Äppelkrok, augusti 2026

J17 förtöjd i naturhamn i Äppelkrok på norra Håskö, augusti 2026.

Det är inte dags att börja jobba igen förrän på måndag, men det börjar bli dags att dra sig hemåt, och jag avslutar den här seglatsen på samma sätt som jag oftast börjar dem, i Äppelkrok på norra Håskö. Ankaret ligger 20 m ut och verkar ha sugit sig fast i sand- och lerbottnen. Man ligger relativt väl skyddad mot vindar på syd här. NV-vinden kommer att blåsa rakt in i aktern senare i kväll, men enligt prognos bara ett par timmar, sedan ska vinden lägga sig på SV igen, så det bör gå bra. Under natten förväntas det bli mer eller mindre vindstilla.

Jag hade sällskap av en ny, stor tyskflaggad segelbåt på Birkskär, en 42-fotare – minst – som väl kostar lika många miljoner som den är meter lång. Jag var uppe vid 6 i morse och åt frukost, tog ett dopp och gjorde lite qigong. Jag vet inte när tyskarna var uppe, men jag hörde något som lät som en sådan där maskin som maler kaffebönor när de gjorde frukost. Självklart, har man en sådan båt dricker man espresso på nymalda kaffebönor till frukost. Som hemma. Men om det är likadant i båten som hemma, vad är då poängen? Är det inte bättre att stanna hemma och bara byta skrivbordsbakgrund i Windows? För det blir lite resultatet när man har nästan samma mått av bekvämlighet i båten som hemma, att man mest bara byter vy. Man får en annan utsikt att titta på. Själv har jag campingstandard i min lilla båt och får en helt igenom annan upplevelse än att vara hemma. Och allt kommer närmare i en liten båt: vattnet, vinden, vågorna.

Jag gick från Birkskär vid 10-tiden och gjorde några slag för att ta mig norrut förbi Öster udd och Flisö. Det var egentligen genua-vind men jag gick med vanliga uppsättningen storsegel och det lite mindre förseglet. Vinden brisade behagligt från väst, ibland från sydväst, och jag gick norrut över Turmulefjärden, gick upp mot vinden och västerut förbi St och L Gråskär, över Kullskärsdjupet och bort mot Sporrholmen. Där fick jag kryssa lite innan vinden lade sig på väst igen och jag kunde gå söderut förbi N och S Stensholmen, väster om L Fläsan och till sist kryssa mig in till Äppelkrok på norra Håskö. Det blev en skön dagsetapp och lika bra att jag inte tog genuan med tanke på hur mycket jag fick kryssa.

Strupskär, nej Birkskär

Segelbåt j17 förtöjd vid Birkskär, augusti 2026.

Jag kom i väg strax före 10 i förmiddags och gick norrut i den svaga SO-brisen: genom de små öarna mellan Laxvarp och Gubbön, förbi Reskär och Sandskären och vidare upp till Lökskären som såg fint ut. Jag funderade ett tag på om jag skulle tillbringa natten där. Jag har aldrig varit där, men det finns en vik som verkar ge skydd mot SO-vinden. Men den kanske inte skyddar mot så så mycket mer, och jag hade för mig att vinden skulle vrida över på S under dagen. Jag väntar med Lökskären till en annan gång, när vinden ligger kvar på SO över natten.

Jag fortsatte norrut mellan Krutklabben och Lortbåden och gick mot Birkskär utanför Harstena. Efter lite om och men förtöjde jag på en klippig holme vid Strupskär, söder om Birkskär. Där låg jag skyddad mot S-vinden och ankaret verkade ha satt sig mellan ett par stenar, så det kommer inte att släppa i första taget. Jag kollade prognosen och såg att vinden förväntas vrida från S till V och vidare till NV under natten och morgonen. Då får jag vinden nästan rakt in i aktern i natt. Det ska inte blåsa mycket, men båten är något av en resonanslåda och 2 sm räcker för att totalt sabba min nattsömn med det där högljudda kluckandet. Jag gjorde loss för att gå över till Birkskär i stället.

Ankaret satt mycket riktigt fast, kanske mellan två stenar. Jag slet och drog i det från alla möjliga håll, men det ville inte lossna. ”Fan, jag ser ju ankaret där nere!”, sade jag när blicken följde repet ned i djupet och precis urskiljde början av ankarkättingen någon meter ovanför botten. Jag ryckte rakt upp i repet, ungefär som jag pimplade, och kunde höra hur kättingen rasslade där nere på botten, men ankaret satt där det satt. Jag tog fram kniven och skulle just kapa av repet när jag ryckte en sista gång – och ankaret lossnade och jag kunde ta upp det.

Det ytterskärgårdsliknande landskapet med kala klippor, himmel och hav utgör en ständig lockelse, och det är inte omöjligt att hitta en förtöjning på en sådan plats, men det kan mycket väl ske till priset av en plätt.

Nu ligger jag förtöjd vid Birkskär. Här har jag varit några gånger tidigare. S-brisen ligger på rakt in i aktern: kluck, kluck, kluck, kluck, kluck! Men framåt 21-tiden ska det lägga sig och bli närmast vindstilla, för att under natten vrida över till NV, och då ligger jag förhoppningsvis i lä här och störs inte.

