Revat

A red sky in the night is a sailor’s delight, a red sky in the morning is a sailor’s warning.

Det såg lite olycksbådande ut i morse med morgonrodnaden i öster. Men jag kom i väg halv åtta och fick en odramatisk seglats på två timmar i den lugna S-brisen. Det var först framåt tvåtiden som det började riva ordentligt i byarna, men då låg jag tryggt förtöjd i en lugn vik, och vid fyratiden var jag glad över att jag inte var ute på en fjärd med seglen uppe.

Revat storsegel.

När jag hade förtöjt och låg i lä passade jag på att reva storseglet. Jag har suttit och tittat på de där hålen i seglet länge och undrat hur det funkar egentligen: ska det löpa en lina i hålen och runt bommen, så man kan reva under segling? Nej, det stämmer inte riktigt, då skulle den där tampen som går längs bommen och som säkert har något med revningen att göra vara mycket längre. Och det kanske inte skulle fungera i alla fall, att släppa lite på storseglet efter man har hissat det för att reva det en bit. Nej, det verkar konstigt.

Efter lite dragande av olika tampar hit och dit landade jag i att man måste reva innan man seglar. Man måste välja om man ska gå med revat eller inte, innan man hissar seglet. Ja, varför inte? Man ska ju ändå ha en sådan koll på prognoserna att man vet vilken dag man kan behöva gå med revat.

Sträckt revat storsegel.

Jag knöt en tamp i varje hål i storseglet och runt bommen. Det stora hålet i bakänden av seglet antog jag var till för att sträcka seglet bakåt. Det stora hålet in mot masten satte jag i ena armen på den där kroken som sitter där bommen möter masten. Jag hade velat vika seglet snyggare under tamparna som går genom hålen och runt bommen, men väl ute i vinden kanske det inte spelar någon roll.

I övrigt har jag spacklat lite med gelcoat (nu är det inte många skador kvar i plasten som behöver lagas), spänt vanten och sträckt backstaget samt pimpat kåpan till utombordaren med hjälp av sprittuschpennor i grönt och rött. Och badat.

Pimpad utombordskåpa, spända vant och gelcoat:at däck.

Hemgång i stormiga byar

Det gick bra att gå från Håskö. Jag lade till i går utan hjälp av motor och gick i väg i dag på samma sätt men åt andra hållet: lossade förtöjningen, drog upp ankaret, hissade seglen och seglade vidare, utan hjälp av motor.

Vinden var ganska hård och framför allt byig. Jag höll nära land och det gick lugnt till när jag seglade norrut. Det blev mycket lutande och jobbiga slag när jag rundade udden på norra Håskö och började kryssa i NV-vinden som var mer norr än väst, eller om det var byarna som var mer norr.

Vid ett tillfälle knakade/pangade det till ordentligt någonstans i riggen och jag blev mycket rädd att något hade gått sönder och jag skulle råka ut för ett masthaveri igen, som med träfolkan. Men inget hände. Jag kunde inte se att något hade gått sönder och seglade vidare. Sedan hörde jag samma ljud på samma sätt ett par gånger ytterligare, alltid när jag fick in vinden från styrbord, så jag antog att det var något som inte låg rätt till utan flyttade lite på sig med ett högt ljud när belastningen blev tillräckligt hård.

Jag gick in bakom en ö för att få lite lugn och ro. Tanken var att bara förlänga ett slag och fortsätta i ungefär samma kurs i relativt lä bakom ön. Men det var en hög ö som gjorde att vinden kom från alla möjliga håll och var alldeles för svag för att segla med. Jag fick in vinden från fel håll och började driva i stället. Jag gjorde fyra piruetter i stiltjen innan jag kom tillräckligt långt ut från ön för att få vind och fortsätta framåt i stället.

Finnfjärden var jobbig att kryssa över och det lutade lite oroväckande i de starka byarna, men på det stora hela kändes det tryggt och stabilt och jag tänkte att det måste lugna ned sig när jag kommer in mot västra delen av fjärden där den inte är lika stor och öppen. Tvärtom. Där blev det ännu värre. Byarna kastade sig aggressivt och oupphörligt mot seglen och båten lutade så att Windex:en högst upp i masten nästan tog i vattnet. Det kändes INTE okej med en liten J-17. Jag gick upp i vindögat och lyckades reva seglen med möda och besvär. Jag drog i gång motorn och trots 6 hk var det kämpigt att gå sista biten in till hemmahamnen för motor.

