Kvällssol

blev det den här gången. Jag brukar annars sikta på morgonsol. Men klipporna är så flacka att jag kan nog få både och här. Det blåser en del, rakt in i aktern, vilket inte är helt optimalt. Men vinden lär mojna under natten, och enligt prognosen ska den vrida till O under tidiga morgontimmarna, så jag bör ha lä lagom till frukost. Ankarfästet var sådär, jag fick göra om det med treudden i stället, men nu sitter det ordentligt. Motorn är på plats igen och verkar fungera.

J 17 i kvällssolen på norra Håskö.

Dromhals

Rutten in till Dromhals.

Should I stay or should I go? Stanna ytterligare en natt på St Gröskär eller gå vidare? Enligt prognosen ska det blåsa 15-16 sm i byarna hela eftermiddagen och jag ligger bra där jag ligger. Å andra sidan, jag vill iväg nu, segla, se en annan ö.

Jag kollade ViVa station Arkö vid 9-tiden som sade att det blåste ungefär 6 sm i byarna. Det lät inte alls så farligt, då kanske jag kan gå lite längre än planerat. Jag hissade storseglet men lät focken vara eftersom den inte fungerar bra i medvind.

Vinden upplevs inte lika kraftfull när man har den med sig som när den kommer in från sidan och får hela båten att luta. Men det är lika starka krafter, något jag blev varse om när jag kom ut på lite öppnare vatten och vinden som förvisso låg på akterifrån men fick lite slagsida åt styrbord eller babord beroende på hur båten gick i de stora vågorna vilket tvingade mig till att göra flera kontrollerade gippar.

Jag bestämde mig snabbt för att inte fortsätta längre än nödvändigt, utan att gå in vid Dromhals. Det såg mestadels grunt ut men det gick att lägga till vid en brant klippa. I med ankaret och igång med motorn som jag borde ha justerat tomgången på för länge sedan. Jag fick betala priset för det i dag. Start, stopp, start, stopp, start, stopp. Och innan den stannade helt, rusade den. Med växeln i. ”Bonk!” lät det när vi körde in i klippan. Men det tog ovanför vattenlinjen och en repa i lacken blev nog den största skadan. Motorn ville inte starta alls sedan. Jag fick paddla in till klippan och förtöja.

Den där jävla Selva utombordaren! Det finns inget jag hatar så innerligt när den inte funkar, och som jag älskar så mycket när den funkar som den ska. När jag var någorlunda förtöjd tog jag bort kåpan på motorn, hittade en skruv som såg ut som den man justerar tomgången med, skruvade den motsols ett halvt varv, tömde ur lite bensin ur förgasaren, chokade och drog i gång motorn. Som stannade med en gång. Okej, motsols var uppenbarligen fel håll. Ett halvt varv medsols var också helt fel. Det rörde sig om någon millimeter medsols, sedan gick motorn jättefint! Och den startar bättre också.

Jag fattar inte hur jag kan ligga och läsa ’Zen and the art of motorcycle maintenance’ och skjuta upp en sådan (enkel) sak som att justera tomgången på min egen Selva utombordare. Jag har hört signalerna från motorn hela säsongen men tänkt: ”Nej, det är säkert krångligt, jag orkar inte, jag gör det sen, när jag måste.” 😀

När det gäller vindhastighet borde jag ha kollat SMHI:s mätstation i Harstena. Arkö ligger närmast härifrån men också närmare land, Harstena ligger längre bort men rakt söderut i relation till min position och visar kanske mer rättvist hur mycket det blåser såhär långt från land.

Hursomhelst, jag seglade en stund i dag, kom fram, krockade med en klippa, justerade tomgången på utombordaren och ligger nu väl förtöjd på Dromhals norrsida. Här har jag skydd från sydvinden resten av dagen men inte mot NO-vinden i morgon bitti. Men jag räknar med att vara vaken och uppe då, och enligt prognosen ska vinden ganska snabbt vrida mot O och senare S igen.

Hjälpligt förtöjd vid Dromhals.

St Gröskär

St Anna skärgård – vilket gytter av kobbar, skär, bränningar och grynnor!

Vind omkring syd hela dagen. Då passar det att segla öster- eller västerut. Eller norröver. Jag har nästan aldrig seglat norröver. Sett från hemmahamnen, har jag mest rört mig öster-väster och söderöver och seglat i Gryts skärgård. Jag har suttit och bläddrat i sjökortet många gånger och funderat på om jag ska gå norrut i stället, upp i Sankt Anna skärgård. Men den är lite avskräckande med sitt fullkomliga gytter av kobbar och skär och grynnor.

