Svensmarö

Tillbaka i båten igen efter att ha varit på sommarfest i Svenskarnas Hus förra helgen, och väntat ut regnet på annan ort i några dagar. Nu har regnet dragit förbi för den här gången verkar det som, och det ser ut att bli lite mer sol framöver.

Jag anlände hamnen vid halv tre i dag och hissade segel och kom iväg tjugo över fem. Det blåste ganska bra men jag fick kryssa och hade svårt att gå högt upp mot vinden. Efter 1,5 h hade jag fortfarande inte kommit över första fjärden som är en fjärdedel av den planerade etappen, och det mojnade snabbt. Då planerade jag om och gick in i en grund liten vassvik vid Svensmarö i stället. Jag har legat här på svaj en gång, förra året, men när det är såhär högt vattenstånd kan jag lägga till mot några klippor med några decimeter till godo mellan kölen och botten. Men det är lera, inga svall och jag drar ut mig när det är dags att gå till kojs.

Kvällssolen är vacker och fjärden ligger stilla som en spegel nu. I morgon går jag mot Harstena eller något där omkring. Det ser ut att bli fint väder och god vind.

Segelbåt J17 en stilla och vacker kväll.

Stormigt

Stormen Hans, eller åtminstone resterna av den, drar in över vårt land och ställer till det, främst med regn men även med kraftig vind. I går blåste det säkert 16 sm i byarna där jag var och fjärden var vitprickig av fräsande gäss. Jag kunde se hur vågorna slog höga mot klipporna på andra sidan viken. Under natten drog molnen bort och jag gick ned till bryggan och tittade på halvmånen som sken magiskt över det mörka vattnet. Vinden har mojnat något nu i dag men blåser fortfarande frisk. Den river revor i molnen som solen skiner igenom. Men det är inget seglarväder än, så jag stannar i land och ser en bra och tänkvärd film i stället.

Vän med vinden

Jag hade tänkt gå ned till Väggö i dag, ligga där ett par nätter och gå hem på fredag. Men prognosen lovade regn under i stort sett hela morgondagen och det är inte kul att ligga i en liten båt när det regnar från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag bestämde mig för att gå hem i dag i stället.

Prognosen, återigen – allting kretsar kring SMHI:s prognos för hav- och kustväder när jag är ute och seglar – sade att det skulle blåsa en sydlig vind med byvindar runt 10-12 sm mitt på dagen. Det är kanske lite väl hårda vindar för mig. 8 sm hade varit okej men 12? Jag kanske ska gå för motor i stället, men det känns trist.

Jag stod i sittbrunnen och tittade på träden runt om viken. Jag tycker man kan höra på suset i träden om det blåser mycket där ute på fjärden. I morse lät det som 12 sm i byarna, men nu? Nja, det här låter och ser ut mer som… 7-8 sm, och det fungerar ju. Och skulle det vara för mycket, får jag gå in bakom en ö och reva och dra igång motorn, det har jag gjort förr.

Strax före lunch tog jag upp ankaret, hissade segel och gled snyggt ut ur viken utan att starta motorn. Jag gillar när jag kan göra det. Jag gick västerut efter Lippholmsudden, söder om Rötappskär och norr om Röskär och Lilla Olssund. Sedan kryssade jag söderut utmed Törnsholm, Missjö och Västerön innan jag vek av västerut.

Det blåste nog mer än 7-8 sm där ute på Västerfjärden och Finnfjärden. Jag har ingen vindmätare men det gick vita gäss överallt, och då blåser det minst 8 sm har jag lärt mig. När jag kom i hamn vid tretiden, när vinden hade börjat mojna, kollade jag väderstationen för Harstena och den rapporterade 9,2 sm i byarna under den senaste timman.

Jag kryssade nog i byvindar runt 10 sm i dag. Det gick bra, mycket bättre än förra gången. Jag fick en del vibrationer i förseglet i dag också. Jag vet inte varför, kanske för att seglen är gamla eller att det bara blir så när det blåser mycket. Men jag föll av tills vibrationerna försvann och kryssade på så gott det gick. Det lutade en del, och vid ett slag fastnade brandhaken på skotet till focken i en av vanten, annars gick det förvånansvärt bra. Jag funderade ett tag på att ge upp och gå för motor, för att jag tyckte att jag inte kom någon vart, men jag seglade på och kände mig helt trygg med mig själv och båten. Härligt! Jag utvecklas som seglare och behöver inte vara rädd för 10 sm längre.

