I dag blev det en kort seglats i den svaga och fina V-vinden till Gubbön. Jag fick hjälp att lägga till i en liten vik på östra sidan av en kille från en av båtarna som redan ligger här; han pekade ut en bra plats och tog emot – tack <3
På väg till Gubbön gjorde jag något för första gången: jag seglade om en annan båt! En båt som inte låg för ankare, förtöjd eller bara drev. Det var en tyskflaggad, vacker skuta med alla segel uppe. Hon hade större segelyta än vad jag har men var tyngre också. Eftersom det aldrig har varit aktuellt tidigare att jag ska segla om andra båtar, har jag ingen aning om vilken sida man ska göra det på, men jag valde den andra sidan mot den hon fick in vinden på (kan det vara den som kallas för ’läsidan’?).
Och jag såg en säl på nära håll. Jag har hört dem förut, när de kommer upp till ytan och andas, men aldrig sett någon. När jag hade hunnit få fram mobilen med orden ”Du har väl inget emot att jag tar en bild, va? Nu när du är så nära.”, hade hen andats klart och sjönk ned under ytan igen. Jag antar att hen inte ville vara med på bild.
Gubbön är fin och jag verkar ha gott fäste i fören såväl som i aktern. Enligt prognos ska det blåsa svagt/måttligt på S och V de närmsta två dygnen, då ligger jag bra här. Jag blir nog kvar ett par nätter. Många båtar är det som kommer och går.
Birkskär utanför Harstena ser ut att ha en fin liten vik på östra sidan, där borde jag kunna ligga skyddad i natt mot V-vindarna. Jag seglade dit på ett par timmar i en perfekt S-SV-bris. När jag svängde in i viken kunde jag konstatera att den är mycket vacker: stora, släta och flacka klippor ramar in en fantastisk utsikt österut utöver öppet hav. Men den är också mycket grund. Kajaker och små motorbåtar går nog bra, men inte ens jag med mina 96 cm i djupgående såg något bra ställe där jag kunde lägga till. Det var bara att backa ut, söka närmsta lä där jag kunde få upp seglen igen och segla vidare till plan B: en fin vik på norra Kråkmarö. Men det blev mot en klippa i en minimal vik på östra Armnö i stället. Jag stannar en natt, sedan får jag se vart jag går i morgon, det ser ut att bli fina vindar iaf.
Wow, inte visste jag att flygrutterna var markerade i himlen; bara att följa som en snitslad bana! Eller är det en skugga från planet? Fel på kameran är det inte, och det enda jag har gjort med bilden är att beskära och skala ned den lite.
Jag kom iväg halv åtta (på låtsas, halv sju på riktigt; enligt normaltid) i går kväll, när de värsta byarna hade lagt sig. Jag gick med bara storseglet uppe eftersom jag hade medvind, eller plattläns som jag har lärt mig att det heter när vinden kommer in rakt akterifrån. Det mojnade snabbt och jag gick för motor sista biten när det blev vindstilla. Vad märkligt snabbt det slår om, från ett hav av skummande vita gäss till en stilla fjärd, blank som ett nybonat golv. Det var nästan mörkt när jag kom fram efter tre timmar, men jag hittade fäste för klippjärnen. Och inga mygg! I dag har jag bara stannat kvar; badat, solat lite, bytt ankare till treudden när blyplätten inte höll (jag tror jag ska börja kalla den för ”plutten” ist) och börjat läsa Stefan Ahnhems ’Den sista spiken’. Det är ingen värme i luften, det känns när solen går ned eller i moln, men det är mycket vackert och njutbart ändå. Eller kanske just därför.
I dag fyller bloggen 15 år. Det första inlägget skrevs 15 juli 2007. Femton år låter mycket men jag hade ett uppehåll och skrev ingenting under tio år, från det att jag sålde träfolkan tills att jag köpte nuvarande J17. Vi borde väl fira bemärkelsedagen med en seglats runt Häradsskär eller något, men det byar hysteriskt i dag (11-12 sm enl. prognos). Vinden tjuter i stag och vant och båten sliter och hugger i förtöjningarna trots att vi ligger på vår vanliga plats vid bryggan i hemmahamnen. Hur är det då inte ute på fjärden? Nej tack. Jag kanske går i väg i kväll när det har lugnat ned sig lite. Vi får se.
Plätten klarade alla vindbyar som letade sig in i viken under gårdagen, trots att prognosen sade att det kunde blåsa så mycket som 12 sm i vissa av dem, men när åskovädret drog förbi vid 18-tiden med 15 sm i byarna (enl. prognosen), då släppte det direkt. Jag var klädd och förberedd och hoppade snabbt ut och tog emot så hon inte låg och skavde mot klippan. Det byade hysteriskt, hällregnade och åskade. Efter ca. 20 minuter var det över och ytterligare en stund senare var det som att det aldrig hade hänt.
Väderomslaget tog nog inte mer än en (1) minut. I ena stunden var det kav lugnt, soligt, varmt och alldeles tyst. Stilla. På någon omedveten nivå reagerade jag nog på den där tystnaden, som lugnet före stormen. Eller så var det det där avlägsna… bruset/mullret som närmade sig snabbt. Och plötsligt gick solen i moln, vinden kom farande överallt och överallt ifrån i 15 sm (minst), regnet öste ned så att vattenytan kokade och temperaturen föll från 24 grader till 14. Och jag förlorade ankarfästet som hade hållit för allt annat under hela dagen.
Allt gick bra, ingen skada skedd utom att jag blev blöt, men 15 sm (eller var det var) var inte att leka med, särskilt inte när det snurrar runt en regn- eller åskskur på det där sättet. Jag är glad över att jag låg, om än dåligt, förankrad och relativt skyddad i en liten vik och inte var ute på fjärden med seglen uppe när åskan drog förbi.
Prognosen för i dag verkade inte mycket bättre. När jag kollade i går kväll såg det ut som att fler åskskurar skulle passera med ända upp till 17 sm i byarna. Treudd-ankararet borde iofs klara det som inte blyplätten mäktade med, men jag beslöt mig ändå för att dra igång motorn och gå till hemmahamnen för ett par nätter tryggt förtöjd vid min vanliga bryggplats.
Vinden var stabil och fin med byar omkring… kanske 8 sm. Det hade jag kunnat segla i. Men när jag kom ut på Lindersfjärden började det plötsligt bya hysteriskt, säkert uppåt 12 sm eller mer, från ingenstans. Det var som att en vägg kom farande över fjärden, men inte en vägg av regn utan av väsentligt mer och hårdare blåst. Det höll på länge också. Då kändes det trots allt bra att gå för motor.
Lågtrycksbetonat sommarväder är spännande men krävande och utmanande när man seglar en liten båt. Det gäller att hålla koll hela tiden på himmel, moln, vindar och prognoser. Jag tycker om att segla men gillar inte när det brallar på och lutar för mycket. Jag tar med mig det som seglaren på Reskär sade (ung.): ”Så länge du är inomskärs håller båten för vilka vindar som helst, frågan är bara vad du håller för, och hur bekvämt du vill att det ska vara. Jag brukar säga att det aldrig ska luta mer än att man kan sitta med en kopp kaffe i handen. Lutar det mer än 20 grader kommer kölen fel i vattnet och man seglar inte helt optimalt längre.”
