp av silikonsprej, det var så enkelt – men vi var tvungna att kryssa mest hela tiden och de andra båtarna seglade i åttor omkring oss. Efter lite om och men hittade vi en fin, men myggig, natthamn på nordöstra sidan av Galtholmen. Dagen efter fortsatte vi att kryssa ut över Finnfjärden och rundade Segelskär innan vi vände tillbaka igen. Det var fint men alldeles för varmt. En ”värmebölja” för mig är 26-27 grader, inte uppåt 30.
Månadsarkiv: juni 2020
Jungfruturen
Jag räknar inte seglatsen över till sommarhamnen från Nävekvarn för några veckor sedan, så morgonens seglats var min jungfrutur med den här båten. Jag anlände hamnen redan i går kväll men det var kav lugnt, så det fick bli en natts bryggsegling. Jag vaknade efter fem i morse, tog ett dopp, spände vanten lite (nu börjar de kännas ’stumma’, tycker jag), tog bort bomkapellet och hektade på focken i förstaget, drog i gång motorn (ett drag), lossade förtöjningarna och backade sakta ut från min bryggplats.
Det var mer kav lugnt än att det fanns någon rörelse i luften att segla med, men det var enkelt och odramatiskt att hissa seglen. Jag seglade ett par timmar, det friskade i lite ute på fjärden, vinden vände lite och jag fick göra några slag och kryssa en bit, sedan revade jag och lade till vid en liten kobbe för frukost och ett dopp i det blå.
Det märktes att det var länge sedan jag lade till med egen båt själv, det blev mycket spring fram och tillbaka mellan förtöjningslina och ankarlina för att dra in och släppa efter, dra in och släppa efter, så att båten låg bra till. Till slut fäste ankaret och det gick att dra in båten tillräckligt nära land för att komma av och ombord.
Förtöjningen var nog bra men platsen inte helt optimal. Farleden går förbi utanför och när vågorna efter en större motorbåt rullade in och båten låg och sträckte sig mot klipporna, var jag glad att det var brant och djupt och att ankaret höll båten på plats, annars hade det kunnat sluta i katastrof. Men jag låg kvar på platsen, jag skulle inte stanna länge och det borde vara lugnt på Midsommarafton. Nästa gång jag söker en plats att lägga till på, ska jag ta hänsyn till vart farleden och eventuell passerande trafik går.
På vägen hem bytte jag lösningen för fockens fäste mot båten – en karbinhake i fästet på båten och ett schackel i seglet – mot ett nyckelschackel i seglet i stället. Enklare, snyggare och verkar fungera lika bra, eller bättre: seglet sitter närmare båten och den där lilla bukigheten längst ned i focken försvann.
Bukigheten i storseglet kvarstår dock. Fallet löper fritt och kan hissas hela vägen upp, men seglet stannar någon eller två dm längre ned. Spontant tänker jag att segel ska väl hissas upp hela vägen, men det kanske alltid är ett par dm kvar till själva masttoppen? Jag har inte tänkt på det. Vad jag däremot vet, är att i andra änden ska seglets nedersta hörn in mot masten sitta i den där konstiga kroken med två små ”armar”, vilket det inte gör nu.
Bommen kanske ska sänkas för att sträcka seglet? Men då hamnar bommen i ”hålet” där man trär in den i masten, och då ramlar den ur masten. Bommen kanske ska sitta under hålet, inte ovanför? Men det verkar konstigt. Det finns ett litet beslag som skruvas fast i likrännan för att hålla bommen uppe, men det kanske ska sitta åt andra hållet och hålla bommen nere? Eller så är riggen felstagad på något sätt och beter sig inte som den ska vid segling och slätar inte ut seglet. Eller så är seglet bara gammalt. Eller…
Det är mycket med segelbåtar, riggar och segel. När jag söker på webben hittar jag mycket info i olika forum och manualer om hur man mastar av och på, hur man spänner vant och trimmar en rigg, men inte en rad om hur bommen fästes i masten. Det är väl en sådan där självklar sak som alla vet. Bra, då kommer jag snart att springa på någon som kan berätta för mig 🙂
Ny fixarhelg
Hemma igen efter ytterligare några dagar i båten med fixande och donande, utan att segla. Från början hade jag tänkt vara hemma den här helgen, jag behövde vilan. Men senast jag var i båten blev det uppenbart att utombordarfästet måste bytas – omgående. Och jag hade en del annat också som jag ville bli klar med före jungfruturen (jag räknar inte seglatsen över från Nävekvarn, ”det var transport” som båtgrannen sade). När jag listade alla saker kändes det bättre att åka ut till båten och fixa dem än att vara hemma och försöka vila. Så är det ibland.