Ö Örholmen

Efter två timmars skön segling norrut i farleden med storsegel och genua i en svag östlig bris, revade jag vid Långa-Missjö och gick in mot Örholmen för motor. Jag ligger förtöjd i en fin vik med fint djup och bra botten, men klipporna är mestadels så branta och höga att man egentligen bara kan lägga till vid några ställen ganska långt ut i viken. Längst in är det för grunt och flackt för något annat än kajaker. Enligt mitt sjökort ska det finnas en bajamaja, men den hittar jag inte. Just nu drar en svag NV-bris rakt in i viken och kluckar frenetiskt mot skrovet. Jag hoppas prognosen stämmer och att det blir svag vind på S resten av kvällen och under natten (annars får jag lägga mig på svaj så jag kan sova). Vädret är annars mulet, stilla och lite svalt men uppehåll.

Håskö

Jag kollade SMHI:s prognos för hav- och kustväder i går kväll och såg att det skulle regna hela dagen i dag, måndag, drygt 20 mm. Och blåsa hit och dit i samband med att skurarna kom och gick. Nej, då ligger jag hellre uppe vid Håskö, i den där vanliga lilla viken. Det är närmare hem och känns bättre. Sagt och gjort: lossa förtöjningen, upp med ankaret, starta motorn och kl. 21 gick jag norrut genom ett stilla, mörkt och vackert landskap av öar, kobbar, blinkande fyrar och ett spegelblankt vatten.

Utan vind och vågor gick det snabbt att komma fram, drygt en timma. Men regnet i söder hann i kapp mig ändå och blötte ned mig, som om det inte hade regnat nog under dagen. Det var mörkt och jag fick använda pannlampa för att se något annat än diffusa konturer när jag gick in för landning. Treudden gav gott ankarfäste och ett par klippjärn ordnade en bra förtöjning i andra änden. Så småningom kom jag till vila i sovsäcken.

Jag sov länge. Som vanligt vaknade jag till tidigt; vid fyra-, femtiden, och det var inte mörkt längre men jag tog för givet att det regnade, även om jag inte hörde något just då, så jag vände på mig och somnade om och återvände till drömmen som var som en film jag kände igen men aldrig sett förut och som jag kanske deltog i eller bara tittade på. Nästa gång jag vaknade var klockan tio. Jag minns inte när jag sov så länge senast. Jag krånglade mig ur sovsäcken och klev ut i sittbrunnen och upptäckte till min förvåning att det var soligt och varmt. Inte en droppe regn sedan jag anlände i går kväll.

De finaste dagarna när man är ute i en liten båt är kanske inte de perfekt soliga och varma dagarna, utan den första fina dagen efter mycket regn när det mesta i båten är blött och fuktigt. Få saker är så jublande tillfredsställande då, som att bara stå en stund i en torr sittbrunn utan att bli blöt och kall om fötterna och njuta av den värmande solen. Sedan ställer man dynorna på kant, hänger upp fuktiga kläder på bommen, öppnar alla burkar och luckor och ordnar korsdrag och vädrar ut och torkar hela båten. Varmt och torrt – igen.

Några droppar har fallit för en stund sedan, annars är det soligt och varmt. Jag såg en havsörn flyga genom viken österut samtidigt som en häger flög västerut. Jag tog några simtag i det svala vattnet och satt vid vattenbrynet och tittade på ett stim småfisk som simmade förbi i det klara vattnet. Jag blir kvar här i natt, så får vi se vart väder och vind för mig i morgon.

Varannan

skur går över, varannan går förbi. Den kalla brisen går före regnet, solen tittar fram innan det har hunnit dra förbi. Varmt och kallt om vartannat. Torrt och blött. Jag tappar ankarfästet i en häftig skur som kommer med kall vind från ett oväntat håll och plötsligt är allt ett blött kaos, men jag tackar Gud för den klassiska svenska sommaren med ömsom sol, ömsom regn – luften är sval och doppet svalkar, skurar kommer och går, solen tittar fram igen och värmer och torkar upp. Växtligheten växer, åkrarna ger mat och det finns vatten i brunnar, åar och små sjöar.

En och annan båt går förbi där långt borta i farleden, på väg hem kan man förmoda, annars är det mycket lugnt. Jag har tvättat upp några plagg som jag torkar mellan skurarna, skruvat åt ett par skruvar i en pollare och kollat tändstiftet till utombordaren.

