Birkskär

Birkskär utanför Harstena ser ut att ha en fin liten vik på östra sidan, där borde jag kunna ligga skyddad i natt mot V-vindarna. Jag seglade dit på ett par timmar i en perfekt S-SV-bris. När jag svängde in i viken kunde jag konstatera att den är mycket vacker: stora, släta och flacka klippor ramar in en fantastisk utsikt österut utöver öppet hav. Men den är också mycket grund. Kajaker och små motorbåtar går nog bra, men inte ens jag med mina 96 cm i djupgående såg något bra ställe där jag kunde lägga till. Det var bara att backa ut, söka närmsta lä där jag kunde få upp seglen igen och segla vidare till plan B: en fin vik på norra Kråkmarö. Men det blev mot en klippa i en minimal vik på östra Armnö i stället. Jag stannar en natt, sedan får jag se vart jag går i morgon, det ser ut att bli fina vindar iaf.

Wow, inte visste jag att flygrutterna var markerade i himlen; bara att följa som en snitslad bana! Eller är det en skugga från planet? Fel på kameran är det inte, och det enda jag har gjort med bilden är att beskära och skala ned den lite.

Kvar

Jag kom iväg halv åtta (på låtsas, halv sju på riktigt; enligt normaltid) i går kväll, när de värsta byarna hade lagt sig. Jag gick med bara storseglet uppe eftersom jag hade medvind, eller plattläns som jag har lärt mig att det heter när vinden kommer in rakt akterifrån. Det mojnade snabbt och jag gick för motor sista biten när det blev vindstilla. Vad märkligt snabbt det slår om, från ett hav av skummande vita gäss till en stilla fjärd, blank som ett nybonat golv. Det var nästan mörkt när jag kom fram efter tre timmar, men jag hittade fäste för klippjärnen. Och inga mygg! I dag har jag bara stannat kvar; badat, solat lite, bytt ankare till treudden när blyplätten inte höll (jag tror jag ska börja kalla den för ”plutten” ist) och börjat läsa Stefan Ahnhems ’Den sista spiken’. Det är ingen värme i luften, det känns när solen går ned eller i moln, men det är mycket vackert och njutbart ändå. Eller kanske just därför.

Lugn kvällsseglats.

Femton år

I dag fyller bloggen 15 år. Det första inlägget skrevs 15 juli 2007. Femton år låter mycket men jag hade ett uppehåll och skrev ingenting under tio år, från det att jag sålde träfolkan tills att jag köpte nuvarande J17. Vi borde väl fira bemärkelsedagen med en seglats runt Häradsskär eller något, men det byar hysteriskt i dag (11-12 sm enl. prognos). Vinden tjuter i stag och vant och båten sliter och hugger i förtöjningarna trots att vi ligger på vår vanliga plats vid bryggan i hemmahamnen. Hur är det då inte ute på fjärden? Nej tack. Jag kanske går i väg i kväll när det har lugnat ned sig lite. Vi får se.

Hemma i hamn

Plätten klarade alla vindbyar som letade sig in i viken under gårdagen, trots att prognosen sade att det kunde blåsa så mycket som 12 sm i vissa av dem, men när åskovädret drog förbi vid 18-tiden med 15 sm i byarna (enl. prognosen), då släppte det direkt. Jag var klädd och förberedd och hoppade snabbt ut och tog emot så hon inte låg och skavde mot klippan. Det byade hysteriskt, hällregnade och åskade. Efter ca. 20 minuter var det över och ytterligare en stund senare var det som att det aldrig hade hänt.

Väderomslaget tog nog inte mer än en (1) minut. I ena stunden var det kav lugnt, soligt, varmt och alldeles tyst. Stilla. På någon omedveten nivå reagerade jag nog på den där tystnaden, som lugnet före stormen. Eller så var det det där avlägsna… bruset/mullret som närmade sig snabbt. Och plötsligt gick solen i moln, vinden kom farande överallt och överallt ifrån i 15 sm (minst), regnet öste ned så att vattenytan kokade och temperaturen föll från 24 grader till 14. Och jag förlorade ankarfästet som hade hållit för allt annat under hela dagen.

Allt gick bra, ingen skada skedd utom att jag blev blöt, men 15 sm (eller var det var) var inte att leka med, särskilt inte när det snurrar runt en regn- eller åskskur på det där sättet. Jag är glad över att jag låg, om än dåligt, förankrad och relativt skyddad i en liten vik och inte var ute på fjärden med seglen uppe när åskan drog förbi.

Prognosen för i dag verkade inte mycket bättre. När jag kollade i går kväll såg det ut som att fler åskskurar skulle passera med ända upp till 17 sm i byarna. Treudd-ankararet borde iofs klara det som inte blyplätten mäktade med, men jag beslöt mig ändå för att dra igång motorn och gå till hemmahamnen för ett par nätter tryggt förtöjd vid min vanliga bryggplats.

