Mer båtpyssel

Natten kändes mildare än föregående och jag sov mycket bättre, kanske framför allt för att tricket med att hålla undan fallen från masten fungerar och jag slipper det ljudet. Det känns lite proffsigt att min båt är tyst och inte har det där karaktäristiska klackande ljudet från fallen som slår mot masten, som om jag vet vad jag håller på med 🙂

Vädret är mulet, kallt, regnigt och blåsigt. Det blir ingen segling i dag. Det får bli en natts bryggsegling till och sedan hem. Seglatsen får vänta till en annan helg när vädret är mer stabilt och varmare och jag vet att allt på båten fungerar som det ska.

Det finns mer pyssel att göra i båten. Jag börjar med att städa och rengöra den lilla verktygslådan, så jag vet vad jag har i den och slipper bli sådär kladdig och fnasig om händerna varenda gång jag tar i den. Sedan myggsäkrar jag båten genom att klippa till ett par bitar myggnät och limma för dem i luftintagen i luckan på fördäck och ut till sittbrunnen. Jag minns en hemsk natt i träfolkan när myggen strömmade in via samma två luftintag och höll mig vaken en hel natt. Bland det första jag skrev upp på listan över grejer till den här båten var myggnät och kontaktlim.

Det är tre vant på varje sida på den här båten, till skillnad mot träfolkan som bara hade ett på vardera sida. Spontant ville jag spänna vanten ganska hårt när vi mastade på, inte som fiolsträngar men inte alltför sladdriga heller. I torsdags nöjde jag mig med svaret ”Nej, de är bra som de är.” Men i dag fick jag besök av en god vän som har seglat och haft båt i hela sitt liv och som klev ombord och faktiskt kände på vanten och sade att de måste spännas: ”De ska inte vara jättehårda men de ska vara stumma. Såhär sladdriga ska de inte vara, då kan du få masthaveri.” Tack, vilken gåva det är med vänner som vill dela med sig av sin erfarenhet och sitt kunnande!

Prognosen för i morgon ser sådär ut, lite mulet men kanske inte så mycket regn och framför allt svagare vind. Nu när jag vet att focken fungerar och vanten är spända som de ska vara (hoppas jag, åtminstone bättre än tidigare) kanske jag gör ett försök att segla över båten till sommarhamnen i alla fall. Det beror på när jag vaknar och hur modig jag känner mig.

Felstagat

Natten var mycket kall och jag sov dåligt. Sovsäcken höll mig varm och det är gott om plats på britsen, men det knirrade, knarrade, kluckade och knakade hela tiden. Men det ljud som höll mig vaken var fallen som slog mot masten. I träfolkan lät det ganska charmigt, för de slog mot en mast av trä, men när en stålvajer slår mot en aluminium-mast (jag tror det är aluminium, det kan knappast vara stål, järn eller plåt) som är ihålig och står på båtens skrov, då blir båten som en resonanslåda och ruffen fylls av det där klang-klang-klang-ljudet.

Solen strålade från en klarblå himmel, fjärden glittrade och vinden var kall och frisk (enligt prognosen 5–6 sekundmeter med 9–10 i byarna). Jag borde ha varit ivrig på att komma i väg men upptäckte att min senaste erfarenhet av att segla själv i egen båt – masthaveriet i träfolkan september 2007 – påverkade mig och gjorde mig nervös. Oväntat, det har jag inte haft en tanke på. Jag hade svårt att komma i väg och en del av mig ville fortsätta bryggsegla hela helgen och vänta med första seglatsen till en annan gång.

Felmonterat förstag

Efter en del tvekan krånglade jag mig ändå ut ur hamnen. Det blåste ordentligt på fjärden och vågorna rullade stora. Båten ville inte stå upp mot vinden, utan vände sig med sidan emot och drev. Storseglet vågade jag inte försöka få upp, utan försökte med focken i stället, den känns enklare och mer hanterlig. Jag fiskade upp den ur förpiken, fäste den i fockfallet och började haka fast seglet i förstaget. När jag kom till nedersta hörnan av seglet upptäckte jag att det inte gick att fästa någonstans eftersom förstaget satt fel monterat: i det inre av de två hålen längst ute på fördäck. Jag borde ha kollat focken i hamn, då hade jag upptäckt misstaget i tid.

