Säsongens första seglats med övernattning på annat ställe än i hemmahamnen. Svag SO-vind (ca. 4 sm, 6 sm i byarna). Jag fick kryssa lite precis i början men sedan gick jag så långt jag kunde nästan rakt söderut och slog bakom en liten holme på Lindersfjärden, sedan gick jag österut på samma sida hela vägen till gästhamnen i Tyrislöt. Det tog 2,5 h. Jag har aldrig varit här tidigare och vet inte hur det fungerar. Det finns ett antal båtplatser som ser jättefina ut med y-bommar men jag vågar inte ta någon av dem, de ser ut som regelrätta båtplatser, så jag lägger mig utefter sidan på pontonbryggan i stället. Det blåser en del i riggen och förtöjningen i fören gnäller konstant, men det får gå bra i alla fall. Jag går till hamnkontoret i morgon och frågar hur saker och ting funkar här, så jag vet till nästa gång. Snart midnatt men himlen är fortfarande lite ljus i väster. Vackert och kallt.

Gråmulet, kallt och ett envist knäppande på rufftaket av duggregnet som kommer och går hela tiden. Jag har funderat på att skaffa en termometer hit till båten, men i dag känns det bra att inte veta hur kallt det egentligen är. Det blir bryggsegling i natt också, för tredje natten i rad. Förra helgen såg den här helgen ut att bli riktigt fin, men för varje dag som gått har vädret blivit gråare. Men jag har kommit iväg på säsongens första seglats och varit ute och seglat en vända på Finnfjärden. Jag hann med en liten grundstötning också. Jag gick för nära en liten kobbe och ”Skorogoronk!” – helt plötsligt stod jag på land och svajade. Kändes det som. Farten var låg och det tog inte tvärstopp, utan det var mer som att jag körde upp på en liten uppförsbacke. Jag revade seglen, fick ned motorn i vattnet och när jag hade fått i backen hade jag redan glidit av grundet. För att vara en grundstötning var det en mjuk och försiktig sådan. Det skvalpade inte om båten när jag seglade vidare sedan, och vattenlinjen är där den brukar vara, så jag tror vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Och en repa i den utanpåliggande järnkölen (det visar sig vid upptagningen i höst).

Det tog 3,5 h att komma hem till hemmahamnen i dag. Vinden hade rätt riktning men var mestadels svag och stundtals obefintlig. Och ändå gjorde vi drygt 2,5 knop. Det tycker jag är bra. Det känns lovande.

Vad smidigt det är att lägga till vid sin egen bryggplats, förresten – bara att fånga in fyra tampar och lägga dit dem där de ska vara – jämfört med att lägga till i naturhamn och joxa med ankare och förtöjning och allt annat. Och jag gjorde en sådan där snygg landning utan motor i dag igen: jag revade i tid och gled tyst och snyggt in på min plats med precis så mycket fart att jag nästan tog i bryggan.

En dryg vecka har jag varit ute och seglat. Det har varit fantastiska dagar med min kompetenta lilla campingbåt som rymmer allt jag behöver, och jag skulle gärna vara ute i ytterligare en vecka, men semestern är slut och jobbet börjar igen på måndag och det ska bli skönt att komma hem trots allt.

Helt tyst, helt stilla och mycket vackert när jag vaknade i morse. En stund att bara andas, känna sin egen kropp och ligga i sovsäcken och titta ut genom myggnätet och se hur det långsamt blir ljusare. Göra ingenting. Efter en stund kunde jag inte låta bli att störa min närvaro med att relatera till en teknisk pryl i stället och försöka fånga ögonblicket med en bild, men det blev faktiskt ganska bra.

Och så det där om knop. Om jag har fått det hela rätt om bakfoten: 1 knop = att man färdas 1 distansminut / h = 1852 m / h. Sjökortet är i skala 1:50 000, 1852 m = 1852 000 mm, 1852 000 / 50 000 = 37 mm. De där rutorna på sjökortet är 7,4 cm stora, dvs. 2 distansminuter. Varför just två? Vore det inte mer logiskt att ha rutor som är en (1) distansminut breda? Är det för att 2 knop är någon slags optimal hastighet på sjön?

Hursomhelst, det är cirka 10 distansminuter till mitt mål i dag. Givet att vinden är god, dvs. i alla fall inte vindstilla, och att jag slipper kryssa, ska det bli intressant att se hur lång tid det tar. Dvs. i vilken hastighet jag segar. Jag gissar på 3-4 h.