Fortsatt arbete med el i båten, i dag montering av regulator och dragning av kablar för att koppla ihop allting: solpanel till regulator till batteri till kopplingsplint till 12-voltsuttag. Det är mycket med det elektriska och ser man inte upp kan man få kortslutning. Batteriet har bara grundladdning från affären, vilket är knappt hälften, men när jag skalar av en kabelände och kommer åt den andra med kniven och det sprakar till av kortslutningen inser jag hur mycket kraft det finns i ett 12-voltsbatteri (eller så är det eggen på kniven som är dålig):

Till slut får jag ihop allting. Jag har inte fäst kablarna slutgiltigt ännu, de ligger lösa under stora dynan i förpiken från regulatorn ned till batteriet och tillbaka upp till kopplingsplinten, men de är såpass tunga att de ligger på plats. Vid tillfälle ska jag fästa dem med lite lim, så de sitter men går att ta bort enkelt. En uppochnedvänd liten låda i plast får husera kopplingsplinten och skydda den från ev. läckage så det inte blir kortslutning och brand.

Systemet startas genom att koppla in flatstiftssäkringen på 15 A mellan regulatorn och batteriet. Först ska regulatorn bekanta sig med batteriet, sedan kopplas övrig utrustning in. Manualen specificerar inte vad som menas med ”övrig utrustning” men jag kopplar först ihop regulator med batteri, sedan solpanelen, sedan kopplingsplinten och till sist USB-uttaget till plinten.

Och det fungerar! Det laddar!

Jag ligger på dynan i förpiken och tittar fascinerat på displayen på regulatorn som visar hur solpanelen matar regulatorn med ström som laddar batteriet. Så fort det är lite sol och panelen genererar 0,1 A eller mer, laddar regulatorn batteriet. Batteriets laddning visas med max fem streck på displayen. Det har två streck i början, så det borde vara knappt halvladdat från affären, men framåt kvällen börjar batterisymbolen blinka mellan två och tre streck. Det är total magi för mig, hur en bit plast på däck i solen ger ström åt ett batteri som jag kan ladda mobilen med 🙂

Det är en liten båt jag har. Jag brukar beskriva den som ett tält i hårdplast som man kan segla med. Camping till sjöss. Enkel standard och enkla lösningar med Trangia-kök, sovsäck, vattendunkar under britsarna, konserver i kölsvinet, sjökort och kompass. Jag tycker om det. Och det är egentligen allt man behöver för att komma ut i skärgården. Och komma nära – havet, vinden, vattnet, regnet, solen, klipporna, glittret och vågorna.

Det kan tyckas överdrivet med batteri och solpanel i en sådan liten båt, och jag vill behålla en enkel och ärlig standard, men det finns ett stort värde i att ha el i båten och kunna ladda mobilen för att kolla kustvädret på smhi.se eller kanske ladda laptop:en så man kan se en film eller två en regnig dag. På sikt vill jag också kunna använda lanternan i masten om jag skulle behöva segla några distans i mörker någon gång.

När det gäller batteriet var jag först inne på att parallellkoppla två 20 Ah-batterier på 6,3 kg styck. 40 Ah kan tyckas lite lite men jag bedömde att det borde täcka mina behov och det blir en behändig vikt att hantera i trånga utrymmen i en liten båt. Men när jag väl stod inne på Hjertmans hade de utförsäljning på ett 60 Ah-batteri som dessutom var det enda i sortimentet som rymdes i min batteribox. Det vägde nästan 20 kg men kostade 1200 kr i stället för 2 * 1500 kr vilket avgjorde saken.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av solpanel/solceller eller el i båt. Jag kan inget om volt, watt och ampere. Jag trodde solpaneler hade USB-uttag som man kunde ladda mobilen i direkt när det var sol. Efter en del samtal med en god vän som är ingenjör och seglare förstod jag att det är ett helt system bestående av en solpanel som ger ström åt en regulator som laddar ett batteri varifrån man kan dra sladdar till en kopplingsplint där man kopplar in t.ex. lanterna, belysning, USB-laddare och ett 12-voltsuttag. Utöver det behövde jag ett antal meter kabel (4 kvadrat-mm), batterikabelskor, flatstift, gaffelkabelskor och en 15 A-säkring mellan batteriet och regulatorn.

Solpanel till en liten båt. Solcell i aluminiumram går bort, det är för klumpigt och hårt. En solcell monterad på en stolpe längst bak i båten kommer att vara i vägen, och hur många tusen går i sjön om jag fastnar i den med ett fall eller ankarlinan? Det enda rimliga alternativet som kvarstod var en flexibel solpanel för montering på däck och som tål att gå på.

Efter mycket letande hittade jag en 21 watt-solpanel på Navinordic som fanns i två dimensioner varav den mer rektangulära var tillräckligt liten för att rymmas på luckan längst bak i aktern, under rorkulten. Jag beställde men fick hem den avlånga. Jag beställde igen och fick hem den avlånga igen. Ok, I give up. Jag monterar solpanelen i fören i stället, det går lika bra. Den ska ju tåla att gå på. Och batteriet står bättre framme i fören i vilket fall som helst, annars hamnar allt tungt i båten bak i aktern.

