Vacker dag, torrt och varmt väder. Jag borde gå rakt på den stora grejen som behöver göras innan jag ger mig ut på en seglats – att installera solpanelen och säkra batteriet – men jag värmer upp med lite småfix som att olja in rorkulten, städa lite mer i båten, köra iväg med portabla toan, snygga till några förtöjningslinor och byta ett par teakstockar.
Jag har tre pollare (har jag lärt mig att de heter, de där handtagen man binder fast repen i) på båten, en i fören och två i aktern. Jag tror inte det är någon fara med teakstockarna som sitter i, de håller säkert, men det ser så slarvigt och trist ut när de är alldeles gråa och uppenbart eftersatta sedan länge. Så, jag byter dem.
Det var lite knepigt att skruva bort teakstockarna, de är skruvade med små skruvar i fästena snett in uppåt i stocken. Man får inte plats att skruva med en vanlig mejsel om man inte vill ta bort hela pollaren. Jag försökte med en bit och en skiftnyckel i stället. Pilligt men det funkade. Jag förborrade i de nya stockarna så blev det lätt att skruva dit dem. På ena pollaren i aktern ville den gamla stocken inte ge med sig, utan satt hårt åt. Jag ville inte stå och banka och slå för mycket på den, så den får sitta kvar. Två av tre bytta. Snyggt!
Lagning på båt med gelcoat
Jag gjorde också mitt livs första lagning med gelcoat. Jag har spacklat hål i väggen hemma och kladdat med härdare för epoxi många gånger men aldrig lagat småskador på en plastbåt tidigare. Och den här båten har fullt av små hål och skador i plasten överallt som behöver lagas och tätas: skrapa lite i hålet med kniv eller spackel för att få bort löst material, sandpappra och rugga upp ytan, rengör med aceton, spackla.
Det svåraste var att få till rätt proportioner av gelcoat och härdare. Epoxi är enkelt, hälften av varje, men till gelcoat ska det vara bara 2-3% härdare. Det går inte åt särskilt mycket gelcoat åt gången, om man inte är vansinnigt snabb med spackeln, så jag började med en tesked gelcoat. En tesked är 5 ml, 2-3% härdare av det är 0,13 ml, vilket är 2-4 droppar. Jag hade med mig en spruta för ändamålet men upptäckte att det var enklare att helt enkelt doppa handtaget till kryddmåttet i burken med härdare och droppa tre, fyra droppar i smeten med gelcoat. Sedan blandade jag väl med en tändsticka och när det såg jämt och fint ut spacklade jag så många preparerade skador jag hann med innan gelcoat:en började stelna. Det blev inte särskilt snyggt men huvudsaken nu är att börja täta alla små hål och skador. Det är en bruksbåt, den ska vara hel och ren, snyggt kommer sedan.
Anlände hamnen sent i går kväll, vid 23-tiden. Jag har ingen termometer i båten men på vägen upp föll temperaturen från 19 grader till 10 och det var dimma när jag parkerade på båtplan. Det var inte lika kallt i natt som tidigare i våras men tillräckligt för att ta fram ull-buffen. På morgonen var det strålande vackert med en värmande sol och svalkande bris, bitande kallt i vattnet. Det vädret passar mig bättre än förrförra helgen då det var uppåt 30 grader i luften och 23 grader i vattnet och allting var bara kladdigt och kletigt. Jag tycker om när det är både sol och regn; när det är varmt i solen och svalt i skuggan, friskt i vinden och kallt i vattnet. Jag hoppas det här vädret fortsätter.
Semestern har börjat. Den är i stort sett oplanerad, som vanligt. Jag börjar med några dagar i båten och mer fix. Den portabla toan var en välvillig idé, och den får plats i ena stickkojen, men det är en liten båt och utrymmet är viktigare, så toan får gå. Det får bli en ful-hink med lock i stället. Batteriet måste säkras så att det står helt stadigt även när vågorna går höga. Och jag har en solpanel, en regulator och ett par 12-voltsuttag att montera. Annars är det mest att fortsätta flytta runt grejer och hitta en plats för varje sak, så jag vet var jag har allting, och att ingenting far omkring när det brallar på och båten lutar. Och jag behöver spänna vanten ytterligare.
