Minst hälften av oljan jag strök på i går låg kvar på ytan och hade runnit ned på däck eller hängde i droppar längs nedre kanten. Man märker tydligt när träet är mättat med olja och inte tar in något mer. Jag tog fram stora pappersrullen och torkade bort det överflödiga och cyklade hem igen. Skönt. Jag har semester i morgon för en extra dag med båten, det är bäst att passa på när det är fint väder även om prognosen ser lovande ut även nästa vecka.

Jag fick ett tips på hur man kan hålla fernissan och/eller färgen varm när det är kallt: jobba med två burkar och ha alltid den ena stående framför en kupévärmare eller varmluftspistolen. Smart. Och enkelt.

På en del ställen inne i ruffen liksom blöder oljan igenom och ligger fläckvis på ytan, jag antar att det betyder att träet börjar bli mättat med olja. På utsidan var det torrt överallt, men när jag lade handen på ytan kändes den fet och fingrarna fick lite olja på sig. Är det tillräckligt eller ska jag mata på med mer olja tills det ser likadant ut som inne i ruffen? Det är kruxet när man inte kan, man vet inte var gränsen går och kan inte stanna vid den, man måste hela tiden passera den. Man lär sig det mesta negativt: aha, okej, sådär ska man inte göra. Jag oljar på tills det blöder.

Det kan kännas motigt att behöva cykla ut till båten efter jobbet och sitta under en kall presenning och försöka olja snyggt i skenet av en pannlampa och knappt se vad man gör eftersom andedräkten står som en kvast ur munnen. Men när man är färdig och cyklar hemåt genom natten, det finns ingen gatbelysning sista vägen ut till varvet, och det är alldeles stilla och månen kastar trädens skuggor på vägen och ett rådjur prasslar någonstans en bit in i skogen, då stannar jag en stund och tittar upp på de tysta stjärnorna och känner värme och glädje.

”Music is a state of mind” läste jag på dörren till en musiklärares arbetsrum en gång, jag tror detsamma gäller dans, och jag kände mig inte alls på humör i dag, så jag åkte ut till båten lite tidigare och drog på en omgång olja på ruffen i stället. Jag tror träet börjar bli mättat på sina ställen, fläckvis fanns olja kvar på ytan. När jag torkade ut/bort det kom jag på att man kanske inte ska applicera oljan som jag har gjort hittills: pensla och sedan torka en stund senare. Oljan lär ju inte härda över natten, det borde räcka med att enbart pensla på oljan och vänta till nästa dag med att torka bort eventuellt överflödig olja. På det sättet ser jag tydligare om, när och var träet är mättat.

Jag var ute efter jobbet i dag och strök på mer olja på ruffen, utsidan och insidan. Det tog ganska precis två timmar; pensla på tunnt och gå tillbaka med jämna mellanrum och torka upp/ut överflödig olja. Jag såg att prognosen för veckan visar på sol och värme, det passar bra när jag håller på att olja, det ska bli intressant att se hur det ser ut i morgon. Man kanske skulle ta semester och passa på att lacka friborden medan det är varmt? Rätt som det är slår det om och blir kring 0 grader igen. Det är bedrövligt att stå i några plusgrader med regn utefter ryggen och huvudet innanför presenningen och försöka stryka ut kall och stel lack så att det blir snyggt. En vän som är massör visade en smidig liten nappflask-värmare han använder för att hålla massage-oljan varm, en sådan borde man kunna använda till lack och fernissa också.