Storfallet var enkelt åtgärdat. Det hade bara lagt sig om bomfallet (eller ”dirken” tror jag det också kallas). Det var nog därför jag inte fick upp seglet hela vägen under transportseglingen till sommarhamnen.
Kolla samtliga fästen för vant, stag, pollare, etc. under däck var också enkelt åtgärdat. Och skönt att göra. Allt såg okej ut och kändes bra.
Spänna vant och stag. Att de var för sladdriga visste jag, men hur mycket skulle jag spänna? En god vän till mig tyckte att jag skulle sträcka dem ”inte alltför hårt, men de ska vara stumma”. Okej, hur känns det när vanten är ’stumma’ då? När jag sökte i ämnet på webben (på duckduckgo.com), förstod jag det som att det i huvudsak finns tre olika sätt att få till rätt spänning i vant och stag:
- ett instrument som utifrån vajerns tjocklek anger spänningen,
- tejpa fast en 2 m lång tumstock på vajern och spänna tills vajern sträcks ca. 2-3 mm,
- gå på känn.
Mitt samlade intryck utifrån den information jag tog del av, var att de flesta seglar omkring med alldeles för löst spända riggar. Eller som en seglare skrev, att det ska göra lite ont i själen när man spänner det sista i ett vant. Det låter väldigt hårt i mina öron, men det verkar finnas utrymme för att dra åt utan att jag behöver oroa mig alltför mycket. Jag spände förstaget och drog åt backstaget, klev av och kollade att masten inte lutade framåt, justerade ett par vant på babords sida och kände efter att det var ungefär samma spänning i motsvarande vant/stag på andra sidan. Det kändes bra. Om de är ’stumma’ vet jag inte, men mer spända.
På natten vaknade jag runt halv tre för att gå ut och kasta vatten. Det var stilla, tyst och magiskt vackert. Båtarna låg som sovande djur vid bryggorna och månen stod vackert i den ljusa sommarnattshimlen i en rigg några båtar längre bort. Även bryggsegling har sina sidor.
Helgens stora projekt var att byta utombordarfästet. Fjädrarna fungerade inte (när man lyfte motorn, lyfte man hela motorns tyngd), det låstes i läge genom ett par aluminiumbrickor (markerade med rött i bild) och i allt övrigt var det rostigt och murket. Ingenting man vill hänga en ny SELVA utombordare på.
Jag började med att vända på båten och parkera med aktern mot bryggan och häkta av motorn – utan att tappa den i vattnet. Jag upptäckte att anordningen var fäst med fyra skruvar, trots att det är åtta hål i den, men läste i manualen till den nya anordningen att det räcker med fyra skruvar. Det finns åtta hål för att man ska kunna justera positionen i höjdled. Skönt, då slipper jag borra nya hål.
Att skruva bort det gamla fästet gick utan problem. Skruvar och brickor var kanske inte så genomrostade och förstörda som jag först hade befarat, men för att vara ett fäste för en utombordare på en segelbåt var de i ett bedrövligt skick. Det kändes skönt att få bort dem och att bära bort det gamla fästet till metallåtervinningen.