Vinden var stabil och fin med byar omkring… kanske 8 sm. Det hade jag kunnat segla i. Men när jag kom ut på Lindersfjärden började det plötsligt bya hysteriskt, säkert uppåt 12 sm eller mer, från ingenstans. Det var som att en vägg kom farande över fjärden, men inte en vägg av regn utan av väsentligt mer och hårdare blåst. Det höll på länge också. Då kändes det trots allt bra att gå för motor.

Lågtrycksbetonat sommarväder är spännande men krävande och utmanande när man seglar en liten båt. Det gäller att hålla koll hela tiden på himmel, moln, vindar och prognoser. Jag tycker om att segla men gillar inte när det brallar på och lutar för mycket. Jag tar med mig det som seglaren på Reskär sade (ung.): ”Så länge du är inomskärs håller båten för vilka vindar som helst, frågan är bara vad du håller för, och hur bekvämt du vill att det ska vara. Jag brukar säga att det aldrig ska luta mer än att man kan sitta med en kopp kaffe i handen. Lutar det mer än 20 grader kommer kölen fel i vattnet och man seglar inte helt optimalt längre.”

Lindersfjärden i magisk kvällsglöd, juli 2022.

Sekundmeter

Jag såg i prognosen i går att det ska dra förbi något i kväll och i samband med det skulle det bli ca. 25 sm i byarna. Västlig vind. Då vill jag inte ligga någon annanstans än på min vanliga bryggplats i hemmahamnen. I morse hade de nedgraderat till 18-19 sm i byarna. Okej, då går jag till den där braiga viken i stället, den som ger skydd mot alla vindar på den västliga kvadranten. Nu senast jag kollade var prognosen nere på ca. 15 sm i byarna ett par timmar runt 18-tiden. Det är fortfarande mycket och hård vind och absolut inget jag är ute och seglar i, men det grejar vi i den här fina, lilla viken.

Det här börjar bli (ytterligare) en favorit. Fören pekar nästan rakt mot väster.

Reskär var fint men sjögången var inte rolig i en liten båt. Det var (nog) första och sista gången jag låg vid Reskär med den här båten. Jag gick i väg tidigt i morse, utan att starta motorn, och seglade ett par timmar i NV-vinden medan byarna höll sig (enligt prognos) runt 7 sm. Det var lite tradigt att kryssa mellan Grönsö och St Skällö, annars var det en trevlig och bra seglats.

Reskär

Efter frukost och morgondopp hissade jag segel och begav mig SO mot Fångö. Det blev en lättsam seglats i den svaga NO-vinden. Jag missade en avfart, blandade ihop Gråholmarna med Lindholmen och tappade navigeringen en stund. En snabb koll på mobilkartan gjorde mig inte klokare. Jag vände tillbaka till Höga Svedsholmen i stället, den visste jag säkert var den låg, och gick sedan rakt österut från dess södra udde, då föll bitarna på plats och jag såg den gröna pricken och var jag var någonstans. Vad gjorde man utan kompass?

Jag gick ut på Reskärsdjupet i riktning mot Reskär för att kolla, annars hade jag Gubbön som ett annat alternativ. Jag har seglat förbi Reskär några gånger men aldrig legat där. Viken är djup och ser ut att ha bra skydd mot vindar utom mot dem på östra kvadranten. Det ska vara en obefintlig S-vind i natt och NO på morgonen innan det slår om till en frisk S-vind på eftermiddagen, så Reskär verkar bra i natt.

Jag försökte först på norra sidan av viken men sjögången/sjöhävningen tvingade mig att ge upp och gå till den södra i stället. Där låg redan tre stora segelbåtar och jag fick god hjälp med att lägga till – tack! Det är sjögång här också men inte lika mycket, och det är djupare. Det är fascinerande vilket liv det är i den här vindstilla viken av de långa vågorna som rullar in mot klipporna. Båten gungar betänkligt men förtöjningar och ankarfäste håller.

Det här blir bra för en natt, jag går vidare i morgon bitti.

Ut på Reskärsdjupet seglade jag nästan ikapp den lilla röda segelbåten.

Södra Väggö

Segelbåt J17 i södervik

Den där vinden som snurrar kring nord – NV, N, NO – gör det svårt att hitta lämpliga naturhamnar med bra skydd för vind och vågor. Jag trodde jag låg tillräckligt bra i den där smala, lilla viken som jag anlände till i går kväll, men i morse blåste NO-vinden rakt in på mig och jag hann bara göra lite morgontoalett innan jag fick dra upp ankaret och leta efter ett bättre skydd.

Jag är nog bara otränad – de första två säsongerna blåste det sällan på nord – men även i dag hade jag svårt att hitta en lämplig vik inom rimligt avstånd som skulle kunna ge skydd mot vindar på den nordliga kvadranten (heter det så?).

Fallos eller bara snygg rephållning?

Gubbön? Nej. Reskär? Nej. Laxvarp? Kanske på sydsidan, men jag har aldrig varit där och det ser grunt ut. Harstena, då? Nja, det skulle vara längst in i den där stora viken men… nej, inte i dag. Den där stora viken på Håskö? Nej, ligga där och trängas med alla stora båtar har jag ingen lust med. Gå norrut och kolla där? Nja, jag har ingen vidare lust att sitta och kryssa i dag, en annan dag.

