Efter ett par dagar av gråmulet, kallt och regn blev det varmt och strålande solsken i dag. Kranbilen var på plats vid 6 i morse. Det var lite färre båtar än vanligt och min båt sjösattes redan några timmar senare. Det sista jag gjorde innan min båt skulle hissas upp i luften från kranbilen och ned i vattnet var att känna på dyvikan och till min förvåning gick den att skruva åt ytterligare ett halvt varv. Tur att jag kände efter.

Jag var sist i omgången av tre båtar, därmed först med påmastning. Jag hade förberett för att det skulle gå snabbt och enkelt att fästa för- och akterstag samt styrbords och babords vant i respektive skruvar genom att ha gem i stället för de vanliga ringarna till riggbultarna (dock inte ned mot båten). Bra tänkt men jag hade glömt att öppna skruvarna till max, och på skruven till förstaget hade jag vänt på bultarna så att den som skulle gå igenom fästet till förstaget var för tjock och den lite tunnare satt ned mot båten. Men de som hjälpte mig var tålmodiga och lättfotade och allt gick bra.

Efter sjösättning och påmastning är det alltid lika spännande att se om motorn har klarat vintern och går igång som den ska. Jag har bytt växelhusolja och den har stått upp i ett varmgarage hela vintern, men något annat har jag inte hunnit göra. Men den gick igång efter 3-4 drag. Jag gick iväg till min plats vid bryggan och blev bjuden på kaffe och gott sällskap av min båtgranne. Efter det var det fortsatt pyssel med segel, bom, rep och fall.

Och jag återmonterade den där grejen som går tvärs över sittbrunnen och som håller bakänden av bommen. Skotskena, heter den tydligen. Det läckte ibland från skruvarna till den, ned på dynorna i stickkojerna. Det avhjälptes genom att helt enkelt dra åt skruvarna som satt ganska lösa, men det kändes ändå bra att skruva bort skenan, låta det stå och torka över vintern, passa på att gelcoat:a lite, applicera färsk sikaflex och skruva dit skenan igen. Det blev jättebra och kändes som typ det bästa på hela vårrustningen.

Nu är vi sjösatta igen. Det känns mycket bra. Båten är i sitt rätta element och jag i båten. Jag ser fram emot säsong 2024.

Båtar svävar över våra huvuden innan de försiktigt ställs ned på kranbilen och sakta körs ned till kajen för att sänkas ned i vattnet. Master bärs och rullas på små vagnar. Folk hjälps åt med allas båtar, master, skruvar, vajrar och allt annat som behövs för att sjösätta en båt. Det är en särskild energi vid en sjösättning.

Jag förbereder båten och sätter tampar i fören och aktern, lägger fram lite verktyg och kollar att ingenting är i vägen för det stora lyftet. Masten också: jag kollar så att alla stag och vant ser okej ut, skruvar dit nya windexen och fäster klubbvimpeln. Om en stund är det min tur.

”Har du någon genomförare?” frågar kranbilsföraren innan han sänker ned båten i vattnet. Vad är det för något, undrade jag, men förstod snabbt att det handlade om något slags hål i skrovet. ”Aha, nejdå, det är lugnt, dyvikan är ordentligt iskruvad!” Och så låg hon där igen, i vattnet – och flöt.

Påmastningen gick bra. Det här blir första gången jag seglar två säsonger i rad. Motorn var lite trögstartad men gick igång efter en stund och verkade ha klarat vintern bra. Jag körde i väg till min bryggplats och satte förtöjningstamparna på plats. Sedan några timmars jobb med att justera vant och stag, montera bom, sätta i storseglet och lägga saker på plats.

Och nu är allt på plats. Jag behöver skrubba däck, städa och småfixa lite, men om vädret är lika fint som i dag kan jag ta säsongens första seglats nästa helg.