Träbiten som satt som en distans mellan fästet och akterspegeln, för att kompensera för att aktern är sned (positiv/negativ, jag vet inte vilket), var lite kinkig att få bort, men med en kniv och en hammare gick det bra. Både träbiten och ytan på akterspegeln under såg fräscha ut.
Till det nya utombordarstället hade jag köpt en konstruktion i aluminium med samma funktion som träbiten. Men jag upptäckte snart att den inte fungerar om det finns förborrade hål i akterspegeln. Hur jag än vände och vred på bitarna, hamnade hålen lika långt till vänster eller höger om de befintliga hålen som bitarna var breda, antingen gentemot akterspegeln eller det nya fästet.
Tur att jag inte hade bränt upp den gamla träbiten i min iver att bli av med det gamla och skruva dit det nya. Det nya fästet fick sitta på den gamla träbiten. Jag testade först att skruva dit hela konstruktionen utan sikaflex och låsmuttrar, för att kolla att allt satt som det ska. Jag fick borra upp ett par hål med någon mm eller två, annars gick det bra att återanvända träbiten och de gamla hålen för det nya fästet.
Den tunna skärbrädan i plast som jag hade tagit med mig för att ha på insidan av akterspegeln fungerade mycket bra. Med en liten japansk multisåg, som är bra att ha i båten, sågade jag till skärbrädan i lagom storlek. Jag borrade hålen lite fel första gången, men det fanns plats att vända på skivan och försöka en gång till. Resultatet kändes mycket bättre än de rostiga skruvar, muttrar och brickor som satt där förut. De nya skruvarna var tyvärr inte tillräckligt långa. De räckte i de två övre hålen men var för korta för de två undre. Jag hade inte tänkt hela vägen utan köpt åtta skruvar i samma längd. Men jag slapp köra in till Biltema i närmsta stad, i stället fick jag ett par skruvar i rätt dimension och tillräckligt långa av ägaren till marinan. Tyvärr är de inte rostfria, så jag måste byta dem inför nästa säsong.
Till sist fick jag hjälp av min båtgranne att hänga dit min Selva utombordare på nya fästet. Tur var nog det, för efter en hel dags skruvande i sittbrunnen var jag så trött att jag mycket väl hade kunnat tappa motorn i vattnet om jag gjort det själv. Det var väl det han såg på mig och ryckte in för att undvika en katastrof 🙂
Slutresultatet blev snyggt och bra på flera olika sätt. På det gamla fästet var jag tvungen att ha med låskedjan när jag hängde på motorn, nu kunde jag dra dit den i efterhand. Det var fantastiskt skönt att hantera motorn i höjdled med hjälp av fjädrarna och slippa lyfta motorns hela tyngd. Och det var skönt att slänga de där fåniga aluminium-bitarna som användes för att låsa det gamla fästet i rätt läge. Jag betraktade det nya utombordarfästet och kunde konstatera att det hela blev snyggt, säkert och mycket bättre! Och värt en hel dags slit och skruvande.
Jag fick också dit de nya gångjärnen på luckan i aktern. Tyvärr passade inte gångjärnen med tre hål i de gamla hålen, så jag fick krångla dit gångjärn med två hål i stället. Det är en tung lucka, så det återstår att se om de gångjärnen räcker. Annars får jag spackla igen och borra nya hål, eller hitta andra gångjärn med exakt rätt mått. Nuvarande lösning håller förhoppningsvis den här säsongen.
Söndagen tillbringade jag mest i båten iklädd långbyxor och långärmad tröja. Jag brukar vara väldigt försiktig med solen och undvika den helt och hållet mellan kl. 10 och 14 normaltid (kl. 11 och 15 sommartid) fram till Midsommar, men den här gången tänkte jag inte på solen som gassade hela dagen. Keps hade jag, men annars satt jag i kortärmad tröja och shorts. Benen klarade sig bra men armarna var brända och jag kände mig trött och sol-frossig och låg mest och slumrade hela dagen och summerade en mycket bra helg då jag kunde bocka av allt på min todo-list (utom det där med att kolla och mäta var jag kan ha ett batteri någonstans, men jag har nog bestämt det ändå).