Väl hemma i marinan igen upptäckte jag att den stora vattendunken som rymmer 10 l och som bara brukar stå kvar på durken under segling och kanske flytta lite på sig men inte välta hade gjort just det: vält. Den har en sådan där kran som man vickar på för att få vatten. Den innehöll bara några liter vatten men var helt tom. Allt vatten hade runnit ut över durken och ned i kölsvinet. Jag torkade upp någon liter men resten måste ha försvunnit vidare ned i båten, Gud vet vart. Men jag antar att det dunstar, annars är jag noga med att ta bort dyvikan inför vintervilan.

Jag skruvar fast ett par buntbandshållare i sargen/kanten på britsen i förpiken, så jag kan säkra vattendunken nästa gång med ett buntband på samma sätt som batteriet på andra sidan sargen/kanten. Batteriet står fortfarande stadigt. Ett par av kablarna har nästan lossnat på ett par ställen och jag får fixa och skruva dit lite hårdare och dona lite, men i allt övrigt ser det bra och stabilt ut.

Det finns något kompromisslöst med att segla som obönhörligt visar vad som funkar och vad som inte gör det. Det finns inte utrymme för ”Ah, det där håller nog, nu drar vi!”, det måste hålla för storm. Jag gillar det på något sätt.

Jag kollar samtliga fästen i däcket för vant och stag men kan inte se några skador. Allt ser bra ut och alla sprintar sitter där de ska. Däremot är den vantskruv på styrbords sida som sitter närmast sittbrunnen av en annan modell än de andra fem. Den är mindre/klenare än alla andra och lite böjd i gängorna som sitter nedåt mot däcket. Jag vet inte om det ska vara så eller om det är något som uppstått under vägen, men alla andra vantskruvar är av samma, raka modell. Det kanske var den här vantskruven som knakade till några gånger tidigare i dag.

Jag hittar en annan skruv i verktygslådan, en som är som alla de andra, och byter ut den mindre/klenare vantskruven. Nu är alla vantskruvar av samma sort, det borde vara det rätta på en segelbåt. Jag passar på att lossa samtliga vantskruvar i tur och ordning och kollar att vanten inte har snott sig eller att något annat ser tokigt ut. En vajer har snott sig något varv men annars ser allt bra ut. Jag spänner så gott det går och så jämt som jag kan på vardera sida.

Dagen avslutas med att skruva bort de där handtagen på däck längst fram i fören. Jag upptäckte på skruvarna under däck att de läcker. Det har uppstått nyligen och behöver tätas. Det tar en god stund innan jag får bort allt och lyckas klura ut hur och i vilken ordning jag ska sätta ihop allting igen. Jag rensar hålen i däck från det lilla av den gamla tätningen som finns kvar, ruggar upp ytan med slippapper, rengör med aceton och låter torka en stund innan jag kletar dit ordentligt med sikaflex och monterar tillbaka allting igen.

Nu har jag gått igenom hela båten; det finns inte en enda sak som jag inte har hållit i och bestämt mig för om jag ska behålla eller slänga; jag har hittat en bra plats för ankare, vattendunkar, rep, verktygslåda och allt annat som jag behöver ha i båten; jag har bytt motorfäste; jag har seglat i för mig alltför hård vind utan att få masthaveri; jag har kontrollerat och spänt vanten; jag har monterat solpanel och batteri (som snart är fulladdat); jag har spacklat igen typ hundra små skador i plasten med gelcoat; jag har åtgärdat ett plötsligt uppkommet läckage; jag har seglat några dagar och bl.a. gjort världens snyggaste förtöjning (på Håskö). Nu är det inte längre A:s båt som jag köpte och tog över tidigare i våras, nu är det min båt.

Jungfruturen

Jag räknar inte seglatsen över till sommarhamnen från Nävekvarn för några veckor sedan, så morgonens seglats var min jungfrutur med den här båten. Jag anlände hamnen redan i går kväll men det var kav lugnt, så det fick bli en natts bryggsegling. Jag vaknade efter fem i morse, tog ett dopp, spände vanten lite (nu börjar de kännas ’stumma’, tycker jag), tog bort bomkapellet och hektade på focken i förstaget, drog i gång motorn (ett drag), lossade förtöjningarna och backade sakta ut från min bryggplats.

