Innerön

Gårdagens förtöjning vid Harstena visade sig vara typ världens sämsta. Under natten vände vinden och jag fick in den rakt in i aktern. Det störtregnade och åskade. Jag brukar inte vara rädd för blixt och åska men kunde inte sova och kände mig ganska miserabel där jag låg i min lilla båt vid en flack klippa med en hög mast. På morgonen hade vinden mojnat, ankar- och förtöjningslina slakat och båten låg bara cm från klippan. Gud, så oskickligt – jag skäms!

I dag hade jag tänkt att gå till Gubbön. Men vindarna stämde inte riktigt med prognosen och ett regnväder som närmade sig inifrån land gjorde att jag ändrade mina planer och gick in i en liten vik vid Innerön i stället. Det är ett naturreservat men jag hittar ingen information som uttryckligen förbjuder en natts förtöjning med båt. Den här gången ligger jag bättre skyddad från vind och är förtöjd mot klippan snarare än mot vinden: förtöjningslinan och ankarlinan ligger i linje med varandra med båten i mer eller mindre rät vinkel mot land. Det är grunt här också och växtligheten inbjuder inte direkt till bad, men på andra sidan klippan jag ligger vid är det djupt och fint att bada.

J-17 förtöjd vid Innerön.

Harstena

Ett namn jag bara har hört tidigare, kanske från Sjörapporten, och nu ska jag segla dit själv. Det ligger mer i ytterskärgården, nära öppet hav. Det känns spännande. Jag får kryssa dit, såklart. Jag tänker att egentligen är allt kryss, men ibland behöver man bara slå en gång. Höga vågor men batteriet står fortfarande stabilt.

Harstena är också ett ställe jag aldrig tidigare varit på och jag har ingen aning om hur det ser ut där och vet inte riktigt var det är lämpligt att lägga till. Det blir att jag lägger till vid Inre Kampön. Vid första klippan är det en massa aggressiva röd-oranga myror som bits och är så besvärliga att jag får försöka längre bort. Även i dag är jag förtöjd för vinden snarare än mot klippan, men jag hoppas det lugnar ned sig under natten och att det funkar ändå. Det är grunt och man ser botten nästan överallt och växtligheten gör att det känns lagom fräscht att bada, men det är mycket vackert.

Dags att krypa till kojs ute vid Harstena.

Missjö

J-17 förtöjd för vinden på Missjö.

Fortsatt vackert väder. Lagom mycket vind till att börja med. Jag kryssar över Finnfjärden med sikte på Missjö. Jag har aldrig varit där tidigare och har ingen aning om hur det ser ut eller om det går att lägga till någonstans, men det är dagens mål. Vinden är ganska byig och lite besvärlig när jag kommer fram men jag hittar en klippa som ser bra ut och lyckas lägga till utan missöden. Det är långt ifrån en bra plats att lägga till vid, jag förtöjer för vinden och det går trafik alldeles intill som drar upp vågor, men jag har bra ankarfäste och jag räknar med att det lugnar ned sig till kvällen då jag brukar dra ut båten från klippan.

Jag ser inte mycket av Missjö, bara den lilla klippa som jag ligger förtöjd vid, men det är en liten skärgård med ganska flacka klippor och den där lite karga ytterskärgårdskänslan. Och Missjö är uppenbart ett populärt mål för dagsländorna som kör fram och tillbaka i sina öppna motorbåtar och letar efter en fin bad- och picknick-klippa.

Det brallade på lite över Finnfjärden och lutade en del i byvindarna, och en del stora motorbåtar drog upp rejäla svallvågor, så jag fick första testet av konstruktionen för att batteriet ska stå stadigt och still under förpiken. Det var inte utan nervositet jag lyfte bort dynan och öppnade luckan till utrymmet under britsen i förpiken för att se om batteriet stod på plats där nere och alla sladdar satt fast som de skulle. Men allt kändes stabilt och såg bra ut. Härligt!

Getholmen

Äntligen! I dag vaknade jag och kände mig frisk, åtminstone tillräckligt kry för att friskförklara mig och gå iväg på min första seglats i den här båten i den här skärgården. Dags för avfärd: fyll på vatten, häng upp fotogenlampan, lägg undan lösa prylar, ta bort bomkapellet, montera focken, lossa fock- och storfall från spridarna, tag fram sjökort och kompass, kissa en sista gång, dra igång motorn och lossa förtöjningarna. Jag var nästan febrig av resfeber när jag backade ut ur min båtplats och körde ut från marinan. Jag hissade segel utan missöden och drev snarare än seglade i väg i den svaga brisen. Men jag var på väg!