När jag sitter i båten och tänker på allt jag vill göra för att nå en nivå av ’good enough’, innan jag sätter segel och ger mig av på en lite längre seglats, slås jag av hur mycket bättre koll på läget jag har den här gången än när jag köpte träfolkan sommaren 2007. Då köpte jag bara en båt, packade ner sovsäcken och en handduk och seglade ut i Stockholms skärgård. Ungefär 🙂 Även om det blir mer att göra, känns det bättre att ha koll på läget i en båt. Men jag längtar efter att stryka det sista på todo-listan och bara… Segla.
Jag seglade med brorsan i helgen. Det var kul och fungerade bra, vi skulle nog kunna vara ett bra team på en kappseglare. Den här gången blev det inte mycket kappsegla av, trots att jag fick upp storseglet hela vägen och blev av med den där bukigheten nere vid bommen – med hjälp av silikonsprej, det var så enkelt – men vi var tvungna att kryssa mest hela tiden och de andra båtarna seglade i åttor omkring oss. Efter lite om och men hittade vi en fin, men myggig, natthamn på nordöstra sidan av Galtholmen. Dagen efter fortsatte vi att kryssa ut över Finnfjärden och rundade Segelskär innan vi vände tillbaka igen. Det var fint men alldeles för varmt. En ”värmebölja” för mig är 26-27 grader, inte uppåt 30.
Jag räknar inte seglatsen över till sommarhamnen från Nävekvarn för några veckor sedan, så morgonens seglats var min jungfrutur med den här båten. Jag anlände hamnen redan i går kväll men det var kav lugnt, så det fick bli en natts bryggsegling. Jag vaknade efter fem i morse, tog ett dopp, spände vanten lite (nu börjar de kännas ’stumma’, tycker jag), tog bort bomkapellet och hektade på focken i förstaget, drog i gång motorn (ett drag), lossade förtöjningarna och backade sakta ut från min bryggplats.
Det var mer kav lugnt än att det fanns någon rörelse i luften att segla med, men det var enkelt och odramatiskt att hissa seglen. Jag seglade ett par timmar, det friskade i lite ute på fjärden, vinden vände lite och jag fick göra några slag och kryssa en bit, sedan revade jag och lade till vid en liten kobbe för frukost och ett dopp i det blå.
Det märktes att det var länge sedan jag lade till med egen båt själv, det blev mycket spring fram och tillbaka mellan förtöjningslina och ankarlina för att dra in och släppa efter, dra in och släppa efter, så att båten låg bra till. Till slut fäste ankaret och det gick att dra in båten tillräckligt nära land för att komma av och ombord.
Förtöjningen var nog bra men platsen inte helt optimal. Farleden går förbi utanför och när vågorna efter en större motorbåt rullade in och båten låg och sträckte sig mot klipporna, var jag glad att det var brant och djupt och att ankaret höll båten på plats, annars hade det kunnat sluta i katastrof. Men jag låg kvar på platsen, jag skulle inte stanna länge och det borde vara lugnt på Midsommarafton. Nästa gång jag söker en plats att lägga till på, ska jag ta hänsyn till vart farleden och eventuell passerande trafik går.
Bukigt storsegel.
På vägen hem bytte jag lösningen för fockens fäste mot båten – en karbinhake i fästet på båten och ett schackel i seglet – mot ett nyckelschackel i seglet i stället. Enklare, snyggare och verkar fungera lika bra, eller bättre: seglet sitter närmare båten och den där lilla bukigheten längst ned i focken försvann.
Bukigheten i storseglet kvarstår dock. Fallet löper fritt och kan hissas hela vägen upp, men seglet stannar någon eller två dm längre ned. Spontant tänker jag att segel ska väl hissas upp hela vägen, men det kanske alltid är ett par dm kvar till själva masttoppen? Jag har inte tänkt på det. Vad jag däremot vet, är att i andra änden ska seglets nedersta hörn in mot masten sitta i den där konstiga kroken med två små ”armar”, vilket det inte gör nu.
