Snart

är det dags att ta upp båten. Igen. I morgon vid 8-tiden drar vi i gång, om tio timmar. Det är mörkt i hamnen och vinden ligger på ganska friskt från norr någonstans, rakt in i aktern, och sliter i vant, stag och fall. Båten drar i förtöjningarna, som hon vore orolig inför morgondagen. Jag är också lite nervös, men det brukar gå bra.

En kollega frågade om jag brukade ha någon ceremoni kring upptagning och sjösättning, för att fira att nu står båten på land, nu ligger den i sjön igen. Nej, det är snarare så att själva upptagningen och sjösättningen i sig är en slags ceremoni som firar – uppmärksammar – att nu är det den tiden på året igen. Och då ställer vi upp våra båtar på land. Och sju månader senare är det den tiden på året igen. Och det manifesteras med sjösättningen.

Tidigt

vaknar jag, strax efter fem. Vinden har vänt och kluckar försiktigt mot aktern. Jag har sovit sedan åtta i går kväll och känner mig utvilad. Skönt. Om det var frost för ett par nätter sedan har det varit ovanligt varmt den här natten och morgonen känns nästan varm och behaglig. Det är fortfarande mörkt när jag justerar tillbaka ankarlinan och förtöjningarna så jag kan gå i land. Och makalöst tyst och stilla. Jag gör frukost tillsammans med myggen som ger upp och försvinner vid halv sju. Det är för kallt för att bada men jag ställer mig i vattnet och blaskar av mig. Jag trodde jag skulle bli kall och frysa av det, men jag blev varm. Nu kaffe, det sista jag har, sedan hemgång. Det blir en stilla kryss i V-brisen.

05:33 en stilla, ganska varm och mycket vacker septembermorgon. Tack <3

Septembersegling

Det är lite speciellt att segla i september. Är det fint väder kan det vara varmt som högsommar på dagen, men så fort solen går ned biter hösten och under natten kan det vara frost. Min dunsäck håller mig varm då.

Jag hade sällskap av en god vän i går och vi gjorde en dagsetapp till en liten klippa i närheten och solade, smakade på det kalla vattnet och myste. Njutbart och kul.

I dag har jag seglat i sex timmar. Vinden stod stilla de två första timmarna och jag drev mer än seglade, de tre sista fick jag kryssa i S-vinden, på det där sättet när det känns som att vinden ändrar riktning vid varje slag och man ibland seglar baklänges. Men nu är jag framme och förtöjd.

Stilla, solig seglats i september.

Sakta

plockar jag ihop mina saker, öppnar luckor för att vädra ut och torkar seglen från gårdagens regn. Med ett par korta avbrott har jag varit i den här lilla båten 3-4 veckor. En del av mig ser fram emot att komma hem till lägenheten, en annan del vill fortsätta segla och vara i båten. Fortsätta leva det lilla, enkla livet med de stora upplevelserna. Det känns vemodigt att åka hem och jag drar mig för det. Men säsongen är inte slut, det blir säkert några fina helgseglingar och det finns semester att ta ut, innan det är dags för upptagning igen.

I dag känns det som att prognosen stämmer bättre med vädret: växlande molnighet och frisk vind. Det byar på riktigt ordentligt, t.o.m. här i hamnen. Vore inte båten förtöjd slet hon sig och gick iväg på egen hand. Jag avundas inte dem som sitter i små (segel-) båtar på stora, blåsiga fjärdar i dag.

Prognoser

Vinden har stämt med prognosen i dag. Det har blåst mycket. Mitt plättankare orkade till slut inte hålla emot byarna och jag fick lossa förtöjningarna, gå ut och lägga i treudden i stället.

Nederbörden har inte stämt lika bra med prognosen. Det drog förbi ett rejält åskväder i natt (närmsta nedslaget ca. 2 km bort) som gav mycket regn. Och i dag på eftermiddagen kom en ordentlig skur.

När regnet hade dragit förbi mojnade plötsligt vinden. Det blev helt stilla, från 14 sm till 0. Mina grannar längre bort i viken lossade förtöjningarna och gick iväg. ”That’s not a bad idea!” Jag passar på att gå nu i den svaga vinden i stället för i morgon med motor (eftersom det ska blåsa lika mycket då, enligt prognosen).

Segling i ett stilla och blött gråväder.

Jag gjorde loss förtöjningarna, lättade ankar, gick en bit ut och hissade mitt revade storsegel. Det gick sakta eftersom det var fortfarande nästan vindstilla. Även när vinden tog lite fart var det som att segla med handbromsen i. Men det kändes tryggt och kontrollerat.

Halvvägs in på Finnfjärden tog jag bort revningen och hissade hela storseglet. Jag trodde vinden skulle återgå till 14 sm i byarna ganska omgående, det var därför jag gick med revat storsegel, men vinden fortsatte att vara omkring 3-4 sm med kanske 6 sm i byarna. Efter ytterligare en bit tog jag fram focken och hissade den. Det rullade på riktigt bra och det kändes stabilt och säkert, även när det byade på i något som kändes som runt 8 sm.

Vacker regnbåge.

Jag prickade in tre rejäla regnskurar på vägen till hemmahamnen. Det var intressant att segla med revat storsegel, men det samlades mycket regnvatten i vecken mot bommen. Det kanske finns någon speciell teknik för hur man viker seglet när man revar. Jag hade säkert kunnat göra det bättre, men någon gång måste vara första gången.

Prognoserna för i dag stämde inte nu på eftermiddagen och kvällen. Det blev inte så blåsigt hela tiden, vilket var bra för då kunde jag segla hem istf att gå för motor, men det blev mycket mer regn, vilket inte var lika kul. Men jag såg en vacker, hel regnbåge över hamnen när jag hade lagt till vid min bryggplats.