Jag slet och drog i utombordaren men den ville inte starta. Jag gav upp och drev bort in i en liten vik där jag försökte ligga för ankar, som aldrig riktigt fick fäste, medan jag försökte lösa problemet tillfälligt eller på något annat sätt än det rätta. Jag funderade på en liten bit rep som kunde löpa runt nedre delen av förstaget för att fästa focken i, men repet riskerar att nötas sönder av fästet till förstaget. En sådan där liten avlång ögla med en rak skruv i ena änden, då? Det skulle kunna fungera, om den är tillräckligt lång och når runt om förstaget. Nej, det riskerar bara att nöta sönder fästet till förstaget och då har jag ett masthaveri igen.

Korrekt monterat förstag med plats för fock

Till slut fick jag igång utombordaren och kunde köra tillbaka i hamn. Jag SMS:ade förre ägaren och berättade om misstaget och frågade om han hade några goda idéer om hur jag kunde rätta till det. Jag såg framför mig ytterligare en tur till mastkran och någon manöver jag inte skulle klara av själv. Men efter lite funderande kom jag fram till att jag borde kunna slacka backstaget lite, lossa förstaget och montera det i rätt hål, och spänna tillbaka backstaget igen. Det borde jag kunna göra själv utan att lägga mig vid mastkran. Jag SMS:ade H och frågade vad han trodde om det. Ja, tyckte han, och kom ned till hamnen för att hjälpa till. Det var skönt med assistans och någon som trodde på en, och det gick snabbt och smidigt att byta plats på förstaget.

Efter dagens misslyckade försök till segling och justering av förstaget är jag för trött för att segla, jag ligger kvar för ytterligare en natt vid bryggan. Jag försöker igen i morgon. Kvällen har ägnats åt mer pyssel och lära känna båten, och jag har bl.a. kommit på hur jag ska slippa att fallen slår mot masten, genom att fästa en sådan där gummistropp runt ett av vanten och dra ut fallen från masten lite. Nu är även min båt tyst.

Påmastning och ny rorkult

Förra helgen sjösättning, den här helgen påmastning och planerad första seglats till sommarbryggan som ligger på andra sidan Bråviken, en ordentlig dagstur på uppåt 8h. Utsikten från mastkran var hänförande som vanligt, särskilt en vacker dag med sol och blå himmel, och påmastningen gick bra med hjälp av den förre ägaren och H som bor i närheten och vars båtplats jag får låna några dagar.

Att rorkulten var dålig såg jag redan förra helgen. När vi mastade på i dag gick den av på mitten, den var genomrutten. En båt utan rorkult är som en bil utan ratt. Till nöds kanske man kan styra med ett kvastskaft, men om jag ska segla en för mig ny båt en hel dag i okända vatten med vindar som kan bli uppåt 10 sekundmeter i byarna, då vill jag ha en bra rorkult.

H ringde sin hyresvärd L och frågade om han hade en planka vi kunde såga till en ny rorkult av. Jo, han hade nog en bit som kunde passa. Sagt och gjort. Vi åkte hem till H och under några intensiva timmar jobbade han och hans hyresvärd (med viss assistans av mig) skickligt med att såga ut, anpassa, borra, hyvla till och slipa fram en ny rorkult. Min främsta insats var det sista momentet, att finjustera infästningen för rodret med en rasp. Till kvällen hade jag hamnens finaste rorkult, i gedigen och kvistfri ek! Tack H och L <3

Ny rorkult

Resten av kvällen har gått åt till att städa båten, kolla rep och ankare, fixa några grejer, slänga några saker som jag vid närmare eftertanke inte vill ha, försöka hitta en plats för allting och i det stora hela bara bekanta mig med båten och lära kroppen var båten börjar och slutar någonstans på längden och tvären och framför allt på höjden nere i ruffen, så jag inte ramlar i sjön eller slår i huvudet hela tiden.

I morgon är det dags att börja seglatsen söderut till sommarbryggan. Men i natt blir det bryggsegling, min första natt i båten.

Sjösättning

Min första sjösättning med den här båten. Det kändes spännande och lite förvirrande. Jag har sjösatt ett antal gånger tidigare men det var tio år sedan och jag glömmer saker. Men allt gick bra tack vare den tidigare ägaren och en god vän som ryckte in och hjälpte till när jag inte visste eller var upptagen med att ta en bild. Nu ligger båten i sjön, det känns skönt. Men det blåste för mycket för att masta på, det får vi ta nästa gång.

När jag hade träfolka var sjösättningen mer av en process. Att lägga båten i sjön och förtöja den på rätt plats är början, sedan följer dagliga besök för att kolla att länspumpen fungerar och att träet sväller och går igen, efter några dagar brukar båten vara tät och då känns det som att sjösättningen är klar. Med en plastbåt… Man lägger den i sjön, konstaterar att dyvikan sitter där den ska eftersom båten inte sjunker, förtöjer den på rätt bryggplats, låser och sedan är det klart.