Det var mer kav lugnt än att det fanns någon rörelse i luften att segla med, men det var enkelt och odramatiskt att hissa seglen. Jag seglade ett par timmar, det friskade i lite ute på fjärden, vinden vände lite och jag fick göra några slag och kryssa en bit, sedan revade jag och lade till vid en liten kobbe för frukost och ett dopp i det blå.

Det märktes att det var länge sedan jag lade till med egen båt själv, det blev mycket spring fram och tillbaka mellan förtöjningslina och ankarlina för att dra in och släppa efter, dra in och släppa efter, så att båten låg bra till. Till slut fäste ankaret och det gick att dra in båten tillräckligt nära land för att komma av och ombord.

Förtöjningen var nog bra men platsen inte helt optimal. Farleden går förbi utanför och när vågorna efter en större motorbåt rullade in och båten låg och sträckte sig mot klipporna, var jag glad att det var brant och djupt och att ankaret höll båten på plats, annars hade det kunnat sluta i katastrof. Men jag låg kvar på platsen, jag skulle inte stanna länge och det borde vara lugnt på Midsommarafton. Nästa gång jag söker en plats att lägga till på, ska jag ta hänsyn till vart farleden och eventuell passerande trafik går.

Bukigt storsegel.

På vägen hem bytte jag lösningen för fockens fäste mot båten – en karbinhake i fästet på båten och ett schackel i seglet – mot ett nyckelschackel i seglet i stället. Enklare, snyggare och verkar fungera lika bra, eller bättre: seglet sitter närmare båten och den där lilla bukigheten längst ned i focken försvann.

Bukigheten i storseglet kvarstår dock. Fallet löper fritt och kan hissas hela vägen upp, men seglet stannar någon eller två dm längre ned. Spontant tänker jag att segel ska väl hissas upp hela vägen, men det kanske alltid är ett par dm kvar till själva masttoppen? Jag har inte tänkt på det. Vad jag däremot vet, är att i andra änden ska seglets nedersta hörn in mot masten sitta i den där konstiga kroken med två små ”armar”, vilket det inte gör nu.

Bommen kanske ska sänkas för att sträcka seglet? Men då hamnar bommen i ”hålet” där man trär in den i masten, och då ramlar den ur masten. Bommen kanske ska sitta under hålet, inte ovanför? Men det verkar konstigt. Det finns ett litet beslag som skruvas fast i likrännan för att hålla bommen uppe, men det kanske ska sitta åt andra hållet och hålla bommen nere? Eller så är riggen felstagad på något sätt och beter sig inte som den ska vid segling och slätar inte ut seglet. Eller så är seglet bara gammalt. Eller…

Det är mycket med segelbåtar, riggar och segel. När jag söker på webben hittar jag mycket info i olika forum och manualer om hur man mastar av och på, hur man spänner vant och trimmar en rigg, men inte en rad om hur bommen fästes i masten. Det är väl en sådan där självklar sak som alla vet. Bra, då kommer jag snart att springa på någon som kan berätta för mig 🙂

Mer båtpyssel

Natten kändes mildare än föregående och jag sov mycket bättre, kanske framför allt för att tricket med att hålla undan fallen från masten fungerar och jag slipper det ljudet. Det känns lite proffsigt att min båt är tyst och inte har det där karaktäristiska klackande ljudet från fallen som slår mot masten, som om jag vet vad jag håller på med 🙂

Vädret är mulet, kallt, regnigt och blåsigt. Det blir ingen segling i dag. Det får bli en natts bryggsegling till och sedan hem. Seglatsen får vänta till en annan helg när vädret är mer stabilt och varmare och jag vet att allt på båten fungerar som det ska.

Det finns mer pyssel att göra i båten. Jag börjar med att städa och rengöra den lilla verktygslådan, så jag vet vad jag har i den och slipper bli sådär kladdig och fnasig om händerna varenda gång jag tar i den. Sedan myggsäkrar jag båten genom att klippa till ett par bitar myggnät och limma för dem i luftintagen i luckan på fördäck och ut till sittbrunnen. Jag minns en hemsk natt i träfolkan när myggen strömmade in via samma två luftintag och höll mig vaken en hel natt. Bland det första jag skrev upp på listan över grejer till den här båten var myggnät och kontaktlim.

