Jag kom iväg halv åtta (på låtsas, halv sju på riktigt; enligt normaltid) i går kväll, när de värsta byarna hade lagt sig. Jag gick med bara storseglet uppe eftersom jag hade medvind, eller plattläns som jag har lärt mig att det heter när vinden kommer in rakt akterifrån. Det mojnade snabbt och jag gick för motor sista biten när det blev vindstilla. Vad märkligt snabbt det slår om, från ett hav av skummande vita gäss till en stilla fjärd, blank som ett nybonat golv. Det var nästan mörkt när jag kom fram efter tre timmar, men jag hittade fäste för klippjärnen. Och inga mygg! I dag har jag bara stannat kvar; badat, solat lite, bytt ankare till treudden när blyplätten inte höll (jag tror jag ska börja kalla den för ”plutten” ist) och börjat läsa Stefan Ahnhems ’Den sista spiken’. Det är ingen värme i luften, det känns när solen går ned eller i moln, men det är mycket vackert och njutbart ändå. Eller kanske just därför.
I dag fyller bloggen 15 år. Det första inlägget skrevs 15 juli 2007. Femton år låter mycket men jag hade ett uppehåll och skrev ingenting under tio år, från det att jag sålde träfolkan tills att jag köpte nuvarande J17. Vi borde väl fira bemärkelsedagen med en seglats runt Häradsskär eller något, men det byar hysteriskt i dag (11-12 sm enl. prognos). Vinden tjuter i stag och vant och båten sliter och hugger i förtöjningarna trots att vi ligger på vår vanliga plats vid bryggan i hemmahamnen. Hur är det då inte ute på fjärden? Nej tack. Jag kanske går i väg i kväll när det har lugnat ned sig lite. Vi får se.
Plätten klarade alla vindbyar som letade sig in i viken under gårdagen, trots att prognosen sade att det kunde blåsa så mycket som 12 sm i vissa av dem, men när åskovädret drog förbi vid 18-tiden med 15 sm i byarna (enl. prognosen), då släppte det direkt. Jag var klädd och förberedd och hoppade snabbt ut och tog emot så hon inte låg och skavde mot klippan. Det byade hysteriskt, hällregnade och åskade. Efter ca. 20 minuter var det över och ytterligare en stund senare var det som att det aldrig hade hänt.
Väderomslaget tog nog inte mer än en (1) minut. I ena stunden var det kav lugnt, soligt, varmt och alldeles tyst. Stilla. På någon omedveten nivå reagerade jag nog på den där tystnaden, som lugnet före stormen. Eller så var det det där avlägsna… bruset/mullret som närmade sig snabbt. Och plötsligt gick solen i moln, vinden kom farande överallt och överallt ifrån i 15 sm (minst), regnet öste ned så att vattenytan kokade och temperaturen föll från 24 grader till 14. Och jag förlorade ankarfästet som hade hållit för allt annat under hela dagen.
Allt gick bra, ingen skada skedd utom att jag blev blöt, men 15 sm (eller var det var) var inte att leka med, särskilt inte när det snurrar runt en regn- eller åskskur på det där sättet. Jag är glad över att jag låg, om än dåligt, förankrad och relativt skyddad i en liten vik och inte var ute på fjärden med seglen uppe när åskan drog förbi.
Prognosen för i dag verkade inte mycket bättre. När jag kollade i går kväll såg det ut som att fler åskskurar skulle passera med ända upp till 17 sm i byarna. Treudd-ankararet borde iofs klara det som inte blyplätten mäktade med, men jag beslöt mig ändå för att dra igång motorn och gå till hemmahamnen för ett par nätter tryggt förtöjd vid min vanliga bryggplats.
Vinden var stabil och fin med byar omkring… kanske 8 sm. Det hade jag kunnat segla i. Men när jag kom ut på Lindersfjärden började det plötsligt bya hysteriskt, säkert uppåt 12 sm eller mer, från ingenstans. Det var som att en vägg kom farande över fjärden, men inte en vägg av regn utan av väsentligt mer och hårdare blåst. Det höll på länge också. Då kändes det trots allt bra att gå för motor.
Lågtrycksbetonat sommarväder är spännande men krävande och utmanande när man seglar en liten båt. Det gäller att hålla koll hela tiden på himmel, moln, vindar och prognoser. Jag tycker om att segla men gillar inte när det brallar på och lutar för mycket. Jag tar med mig det som seglaren på Reskär sade (ung.): ”Så länge du är inomskärs håller båten för vilka vindar som helst, frågan är bara vad du håller för, och hur bekvämt du vill att det ska vara. Jag brukar säga att det aldrig ska luta mer än att man kan sitta med en kopp kaffe i handen. Lutar det mer än 20 grader kommer kölen fel i vattnet och man seglar inte helt optimalt längre.”
Jag såg i prognosen i går att det ska dra förbi något i kväll och i samband med det skulle det bli ca. 25 sm i byarna. Västlig vind. Då vill jag inte ligga någon annanstans än på min vanliga bryggplats i hemmahamnen. I morse hade de nedgraderat till 18-19 sm i byarna. Okej, då går jag till den där braiga viken i stället, den som ger skydd mot alla vindar på den västliga kvadranten. Nu senast jag kollade var prognosen nere på ca. 15 sm i byarna ett par timmar runt 18-tiden. Det är fortfarande mycket och hård vind och absolut inget jag är ute och seglar i, men det grejar vi i den här fina, lilla viken.
Det här börjar bli (ytterligare) en favorit. Fören pekar nästan rakt mot väster.
Reskär var fint men sjögången var inte rolig i en liten båt. Det var (nog) första och sista gången jag låg vid Reskär med den här båten. Jag gick i väg tidigt i morse, utan att starta motorn, och seglade ett par timmar i NV-vinden medan byarna höll sig (enligt prognos) runt 7 sm. Det var lite tradigt att kryssa mellan Grönsö och St Skällö, annars var det en trevlig och bra seglats.
Efter frukost och morgondopp hissade jag segel och begav mig SO mot Fångö. Det blev en lättsam seglats i den svaga NO-vinden. Jag missade en avfart, blandade ihop Gråholmarna med Lindholmen och tappade navigeringen en stund. En snabb koll på mobilkartan gjorde mig inte klokare. Jag vände tillbaka till Höga Svedsholmen i stället, den visste jag säkert var den låg, och gick sedan rakt österut från dess södra udde, då föll bitarna på plats och jag såg den gröna pricken och var jag var någonstans. Vad gjorde man utan kompass?
Jag gick ut på Reskärsdjupet i riktning mot Reskär för att kolla, annars hade jag Gubbön som ett annat alternativ. Jag har seglat förbi Reskär några gånger men aldrig legat där. Viken är djup och ser ut att ha bra skydd mot vindar utom mot dem på östra kvadranten. Det ska vara en obefintlig S-vind i natt och NO på morgonen innan det slår om till en frisk S-vind på eftermiddagen, så Reskär verkar bra i natt.
Jag försökte först på norra sidan av viken men sjögången/sjöhävningen tvingade mig att ge upp och gå till den södra i stället. Där låg redan tre stora segelbåtar och jag fick god hjälp med att lägga till – tack! Det är sjögång här också men inte lika mycket, och det är djupare. Det är fascinerande vilket liv det är i den här vindstilla viken av de långa vågorna som rullar in mot klipporna. Båten gungar betänkligt men förtöjningar och ankarfäste håller.
Det här blir bra för en natt, jag går vidare i morgon bitti.
Ut på Reskärsdjupet seglade jag nästan ikapp den lilla röda segelbåten.