Nu finns det inga ursäkter längre för att inte segla. Visst finns det mer saker i båten att göra – det finns det alltid – men jag har definitivt nått nivån ’good enough’ och nästa gång jag är i båten är det segling som gäller.
Nytt utombordarställ, eller: Poängen med butik IRL
Jag var inne på watski.se häromdagen och hittade en adress och tog för givet att den gick till en affär, så jag tog en buss till närmsta hållplats och gick långt och länge genom något som är tråkigare än tråkigt och helt livlöst: ett industriområde efter fyra på e.m. När jag väl kom fram upptäckte jag ett kontor, som inte ens hette Watski, och ingen affär. Att promenera är den bästa motionsformen, men det kändes som att jag hade kunnat göra något annat med de där två timmarna. Och Watski kan förtydliga sin hemsida genom att skriva: ”Kontor: Kantyxegatan 14, Malmö”.
I går gick jag till Hjertmans nere i Limhamn i stället. Det är fint att sitta hemma och klicka på webben och beställa varor – om man vet precis vad man ska ha. Eller har tid att springa fram och tillbaka till närmsta utlämningsställe med ev. returer utifallatt man får hem något som inte passar eller inte blev som man tänkt sig. Men om man vill känna och klämma lite på saker och ting, prata med någon som kan, bolla lite funderingar för att man är ny, få ett tips om något som kanske inte ingår men som behövs – ”Jaha, men då behöver du några brickor och ett par maskinskruv 8 mm med muttrar också.” – eller bara känna in vibbarna och ta ställning till om det här är en affär jag vill handla med (på webben eller i butik), då behöver man en butik IRL att gå till.
Jag blev trevligt bemött på Hjertmans, trots att jag själv var något av en ”grumpy old man” när jag klev in genom entrén, och ganska snart hade jag köpt ett nytt utombordarställ, en tillsats för justering gentemot positiv/negativ akter, en liten tub sikaflex och tillhörande skruvar, brickor och muttrar. Planen var att bara känna lite på ett ställ för utombordare, för att få en uppfattning om hur mycket det väger och om skruvhålen kan tänkas sitta på samma ställe som mitt nuvarande och sådant, men väl där i butiken var det inte så mycket att fundera över. Jag måste ha ett nytt utombordarställ i vilket fall som helst, det nuvarande sitter i skruvar som håller på att rosta sönder (och jag trodde att ALLA visste att ALLT på en båt ALLTID ska vara rostfritt?!).
Fördelen med att gå till en butik IRL, är att jag kan ställa relaterade frågor som jag inte har svar på – ännu. Som varför man har brickor när man skruvar med skruv och mutter? Det har jag faktiskt aldrig fattat. För att det ser snyggt ut? Nja, inte riktigt, brickorna är till för att fördela tyngden/påfrestningen bredare i materialet man skruvar i (akterspegeln i det här fallet). Försäljaren tyckte att en hel bit plywood på insidan av akterspegeln vore att föredra för att riktigt sprida påfrestningen från utombordarstället ut i hela akterspegeln, men han köpte min idé om att använda en skärbräda i plast (ca. 6 mm tjock) i stället. Jag använder den nästan aldrig i alla fall.
Jag var nära att komma hem med en solpanel och en regulator också. Men J-17 är en liten båt och den där lilla ytan (typ 70*30 cm) mellan mast och sprayhood är nog det enda rimliga stället att ha en fast monterad solpanel på, men de flesta paneler är större än så. Jag har hittat en solpanel som är tillräckligt liten för att passa men hos en annan återförsäljare. Jag mejlade dem och frågade vilken regulator som passar till och fick ett snabbt, kunnigt och tillmötesgående svar. Jag lägger nog en order – i deras webbutik – på en solpanel och regulator så snart jag har kontrollmätt båten och ser att panelen verkligen får plats. Så jag kan ladda mobilen i sommar.