Lilla Trässö

Bråviken österut.

En sådan där fantastisk seglingsdag igen. Det blir så när det är varannandagsväder med en del regn och hårda vindar, att de dagar då det är riktigt fint med lagom vind har man svårt att ligga still och bara ta det lugnt, man vill gärna ta tillfället i akt och segla hela dagen.

Jag kom i väg 08:12 och gick norrut. Vanligtvis brukar jag gå österut och sedan vika av mer eller mindre söderut. Jag går sällan norrut, kanske för att det blåser ofta på S och då blir det jobbigt att sitta och kryssa tillbaka. Men i dag har kompassnålen rört sig runt N hela dagen.

Det blev en lång och fin seglats: ca. 30 distans på 7,67h. Det är nästan 4 knop. Det tycker jag är helt okej med tanke på måttliga vindar och att jag började med lilla focken och bytte till genuan först mitt ute på Bråviken när jag tyckte det gick för långsamt. Jag tog yttre farleden över Bråviken: mellan Arkö och Lunda och sedan förbi Logen, L Alen och Karthällen innan man håller någonstans mellan N och NO och hoppas på att man hamnar ungefär på Vinterklasen. Är det någon dag man ska ta den rutten över Bråviken är det en sådan här dag. Och många andra gjorde samma sak, segelbåtarna låg som ett pärlband in mot Oxelösund.

Det roligaste som hände i dag var att jag seglade om en annan båt. Det är andra (2:a) gången jag gör det. Och den här gången var det inte en ombyggd, gammal fiskeskuta i ek med trötta segel, utan en helt vanlig segelbåt (lite större än en IF, typ) och med mer segelyta än vad jag hade. Han hade förvisso en jolle på släp, men ändå 🙂

Håskö

Nu byar det sådär brutalt hysteriskt igen. Den här gången rapporterar SMHI 12,7 sm i byarna vid samma tid borta på Harstena som ligger 3 distans fågelvägen härifrån. Man kan anta att det blåser ungefär lika mycket här.

Jag trodde vinden skulle ligga mer på V. Prognosen sade det och att den kanske t.o.m. skulle vrida sig ett par grader mot N. Då har jag medvind hela vägen, tänkte jag, och hissade bara storseglet. I svag medvind gör det inte så mycket om förseglet fladdrar lite och håller på och larvar sig ibland, men med 10 sm i medvind vill jag enbart ha storseglet uppe.

Jag hade mestadels vinden mer eller mindre in rakt bakifrån och putsade lite på personbästa för de första 4 distansen: 48 min. (det gamla rekordet var på 50 min.). Ute på Finnfjärden började vinden vrida sig lite, öka i styrka och efter Väggö kom byarna farande mer från SV och S än från V. Jag såg några modiga båtar som låg och kryssade med båda seglen uppe, annars hade de flesta båtar antingen försegel eller (revat) storsegel uppe och gick mer eller mindre med vinden.

Jag hade tänkt att segla en bit till men orkade inte bråka mer med vinden utan gick in i en liten vik på norra Håskö och förtöjde där i stället. Det blir bra. Jag hoppas på mer hanterbara vindar i morgon. Förtöjningsfjädringarna ’Bungy’ var lätta att montera och verkar fungera bra. Med upp till 12 sm i byarna blåser det igenom i den här lilla viken och man ligger inte helt i lä, men treuddsankaret på 5 kg har grävt ned sig ordentligt och håller stånd.

Dirken

Gammal dirk, ny dirk i Dyneema (endast det bästa är gott nog 🙂

Jag var in till närmaste tätort för att proviantera i går och passade på att köra vidare till närmaste Hjertmans också och köpa bl.a. handskar (när det är kallt, och som skydd mot solen), flatsäkringar, två förtöjningsfjädringar (Bungy, tror jag de heter) och nya linor till dirken (som håller uppe bommen när inte storseglet gör det) och till linan som spänner storseglet horisontellt. Båda linorna var gamla och slitna. Nya linor är bättre och ser mycket trevligare ut.

Jag drog igenom de nya linorna på samma sätt som med storfallet: först en smal tejpbit för att hålla ihop ändarna, sy ihop dem med kapelltråd, täck tråden med ytterligare en (lite bredare) tejpbit och sedan dra igenom den nya linan. Den första, i bommen, gick hur lätt som helst. Dirken var trögare men till slut gick den nya linan igenom och då löpte den lättare genom masten än vad den gamla gjorde (som var något smalare). Jag drog kanske bort något skräp någonstans, för jag hörde inget som lossnade eller skramlade eller så.

Den nya dirken är en Dyneema. När jag köpte den fick jag förmaningar om att jag inte kunde kapa den med en vanlig sax, utan jag var tvungen att köpa en speciell Dyneema-sax för 725 kr. Wow, det är ju inte ens säkert att jag behöver använda den, tänk om den nya linan är precis så lång som den behöver vara? Men jag kunde också hetta upp en kniv och skära igenom linan, som de gör i butiken. Okej, jag försöker med knivtricket. Fungerar det inte kommer jag tillbaka och köper en sax.