Jag lade solpanelen på däck där jag ville ha den, markerade med penna och rengjorde ytan med slippapper och aceton. Jag började med att borra hål för den platta sladden från panelen till regulatorn. Däcket var tjockare än jag trodde. Jag borrade några hål i panelen också, för jag ville fästa den med både sikaflex och skruv. Jag förborrade för skruvarna och testade att panelen låg helt platt mot däck innan jag kletade ut sikaflex och skruvade dit allting. Från undersidan av däck tätade jag hålet för sladden. Det blev bra, tror jag. Det sitter och är förhoppningsvis tätt. Slut för i dag, jag skruvar dit regulatorn och drar lite sladd i morgon.

Nu har jag inga ursäkter längre, i dag måste jag börja med det stora projektet: säkra batteriet, så att det inte far omkring under färd, och montera solpanel med regulator. Jag drar mig för det, jag vill helst inte borra hål i båten och jag är ingen ingenjör eller snickare eller ens byggarbetare, så jag vet aldrig riktigt vad jag ger mig in på när jag sätter borren i båten. Att bara byta ut något, schyssta en repände, göra rent och snyggt eller dra åt en mutter är helt okej, då ser jag vad jag behöver göra och det är enkelt, men varje gång jag ger mig in på något större är det som att öppna Pandoras ask: jag har ingen plan för vad eller hur jag ska göra och kan inte överblicka arbetet, jag vet bara att det behöver göras och att jag inte kan avsluta dagen förrän det är klart.

Jag tänkte uppifrån och ned och började med att batteriet behöver något att stå på, typ en liten trätrall. Trallen behöver vara lika djup som batteriboxen och tillräckligt bred för ta stöd mot båtens bord, så att konstruktionen inte rör sig i sidled. Men jag vill inte att den vilar på borden, den behöver några slags ”ben” som fördelar batteriets tyngd ned mot bottenstocken i stället. Då borde batteriet inte kunna röra sig upp-ned eller i sidled. Rörelsen framåt-bakåt ordnar jag med en packrem.

Några överblivna lister i teak från inredningen i ruffen fick duga som byggmaterial. Med japansk allroundsåg från Clas Ohlson, skruvdragare, lim, ögonmått, flödande fantasi och en plan som utvecklades allteftersom, fick jag till slut ihop en lite Nimis-inspirerad konstruktion som passar i förpiken och bär upp batteriet. De gamla teakstockarna fick bli ben. Det syns inte på bilden här till höger men ett par små lister på sidorna hindrar boxen från att röra sig alltför mycket i sidled.

Remmen som följde med batteriboxen liknade mer ett virkat bälte än en ordentlig packrem. Jag testade hållbarheten genom att dra och rycka lite i den och den brast med en gång. Jag förstår inte vad man tänker med när man inkluderar något så undermåligt i en batteribox som rymmer ett batteri som väger ca. 20 kg. Jag använde packrem från Biltema i stället. De medföljande hållarna, i plast, för packremmen kändes okej. Jag skruvade fast båda två på framsidan av batteriboxen mot ett par bitar teak på insidan av boxen. På andra sidan av boxen skruvade jag fast två andra packremshållare i båten på liknande sätt.

Det blev inte världens mest proffsiga eller genomtänkta konstruktion men den gick inte sönder när jag satte den på plats och belastade den med det 20 kg tunga batteriet. Tyngden vilar på de gamla teakstockarna som står på bottenstocken i båten. De små listerna på trätrallen hindrar lådan från att röra sig alltför mycket i sidled. Packremmen går genom hållare som sitter ordentligt fast i båten och boxen och hindrar batteriet att röra sig framåt-bakåt. Nu återstår bara resten: montera solpanel, regulator och dra lite kablar. Och att testa allt under färd med höga vågor och rullningar från sida till sida.

Vacker dag, torrt och varmt väder. Jag borde gå rakt på den stora grejen som behöver göras innan jag ger mig ut på en seglats – att installera solpanelen och säkra batteriet – men jag värmer upp med lite småfix som att olja in rorkulten, städa lite mer i båten, köra iväg med portabla toan, snygga till några förtöjningslinor och byta ett par teakstockar.

Jag har tre pollare (har jag lärt mig att de heter, de där handtagen man binder fast repen i) på båten, en i fören och två i aktern. Jag tror inte det är någon fara med teakstockarna som sitter i, de håller säkert, men det ser så slarvigt och trist ut när de är alldeles gråa och uppenbart eftersatta sedan länge. Så, jag byter dem.

Det var lite knepigt att skruva bort teakstockarna, de är skruvade med små skruvar i fästena snett in uppåt i stocken. Man får inte plats att skruva med en vanlig mejsel om man inte vill ta bort hela pollaren. Jag försökte med en bit och en skiftnyckel i stället. Pilligt men det funkade. Jag förborrade i de nya stockarna så blev det lätt att skruva dit dem. På ena pollaren i aktern ville den gamla stocken inte ge med sig, utan satt hårt åt. Jag ville inte stå och banka och slå för mycket på den, så den får sitta kvar. Två av tre bytta. Snyggt!