Vinden ökade snart i styrka och jag kryssade kors och tvärs i ett par, tre timmar tills jag nådde en samling små holmar i närheten som kallas Korsholmarna. Jag siktade på att lägga till vid samma ställe som brorsan och jag låg vid för ett par veckor sedan. Den heter Getholmen enligt ägaren till marinan men Galtholmen enligt OpenStreetMap. Jag hade velat segla mot horisonten och lägga till vid en vindpinad kobbe i ytterskärgården men ribban måste ligga lågt i början och direkt efter en influensa.

Det låg redan en båt på andra sidan av den lilla udden jag hade sikte på och jag såg några stiga i land med grillkol och picknickmat. Jag kan känna igen och ha sympati för att man vill ha en egen udde för sig själv, det vill väl de flesta ha, men jag är uppvuxen med att om man ser en båt ha sikte på samma udde man själv ligger vid, då hoppar man i land och hjälper till genom att peka vart det är djupt nog att lägga till och tar emot en förtöjningstamp, särskilt om det är en ensamseglare som jag. Men de här människorna satt bara med sitt och såg knappt åt mig när jag skulle lägga till. Jag fick iofs hjälp utan knorr men var tvungen att be om det: “Hallå, kan någon av er hjälpa mig med förtöjningen?” Det kändes lite trist.

Sällskapet med grillmaten verkade trevliga iaf och var snart klara för avfärd, då hade jag holmen för mig själv. Eller nästan. Korsholmarna är väl fina men det är mycket trafik omkring dem. Motorbåtar och vattenskotrar kör fram och tillbaka och hit och dit hela tiden. Det känns som att campa vid E4:an.

Den sista motorbåten fräste i väg vid 2-tiden på natten, som om det inte fanns några som helst regler eller uppförandekod på sjön. Jag vaknade strax efter fem sedan, men då var det alldeles tyst och mycket vackert. Bad, sitta på klippan i morgonsolen och torka, lite qigong, frukost och sedan förbereda nästa etapp.

Getholmen/Galtholmen en tidig morgon.

Nästan

Inte i dag.

Vaknade strax före sex i morse och såg bara vit dimma. Kände mig lite bättre efter en lång natts sömn. Min vana trogen kom jag på först i dag att jag har värktabletter i necessären. Jag tog en och kände mig nästan frisk men inte tillräckligt bra för att ha den skärpa, närvaro och energi jag behöver för att segla den här lilla båten i en för mig ny och okänd skärgård. Jag ger det en dag till, sedan seglar jag eller kör hem och sjukskriver mig. I dag läser jag ‘Skamvrån’ av Sofie Sarenbrant, årets deckarförfattare 2019, och det är en mycket bra deckare.

Sjukdag 2

Det är dags att segla i väg nu.

Fortfarande dålig, alltför dålig för att segla eller köra hem och vara sjuk där. Jag trivs i båten och har allt jag behöver egentligen, och magen är mycket bättre, men det är lagom kul att ligga i hamn i en liten båt och vara sjuk. Jag rör mig klumpigare och stelare med värk i kroppen och slår i saker hela tiden. Vädret är sådär. Fortfarande ingen huvudvärk men lite frossa- och feberkänning i natt. Jag får fortsätta att ligga kvar i hamn och se om jag tillfrisknar snart.

Jag får dagen att gå genom att splitsa några tåtar, hyfsa förtöjningslinorna till bryggan, äta utan aptit och upptäcka att jag har legat still så länge att jag har spindelnät i riggen. Men mest ligger jag bara och sover och läser, i dag ‘Jag ser dig’ av Mari Jungstedt. Den är spännande och välskriven. Jag skulle vilja – behöva! – ta ett dopp men bara tanken på att stiga ned i det där kalla vattnet gör ont i kroppen.

Sjuk

Jag hade tänkt att segla i väg i dag men vaknade upp i morse och var helt sänkt: ledvärk, låg energi, dålig balans och superdålig i magen. Ingen feber eller huvudvärk. Konstigt, men det kanske är någon slags sommarinfluensa. Hursomhelst blir jag kvar i båten i dag, tur att jag tog med mig några pocketböcker, först ut blir ‘Albino’ av Mons Kallentoft & Anna Karolina.