Till slut hittade jag ett par vikar på södra Väggö som såg intressanta ut och som låg på nära avstånd: liten vik men ändå relativt djup med något som kan vara branta klippor. Sagt och gjort. Upp med storseglet och efter drygt en timma lade jag till nästan längst in i en liten vik mot en klippa. Inte helt optimalt men ankarfästet verkar vara gott och det duger för en natt.

Kvällssegling

Ensam i båten igen. Jag pysslade lite, fyllde på vatten och funderade på att stanna över natten i hemmahamn och gå någonstans först i morgon. Men, nej, dagarna går och rätt som det är är ju säsongen slut och båten står på land – igen. Jag borde… Det är en fin balans det där, mellan å ena sidan ha semester, våga göra ingenting och unna sig själv att ligga kvar i den bekväma och trygga hemmahamnen och bara ligga och läsa en bra kriminalroman hela dagen, å andra sidan att ta tillvara på de här dagarna och ge sig själv upplevelser och besöka platser som man inte brukar göra till vardags. Jag pushade mig själv kärleksfullt och lagom bestämt förbi resfebern, gjorde loss och kom iväg strax efter 19. Svag vind (efter gårdagen helt perfekt), uppehåll och magiskt vackert.

A red sky in the night is a sailor’s delight. Men är det bara jag som ser en eldsprutande drake i skyn?

Nattsegling

Efter en lugn natt och frukost med kaffe fick vi ge oss iväg lite hastigt när ankarfästet gav upp i byvindarna. Jag hade kunnat gå ut och lägga i treudden, den fäster i den viken, det vet jag, men vi var ändå på väg. Jag satt med sjökortet i knäet och hade svårt att hitta en bra vik som kunde ge skydd mot NV-vinden; alla vikar verkade vara öppna norrut. Gå söderut eller norröver? Dagen efter lovade N-vindar som skulle vara lite jobbiga att sitta och kryssa i, men göra det enkelt att gå västerut tillbaka hem, så det verkade bäst att gå norrut.

Jag har ingen vindmätare i båten, så jag vet aldrig hur mycket det blåser, men om man utgår ifrån att prognosen är mer eller mindre korrekt, var det på väg mot 10 sm där vi utgick från men ett par sm lugnare dit vi var på väg. Vi seglade ganska bra i de hårda vindarna. Det lutade mycket men jag släppte på storseglet, så vi inte fick vinden rakt in i seglet, utan mer utmed. Det funkade ganska bra, tycker jag. Men det blev inte lugnare ju längre norrut vi seglade, snarare tvärtom, och efter ett tag gick jag in mot lä bakom en liten holme och revade: ”Vi går sista biten för motor”.

Viken vid St Gröskär gav mycket mindre skydd för vinden än vad jag hade tänkt mig, men vi gick in och lade oss med ena långsidan mot en liten brygga. NV-vinden höll båten effektivt på plats. En bra förtöjning, båten kommer ingen vart och bryggan håller, men hur tar vi oss härifrån utan att driva in i land?

Segelbåt J17 i blåsväder.

Prognosen för morgondagen ändrades allt eftersom dagen fortskred. Det såg ut som att det skulle bya ganska rejält nästa dag också, och jag kan inte riktigt hantera vindar över 10 sm, så jag föreslog att vi skulle segla hem sent i kväll/natt i stället. Enligt prognosen skulle vinden ligga på nord då också men vara lugnare med mindre skillnad mellan grundvind och byvind och framför allt inte mer än 7-8 sm vilket jag fortfarande tycker är mycket men hanterbart.

Vid 20-tiden hade vinden mojnat och en halvtimma senare gick vi iväg söderut. Vi gick för motor först en bit, sedan hissade vi segel. Vinden var perfekt och enligt en app på mobilen som mäter hastighet gjorde vi 5 knop och tangerade 6 knop. Det var ljust och inga större problem att navigera och se fyrar och prickar fram till 22:30-tiden, sedan blev det lite mörkt men då var vi framme i kända vatten. Det skurade och byade lite. När det började bli riktigt mörkt tog vi ned seglen, hissade upp en pannlampa i masten som lanterna, hängde upp fotogenlyktan längst ut på bommen som akterlanterna och gick för motor hem. Det var första gången jag nattseglade. Magiskt och mycket vackert.

Efter en natt i hamn

fick vi en fin segling bort till favorithamnen. Det går bra att vara två i båten, bara man inte har alltför mycket packning med sig och turas om. Man kan stå två stycken i sittbrunnen och borsta tänderna samtidigt, men man får gå omlott när man ska bädda, gå och lägga sig, stiga upp, bädda ihop, göra något i ”köket”, etc.

Första kvällen spelade vi lite Yatzy på min mobil, den här kvällen spelade vi med riktiga tärningar, det var roligare. Tänk vad kul man kan ha med fem tärningar och en spelidé som är väl avvägd mellan slump och strategi. Yatzy är sällan fel.

Segelbåt J17 förtöjd vid en av favoritstenarna: ”Vilken bra sten, tag med den till nästa ställe!”