Sjösättning av J-17 med sublift.

Vårrustning

Nyckfullt aprilväder med värmande sol, kalla vindar och en kortare hagelskur, men på det stora hela uppehåll. Slipa bort det lösa på gamla bottenfärgen, rolla och pensla på ett nytt lager bottenfärg (+ ytterligare en snabb strykning i morgon bitti). Linolja in lite trädetaljer, lägga dynorna på plats, hitta sprayhood:en och kolla att allt som ska ligga i båten finns med och på plats. Klart, mer eller mindre. I morgon sjösättning.

Båtägare igen

Jag har alltid känt att jag kommer att bli med träfolka igen, frågan är bara när. Men en träbåt kräver en hel del uppmärksamhet, kärlek och jobb. Det passar inte i mitt liv nu. Samtidigt har jag känt en växande längtan de senaste åren att sätta segel och ge mig ut på sjön – att bli med båt igen. Då är en liten plastbalja ett bra alternativ, den kräver inte samma underhåll och kan till nöds stå kvar på land en säsong om livet skulle vara så hektiskt att man inte hinner segla just den sommaren. Jag öppnade upp för att bli med båt igen förra året efter att ha varit ute och seglat med en god vän: “Om du snubblar över en bra, liten segelbåt i plast för max 30 000 kr, säg till, för då är jag intresserad.” Jag har inte hört något från det hållet, men nu i sommar framkom det att en bekant till min mamma ville sälja sin J17 med vagn till ett bra pris. Det är en segelbåt i plast som påminner om träfolkan med sitt klinkbyggda skrov och långa köl, men den är lite mindre: 6m lång, 2,2 m bred och ca. 1m djupgående. Båten såg bra ut, priset var bra och det kändes bra att säljaren är någon jag känner. Efter att ha kollat upp att jag kan få båtplats på ostkusten i höjd med St Anna skärgård slog jag till och köpte båten. Jag är med båt igen! Den får stå kvar hos säljaren över vintern, så tar jag vårrustning, sjösättning och segling nästa sommar. Men det är en annan historia, jag får se om jag delar den här eller i en annan blogg. Men kul är det, att vara med båt igen. Liten? Jo, det är den – det är som att campa men till sjöss: i stället för att krypa ned i ett tält efter att ha vandrat hela dagen, kryper man ned och lägger sig i en båt efter att ha seglat hela dagen. Liten båt – lite bekymmer 🙂

Såld

I dag har jag sålt båten till en köpare i Östersund. Det känns lite vemodigt, samtidigt är jag lättad och glad att jag hittade en köpare som vill ta sig an båten (vilket kanske inte är helt lätt alla gånger när det gäller en träbåt i renoveringsskick). Jag tror båten får det bra däruppe i Östersund. Och jag kommer ju att bli med båt igen sedan någon gång längre fram när jag inte har så mycket annat för mig. Att ha träbåt är inte så förfärligt jobbigt egentligen, och man lär sig det man behöver kunna för att sköta om båten, men om man är själv måste man ta sig tiden.

Till salu

Nu är båten på land:
Nordisk Folkbåt Maja oktober 2010

Nordisk Folkbåt Maja oktober 2010

Det känns trist att göra slut (man fäster sig lätt vid en båt, särskilt en i trä) men att ha träbåt kan liknas vid ett förhållande: när du inte älskar mig, lämna plats för någon som gör det. Jag vill gärna ha båt och jag älskar att vara ute på sjön och segla, men samtidigt blir det alltmer uppenbart att jag inte har inte den tid och det engagemang som båten behöver, då är det bäst att sälja. Jag hoppas snart komma i kontakt med någon som vill och kan fortsätta arbetet och få Maja i skick igen.

Vatten

Jag har inte varit ute vid båten på några veckor, och det lär inte bli på några ytterligare, men sent i går kväll var jag ute en sväng för att kolla om hon fortfarande flyter. Det gör hon, trots att flottören fastnat lite i pumpen och det mesta av gårdagens regnande troligen låg kvar i båten. Jag skruvade isär pumpen och kollade men allt såg okej ut. Jag bytte några ord med nattvakten innan jag cyklade hem igen. De senaste dagarna har varit hektiska, förvisso, men att bara cykla hem igen från varvet kändes grymt drygt och ännu en gång tänkte jag på att sälja båten och köpa en IF i stället. Jag har inte riktigt tid eller ork till att sköta en träbåt ensam.