El-arbete

Fortsatt arbete med el i båten, i dag montering av regulator och dragning av kablar för att koppla ihop allting: solpanel till regulator till batteri till kopplingsplint till 12-voltsuttag. Det är mycket med det elektriska och ser man inte upp kan man få kortslutning. Batteriet har bara grundladdning från affären, vilket är knappt hälften, men när jag skalar av en kabelände och kommer åt den andra med kniven och det sprakar till av kortslutningen inser jag hur mycket kraft det finns i ett 12-voltsbatteri (eller så är det eggen på kniven som är dålig):

Jag behöver en ny kniv. Och jag ska aldrig mer jobba med kablar utan att först koppla bort dem från batteriet.

Till slut får jag ihop allting. Jag har inte fäst kablarna slutgiltigt ännu, de ligger lösa under stora dynan i förpiken från regulatorn ned till batteriet och tillbaka upp till kopplingsplinten, men de är såpass tunga att de ligger på plats. Vid tillfälle ska jag fästa dem med lite lim, så de sitter men går att ta bort enkelt. En uppochnedvänd liten låda i plast får husera kopplingsplinten och skydda den från ev. läckage så det inte blir kortslutning och brand.

Systemet startas genom att koppla in flatstiftssäkringen på 15 A mellan regulatorn och batteriet. Först ska regulatorn bekanta sig med batteriet, sedan kopplas övrig utrustning in. Manualen specificerar inte vad som menas med “övrig utrustning” men jag kopplar först ihop regulator med batteri, sedan solpanelen, sedan kopplingsplinten och till sist USB-uttaget till plinten.

Och det fungerar! Det laddar!

Jag ligger på dynan i förpiken och tittar fascinerat på displayen på regulatorn som visar hur solpanelen matar regulatorn med ström som laddar batteriet. Så fort det är lite sol och panelen genererar 0,1 A eller mer, laddar regulatorn batteriet. Batteriets laddning visas med max fem streck på displayen. Det har två streck i början, så det borde vara knappt halvladdat från affären, men framåt kvällen börjar batterisymbolen blinka mellan två och tre streck. Det är total magi för mig, hur en bit plast på däck i solen ger ström åt ett batteri som jag kan ladda mobilen med 🙂

Solpanel

Det är en liten båt jag har. Jag brukar beskriva den som ett tält i hårdplast som man kan segla med. Camping till sjöss. Enkel standard och enkla lösningar med Trangia-kök, sovsäck, vattendunkar under britsarna, konserver i kölsvinet, sjökort och kompass. Jag tycker om det. Och det är egentligen allt man behöver för att komma ut i skärgården. Och komma nära – havet, vinden, vattnet, regnet, solen, klipporna, glittret och vågorna.

Det kan tyckas överdrivet med batteri och solpanel i en sådan liten båt, och jag vill behålla en enkel och ärlig standard, men det finns ett stort värde i att ha el i båten och kunna ladda mobilen för att kolla kustvädret på smhi.se eller kanske ladda laptop:en så man kan se en film eller två en regnig dag. På sikt vill jag också kunna använda lanternan i masten om jag skulle behöva segla några distans i mörker någon gång.

När det gäller batteriet var jag först inne på att parallellkoppla två 20 Ah-batterier på 6,3 kg styck. 40 Ah kan tyckas lite lite men jag bedömde att det borde täcka mina behov och det blir en behändig vikt att hantera i trånga utrymmen i en liten båt. Men när jag väl stod inne på Hjertmans hade de utförsäljning på ett 60 Ah-batteri som dessutom var det enda i sortimentet som rymdes i min batteribox. Det vägde nästan 20 kg men kostade 1200 kr i stället för 2 * 1500 kr vilket avgjorde saken.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av solpanel/solceller eller el i båt. Jag kan inget om volt, watt och ampere. Jag trodde solpaneler hade USB-uttag som man kunde ladda mobilen i direkt när det var sol. Efter en del samtal med en god vän som är ingenjör och seglare förstod jag att det är ett helt system bestående av en solpanel som ger ström åt en regulator som laddar ett batteri varifrån man kan dra sladdar till en kopplingsplint där man kopplar in t.ex. lanterna, belysning, USB-laddare och ett 12-voltsuttag. Utöver det behövde jag ett antal meter kabel (4 kvadrat-mm), batterikabelskor, flatstift, gaffelkabelskor och en 15 A-säkring mellan batteriet och regulatorn.

Solpanel till en liten båt. Solcell i aluminiumram går bort, det är för klumpigt och hårt. En solcell monterad på en stolpe längst bak i båten kommer att vara i vägen, och hur många tusen går i sjön om jag fastnar i den med ett fall eller ankarlinan? Det enda rimliga alternativet som kvarstod var en flexibel solpanel för montering på däck och som tål att gå på.

