Vaknade halv sex i morse, kom i väg kvart över åtta. Vädret var fint, god sikt, vinden låg på från SV som mest och byarna blåste nog inte mer än 6 sm som prognosen sade. Jag tog en omväg runt Reskär och Gubbön, utmed Laxvarp, öster om Fångö, sedan norrut i farleden en bit och till sist utmed östra Håskö för att hitta en grund vik där jag ligger på svaj med 5 kg treuddsankare framför en liten vassrugg. Distansen i dag blev 11,5 nm på 3,5 h vilket ger en snitthastighet på… 3,3 knop, om jag inte räknar helt fel (vilket jag mycket väl kan göra). I dag var det som mjukglass att segla: mjukt och sött med en smak av vanilj. Nu brallar det nog på med nästan det dubbla i byarna, drygt 10 sm, där ute på fjärden. Inte så mycket ’vanilj’ längre. Det blåser igenom även i den här lilla viken. Men när det har blåst klart och regnet dragit förbi senare i kväll och det har lugnat ned sig kanske jag ordnar landförtöjning.

Skam till sägandes har jag ingen flagga till min lilla båt. Men dagen till ära – Sveriges Nationaldag 6 juni – hissar jag den svenska tuben i stället. Den påminner om en sådan där strutliknande sak som brukar finnas vid flygplatser och som jag tror visar vindriktning och -styrka. Men jag klippte av de långa ”svansarna” på min, så att de inte fastnar i något under segling.

Jag lossade förtöjningarna vid bryggan kl. 10 i förmiddags och strax före halv tre var jag ankrad, förtöjd och färdig med segel och bomkapell i en vik på St Skällö, ca. 12 distans från hemmahamn. Växlande molnighet, några avlägsna regnskurar som drog förbi på håll, sval och byig vind uppåt 8-9 sm (skulle jag tro, jag har ingen vindmätare). Det var lite råddigt att segla i byvindarna som ibland kom från SO till skillnad från grundvinden som mer låg på SV, och runt de förbigående regnskurarna kan det blåsa hårt och från ett helt annat håll, men allt gick bra och på det stora hela var det en fin seglats med god fart.

Vad jag framför allt ville göra i helgen var att segla, långt och länge. För att jag tycker om att segla, och för att kolla om jag orkar sitta och segla en hel dag. Inga 12-14 h-dagar men väl ett par fina 6-8 h-dagar har det blivit i helgen. Och typ 35 distans. Eller kanske drygt 40 med tanke på hur mycket jag har kryssat.

Dagen började kav lugnt och det tog en dryg timma innan vinden kom. Jag kryssade sydost mellan kobbar och grynnor innan jag svängde av mera rakt söderut norr om ett kummel och bytte lilla kryssfocken mot genuan som fungerade bra i syd-sydost-vinden. Färden började 6:40 och slutade i hemmahamn ca. 13:40. Jag hade god medvind (ca. 8 sm) på sista fjärden och behövde inte dra igång aktersnurran, utan tog bara ned seglen när det var dags, drev sista biten och svängde in på min bryggplats. Snyggt och tyst.

Att navigera med hjälp av sjökort, kompass och sjömärken med en svag till måttlig bris i seglen och det porlande vattnet om fören och aktern. Jag fattar inte hur man kan vilja färdas på något annat sätt i skärgården. Framför allt fattar jag inte hur man vill åka motorbåt, åtminstone inte de moderna. Med sina platta bottnar är de inte ens designade för att köras tyst och långsamt, i samklang med den omgivande naturen, utan så fort och högljutt som möjligt. Det är som att de egentligen inte tycker om att vara på sjön, utan tvingar sig fram genom att vräka undan vattnet i stora svallvågor under högljudd klagan. Jag tror deras ägare i mångt och mycket är likadana.