Långholmen

Segelbåt J17 vid Långholmen, söder om Fångö i Gryts skärgård, augusti 2026.

Jag vaknade ganska tidigt i morse. Vinden låg på NV och det såg ut att bya 8 sm där ute på öppna vattnet. Kyliga byvindar letade sig in i den skuggiga viken där jag låg och slet och drog i båten och till slut lossnade ankaret någon meter, så klart. Dags att gå, då. Men inte före frukost, kaffe och ett morgondopp i det friska vattnet som bet litegrann. Är det nere på 16 grader nu, eller ännu kallare? Jag torkade i morgonsolen, klädde mig, gjorde loss, drog igång motorn och gick bort till stället jag hade sikte på först i går. Det låg hyfsat skyddat mot vinden, bättre än där jag låg i natt. Motorbåten med ”stödlinorna” låg kvar och den låg helt i lä, där blåste det ingenting. Jag gick runt till läsidan av ön och hissade förseglet och hade intentionen att segla söderut i NV-vinden så långt jag orkade i dag. Och jag seglade söderut, men inte särskilt långt, max 2 nm. När jag kom in i lagunen mellan Långholmen, Lisselfjärd och Ekholmen kände jag: ”Ja, det blir sol och bad i dag.” Jag ligger förtöjd vid en låg men brant klippa med stäven nästan rakt mot vinden och har gott ankarfäste i sand- och lerbottnen. Fina badklippor. Sol mest hela dagen. Dock dålig mottagning. Jag befinner mig i något så ovanligt som en radioskugga och får lägga mobilen i en strumpa och knyta den i bommen, för en dryg meter lägre ned i ruffen har jag ingen mottagning alls.

Gubbön, augusti 2026

PRIVAT! Det här är ett jävla oskick som jag tyvärr ser alltmer av: att man spärrar av en hel vik med ”förtöjningslinor” från aktern ut mot sidorna. Jag sätter citattecken där, för ingen kan inbilla mig att de där extra linorna faktiskt behövs i en så stilla vik, de är enbart där för att få ha viken för sig själva. (De extra linorna är markerade med rött.)

Efter en natts bryggsegling i hemmahamn gick jag österut i morse i den byiga V-vinden. I helgen blev det en del seglande med enbart försegel, och det är bekvämt, men i dag blev det fullt ställ som vanligt. Det var lugnt bort till Håskö, sedan byade det en del. Jag gick mot vinden en del och försökte laborera lite med hur jag ska ställa seglen i förhållande till vinden och varandra för att få en så bra kryssvinkel som möjligt, men seglens tell-tale:s sade inte så mycket och jag blev inte mycket klokare.

Jag fortsatte bort till Innerö men där vred sig vinden bara runt udden och det blåste nästan lika mycket inne i viken som strax utanför den. Jag tog ned seglen, satte på bomkapell och stuvade undan förseglet och gick ned till Gubbön för motor. En stor segelbåt gick in några hundra meter före mig och tog platsen jag hade lite sikte på. Men där har jag nog inte helt bra skydd mot NV-vinden i alla fall, så det gör inget. Jag gick bort till en annan vik där det låg en motorbåt, men de hade effektivt spärrat av den del av viken man kan lägga till i och satt i varsin solstol på klippan och bara tittade på mig, så jag fortsatte längre in i stället.

Längst in i viken låg en stor, fin segelbåt med två vuxna, fyra barn och en hund som inte verkade alltför entusiastisk över det kringflackande livet på en segelbåt. De hade inte spärrat av viken, utan hälsade och gav mig hjälp att ta emot i fören när jag lade till. Efter en stund gick de vidare, så nu är jag ensam igen. Det är lite trist, de verkade trevliga och hade gärna fått ligga kvar här bredvid, men det kanske kommer en annan båt och lägger till, då är det jag som släpper det jag har för händerna och hoppar ut på klippan och tar emot.

Hursomhelst, jag verkar ha bra skydd mot V-vinden här på östra sidan av Gubbön, även om det blåser igenom en del och byvindarna drar lite i båten, och jag tror jag ligger bra till mot NV-vindarna också.

Laxvarp

Segelbåt J17 vid Laxvarp.

Efter att ha varit inne i hemmahamn och provianterat och hämtat upp min gast för helgen gick vi ut i fredags kväll vid 19-tiden med kurs på Håskö. Vi anlände ganska precis tre timmar senare och lade till i mörkret med hjälp av pannlampa och gemensamma ansträngningar. På lördag gick vi vidare ned till Laxvarp. Det var vackert och blåsigt, till kvällen mojnade det äntligen och vi fick en lugn natt. Söndag förmiddag ägnades mest åt sol och bad. Vattnet kändes lite svalare än föregående dag. Det är väl all vind på väst som blåser ut det varma ytvattnet till havs och byter ut det mot kallare vatten. Vi gick hemåt efter en tidig lunch med bara förseglet. Enligt prognosen skulle vinden vrida från SV till S vid lunch och snabbt bya upp till 16 sm. Vinden vred sig till S men mycket mer än 10 sm blev det nog inte, men det kändes ändå skönt att ha bara förseglet uppe. Nu ligger jag i hemmahamn igen och bryggseglar en natt, sedan går jag ut igen.