Det tog 3,5 h att komma hem till hemmahamnen i dag. Vinden hade rätt riktning men var mestadels svag och stundtals obefintlig. Och ändå gjorde vi drygt 2,5 knop. Det tycker jag är bra. Det känns lovande.

Vad smidigt det är att lägga till vid sin egen bryggplats, förresten – bara att fånga in fyra tampar och lägga dit dem där de ska vara – jämfört med att lägga till i naturhamn och joxa med ankare och förtöjning och allt annat. Och jag gjorde en sådan där snygg landning utan motor i dag igen: jag revade i tid och gled tyst och snyggt in på min plats med precis så mycket fart att jag nästan tog i bryggan.

En dryg vecka har jag varit ute och seglat. Det har varit fantastiska dagar med min kompetenta lilla campingbåt som rymmer allt jag behöver, och jag skulle gärna vara ute i ytterligare en vecka, men semestern är slut och jobbet börjar igen på måndag och det ska bli skönt att komma hem trots allt.

Helt tyst, helt stilla och mycket vackert när jag vaknade i morse. En stund att bara andas, känna sin egen kropp och ligga i sovsäcken och titta ut genom myggnätet och se hur det långsamt blir ljusare. Göra ingenting. Efter en stund kunde jag inte låta bli att störa min närvaro med att relatera till en teknisk pryl i stället och försöka fånga ögonblicket med en bild, men det blev faktiskt ganska bra.

Och så det där om knop. Om jag har fått det hela rätt om bakfoten: 1 knop = att man färdas 1 distansminut / h = 1852 m / h. Sjökortet är i skala 1:50 000, 1852 m = 1852 000 mm, 1852 000 / 50 000 = 37 mm. De där rutorna på sjökortet är 7,4 cm stora, dvs. 2 distansminuter. Varför just två? Vore det inte mer logiskt att ha rutor som är en (1) distansminut breda? Är det för att 2 knop är någon slags optimal hastighet på sjön?

Hursomhelst, det är cirka 10 distansminuter till mitt mål i dag. Givet att vinden är god, dvs. i alla fall inte vindstilla, och att jag slipper kryssa, ska det bli intressant att se hur lång tid det tar. Dvs. i vilken hastighet jag segar. Jag gissar på 3-4 h.

Svag vind i dag igen. But I don’t mind. Jag har inte bråttom någonstans och gillar att smörsegla. Det är lugnt nog för att ta en bild om man ser något snyggt, kissa i öskaret om man behöver eller hämta något att äta nere i ruffen. I dag tog det 2,5 h från Krokhalsskär till viken som ligger på norra Håskö. Jag tror det gör lite drygt 1 knop, men då var det nästan vindstilla den första timman.

Jag lade till utan motor och lyckades med allt utom att jag råkade grensla ett av de där handtagen som sitter längst fram i fören när jag skulle hoppa i land. Ouch! Det var sådär lagom skönt, tur att man har vältränad PC-muskel 🙂 Annars var det en lyckad landstigning och förtöjning. Man kan gå längre in i viken men jag stannade ganska långt ut. Jag ligger kanske på fel sida också, jag får SO-vinden rakt in i aktern nu, men jag räknar med att prognosen stämmer och enligt den vrider vinden i kväll och under natten till SV och V. Då ligger jag perfekt här, och jag har morgonsol.

Det är en fin vik, kanske inte lika barnvänlig som den stora viken på östsidan, och det finns ingen brygga och bastu, men djupet verkar bra och klipporna branta.

En sådan dag igen. Vart tog vinden vägen? Den blåste i alla fall inte bort. Kav lugnt så långt man kan se, men strax utanför Yttre Kampön vid Harstena började det röra på sig. Jag gick mellan Läskär och Krutklabben, på östra sidan om Lökskären, ned till Storkarlen, kollade in Röskär (men det såg grunt ut) och vidare ned till Häradsskär. Jag hade någon tanke om att tillbringa natten i Häradsskär men såg ingen självklar naturhamn, och sjögången med de långa, rullande vågorna inbjöd inte direkt till att gå in och kolla.

Jag rundade södra udden och gick norrut på västra sidan av Häradsskär. Jag såg en hamn där inne men visste inte om det var en gästhamn eller privat eller vad? Kan man bara gå in och ta en plats där? Orkar jag hissa seglen på nytt och gå vidare om jag inte får eller kan stanna där?

Jag seglade vidare utmed Skräckskär med en diffus intention att kanske gå till Gubbön igen, eller hitta nattkvarter någonstans vid Laxvarp. Krokhalsskär låg på babords sida och såg intressant ut på sjökortet, så jag gick över dit och kollade. Jag gick in i en liten vik på norra delen av ön och på östra sidan av viken var djupet bra och klipporna branta. Jag revade, släppte ankaret, gick sakta sakta in mot klippan, hoppade i land och drog i ett par klippjärn. Här har jag skydd mot alla vindar från NO till V – och kvällssol (men ön är såpass flack att morgonsolen är nog ganska tidig också).

Efter tre underbara dagar på Gubbön fick jag till slut tummen ur, tog adjö av klipporna med ett morgondopp i solen på andra sidan ön, gick tillbaka till båten och slog bort klippjärnen, monterade focken, tog upp ankaret, hissade segel och stävade NO mot Harstena.

Senast jag var här låg jag dåligt förtöjd på västra sidan av Inre Kampön. Den här gången gick jag in i viken på norra sidan av Harstena, där alla andra också brukar lägga till, och valde en klippa nästan längst in i viken och fick behövlig hjälp med att lägga till av min båtgranne. Nu ligger jag skyddad från allt. Åtminstone vad gäller vindar, en får väl se hur det blir med mygg i kväll.

På vägen hit passade jag på att svänga in vid Ytterön och kolla hur det ser ut där, sjökortet säger ju inte så mycket. Jag seglade in norrifrån på västra sidan, trång passage, vind rakt framifrån, några 3-metersslag och jag undkom undervattenstenarna med någon meter tillgodo. Jag tror Ytterön är ett naturreservat, trots att det låg några stugor där, men det såg fint ut. Man kan säkert hitta någon klippa att ligga vid.

Jag gick också bort mot Norrmålan. Det var mycket vackert med de låga klipporna som gav en känsla av karg ytterskärgård: ”Havet, himlen och en sten att stå på.” Jag såg en liten vik där man kanske kan lägga till om det är djupt nog och vindarna de rätta.