Det är tre vant på varje sida på den här båten, till skillnad mot träfolkan som bara hade ett på vardera sida. Spontant ville jag spänna vanten ganska hårt när vi mastade på, inte som fiolsträngar men inte alltför sladdriga heller. I torsdags nöjde jag mig med svaret ”Nej, de är bra som de är.” Men i dag fick jag besök av en god vän som har seglat och haft båt i hela sitt liv och som klev ombord och faktiskt kände på vanten och sade att de måste spännas: ”De ska inte vara jättehårda men de ska vara stumma. Såhär sladdriga ska de inte vara, då kan du få masthaveri.” Tack, vilken gåva det är med vänner som vill dela med sig av sin erfarenhet och sitt kunnande!

Prognosen för i morgon ser sådär ut, lite mulet men kanske inte så mycket regn och framför allt svagare vind. Nu när jag vet att focken fungerar och vanten är spända som de ska vara (hoppas jag, åtminstone bättre än tidigare) kanske jag gör ett försök att segla över båten till sommarhamnen i alla fall. Det beror på när jag vaknar och hur modig jag känner mig.

Felstagat

Natten var mycket kall och jag sov dåligt. Sovsäcken höll mig varm och det är gott om plats på britsen, men det knirrade, knarrade, kluckade och knakade hela tiden. Men det ljud som höll mig vaken var fallen som slog mot masten. I träfolkan lät det ganska charmigt, för de slog mot en mast av trä, men när en stålvajer slår mot en aluminium-mast (jag tror det är aluminium, det kan knappast vara stål, järn eller plåt) som är ihålig och står på båtens skrov, då blir båten som en resonanslåda och ruffen fylls av det där klang-klang-klang-ljudet.

Solen strålade från en klarblå himmel, fjärden glittrade och vinden var kall och frisk (enligt prognosen 5–6 sekundmeter med 9–10 i byarna). Jag borde ha varit ivrig på att komma i väg men upptäckte att min senaste erfarenhet av att segla själv i egen båt – masthaveriet i träfolkan september 2007 – påverkade mig och gjorde mig nervös. Oväntat, det har jag inte haft en tanke på. Jag hade svårt att komma i väg och en del av mig ville fortsätta bryggsegla hela helgen och vänta med första seglatsen till en annan gång.

Felmonterat förstag

Efter en del tvekan krånglade jag mig ändå ut ur hamnen. Det blåste ordentligt på fjärden och vågorna rullade stora. Båten ville inte stå upp mot vinden, utan vände sig med sidan emot och drev. Storseglet vågade jag inte försöka få upp, utan försökte med focken i stället, den känns enklare och mer hanterlig. Jag fiskade upp den ur förpiken, fäste den i fockfallet och började haka fast seglet i förstaget. När jag kom till nedersta hörnan av seglet upptäckte jag att det inte gick att fästa någonstans eftersom förstaget satt fel monterat: i det inre av de två hålen längst ute på fördäck. Jag borde ha kollat focken i hamn, då hade jag upptäckt misstaget i tid.

Jag slet och drog i utombordaren men den ville inte starta. Jag gav upp och drev bort in i en liten vik där jag försökte ligga för ankar, som aldrig riktigt fick fäste, medan jag försökte lösa problemet tillfälligt eller på något annat sätt än det rätta. Jag funderade på en liten bit rep som kunde löpa runt nedre delen av förstaget för att fästa focken i, men repet riskerar att nötas sönder av fästet till förstaget. En sådan där liten avlång ögla med en rak skruv i ena änden, då? Det skulle kunna fungera, om den är tillräckligt lång och når runt om förstaget. Nej, det riskerar bara att nöta sönder fästet till förstaget och då har jag ett masthaveri igen.

Korrekt monterat förstag med plats för fock

Till slut fick jag igång utombordaren och kunde köra tillbaka i hamn. Jag SMS:ade förre ägaren och berättade om misstaget och frågade om han hade några goda idéer om hur jag kunde rätta till det. Jag såg framför mig ytterligare en tur till mastkran och någon manöver jag inte skulle klara av själv. Men efter lite funderande kom jag fram till att jag borde kunna slacka backstaget lite, lossa förstaget och montera det i rätt hål, och spänna tillbaka backstaget igen. Det borde jag kunna göra själv utan att lägga mig vid mastkran. Jag SMS:ade H och frågade vad han trodde om det. Ja, tyckte han, och kom ned till hamnen för att hjälpa till. Det var skönt med assistans och någon som trodde på en, och det gick snabbt och smidigt att byta plats på förstaget.