Vässlingsö

Avgång från Västervik strax efter tio i dag, ankomst tjugo i åtta vid norra Vässlingsö som ligger drygt 40 nautiska mil från Västerviks gästhamn. Vad blir det i knop, drygt fyra? Vind omkring S, ca. 8 sm i byarna. Min båt har ett djupgående på 96 cm men jag höll mig inom farleden och följde prickarna i alla fall, trots att en del av dem märker ut grund på 5-6 meters djup. Men när man seglar i nya vatten är det ett bra sätt att hålla reda på var man är någonstans. Det var behagligt att ha medvind hela tiden och bara sitta och styra och hålla koll på prickar och fyrar. Men vågorna på de stora, öppna vattnen blev snart jobbiga, sedan mycket jobbiga och på slutet sjukt jobbiga. Asken utanför Västervik gick bra, kanske Knöldjupet också, men sedan friskade vinden i och vågorna kom rullande meterhöga på Rödbådsfjärd, Harholmsfjärden, Lövfjärden, Kvädöfjärden och Flisdjupet. Jag känner mig mätt på vågor och vind och stannar här en extra natt om vädret är okej i morgon.

Västervik

Västerkläppen på väg till Västervik.

Efter 7-8 timmars kryssande i 4-6 sm S-vind ankom jag äntligen Västervik. Såhär långt bort från hemmahamnen har jag aldrig seglat, inte ens första säsongen när jag köpte båten och tillbringade en hel dag med att segla hem henne från Nävekvarn. Det var bitvis grymt tradigt att sitta och kryssa hela vägen, men att träffa en god vän och bli bjuden på middag gjorde mödan väl värd. Och det var en oerhörd lättnad, tillfredsställelse och en del stolthet att äntligen komma fram, nå målet och köra in mot Västerviks hamn när man har slitit hela dagen över stora och öppna vatten för att komma dit. Jag antar att det inte alls är samma känsla när man rattar en stor motorplastbalja och kör samma distans på ett par timmar.

Jag fick låna en fuktmätare för att kolla ev. fukt i mitt skrov. Det såg bra ut nästan överallt. Det pep en del kring pollarna och vantfästena på babords sida, annars såg det bra ut. Kring mastfoten såg allting bra ut. Fukt i plasten vid fästen för pollare och vant är tydligen inte helt ovanligt, det blir ofrånkomligen en del rörelse och vibrationer där och med tiden håller inte sikaflexen tätt längre. Det är enkelt åtgärdat genom att skruva loss fästena (eller lossa på dem) vid upptagningen, låta torka under vintern och applicera färsk sika och skruva fast dem igen inför sjösättningen. Okej, det borde jag kunna greja. Jag är mest nöjd med att allt såg bra ut kring mastfoten.

I natt ligger jag förtöjd utmed ena långsidan av min kompis permanentboende: en ombyggd gammal fisketrålare. Det är en del svall från förbigående båtar men den sista har snart kört förbi och i övrigt är det lugnt och stilla. Jag går norrut igen i morgon, men då ska jag inte behöva kryssa, prognosen lovar fint väder och vind från V som vrider till S, omkring 6-8 sm. Det blir en hel dag i sittbrunnen igen: äta nöt- och russinblandning, läsa sjökort, hålla koll på prickar och fyrar, pinka i öskaret när det inte gungar för mycket och segla, segla, segla 🙂

Boktips

En sådan här dag när man ligger kvar ytterligare en natt i väntan på lite svagare vind passar bra till att läsa en bok om båtar: ’Hela folkets båt’ av Tomas Svensson och Sture Sundén. Den handlar om ”hur två av världens mest kända segelbåtar skapades”, folkbåten och IF-båten. Jag har inte läst hela ännu, men det är 200 sidor av fantastiska bilder och mycket intressant historik och fakta kring träfolkan och IF-båten. Inspirerande och kul att läsa.

I övrigt har jag skrubbat däck, idkat lite syslöjd på kapellet, tagit ett dopp i det kalla vattnet och sett en havsörn nästan ta en andhona bara ett trettiotal meter från båten. En sådan dag. Nu har solen gått i moln, luften är plötsligt kall, regnet hänger i luften och åskan mullrar i fjärran. Den får gärna hålla sig där långt borta. Vanligtvis tycker jag om när åskan går men inte när jag sitter i en liten segelbåt med en lång mast rakt upp i skyn.

Långö

Jag kom i väg strax efter nio i morse från Håskö och gick söderut i den svaga till måttliga brisen. Jag seglade med genuan någon timma men när det byade uppåt 8 sm bytte jag mot vanliga kryssfocken. Vinden kunde inte riktigt bestämma sig för SV eller V, så den blåste från båda väderstrecken, när den inte vred sig runt en ö och kom rakt emot mig, eller stannade helt och blev vindstilla. Knepig vind, mycket kryss. Efter tio timmar var jag förtöjd och färdig med att vika ihop alla segel i en grund men ganska fin vik söder om Stora Askö. Som prognosen ser ut för i morgon blir jag nog kvar här en dag, men på fredag kan jag förhoppningsvis fortsätta söderut.