Lugnt i februari

Akterstagsfäste i masttopp.

Jag körde upp till båten i går för att kolla att hon stod kvar, dra åt stöttorna och slita lite i presenningen. Det var grått, kallt och lite blåsigt. Samtidigt stilla. Jag såg en bil vid en av de andra båtarna men ingen människa syntes till. Nere vid bryggorna, längs med kanten mellan isen och det öppna vattnet, spelade vågorna en sällsam xylofon-liknande melodi med isbitarna.

Allt såg bra ut med båten och jag passade på att montera tillbaka skruven i masttoppen där förstaget är fäst. Min nya, tvådelade rörbricka i koppar fungerade inte. Den var någon mm för bred och det var svårt att få bitarna på plats utan att riskera att tappa ned dem inuti masten. Jag satte ditt muttern i stället som jag har filat rund och filat bort gängorna på. Den är inte lika bred men tjock och rejäl och lär klara ev. påfrestningar där uppe. Den minskar spelet för fästet ned till några mm. Det är gott nog.

När jag vände på masten lade jag märke till att det är ju likadant på andra sidan där akterstaget sitter. Men där finns ingen rörbricka alls och fästet har ett spel på ett par cm. Det känns inte bra. Jag vill sätta ett par filade muttrar på vardera sida om fästet där också, så det sitter mer centrerat.

Bensinslangsstrul

Min gamla 2-taktare läcker bensin. Inte mycket, kanske någon dl på en hel säsong, och det kan man väl leva med. Men motorn blir kladdig och jag vill inte smutsa ned det fina vattnet och det känns… oproffsigt att köra omkring med en snurra som läcker, om än aldrig så lite. Jag kollade närmare på det i dag, och det såg ut som att det kanske är ett minimalt läckage vid bensinkranen där bränsleslangen går upp till tanken. Jag tog bort klämman som satt där men inte klämde så mycket längre och drog dit ett rosa buntband ist och torkade upp så gott det gick. Efter någon timma kollade jag igen och, det såg inte ut som det hade läckt mer. Ja, det kanske var så enkelt. Annars får jag täta med ett silikon som tål bensin (ett flourosilikon), Biltema har en produkt som liknar det: Tätningsmedel, 118 ml

Jag passade på att väga motorn, en 4 hk Mercury (2-takt) från 1996, och den väger 21 kg (nästan torr).

Nya segel i hamn

I dag plockade jag upp mina nya segel på en parkering bredvid motorvägen till Malmö. Hamel Sails hade vägarna förbi och tog med sig mina segel i bilen, så jag inte behövde ta mig till Karlshamn och ta dem på tåget.

Jag bar dem genom sta’n i stället, den gamla uppsättningen i ena handen och den nya i den andra. Det var tyngre än jag trodde. I början gick jag 100 meter i taget som efter ett tag blev 50 meter och mot slutet gick jag nog bara 15 meter i taget. ”Varför inte ta en taxi?” Det är dyrt, jag är envis, och det är världens skönaste känsla när man äntligen kommer hem till slut: ”Yes, I fucking did it!” Typ så 🙂

De nya seglen är så snygga, har mässingskrokar på fock och genua, luktar nytt och är så styva att jag knappt vågar vika dem av rädsla för att de bryts. De gamla seglen är som sladdriga lakan i jämförelse. Jag ser så fram emot sjösättningen och att sätta seglen och testa hur de seglar.

Klart

Bomkapellet är klart för en ny säsong. Jag har sytt 2-3 meter i det för hand. Enkelsöm den här gången, med vanlig synål. Jag hoppas det håller, men det är stark kapelltråd, så det borde bli bra. Jag syr i de befintliga hålen i tyget där den gamla sömmen satt, då behöver jag (oftast) inte använda fingerborg. Utöver det behövs bara tillräckligt bra ljus och tålamod.

Och bra musik. Den här gången skedde syslöjdandet till tonerna av Joseph Haydns ’The Seven Last Words’ med Berliner Philharmoniker och ’Cello Concertos Nos. 1 & 2’ med Mstislav Rostropovich. Jag fortsätter att låna klassisk musik på närmsta bibliotek, ett bra alternativ om man inte vill strömma musik.

Det var inga stora fel på bomkapellet, bara en flärp som satt lite löst i fästet och en söm som hade släppt och börjat lossna. Inget av felen hade någon inverkan på funktionen, men det känns inget bra med ett halvdant bomkapell. Jag har inte den största eller dyraste båten i hamnen, men jag vill att den ska vara hel och ren. Ibland är den snyggaste båten inte den dyraste, utan den som är mest omhändertagen.

Syslöjd: bomkapell

Det har varit grått och fuktigt de senaste dagarna och alltför länge sedan vi såg himlen och fick lite solljus i ögonen. I dag har det gråa legat som en riktig London-dimma och gjort det svårt att se var saker och ting börjar och slutar, allt flyter ihop i en palett av gråtoner. I dag blir jag inne och ägnar mig åt lite syslöjd av bomkapellet. Några sömmar har gått upp lite här och där, inga stora fel som påverkar funktionen, men jag vill inte vänta tills det går upp ännu mer – och det ser illa ut. Fram med nål, kapelltråd, en stol vid fönstret och Georg Friedrich Händel, ’Concerti grossi, op. 6’.

På sistone har jag börjat upptäcka den klassiska musiken och lånar travar av cedeskivor på biblioteket med de stora mästarna: Bruckner, Dvorak, Vivaldi, Grieg, Mendelssohn, Händel, Puccini, Schubert, Verdi, Brahms, Sibelius, Haydn, Beethoven, Wagner, Schumann, Mozart, Stenhammar, m.fl. Jag älskar pop och kommer aldrig sluta digga Michael Jackson ’Off The Wall’ men den senaste tiden lyssnar jag uteslutande på klassisk musik. Den är så vacker. Vilken musikskatt vi har i Europa! Klassisk musik är ju europeisk musik – musik som har skapats, utvecklats och förfinats i Europa. Som européer är det vårt kulturella arv.