Men, vad har man en segelbåt till om inte för att stäva ut över okända vatten? Jag har sjökort, kompass och ögon att se med. Och alla vatten jag någonsin har seglat i, var (mer eller mindre) helt okända första gången.

Jag hade siktet inställt på Dromhals som ligger ca. 10 distans norrut. Den ser ut att ligga fint till och kunna ge skydd mot sydvinden. Och jag kunde ganska enkelt lägga upp en rutt till den som kändes säker med hänsyn till vind och navigering: farleden norrut, tag av vid Röda kuggen, gå österut mot Tryskären och sedan är det bara rakt norrut.

Prognosen lovade vind runt syd hela dagen, ca. 13 sm i byarna ett par timmar runt lunch, då ville jag vara framme. Eftersom jag skulle norrut och ha vinden in från aktern lät jag focken vara och hissade enbart storseglet. Focken funkar inte bra i medvind, den bara fladdrar och larvar sig och rycker i förstaget. Vinden kom in från sidan lite då och då men på det stora hela var det ett klokt beslut att segla med enbart storseglet. Jag har spinnaker och genua också men ingen aning om hur man använder dem.

Det var bekvämt att segla i medvind, även om jag fick hålla koll på vinden hela tiden och göra en och annan kontrollerad gipp. Efter drygt tre timmar kände jag mig mätt för dagen och gick in vid Stora Gröskär i stället, ett par distans söder om Dromhals. Jag får ta sista etappen i morgon 🙂 Jag har aldrig varit här tidigare – det här är helt nya vatten och öar för mig – men det ser fint ut och jag har hittat en närmast perfekt sten att lägga till vid. På andra sidan ön finns fina badklippor för kvällsdoppet.

Sankt Anna skärgård visar sig från sin vackraste och mest glittrande sida.

Hårda byar

Jag har ingen vindmätare i masten, och jag kan inte bara titta på vinden och säga hur många sekundmeter (sm) det blåser, men enligt SMHI:s prognos blåser det 16 sm i byarna nu. Det syns på trädtopparna. Jag är glad att jag ligger tryggt förankrad djupt inne i en vik och kan sitta inne i båten och lyssna på enstaka regndroppars knäppande på rufftaket. Enligt SMHI ska det blåsa 12-15 sm i byarna häromkring hela dagen i morgon. Gränsen för ’frisk vind’ och ’kuling’ går vid 14 sm (13,9 för att vara exakt), så jag blir kvar en extra natt här och seglar vidare på onsdag.

Lugnt och stilla i fin naturhamn.

Håskö

Håskö norrut.

100 kr kostade en natt i Tyrislöts gästhamn. Toa och färskvatten ingår. Och båtplatserna med Y-bommar, utom de två längst in (och ev. ett par stycken på utsidan av pontonbryggan, jag minns inte riktigt). Men vill man duscha får man köpa dusch-pollett i receptionen för 10 kr som räcker i 4 minuter.

Svag vind i dag också. Jag krånglade mig ned till Håskö på 2-3 h. Jag försökte bada men det är fortfarande alldeles för kallt. Det känns i båten också att vattnet är kallt, allt som ligger i kölsvinet eller under liggplatserna är nästan kylskåpskallt, så brukar det inte vara på sommaren. Prognosen för i morgon säger att det ska bli bra vind och runt 10 sm i byarna på morgonen, ännu mer på e.m. Är jag inte härifrån tidigt går jag för motor.

Tyrislöt

Finnfjärden österut en vacker kväll i maj.

Säsongens första seglats med övernattning på annat ställe än i hemmahamnen. Svag SO-vind (ca. 4 sm, 6 sm i byarna). Jag fick kryssa lite precis i början men sedan gick jag så långt jag kunde nästan rakt söderut och slog bakom en liten holme på Lindersfjärden, sedan gick jag österut på samma sida hela vägen till gästhamnen i Tyrislöt. Det tog 2,5 h. Jag har aldrig varit här tidigare och vet inte hur det fungerar. Det finns ett antal båtplatser som ser jättefina ut med y-bommar men jag vågar inte ta någon av dem, de ser ut som regelrätta båtplatser, så jag lägger mig utefter sidan på pontonbryggan i stället. Det blåser en del i riggen och förtöjningen i fören gnäller konstant, men det får gå bra i alla fall. Jag går till hamnkontoret i morgon och frågar hur saker och ting funkar här, så jag vet till nästa gång. Snart midnatt men himlen är fortfarande lite ljus i väster. Vackert och kallt.

Gråväder

Kallt, grått och regnigt.

