Jag trodde nästan att undersidan av däck skulle vara lite svartgrått sådär, tills jag tittade närmare förra året, eller kanske förrförra, och såg att det var något slags mögel. Jag har inte vetat hur man får bort det förrän förra året och inte orkat göra något förrän i dag. Tänk vad vissa saker sitter långt inne! Men i dag har jag legat på rygg i båten och skurat undersidan av däck med mögel- och algtvätt. Jag försökte med en svamp först men det gick bättre med en diskborste. Se till att ha skyddsglasögon. Och tålamod, det är förjävla jobbigt och trots att jag var där halva dagen hann jag inte mer än börja, jag får fortsätta nästa helg. Det står på flaskan att man ska skölja noggrant efter, helst med vattenslang och ljummet vatten, annars kan det bli fula blek-ränder i färgen, men det är inte aktuellt i det här fallet, jag vill att det verkar ordentligt och länge. Några fula ränder i färgen gör knappast varken till eller från.

Jag kollade båten lite snabbt efter jobbet i dag, den låg kvar där jag lämnade den senast. Inget hade blåst bort eller gått sönder, och inga getingar någonstans, varken i båten eller i verktygsskjulet. Skönt!

Men när jag lyfte på durken stod vattnet högt ovanför den lilla länspumpen nere i kölsvinet. Så ska det inte se ut. Fungerar inte pumpen? Har flottören fastnat? Är batteriet tomt? Är det något kajko med säkringen? Har en sladd lossnat?

Efter att ha felsökt en stund upptäckte jag att den där lilla pipen på pumpen som man skruvar fast slangen på, var av. Den såg helt okej ut senast jag kollade och pumpen sitter fast i kölsvinet, likaså slangen, och det är inget som rör sig där nere, jag kan inte förklara det tvära brottet på något annat sätt än att vattnet i slangen måste ha frusit.

Jag funderade först på att försöka limma ihop pipen igen men epoxin ligger hemma. En liten bit slang att skarva med däremot, det skulle kunna fungera. Efter lite letande hittade jag en bit grön trädgårdsslang som passade och som jag kunde sätta som skarv mellan pumpen och slangen med pipen. Det fungerade bra, så fort jag klickade fast pumpen igen började den att jobba och pumpade ut vattnet.

Nöden är alla uppfinningars moder. Är man inte händig som båtägare blir man. Och jag börjar förstå varför man kanske inte ska kasta saker alltför lättvindigt, som t.ex. en bit trädgårdsslang, man vet aldrig när de kan komma till användning.

Jag fick naturligtvis måla rufftaket ytterligare en gång. En strykning räckte inte, jag hade missat på en del ställen och det såg inte alls lika fint ut som i går kväll när jag åkte hem, i dag var färgen matt och flammig. Det kanske kom sig av att det var ganska kallt och fuktigt i går kväll när jag målade. I dag målade jag tidigare, och det var varmare och torrare, i gengäld börjar knotten vakna, så jag har en del svarta prickar på rufftaket.

Annars lackade jag friborden i aktern och på ena sidan, det är bara andra långsidan kvar i morgon. Skönt. Jag hoppas det blir lika fint väder som i dag: sol, lite vind, och en del tunna molnslöjor. Perfekt! Varmt utan att vara sådär tryckande som det kan bli under en presenning.

Grått, fuktigt och regnigt. Dagen började inget vidare, det var upplagt för att skrapa bottenfärg snarare än att lacka friborden, så det tog lång tid att komma iväg och jag var inte ute vid båten förrän framåt fyra. Men det klarnade upp och blev riktigt trevligt. Och det blir ju ljusare för varje dag som går nu, är det fint väder gör det inte så mycket om man blir lite sen, man ser att jobba ändå.