Efter mycket letande hittade jag en 21 watt-solpanel på Navinordic som fanns i två dimensioner varav den mer rektangulära var tillräckligt liten för att rymmas på luckan längst bak i aktern, under rorkulten. Jag beställde men fick hem den avlånga. Jag beställde igen och fick hem den avlånga igen. Ok, I give up. Jag monterar solpanelen i fören i stället, det går lika bra. Den ska ju tåla att gå på. Och batteriet står bättre framme i fören i vilket fall som helst, annars hamnar allt tungt i båten bak i aktern.

Jag lade solpanelen på däck där jag ville ha den, markerade med penna och rengjorde ytan med slippapper och aceton. Jag började med att borra hål för den platta sladden från panelen till regulatorn. Däcket var tjockare än jag trodde. Jag borrade några hål i panelen också, för jag ville fästa den med både sikaflex och skruv. Jag förborrade för skruvarna och testade att panelen låg helt platt mot däck innan jag kletade ut sikaflex och skruvade dit allting. Från undersidan av däck tätade jag hålet för sladden. Det blev bra, tror jag. Det sitter och är förhoppningsvis tätt. Slut för i dag, jag skruvar dit regulatorn och drar lite sladd i morgon.

21 watt-solpanel monterad på däck på J-17 segelbåt.

Säkert batteri

Nu har jag inga ursäkter längre, i dag måste jag börja med det stora projektet: säkra batteriet, så att det inte far omkring under färd, och montera solpanel med regulator. Jag drar mig för det, jag vill helst inte borra hål i båten och jag är ingen ingenjör eller snickare eller ens byggarbetare, så jag vet aldrig riktigt vad jag ger mig in på när jag sätter borren i båten. Att bara byta ut något, schyssta en repände, göra rent och snyggt eller dra åt en mutter är helt okej, då ser jag vad jag behöver göra och det är enkelt, men varje gång jag ger mig in på något större är det som att öppna Pandoras ask: jag har ingen plan för vad eller hur jag ska göra och kan inte överblicka arbetet, jag vet bara att det behöver göras och att jag inte kan avsluta dagen förrän det är klart.

Jag tänkte uppifrån och ned och började med att batteriet behöver något att stå på, typ en liten trätrall. Trallen behöver vara lika djup som batteriboxen och tillräckligt bred för ta stöd mot båtens bord, så att konstruktionen inte rör sig i sidled. Men jag vill inte att den vilar på borden, den behöver några slags “ben” som fördelar batteriets tyngd ned mot bottenstocken i stället. Då borde batteriet inte kunna röra sig upp-ned eller i sidled. Rörelsen framåt-bakåt ordnar jag med en packrem.

Nimis-inspirerad konstruktion för att säkra batteribox på båt.

Några överblivna lister i teak från inredningen i ruffen fick duga som byggmaterial. Med japansk allroundsåg från Clas Ohlson, skruvdragare, lim, ögonmått, flödande fantasi och en plan som utvecklades allteftersom, fick jag till slut ihop en lite Nimis-inspirerad konstruktion som passar i förpiken och bär upp batteriet. De gamla teakstockarna fick bli ben. Det syns inte på bilden här till höger men ett par små lister på sidorna hindrar boxen från att röra sig alltför mycket i sidled.

Remmen som följde med batteriboxen liknade mer ett virkat bälte än en ordentlig packrem. Jag testade hållbarheten genom att dra och rycka lite i den och den brast med en gång. Jag förstår inte vad man tänker med när man inkluderar något så undermåligt i en batteribox som rymmer ett batteri som väger ca. 20 kg. Jag använde packrem från Biltema i stället. De medföljande hållarna, i plast, för packremmen kändes okej. Jag skruvade fast båda två på framsidan av batteriboxen mot ett par bitar teak på insidan av boxen. På andra sidan av boxen skruvade jag fast två andra packremshållare i båten på liknande sätt.

Batteribox i förpiken sedd framifrån.

Det blev inte världens mest proffsiga eller genomtänkta konstruktion men den gick inte sönder när jag satte den på plats och belastade den med det 20 kg tunga batteriet. Tyngden vilar på de gamla teakstockarna som står på bottenstocken i båten. De små listerna på trätrallen hindrar lådan från att röra sig alltför mycket i sidled. Packremmen går genom hållare som sitter ordentligt fast i båten och boxen och hindrar batteriet att röra sig framåt-bakåt. Nu återstår bara resten: montera solpanel, regulator och dra lite kablar. Och att testa allt under färd med höga vågor och rullningar från sida till sida.