Bommen kanske ska sänkas för att sträcka seglet? Men då hamnar bommen i ”hålet” där man trär in den i masten, och då ramlar den ur masten. Bommen kanske ska sitta under hålet, inte ovanför? Men det verkar konstigt. Det finns ett litet beslag som skruvas fast i likrännan för att hålla bommen uppe, men det kanske ska sitta åt andra hållet och hålla bommen nere? Eller så är riggen felstagad på något sätt och beter sig inte som den ska vid segling och slätar inte ut seglet. Eller så är seglet bara gammalt. Eller…
Det är mycket med segelbåtar, riggar och segel. När jag söker på webben hittar jag mycket info i olika forum och manualer om hur man mastar av och på, hur man spänner vant och trimmar en rigg, men inte en rad om hur bommen fästes i masten. Det är väl en sådan där självklar sak som alla vet. Bra, då kommer jag snart att springa på någon som kan berätta för mig 🙂
Hemma igen efter ytterligare några dagar i båten med fixande och donande, utan att segla. Från början hade jag tänkt vara hemma den här helgen, jag behövde vilan. Men senast jag var i båten blev det uppenbart att utombordarfästet måste bytas – omgående. Och jag hade en del annat också som jag ville bli klar med före jungfruturen (jag räknar inte seglatsen över från Nävekvarn, ”det var transport” som båtgrannen sade). När jag listade alla saker kändes det bättre att åka ut till båten och fixa dem än att vara hemma och försöka vila. Så är det ibland.
Storfallet var enkelt åtgärdat. Det hade bara lagt sig om bomfallet (eller ”dirken” tror jag det också kallas). Det var nog därför jag inte fick upp seglet hela vägen under transportseglingen till sommarhamnen.
Kolla samtliga fästen för vant, stag, pollare, etc. under däck var också enkelt åtgärdat. Och skönt att göra. Allt såg okej ut och kändes bra.
Spänna vant och stag. Att de var för sladdriga visste jag, men hur mycket skulle jag spänna? En god vän till mig tyckte att jag skulle sträcka dem ”inte alltför hårt, men de ska vara stumma”. Okej, hur känns det när vanten är ’stumma’ då? När jag sökte i ämnet på webben (på duckduckgo.com), förstod jag det som att det i huvudsak finns tre olika sätt att få till rätt spänning i vant och stag:
ett instrument som utifrån vajerns tjocklek anger spänningen,
tejpa fast en 2 m lång tumstock på vajern och spänna tills vajern sträcks ca. 2-3 mm,
gå på känn.
Mitt samlade intryck utifrån den information jag tog del av, var att de flesta seglar omkring med alldeles för löst spända riggar. Eller som en seglare skrev, att det ska göra lite ont i själen när man spänner det sista i ett vant. Det låter väldigt hårt i mina öron, men det verkar finnas utrymme för att dra åt utan att jag behöver oroa mig alltför mycket. Jag spände förstaget och drog åt backstaget, klev av och kollade att masten inte lutade framåt, justerade ett par vant på babords sida och kände efter att det var ungefär samma spänning i motsvarande vant/stag på andra sidan. Det kändes bra. Om de är ’stumma’ vet jag inte, men mer spända.
På natten vaknade jag runt halv tre för att gå ut och kasta vatten. Det var stilla, tyst och magiskt vackert. Båtarna låg som sovande djur vid bryggorna och månen stod vackert i den ljusa sommarnattshimlen i en rigg några båtar längre bort. Även bryggsegling har sina sidor.
02:39 en natt i mitten av juni i detta vackra land.
Gammalt utombordarfäste.
Helgens stora projekt var att byta utombordarfästet. Fjädrarna fungerade inte (när man lyfte motorn, lyfte man hela motorns tyngd), det låstes i läge genom ett par aluminiumbrickor (markerade med rött i bild) och i allt övrigt var det rostigt och murket. Ingenting man vill hänga en ny SELVA utombordare på.
Jag började med att vända på båten och parkera med aktern mot bryggan och häkta av motorn – utan att tappa den i vattnet. Jag upptäckte att anordningen var fäst med fyra skruvar, trots att det är åtta hål i den, men läste i manualen till den nya anordningen att det räcker med fyra skruvar. Det finns åtta hål för att man ska kunna justera positionen i höjdled. Skönt, då slipper jag borra nya hål.
Not a pretty sigth!
Att skruva bort det gamla fästet gick utan problem. Skruvar och brickor var kanske inte så genomrostade och förstörda som jag först hade befarat, men för att vara ett fäste för en utombordare på en segelbåt var de i ett bedrövligt skick. Det kändes skönt att få bort dem och att bära bort det gamla fästet till metallåtervinningen.
Träbiten som satt som en distans mellan fästet och akterspegeln, för att kompensera för att aktern är sned (positiv/negativ, jag vet inte vilket), var lite kinkig att få bort, men med en kniv och en hammare gick det bra. Både träbiten och ytan på akterspegeln under såg fräscha ut.
