Mot hemmahamnen

Jag åker hem i dag. M är i stan och det vore kul att träffa henne, och de har ringt om ett jobb. Dessutom spås vädret att slå om i morgon onsdag och då vet man aldrig riktigt hur vindarna kommer att blåsa eller hur hårt. Prognosen för i dag är ostlig, tre till åtta sekundmeter, det är rätt riktning för mig och mitt mål. Och jag tror det är lagom hårt.

Borträknat första dagens bryggsegling och inräknat dagens seglats har jag varit ute i elva dagar. Det känns både långt och kort. Det har varit ungefär som att campa, fast man behöver inte bära packningen och slå upp och ta ned ett tält varenda dag. Dessutom är det väldigt kul att segla och navigera.

Det har varit oerhört lärorika dagar. Jag har kastat mig in i något jag förvisso är bekant med men inte har några direkt egna erfarenheter av eller kunskaper om. Det har varit spännande, kul och bitvis oerhört påfrestande. Kunskap är inte gratis och det kostar att lära sig. Men jag lärde mig, och den viktigaste lärdomen är kanske att lära sig att man kan lära sig.

Tyst, lugnt och disigt. En vacker morgon.

I morse var allting helt stilla, kav lugnt och alldeles tyst. Det var så tyst att man blir andäktig och helt stilla, för att inte störa tystnaden. Det är välgörande att få sova och vakna i – med – en sådan tystnad.

Och att läsa litteratur under sådana förutsättningar, när det är alldeles tyst och lugnt.

Jag lyssnade på dagens första Sjörapport och steg sedan upp. Allting var täckt av dagg. Det var till och med imma på kamerans objektiv. Jag gick över till andra sidan ön, klädde av mig och tog ett dopp i morgonsolen bland de dimhöljda klipporna. Underbart! Välgörande. Stärkande. Fantastiskt.

Lyx.

Men jag kan ändå känna en viss längtan efter att komma hem också. Jag städade ordentligt innan jag åkte och har det inte varit inbrott eller översvämning ska det vara jättefint hemma. Det blir skönt att komma hem, packa upp, slå på datorn och uppdatera sig. Och att skriva in de här anteckningarna i bloggen. Att cykla ned till Hornstull och äta en bit wok på Långholmsgatan och sedan hem och kolla en film vore nog inte heller så dumt faktiskt.

Hemgång?

M är i stan tills på fredag och det vore så kul att träffa henne. Och de har ringt om en tjänst på ett gymnasium och vill gärna träffa mig för en intrervju. Spännande! Det kanske är läge att segla tillbaka till stan i morgon? Jag avvaktar Sjörapporten och SMS:n med spänning.

Att angöra en klipphäll

Vackert väder och båtar dyker upp som svampar ur jorden. Det är måndag i dag, har folk semester eller ringer de och sjukar sig? ”Det var den där pizzan som var dålig, jag har spytt hela natten, men jag är tillbaka på onsdag.” Han kommer att vara mystiskt solbränd sedan för att ha legat ”magsjuk” i två dagar.

Ett äldre par med en ny, stor segelbåt, som de fortfarande är ovana med, ligger här bredvid en bit bort. Nyss försökte en annan segelbåt lägga till alldeles intill mig men jag spärrar effektivt av båda platserna med min klantiga förtöjning som tar upp hela klippan. Förlåt! Jag är ny på det här, jag kommer att förtöja proffsigare nästa år. På andra sidan ön, nästan precis på den klippa jag brukar bada vid, ligger en annan båt med några föräldrar och barn. Förhoppningsvis dagssländor på picknick över dagen.

Apropå det, antingen är jag särdeles märkvärdig eller så är det fantastiskt tunnsått med singlar på sjön. Förutom en och annan manlig ensamseglare likt mig själv har jag inte sett något annat än pensionärer, par och barnfamiljer. Det verkar inte föreligga någon överhängande risk att stöta på en båt med kvinnliga amazoner. Jag får hoppas på en sjöjungfru. Det är därför jag badar så ofta 🙂

Underbart

Sol, blå himmel och lite vind att segla i.

Sol, varmt, en närmast obefintlig bris, havregrynsgröt med sötmandel och honung kokad på havsvatten och The Heat Is On med Agneta Fältskog och Gimme Some Lovin’ med Spencer Davies Group på den lilla transistorradion. Kan det bli bättre?

Jag började dagen med att gå över till andra sidan ön för ett morgondopp. Det får igång pulsen och man vaknar och känner sig fräsch och villig att ta sig an dagen. Och det var skönt och vackert också, som i går.

Jag har kommit på var myggen tar sig in någonstans: genom takventilen. Jag har hela tiden utgått ifrån att den såklart är säkrat med något slags nät så att inga flygfän alls kan ta sig i i båten den vägen, men den är öppen som en åttafilig motorväg in till mig under kvällarna och hela nätterna. Inte undra på att jag ser så svullen ut i ansiktet om morgnarna och kan skaka ut en massa döda myggor ur sovsäcken. De är överallt! Jag får börja ha ventilen stängd när jag ska sova, inte helt och hållet men tillräckligt för att myggen inte ska ta sig in.

Vind

Det har blåst i dag. mycket, alldeles för mycket. Jag ligger förvisso fel från början med hänsyn till vind från sydväst men jag kommer inte ihåg att man sagt att det skulle blåsa så hårt som det har gjort i dag. Först vågade jag inte lämna båten, sedan vågade jag inte vara i den. Vinden slet så hårt i den och jag tänkte att jag kan åtminstone göra den 90 kilo lättare genom att inte vara i den. Jag vet inte om det var rätt tänkt men jag spenderade större delen av eftermiddagen på land. Jag kunde inte göra så mycket mer än att kolla förtöjningarna och be att ankarfästet skulle hålla. I övrigt tog jag bort allt vindfång på båten och sänkte ned bommen och lade den på rufftaket. Nu tycks det mojna. I morgon spås det bli fortsatt sydväst, en till fem sekundmeter, och på tisdag ”sjöbris”. Vad är ”sjöbris”? Är det mycket eller lite, hårt eller mjukt, kort eller långt? Ska jag passa på att segla härifrån i morgon eller invänta ”sjöbrisen”?