Förberedelser

Publicerat av

Mars är en vintermånad brukar man säga, eller jag brukar i alla fall säga så, men jag tycker ändå det känns som att våren är här. Det blir märkbart ljusare, framför allt på morgnarna, och jag ser vintergäck och snödroppar på väg till jobbet. Hamnavgiften för årets sommar- och vinterplats ligger i IN-lådan och om åtta veckor ligger båtarna i sjön igen. Häromdagen såg jag vinden krusa vattenytan i en damm i en park och jag kände en sådan längtan efter att komma ut på sjön och segla. Det är dags att komma igång med förberedelserna igen: tvätta rep, motionera vantskruvar, rengöra vattendunkar, kolla utrustning, fylla på med gas och lampolja – och kolla utombordaren.

Jag brukar byta växelhusolja varje år men den har alltid sett oanvänd ut, så det här året hoppar jag över det. Men jag skulle vilja åtgärda att utombordaren fortfarande läcker lite bensin någonstans ifrån. Det är inte mycket, över en hel säsong handlar det kanske om några matskedar, men det kladdar och känns inte helt hundra. Förra våren tätade jag en skarv på röret som går från bensintanken till där bensinkranen sitter. Men det läckte fortfarande. I kväll var planen att jag skulle täta på ett annat ställe men det var helt torrt, så det kunde inte vara där läckan var.

På insidan av bensinkranen är det som en blandare och på undersidan av den sitter det en vit plastgrej som ser ut som ett lock. Jag lade märke till den förra våren och reagerade på att jag kunde se de två, tre sista gängorna på den, vilket fick mig att tänka: ”Det kan ju inte vara ett lock, då skulle det vara skruvat hela vägen, annars läcker det ju bensin där, så det måste vara ett reglage.” Så, jag lät det vara. Men ikväll kunde jag inte hålla mig, utan skruvade loss den vita plastgrejen och den såg ut som… ett lock. Jag torkade av det och efter lite om och men fick jag tillbaka locket på plats och skruvade fast det. Hela vägen. Kan det vara så enkelt? Det visar sig i sommar.

Den tidigare motorn, Selva SeaBass 6 hk, fick jag till slut ordning på och sålde till min båtgranne. Den är tydligen lite trögstartad ibland men annars går den jättefint. Jag hade glömt hur jämn och tyst i gången en 4-taktare är jämfört med en gammal 2-taktare.

54 dagar till sjösättning.

10 veckor till sjösättning

Publicerat av

Jag var och kollade till båten i helgen. Den stod kvar där jag lämnade den senast och verkar ha klarat av vintern bra hittills. Och täckställningen stod kvar, den också. En del vatten och is låg i presenningen som en skål ned i sittbrunnen och jag var tvungen att krångla mig ombord och sätta ryggen mot underifrån och trycka allt jag orkade för att baxa vattnet över relingen, annars såg allt bra ut. Skönt.

På vägen ut till båten körde jag förbi Hjertmans i Norrköping och köpte en ny ankarlina till blyplätten, och en burk primer till kölen. Det här året ska jag försöka hinna med att slipa bort lite rost på kölen och grunda med primer, inte bara sandpappra och stryka över med ny bottenfärg.

Visst, en utanpåliggande järnköl rostar, det är oundvikligt och kanske inte så mycket att bry sig om egentligen, men jag vill ändå börja göra något åt det. Jag kommer inte att hinna slipa bort all rost, men tar jag bort några fläckar och kommer igång med att det är något jag gör under vårrustningen, är jag nöjd.

Jag har frågat många hur man går till väga för att få bort rost på en järnköl men får få svar. Har alla inplastade kölar eller målar man generellt bara över rosten? Försäljaren på Hjertmans tyckte i alla fall att jag skulle pröva med en stålborste till skruvdragaren, slipa bort rosten och grunda med primer. Det låter som en bra idé. Jag lärde mig lite om det där med offeranoder också. Det var spännande! Jag kan alltså ta en bit zink och låta den hänga efter kölen i en bit kabel, så länge den har elektrisk kontakt med kölen, angriper rosten zink:en istf järnet, för att zink står lägre i rang än järn i den elektrokemiska spänningsseriens hierarki. Rost är en jävla mobbare mao. Intressant är det hursomhelst och värt att pröva.

På vägen hem från båten slog det mig att det bara är tio (10) veckor kvar till sjösättning, sedan ligger båtarna i sjön igen. Och vi seglar igen.

66 dagar till sjösättning

Mellandag

Publicerat av

Bryggorna ser små ut utan båtar. Ett par minusgrader och marken är hård, men ingen snö eller is. Vattnet är klart och ser inbjudande ut, tills man tänker på hur kallt det är. Jag är ingen vinterbadare. Båten står kvar där den stod senast jag var och tittade till den. Täckställningen har makat lite på sig men presenningen ligger som den ska. De andra båtarna omkring ser också bra ut, ingen uppenbar anledning att höra av mig till någon båtgranne. Hamnen andas stillhet och vintervila. Drygt fyra månader till sjösättning.

Inför vintern

Publicerat av
Upptagningen av de stora båtarna fick ställas in p.g.a. blåsten i går (det blåste runt 20 sm i byarna), så det var full aktivitet i dag när jag var till båten för att täcka henne inför vintern. Nu är hon klädd i vinterskrud och redo för den långa sömnen. Jag kommer att titta till henne några gånger innan det återigen är dags att börja göra oss redo för ytterligare en säsong. Jag hoppas på en kall, stilla och lagom snöig vinter.

Upptagning 2025

Publicerat av

Båten står på land igen, tömd men inte täckt. Jag behöver köpa en ny presenning och kör upp med den om ett par veckor, då kan jag passa på att skruva åt stöttorna också.

Årets upptagning bjöd som vanligt på god stämning och alla hjälptes åt med avmastning, köra bort master, lotsa båtar fram till kranbilen, föra in stöttor under båten när den ställs på plats, etc. En av de viktigaste sakerna man kan göra är att hålla i mastfoten när kranföraren lyfter upp masten från båten och bort till mastvagnen. Slingan i kranen sitter om spridarna och det är oftast inte där tyngdpunkten ligger, utan högre upp. Om man inte håller ned mastfoten faller masten ned till marken med toppen före. Med ett jävla brak. Och en mast är tung. Får man en masttopp i huvudet är det väl tveksamt om man överlever.

Den första upptagningen var jag mer av åskådare än deltagare. Det är självklart, man vet inte riktigt vad man kan hjälpa till med och de andra vet inte om man duger något till. Men för varje upptagning har jag haft lättare att se var och när jag kan göra något och hjälpa till och blivit mer av deltagare. Och det här året var det dags för mig att hålla i en mastfot. Det bara blev så att jag stod på rätt ställe och tog emot masten från båten och höll i och ned mastfoten när den seglade genom luften den korta biten till mastvagnen. Allt gick bra och det var ingenting märkvärdigt egentligen, men jag kände mig som en elvaåring som fick bära pappas gevär till älgjakten – och jag växte av det på samma sätt.

Vädret var lite mulet till att börja med, men ovanligt varmt, och på eftermiddagen gassade solen som om det var sommar. Jag tog ett dopp senare på kvällen i det svala och sköna vattnet. Luften var varm och jag satt och tittade på den mojnande kvällsbrisen medan jag torkade.