Gråmulet, kallt och ett envist knäppande på rufftaket av duggregnet som kommer och går hela tiden. Jag har funderat på att skaffa en termometer hit till båten, men i dag känns det bra att inte veta hur kallt det egentligen är. Det blir bryggsegling i natt också, för tredje natten i rad. Förra helgen såg den här helgen ut att bli riktigt fin, men för varje dag som gått har vädret blivit gråare. Men jag har kommit iväg på säsongens första seglats och varit ute och seglat en vända på Finnfjärden. Jag hann med en liten grundstötning också. Jag gick för nära en liten kobbe och ”Skorogoronk!” – helt plötsligt stod jag på land och svajade. Kändes det som. Farten var låg och det tog inte tvärstopp, utan det var mer som att jag körde upp på en liten uppförsbacke. Jag revade seglen, fick ned motorn i vattnet och när jag hade fått i backen hade jag redan glidit av grundet. För att vara en grundstötning var det en mjuk och försiktig sådan. Det skvalpade inte om båten när jag seglade vidare sedan, och vattenlinjen är där den brukar vara, så jag tror vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Och en repa i den utanpåliggande järnkölen (det visar sig vid upptagningen i höst).

St Svensö

J 17 vid St Svensö.

Jag kom i väg vid nio i morse. Det var lite byigt, sådär som det brukar kunna vara på hösten, men det gick fint att segla i SV-vinden, bara att hissa seglen och styra dit jag skulle. Jag tror jag gjorde ungefär 3,5 knop. Jag gör väl 1,5 när jag måste kryssa.

Det blev St Svensö den här gången. Jag hade plan på att gå längre bort, längre ut, men prognosen lovade lite regn runt 15 och jag ville vara framme och förtöjd till dess. Dessutom är jag alltid extra nervös när jag seglar i främmande vatten och det tar energi att ha det där påslaget hela tiden, jag orkade inte segla längre.

Botten kändes stenigt men jag fick bra ankarfäste efter några meter. Jag lade till utan missöden vid en fin liten klippa som verkar vara gjord för ändamålet. Jag ligger vackert förtöjd snarare än i lä, men det går bra. Jag har morgonsol och det är fint att bada här. Det lite höstkalla vattnet svalkar skönt och solen värmer när jag sitter på klippan och torkar.

Regnskuren kom vid 15, helt enligt SMHI:s prognos. Nästa regnskur går lite längre österut och berör inte mig. Det blåser hårt och byigt omkring den och jag är glad att jag inte är ute och seglar i den.

Regnskur i förbigående.

Hemmaförtöjd

Det tog 3,5 h att komma hem till hemmahamnen i dag. Vinden hade rätt riktning men var mestadels svag och stundtals obefintlig. Och ändå gjorde vi drygt 2,5 knop. Det tycker jag är bra. Det känns lovande.

Vad smidigt det är att lägga till vid sin egen bryggplats, förresten – bara att fånga in fyra tampar och lägga dit dem där de ska vara – jämfört med att lägga till i naturhamn och joxa med ankare och förtöjning och allt annat. Och jag gjorde en sådan där snygg landning utan motor i dag igen: jag revade i tid och gled tyst och snyggt in på min plats med precis så mycket fart att jag nästan tog i bryggan.

En dryg vecka har jag varit ute och seglat. Det har varit fantastiska dagar med min kompetenta lilla campingbåt som rymmer allt jag behöver, och jag skulle gärna vara ute i ytterligare en vecka, men semestern är slut och jobbet börjar igen på måndag och det ska bli skönt att komma hem trots allt.

Förtöjd i hemmahamn.

Arla om knop

Helt tyst, helt stilla och mycket vackert när jag vaknade i morse. En stund att bara andas, känna sin egen kropp och ligga i sovsäcken och titta ut genom myggnätet och se hur det långsamt blir ljusare. Göra ingenting. Efter en stund kunde jag inte låta bli att störa min närvaro med att relatera till en teknisk pryl i stället och försöka fånga ögonblicket med en bild, men det blev faktiskt ganska bra.

Morgonrodnad.

Och så det där om knop. Om jag har fått det hela rätt om bakfoten: 1 knop = att man färdas 1 distansminut / h = 1852 m / h. Sjökortet är i skala 1:50 000, 1852 m = 1852 000 mm, 1852 000 / 50 000 = 37 mm. De där rutorna på sjökortet är 7,4 cm stora, dvs. 2 distansminuter. Varför just två? Vore det inte mer logiskt att ha rutor som är en (1) distansminut breda? Är det för att 2 knop är någon slags optimal hastighet på sjön?

Hursomhelst, det är cirka 10 distansminuter till mitt mål i dag. Givet att vinden är god, dvs. i alla fall inte vindstilla, och att jag slipper kryssa, ska det bli intressant att se hur lång tid det tar. Dvs. i vilken hastighet jag segar. Jag gissar på 3-4 h.