Krokhalsskär

Segla mot horisonten.

En sådan dag igen. Vart tog vinden vägen? Den blåste i alla fall inte bort. Kav lugnt så långt man kan se, men strax utanför Yttre Kampön vid Harstena började det röra på sig. Jag gick mellan Läskär och Krutklabben, på östra sidan om Lökskären, ned till Storkarlen, kollade in Röskär (men det såg grunt ut) och vidare ned till Häradsskär. Jag hade någon tanke om att tillbringa natten i Häradsskär men såg ingen självklar naturhamn, och sjögången med de långa, rullande vågorna inbjöd inte direkt till att gå in och kolla.

Krokhalsskär.

Jag rundade södra udden och gick norrut på västra sidan av Häradsskär. Jag såg en hamn där inne men visste inte om det var en gästhamn eller privat eller vad? Kan man bara gå in och ta en plats där? Orkar jag hissa seglen på nytt och gå vidare om jag inte får eller kan stanna där?

Jag seglade vidare utmed Skräckskär med en diffus intention att kanske gå till Gubbön igen, eller hitta nattkvarter någonstans vid Laxvarp. Krokhalsskär låg på babords sida och såg intressant ut på sjökortet, så jag gick över dit och kollade. Jag gick in i en liten vik på norra delen av ön och på östra sidan av viken var djupet bra och klipporna branta. Jag revade, släppte ankaret, gick sakta sakta in mot klippan, hoppade i land och drog i ett par klippjärn. Här har jag skydd mot alla vindar från NO till V – och kvällssol (men ön är såpass flack att morgonsolen är nog ganska tidig också).

Harstena

J 17 förtöjd vid Harstena.

Efter tre underbara dagar på Gubbön fick jag till slut tummen ur, tog adjö av klipporna med ett morgondopp i solen på andra sidan ön, gick tillbaka till båten och slog bort klippjärnen, monterade focken, tog upp ankaret, hissade segel och stävade NO mot Harstena.

Senast jag var här låg jag dåligt förtöjd på västra sidan av Inre Kampön. Den här gången gick jag in i viken på norra sidan av Harstena, där alla andra också brukar lägga till, och valde en klippa nästan längst in i viken och fick behövlig hjälp med att lägga till av min båtgranne. Nu ligger jag skyddad från allt. Åtminstone vad gäller vindar, en får väl se hur det blir med mygg i kväll.

På vägen hit passade jag på att svänga in vid Ytterön och kolla hur det ser ut där, sjökortet säger ju inte så mycket. Jag seglade in norrifrån på västra sidan, trång passage, vind rakt framifrån, några 3-metersslag och jag undkom undervattenstenarna med någon meter tillgodo. Jag tror Ytterön är ett naturreservat, trots att det låg några stugor där, men det såg fint ut. Man kan säkert hitta någon klippa att ligga vid.

Jag gick också bort mot Norrmålan. Det var mycket vackert med de låga klipporna som gav en känsla av karg ytterskärgård: ”Havet, himlen och en sten att stå på.” Jag såg en liten vik där man kanske kan lägga till om det är djupt nog och vindarna de rätta.

Norrmålan.

Höstkänning

Höstkänning i skärgården.

Det är många fina dagar kvar av sommaren, augusti är knappt halvt gången och hela september kan vara fin och varm, men här ute i skärgården syns det på färgerna och ljuset, särskilt på kvällen och morgonen, att det blir inte mer sommar nu. Sommaren är färdig, mätt, för den här gången och lutar sig tillbaka. Midsommar är ljusets korta stund av att vara stilla innan det börjar rörelsen tillbaka och dagarna börjar bli kortare igen. Sommarens rörelse har jag alltid tyckt vara senare, någon gång i augusti, då den står stilla några dagar, innan rörelsen sakta börjar gå mot höst igen. I dag värmer solen och vinden är mjuk – hösten är inte här på ett tag än – men jag får känning av den när jag ser björkens gulnande löv, vattnets blånad och himlens djupa rymd. Stillhet. Andrum.

Sol och bad

Jag stannar en natt till här på Gubbön, minst. Visst vill jag segla men jag har semester också och njuter av att bara sola, bada och ligga i skuggan i båten och läsa deckare. Livet är gott.

Sol och bad på salta klippor i Gryts skärgård.

Gubbön

Nattens stiltje fortsatte under dagen och det var mest kav lugnt. De två, tre första timmarna drev jag mer än seglade. Jag satt i skuggan mest, åt godis och passade på att ladda mobilen och laptopen. Men när det väl kom lite bris som man kunde segla med gick det undan ganska bra. Jag behövde bara slå en enda gång på hela vägen, det var första gången. Nu ligger jag bra förtöjd i en vik på Gubbön. Här har jag skydd mot vindar från NO till SO. En stor och toppmodern segelbåt, säkert 40 fot, höll på i en halvtimma med att försöka lägga till en bit bort. Okej, det är en stor båt, men de var fem stycken ombord och båten har säkert all utrustning och ekolod och vinschar och allt annat man kan önska sig – hur svårt ska det vara? Min båt är 17 fot, har ingen utrustning (om man inte räknar fotogenlampan och utombordaren) och jag gör allt själv för hand.

Med en halv knop på kav lugn fjärd.