Tillbaka i båten hettade jag upp morakniven i lågan på Trangia-köket (jag använder gas) i någon minut, sedan prövade jag att kapa en bit Dyneema. Det fungerade bra. Kniven kapade och smälte ändarna på samma gång. Men, jag kunde inte låta bli att fundera på det där ’kan inte’ kapa med en vanlig sax. Vaddå ’kan inte’? Som i ’är inte möjligt’ eller ’får inte’? Jag tog vanliga saxen och prövade med den. Och det fungerade lika bra som med vilken annan lina som helst.

Faller inte långt från

Nästan före- och efter-bild. Den undre delen visar små skador i färgen vid ett vantfäste på babords sida, den övre samma fäste på styrbords sida med samma typ av skador, men där är de lagade med lite gelcoat.

Ett av mina livligaste minnen från det jag var liten är från landet på sommaren när pappa ligger under SAAB:en och filar bort rostfläckar med en liten rundfil och sedan målar på med en röd färg som stod i bjärt kontrast till den beiga lacken. Han kanske bara gjorde det några gånger en sommar, men som jag minns det gjorde han det nästan varje sommar under några år.

Jag såg inte vitsen med hans sisyfosarbete, utan tyckte säkert att det vore bättre att bara lacka om hela bilen eller köpa en ny, men intuitivt förstod jag kanske att det var bättre att bilen var fläckig av rostskyddsfärg än av rost.

Jag gör samma sak själv nu men med gelcoat och på en liten segelbåt. Det var många ”skador i lacken” på båten när jag köpte henne. Första säsongen spacklade jag igen de stora hålen, de som var stora som 2-kronor ungefär. Jag tror inte jag ens såg de små skadorna då. Men allteftersom lägger jag märke till mindre och mindre skador. Nu är jag nere på skador som är 2-3 mm stora och som jag ”duttar” lite gelcoat i med en tändsticka för att laga.

Varför inte slipa ned den gamla färgen (eller ’topcoat’ som det kanske heter på däcket på en båt) helt och måla nytt? Jag vet, det är den långsiktiga lösningen. Men det är ett ganska stort projekt – för mig – som jag lägger i 10-årsplanen eller nå’t. Tills vidare duttar jag. Hellre en båt prickig av vit gelcoat än de där mörka fläckarna och prickarna som varenda en är en liten skada i topcoat:en.

Äppel Päppel

Natten blev precis så regnig och blåsig som prognosen lovade. Regnet och vinden kastade sig mot aktern och ruffluckorna men allt höll tätt. Morgonen och förmiddagen har ägnats åt att vädra ur och torka upp den fukt som ändå blir. Vädret var fint med växlande molnighet och en byig vind på S. Prognosen lovade avtagande vindar runt 15-16-tiden från ca. 10 sm ned till 5-6 sm. Perfekt. Jag kom iväg vid 15 och seglade de första 4 distansen på 50 minuter. Vinden låg på från S och var byig och svårseglad. Det gick bra i början av Finnfjärden men efter Segelskär tog vinden i ännu mer och tycktes vrida sig. Jag försökte hålla kursen ett tag men blev snart tvungen att falla av och gå upp mot Missjö i stället. Vinden mojnade lite efter en stund, så jag gjorde ett slag och gick tillbaka söderut en bit. Jag slog igen och satte kurs mot norra Väggö, åt det håll jag skulle. Då började det verkligen att blåsa – hysteriskt. Jag vet inte hur mycket men några 6 sm var det i alla fall inte, snarare det dubbla (Harstena hade byvindar på 10,2 sm vid samma tid enligt SMHI). Jag fick falla av igen, gå upp mot Missjö, in i lä bakom en holme, ta ned seglen och dra igång motorn i stället. Nu har det mojnat. Det har lagt sig. Allt är tyst och stilla, så olikt det raseri som rådde där ute på fjärden för bara ett par timmar sedan. Koltrasten drillar lojt i en trädtopp någonstans. Jag är förtöjd i en av mina favoritvikar på norra Håskö.

Gråväder

Vaknade 06:19. Först frukost och sedan svalkande bad. Svag och lite byig vind från NO, mulet men uppehåll. Jag passade på att skrubba däck – igen. Andra gången på ett par veckor. Och jag skrapade bort ytterligare mer av de där små svarta prickarna (när de är fuktiga, de är ljusgråa och syns knappt när det är torrt) som sitter i halkskyddet. De blir gröna när man skrapar bort dem. Vad är det för något: pollen, lavar eller någon form av alger? Efter en sen lunch började de första regndropparna att knäppa på rufftaket. Sedan dess har det regnat mer eller mindre hela tiden. Jag har hållit mig inombords och eldat lampolja. När vattnet är såpass varmt fungerar en fotogenlykta som värmekälla i en liten båt.

