Påmastning och ny rorkult

J-17 uppifrån

Förra helgen sjösättning, den här helgen påmastning och planerad första seglats till sommarhamnen som ligger på andra sidan Bråviken, en ordentlig dagstur på uppåt 8h.

Utsikten från mastkran var hänförande som vanligt, särskilt en vacker dag med sol och blå himmel, och påmastningen gick bra med hjälp av den förre ägaren och H som bor i närheten och vars båtplats jag får låna några dagar.

Hamnen sedd uppifrån.
Gammal rorkult.

Att rorkulten var dålig såg jag redan förra helgen. När vi mastade på i dag gick den av på mitten, den var genomrutten. En båt utan rorkult är som en bil utan ratt. Till nöds kanske man kan styra med ett kvastskaft, men om jag ska segla en för mig ny båt en hel dag i okända vatten med vindar som kan bli uppåt 10 sekundmeter i byarna, då vill jag ha en bra rorkult.

H ringde sin hyresvärd L och frågade om han hade en planka vi kunde såga till en ny rorkult av. Jo, han hade nog en bit som kunde passa. Sagt och gjort. Vi åkte hem till H och under några intensiva timmar jobbade han och hans hyresvärd (med viss assistans av mig) skickligt med att såga ut, anpassa, borra, hyvla till och slipa fram en ny rorkult. Min främsta insats var det sista momentet, att finjustera infästningen för rodret med en rasp. Till kvällen hade jag hamnens finaste rorkult, i gedigen och kvistfri ek! Tack H och L <3

Ny rorkult

Resten av kvällen har gått åt till att städa båten, kolla rep och ankare, fixa några grejer, slänga några saker som jag vid närmare eftertanke inte vill ha, försöka hitta en plats för allting och i det stora hela bara bekanta mig med båten och lära kroppen var båten börjar och slutar någonstans på längden och tvären och framför allt på höjden nere i ruffen, så jag inte ramlar i sjön eller slår i huvudet hela tiden.

I morgon är det dags att börja seglatsen söderut till sommarbryggan. Men i natt blir det bryggsegling, min första natt i båten.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.

Vårrustning

Nyckfullt aprilväder med värmande sol, kalla vindar och en kortare hagelskur, men på det stora hela uppehåll. Slipa bort det lösa på gamla bottenfärgen, rolla och pensla på ett nytt lager bottenfärg (+ ytterligare en snabb strykning i morgon bitti). Linolja in lite trädetaljer, lägga dynorna på plats, hitta sprayhood:en och kolla att allt som ska ligga i båten finns med och på plats. Klart, mer eller mindre. I morgon sjösättning.

Båtägare igen

Jag har alltid känt att jag kommer att bli med träfolka igen, frågan är bara när. Men en träbåt kräver en hel del uppmärksamhet, kärlek och jobb. Det passar inte i mitt liv nu. Samtidigt har jag känt en växande längtan de senaste åren att sätta segel och ge mig ut på sjön – att bli med båt igen. Då är en liten plastbalja ett bra alternativ, den kräver inte samma underhåll och kan till nöds stå kvar på land en säsong om livet skulle vara så hektiskt att man inte hinner segla just den sommaren. Jag öppnade upp för att bli med båt igen förra året efter att ha varit ute och seglat med en god vän: ”Om du snubblar över en bra, liten segelbåt i plast för max 30 000 kr, säg till, för då är jag intresserad.” Jag har inte hört något från det hållet, men nu i sommar framkom det att en bekant till min mamma ville sälja sin J17 med vagn till ett bra pris. Det är en segelbåt i plast som påminner om träfolkan med sitt klinkbyggda skrov och långa köl, men den är lite mindre: 6m lång, 2,2 m bred och ca. 1m djupgående. Båten såg bra ut, priset var bra och det kändes bra att säljaren är någon jag känner. Efter att ha kollat upp att jag kan få båtplats på ostkusten i höjd med St Anna skärgård slog jag till och köpte båten. Jag är med båt igen! Den får stå kvar hos säljaren över vintern, så tar jag vårrustning, sjösättning och segling nästa sommar. Men det är en annan historia, jag får se om jag delar den här eller i en annan blogg. Men kul är det, att vara med båt igen. Liten? Jo, det är den – det är som att campa men till sjöss: i stället för att krypa ned i ett tält efter att ha vandrat hela dagen, kryper man ned och lägger sig i en båt efter att ha seglat hela dagen. Liten båt – lite bekymmer 🙂