Det såg lite olycksbådande ut i morse med morgonrodnaden i öster. Men jag kom i väg halv åtta och fick en odramatisk seglats på två timmar i den lugna S-brisen. Det var först framåt tvåtiden som det började riva ordentligt i byarna, men då låg jag tryggt förtöjd i en lugn vik, och vid fyratiden var jag glad över att jag inte var ute på en fjärd med seglen uppe.

När jag hade förtöjt och låg i lä passade jag på att reva storseglet. Jag har suttit och tittat på de där hålen i seglet länge och undrat hur det funkar egentligen: ska det löpa en lina i hålen och runt bommen, så man kan reva under segling? Nej, det stämmer inte riktigt, då skulle den där tampen som går längs bommen och som säkert har något med revningen att göra vara mycket längre. Och det kanske inte skulle fungera i alla fall, att släppa lite på storseglet efter man har hissat det för att reva det en bit. Nej, det verkar konstigt.

Efter lite dragande av olika tampar hit och dit landade jag i att man måste reva innan man seglar. Man måste välja om man ska gå med revat eller inte, innan man hissar seglet. Ja, varför inte? Man ska ju ändå ha en sådan koll på prognoserna att man vet vilken dag man kan behöva gå med revat.

Jag knöt en tamp i varje hål i storseglet och runt bommen. Det stora hålet i bakänden av seglet antog jag var till för att sträcka seglet bakåt. Det stora hålet in mot masten satte jag i ena armen på den där kroken som sitter där bommen möter masten. Jag hade velat vika seglet snyggare under tamparna som går genom hålen och runt bommen, men väl ute i vinden kanske det inte spelar någon roll.

I övrigt har jag spacklat lite med gelcoat (nu är det inte många skador kvar i plasten som behöver lagas), spänt vanten och sträckt backstaget samt pimpat kåpan till utombordaren med hjälp av sprittuschpennor i grönt och rött. Och badat.