Lång dags färd

Hade jag seglat kortaste vägen hem hade jag varit hemma på 3-4h. Men en sådan här dag är till för att segla. Upp med storen och genuan och ta den vackra vägen i stället. Jag kom i väg kl. 11 och gick söderut över Orren, österut över Reskärsdjupet, förbi Harstena och Birkskär, mellan stora och lilla Utterklabben, förbi Gräsmarö, bort mot Äppelkrok vid Håskö, över Finnfjärden och vidare hem till hemmahamnen. Det blev drygt 25 distans på ganska precis 8h, vilket ger en snitthastighet på drygt 3 knop. Det är helt okej, med tanke på att det var stiltje i ca. 1h och i övrigt en svag till måttlig bris med enstaka byar på kanske 7 sm (men de var varken många eller långa). En härlig segeldag!

St Björkh

I dag blev det ingen segling. Jag hade seglen uppe men drev mer än jag seglade. Efter ett par timmar gav jag upp och gick för motor över Orren och ligger på svaj i en vik på St Björkh (-holmen?). Enligt prognosen ska det vara lika lugnt under natten: i stort sett vindstilla. Jag hoppas på lite vind i morgon. På lördag ska det tydligen dra förbi ett rejält regnväder med dryga 15 sm i byarna. Regnet är inget problem och inte vinden heller egentligen men riktningen: NO. Och vinden ska tydligen vrida under natten och tidiga morgonen över O och S till SV. Jag känner inte till någon bra vik som kan skydda mot sådana vindar. Hittar jag ingen i morgon går jag till hemmahamnen eller närmsta gästhamn.

Karaktärer

Ofta tycker jag mig känna igen främmande människor. De ger mig en känsla av: känner inte vi varandra? Har inte vi träffats förut? Sedan slår det mig att, nej, han liknar bara en vän till mig: lite samma utseende, ungefär samma kroppsbyggnad, samma sätt att röra och föra sig. Så lika på något sätt, ändå två olika personer. Det är som att det finns olika typer; karaktärer som de flesta människor mer eller mindre faller inom. Vilket får mig att undra om andra känner igen mig på samma sätt, och i sådana fall: som vilken karaktär? Vilken typ är jag i persongalleriet? Eller är det bara så jag ser verkligheten, genom en uppsättning kategorier? Jag ser kanske i första hand det jag kan tänka mig, sedan sker en fördjupning av bilden.

Gryts varv & marina

Prognoserna spår en del regn i natt och under morgondagen. I morse såg det ut som att det skulle regna hela dagen i morgon, nu under dagen har de ändrat till fram till lunch. Hursomhelst, jag skulle vilja ta en varm dusch, slänga sopor och fylla på färskvatten också, så jag gick in till Gryts varv & marina i dag för en natt i gästhamn.

295 kr vill de ha för en natt. Då ingår WC, dusch, tvätt, vatten och el. Man betalar i restaurangen. Där tar de 195 kr för en vanlig pizza. Nej, de kan inte ordna en glutenfri eller vegansk pizza. Jag ser inga skyltar som visar vilka bryggor som tillhör gästhamnen, det får man gissa sig till eller fråga någon som redan ligger där. Många av båtarna som går förbi här kör för fort och drar upp vågor – varför är det inte skyltat med max 3 knop? Serveringspersonalen är tillmötesgående men alltför okunnig för att jag ska känna mig välkommen. Möblemanget och den påvra utsmyckningen på bryggorna och uteserveringen verkar vara köpt på Jysk. Det är väl inget fel på Jysk, de har bra grejer så, men i en gästhamn i skärgården hade jag hellre velat se något mer genuint och rustikt. Hela miljön känns oinspirerad och själlös. Tom, på något sätt. Som om de som driver stället egentligen vill hålla på med något annat, eller bara sko sig.

Nej, Gryts varv & marina har en del att jobba på. Hade de tagit 100 kr för en natt hade jag kunnat bjuda på ’Godkänt’ men det här kan inte bli annat än ’F’ som i ’Fail’ (sve. misslyckande).

Dagens etapp blev ca. 10 distans vilket tog ca. 2h i en frisk och stadig bris från SO. Det lutade en del men inte som i går, i dag gick det hela tiden framåt med god fart. Jag gjorde ett (1) slag, när jag inte riktigt kom runt Reskär, annars behövde jag inte kryssa. Men jag missade ett 1,4-metersgrund i Flisdjupet. Jag såg det inte i min planering av rutten, jag kunde inte tänka mig att det kunde vara så grunt där, mitt i ett ’djup’, när det i övrigt är 20-40 meter mellan vattenytan och botten. Inte ens när jag väl seglade i de stora, rullande vågorna och hade ena ögat i sjökortet och andra på riktmärket jag seglade mot, upptäckte jag det där grundet. Det är först nu i efterhand jag ser det. Jag måste ha gått precis förbi eller rundat det eller nå’t.

Riktning: väster. Först tänkte jag gå in norr om Stagelskär, förutsatt att jag hade koll på ett par bränningar utanför, men så insåg jag att det är mycket bättre att gå in norr om Flatskär, för kummeln där syntes på långt håll – det var ett bättre riktmärke – men jag missade helt ett 1,4-metersgrund mitt i allting. Ibland har man tur som en tokig.