Det är upptagning om knappt två veckor. Jag hade hoppats på att det skulle bli den 28e, då hade jag hunnit bli tillräckligt frisk i fingret för att segla en sista helg den 21a (nu i helgen är jag upptagen med annat), men nu blev 24 juli sista seglatsen den här säsongen. Trist, men ett skadat finger jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag får ta igen det nästa säsong.
Kategoriarkiv: J17 S-316
Strandsatt
Vad kan man hitta på för skojigt om man har fobi för sjukhus och blod? Jo, man kan få totalt hjärnsläpp när man klipper gräsmattan och stoppa in ett finger i gräsklipparen för att ta bort lite gräs som har klumpat ihop sig och fastnat. Ja, när den är igång. Tjong! Det blev till att åka akut till akuten för att sys och plåstras om. Jag fick mitt livs brutal-KBT-session – helt gratis. Jag vet inte riktigt hur det gick, jag blundade hela tiden och hade fullt upp med att bara andas långsamma andetag djupt ned i magen för att hålla mig vid medvetande. Vilket jag gjorde. Det är jag ganska imponerad av. Och med tanke på vad som kunde ha hänt gick det ändå ganska bra. Jag har alla fingrar i behåll, känseln verkar vara intakt och jag tar bort styngen om någon vecka. Men det dröjer ett tag innan jag seglar igen. Förhoppningsvis kan jag ta igen den sista semesterveckan i september i stället och ge mig ut på en kortare höstsegling.
Bleke
En sådan där dag igen, när den lilla vind som är, inte räcker mer än halvvägs. Knappt det ens. Sedan ligger fjärden där, spegelblank och stilla, igen. Ned med seglen och dra igång motorn, igen. Så jag kommer hem i dag åtminstone. Jag kanske bara inbillar mig men jag har svårt att dra mig till minnes en tidigare period med så här lite vind. Jag älskar att ha båt, segla och vara ute i skärgården, och de här tre veckorna har inte varit desamma hela tiden, men det ska ändå bli ganska skönt med ett miljöombyte och byta de här bleka dagarna, stilla fjärdarna och algblomningen mot lite andra saker de närmsta dagarna.
Halvvägs
St Gröskär
Det blev en kort seglats i dag. Jag kom i väg vid halv tio och vid två var jag förtöjd och åt lunch. Jag ligger nästan längst in i viken på St Gröskär, inte helt i lä men väl skyddad. Och jag räknar med att det kommer att vara mer eller mindre vindstilla i natt. Botten känns stenig men plätten hittade fäste mellan några stenar och verkar hålla. Det är ganska myggigt (det finns några rejäla ansamlingar stilla sötvatten mellan björkarna, ser jag) men så länge solen håller sig uppe och brisen blåser i den lilla viken håller de sig på behörigt avstånd och väntar.
Det är också någon eller något som drar i min ankarlina, den rör sig på samma sätt som ett flöte när man sitter och metar och har napp. En utter eller säl eller rysk attackdykare kanske.
Det blåser fint på O och en del av mig vill bara ut igen och segla, segla, segla – hela dagen. En annan del av mig är ganska mätt på det och påminner om att visst tycker jag om att segla men det primära skälet till att jag blev med båt igen var att komma ut i skärgården och bara vara i den här miljön. Jag vill ha tid att gå runt på klipporna, titta ut över en fjärd, ta ett dopp i det blå, sitta i sittbrunnen och bara titta och inte tänka något alls, sova middag efter maten, läsa en bok – bara vara. Stanna upp och uppleva hur det stillar sig, inte bara på sjön utan också inom en själv. Det är kul att segla hela dagen och gå 30 distans, särskilt när det är fint väder och man slipper kryssa hela tiden, men jag orkar inte göra det tre dagar i sträck. Hälften är lagom om jag ska segla varje dag.