Till det nya utombordarstället hade jag köpt en konstruktion i aluminium med samma funktion som träbiten. Men jag upptäckte snart att den inte fungerar om det finns förborrade hål i akterspegeln. Hur jag än vände och vred på bitarna, hamnade hålen lika långt till vänster eller höger om de befintliga hålen som bitarna var breda, antingen gentemot akterspegeln eller det nya fästet.
Tur att jag inte hade bränt upp den gamla träbiten i min iver att bli av med det gamla och skruva dit det nya. Det nya fästet fick sitta på den gamla träbiten. Jag testade först att skruva dit hela konstruktionen utan sikaflex och låsmuttrar, för att kolla att allt satt som det ska. Jag fick borra upp ett par hål med någon mm eller två, annars gick det bra att återanvända träbiten och de gamla hålen för det nya fästet.
Skärbräda i plast för att fördela påfrestningen från utombordarfästet i akterspegeln.
Den tunna skärbrädan i plast som jag hade tagit med mig för att ha på insidan av akterspegeln fungerade mycket bra. Med en liten japansk multisåg, som är bra att ha i båten, sågade jag till skärbrädan i lagom storlek. Jag borrade hålen lite fel första gången, men det fanns plats att vända på skivan och försöka en gång till. Resultatet kändes mycket bättre än de rostiga skruvar, muttrar och brickor som satt där förut. De nya skruvarna var tyvärr inte tillräckligt långa. De räckte i de två övre hålen men var för korta för de två undre. Jag hade inte tänkt hela vägen utan köpt åtta skruvar i samma längd. Men jag slapp köra in till Biltema i närmsta stad, i stället fick jag ett par skruvar i rätt dimension och tillräckligt långa av ägaren till marinan. Tyvärr är de inte rostfria, så jag måste byta dem inför nästa säsong.
Nytt utombordarfäste.
Till sist fick jag hjälp av min båtgranne att hänga dit min Selva utombordare på nya fästet. Tur var nog det, för efter en hel dags skruvande i sittbrunnen var jag så trött att jag mycket väl hade kunnat tappa motorn i vattnet om jag gjort det själv. Det var väl det han såg på mig och ryckte in för att undvika en katastrof 🙂
Slutresultatet blev snyggt och bra på flera olika sätt. På det gamla fästet var jag tvungen att ha med låskedjan när jag hängde på motorn, nu kunde jag dra dit den i efterhand. Det var fantastiskt skönt att hantera motorn i höjdled med hjälp av fjädrarna och slippa lyfta motorns hela tyngd. Och det var skönt att slänga de där fåniga aluminium-bitarna som användes för att låsa det gamla fästet i rätt läge. Jag betraktade det nya utombordarfästet och kunde konstatera att det hela blev snyggt, säkert och mycket bättre! Och värt en hel dags slit och skruvande.
Jag fick också dit de nya gångjärnen på luckan i aktern. Tyvärr passade inte gångjärnen med tre hål i de gamla hålen, så jag fick krångla dit gångjärn med två hål i stället. Det är en tung lucka, så det återstår att se om de gångjärnen räcker. Annars får jag spackla igen och borra nya hål, eller hitta andra gångjärn med exakt rätt mått. Nuvarande lösning håller förhoppningsvis den här säsongen.
Utsikt från kojen i en J17 en vacker sommardag.
Söndagen tillbringade jag mest i båten iklädd långbyxor och långärmad tröja. Jag brukar vara väldigt försiktig med solen och undvika den helt och hållet mellan kl. 10 och 14 normaltid (kl. 11 och 15 sommartid) fram till Midsommar, men den här gången tänkte jag inte på solen som gassade hela dagen. Keps hade jag, men annars satt jag i kortärmad tröja och shorts. Benen klarade sig bra men armarna var brända och jag kände mig trött och sol-frossig och låg mest och slumrade hela dagen och summerade en mycket bra helg då jag kunde bocka av allt på min todo-list (utom det där med att kolla och mäta var jag kan ha ett batteri någonstans, men jag har nog bestämt det ändå).
Nu finns det inga ursäkter längre för att inte segla. Visst finns det mer saker i båten att göra – det finns det alltid – men jag har definitivt nått nivån ’good enough’ och nästa gång jag är i båten är det segling som gäller.