Jag gjorde också mitt livs första lagning med gelcoat. Jag har spacklat hål i väggen hemma och kladdat med härdare för epoxi många gånger men aldrig lagat småskador på en plastbåt tidigare. Och den här båten har fullt av små hål och skador i plasten överallt som behöver lagas och tätas: skrapa lite i hålet med kniv eller spackel för att få bort löst material, sandpappra och rugga upp ytan, rengör med aceton, spackla.

Det svåraste var att få till rätt proportioner av gelcoat och härdare. Epoxi är enkelt, hälften av varje, men till gelcoat ska det vara bara 2-3% härdare. Det går inte åt särskilt mycket gelcoat åt gången, om man inte är vansinnigt snabb med spackeln, så jag började med en tesked gelcoat. En tesked är 5 ml, 2-3% härdare av det är 0,13 ml, vilket är 2-4 droppar. Jag hade med mig en spruta för ändamålet men upptäckte att det var enklare att helt enkelt doppa handtaget till kryddmåttet i burken med härdare och droppa tre, fyra droppar i smeten med gelcoat. Sedan blandade jag väl med en tändsticka och när det såg jämt och fint ut spacklade jag så många preparerade skador jag hann med innan gelcoat:en började stelna. Det blev inte särskilt snyggt men huvudsaken nu är att börja täta alla små hål och skador. Det är en bruksbåt, den ska vara hel och ren, snyggt kommer sedan.

Hemma igen efter en helg i båten, dock endast bryggsegling. Jag hade fullt upp med att fixa och dona från morgon till kväll men hann bara hälften av det jag ville. Det var likadant med träfolkan. Antingen är jag alltför optimistisk i min planering eller dålig i mitt genomförande. Jag är ingen vidare list-människa. Jag undviker helst att skriva upp en lista med saker att göra och genomföra dem systematiskt, jag fnular hellre omkring utan en uttalad plan och om jag får göra det tillräckligt många varv/gånger brukar jag få med alltihop. Intuitivt och behagligt. Men det kräver tid, vilket jag inte hade särskilt mycket av i helgen, därför hade jag för en gångs skull en lista med saker att göra. Jag fick träna på att systematiskt gå igenom den och pricka av allteftersom (det är skönt!) och t.o.m. prioritera (om) och stryka vissa saker som får vänta till nästa gång. Bra träning!

Det viktigaste var att få dit nya motorn och ta hand om gamla, det hann jag. Det var ett meck att först vända och backa in båten med aktern mot bryggan, säkra motorn med ett rep utifallatt, lossa försiktigt och lirka av motorn från fästet och lyfta upp den på bryggan utan att tappa den i vattnet eller få ryggskott. Sedan det omvända för att få dit nya motorn. Och klura ut hur den ska sitta och hur jag fäller upp den (på sidan, annars tar den i) och hur allt annat fungerar. I den processen insåg jag att motorfästet måste bytas. Den där träbiten som motorn skruvas fast på är mer eller mindre rutten (liksom rorkulten var) och skruvarna som anordningen sitter fast i båten med, är rostiga. Det känns särskilt viktigt att byta motorfästet nu när jag har en enstånka som vibrerar därefter.

Jag hade med mig borrmaskin för att borra bort några popnitar på ett par trasiga gångjärn till en lucka i aktern. Jag har alltid haft borrmaskin med sladd tidigare, men den här har batteri och det kändes mycket smidigt. Det var svårare än jag trodde att borra bort popnitarna, men när jag hittade rätt dimension på borren (5 mm) gick det lätt. Jag hittade ett gångjärn som passade i de gamla hålen, tyvärr inte två, men jag hade ändå inga skruvar och muttrar som passade till. Jag rengjorde med lite aceton och täckte hålen med silvertejp. Jag får ha med mig två gångjärn och passande skruv+mutter till nästa gång.

Jag hann inte undersöka varför jag inte får upp storseglet hela vägen upp: är det fallet som snor ihop sig på något sätt där uppe, eller är det seglet som kärvar? Jag har inte tillgång till mastkran men har en idé om att lossa seglet och fästa en lina där i stället och bit för bit pröva att hissa och dra ned storfallet och se om det löper som det ska. Om så är fallet är det kanske seglet som strular. Ev. att bommen sitter för högt, men jag har tittat på bilder av andra J-17 och jag tycker att bommen verkar sitta som den ska. Jag får fördjupa mig i det där nästa gång. Hursomhelst vill jag lösa det innan jag ger mig ut och seglar igen.

Annars: jag bytte den tunga draggen på 10 kg mot ett Bruce-ankare på 5 kg, kompletterade verktygslådan med en tång och några schackel och låsringar, möblerade om lite mer för att försöka hitta en bra plats till allting och i övrigt fortsatte att bara bekanta mig med båten. Det kändes värdefullt, men vädret var strålande och vinden frisk och jag hade gärna varit ute och seglat i stället. Nästa gång.