När det gäller ordningen på att lacka och måla, antar jag att man gör bäst i att lacka först och måla sedan, för det ser mindre fult ut med färg på fernissan än tvärtom, men jag började med att måla rufftaket i dag i alla fall. Jag maskade ordentligt först och min vana trogen penslade jag sedan på ett tjockt lager färg, jag är inte mycket för många tunna lager om det inte är absolut nödvändigt. Det var behagligt att måla och färgen rann ut jämt och fint, åtminstone i början sedan blev det lite kyligt, och resultatet blev på det hela taget skitsnyggt! Jag hade glömt bort hur kul det är att måla. Färgen är inte helt vit utan bruten med brytbas A eller nå’t i den stilen och drar lite mot det beiga, det blir varmare och snällare än om den drar mot det blåa.

I morgon är det första strykningen av ruffen som gäller, och lacka friborden om jag hinner.

Minst hälften av oljan jag strök på i går låg kvar på ytan och hade runnit ned på däck eller hängde i droppar längs nedre kanten. Man märker tydligt när träet är mättat med olja och inte tar in något mer. Jag tog fram stora pappersrullen och torkade bort det överflödiga och cyklade hem igen. Skönt. Jag har semester i morgon för en extra dag med båten, det är bäst att passa på när det är fint väder även om prognosen ser lovande ut även nästa vecka.

Jag fick ett tips på hur man kan hålla fernissan och/eller färgen varm när det är kallt: jobba med två burkar och ha alltid den ena stående framför en kupévärmare eller varmluftspistolen. Smart. Och enkelt.

På en del ställen inne i ruffen liksom blöder oljan igenom och ligger fläckvis på ytan, jag antar att det betyder att träet börjar bli mättat med olja. På utsidan var det torrt överallt, men när jag lade handen på ytan kändes den fet och fingrarna fick lite olja på sig. Är det tillräckligt eller ska jag mata på med mer olja tills det ser likadant ut som inne i ruffen? Det är kruxet när man inte kan, man vet inte var gränsen går och kan inte stanna vid den, man måste hela tiden passera den. Man lär sig det mesta negativt: aha, okej, sådär ska man inte göra. Jag oljar på tills det blöder.

Det kan kännas motigt att behöva cykla ut till båten efter jobbet och sitta under en kall presenning och försöka olja snyggt i skenet av en pannlampa och knappt se vad man gör eftersom andedräkten står som en kvast ur munnen. Men när man är färdig och cyklar hemåt genom natten, det finns ingen gatbelysning sista vägen ut till varvet, och det är alldeles stilla och månen kastar trädens skuggor på vägen och ett rådjur prasslar någonstans en bit in i skogen, då stannar jag en stund och tittar upp på de tysta stjärnorna och känner värme och glädje.

”Music is a state of mind” läste jag på dörren till en musiklärares arbetsrum en gång, jag tror detsamma gäller dans, och jag kände mig inte alls på humör i dag, så jag åkte ut till båten lite tidigare och drog på en omgång olja på ruffen i stället. Jag tror träet börjar bli mättat på sina ställen, fläckvis fanns olja kvar på ytan. När jag torkade ut/bort det kom jag på att man kanske inte ska applicera oljan som jag har gjort hittills: pensla och sedan torka en stund senare. Oljan lär ju inte härda över natten, det borde räcka med att enbart pensla på oljan och vänta till nästa dag med att torka bort eventuellt överflödig olja. På det sättet ser jag tydligare om, när och var träet är mättat.

Jag var ute efter jobbet i dag och strök på mer olja på ruffen, utsidan och insidan. Det tog ganska precis två timmar; pensla på tunnt och gå tillbaka med jämna mellanrum och torka upp/ut överflödig olja. Jag såg att prognosen för veckan visar på sol och värme, det passar bra när jag håller på att olja, det ska bli intressant att se hur det ser ut i morgon. Man kanske skulle ta semester och passa på att lacka friborden medan det är varmt? Rätt som det är slår det om och blir kring 0 grader igen. Det är bedrövligt att stå i några plusgrader med regn utefter ryggen och huvudet innanför presenningen och försöka stryka ut kall och stel lack så att det blir snyggt. En vän som är massör visade en smidig liten nappflask-värmare han använder för att hålla massage-oljan varm, en sådan borde man kunna använda till lack och fernissa också.