Efter dagens misslyckade försök till segling och justering av förstaget är jag för trött för att segla, jag ligger kvar för ytterligare en natt vid bryggan. Jag försöker igen i morgon. Kvällen har ägnats åt mer pyssel och lära känna båten, och jag har bl.a. kommit på hur jag ska slippa att fallen slår mot masten, genom att fästa en sådan där gummistropp runt ett av vanten och dra ut fallen från masten lite. Nu är även min båt tyst.

Besök

Jag fick besök av en vän i dag som hjälpte mig med att göra rent inuti båten, skruva bort främre stagfästet och kolla batteriet. Själv våtslipade jag resten av friborden, nu senare på kvällen har jag strukit på lite olja i kölsvinet. Annars satt vi i solen och åt och hade det gott. Härligt!

Främre stagfaste i folkbåtApropå stagfäste lärde jag mig vad den där kedjan under däck är till för, det har jag aldrig förstått tidigare. Den ska vara spänd och ena änden ska sitta i undersidan av stagfästet, den andra i den där tjocka balken i mitten av båten, för att ta upp de vertikala belastningar som uppstår i det främre staget. De horisontella belastningarna tas upp av däck och tvärbalkar i däck.

Men vänta nu, den där kedjan har ju aldrig varit spänd! Den har alltid hängt där och dinglat, så var det när jag köpte båten av den förre ägaren. Det är ju bara ren tur att främre staget inte slitit upp däck under segling och hela masten ramlat akterut över ruffen och mig i sittbrunnen!

Jag blir mer och mer upprörd över den förre ägaren som uppenbarligen inte kunde/kan ett smack om segling, segelbåtar eller hur krafter tas upp och fördelas ut i en träbåt. Det kunde inte jag heller när jag köpte båten, men jag tog för givet att han kunde eftersom han inte uttryckligen sade att han inte kunde, så jag såg bara framför mig hur jag snart skulle ut och segla, och han gav tips om vart jag kunde bege mig.

Mastarbete, dag 3

MastarbeteDet var lite knepigare att hyvla i dag, jag fick kompensera för att jag inte sågat helt parallellt och var tvungen att lägga lite extra tryck på ena kanten för att få ytan parallell med motstående sida. Jag stötte på en märla också och var tvungen att gröpa ur en liten grop i träet för att få bort den. Det ser fult ut men ska inte vara någon fara, det är ett litet hål och fylls med epoxi när jag limmar.

På det stora hela blev resultatet lyckat även i dag, kanske lite för lyckat, ytorna är så släta att jag måste rugga upp dem med grovt sandpapper före limningen. Slipningen av bladet på hyveln gick sådär, jag tror inte jag fick till en 30-gradig vinkel men det blev vasst och rakt.

Till nästa gång behöver jag virke, två brädor som är 3 meter långa, 8 cm breda och 4 cm tjocka. De ska sågas och hyvlas till på motsvarande sätt som masten, så att de passar på varsin sida, sedan limmar man ihop allting. Till det behöver jag epoxi och en massa tvingar. Sedan hyvlar man fram en ny masttopp.

Det märks att jag är i början av båtägarskapet och fortfarande inte har byggt upp en ordentlig verktygslåda, det kostar 500 kr nästan varje gång jag åker ut till båten 🙂

I morgon blir det inget mastarbete eller båt, då är det Midnattsloppet som gäller och jag ska vara hemma och ta det lugnt och ladda hela dagen. Senast jag sprang hade jag en tid över timman men så var det kö från start till mål också. Är det såpass fritt att man faktiskt kan springa rakt fram och inte enbart behöver väja för folk hela tiden borde jag klara mig under timman kanske ner mot 55 minuter.

Mastarbete, dag 2

Jag köpte en hyvel i dag och trodde den var färdig att använda men man ska förbereda hyveln genom att ställa fram bladet och dessutom slipa det. Att hyvla s.a.s. direkt ur kartongen är lite som att försöka spela gitarr med strängarna mot magen: ”Aha, de där sladdarna ska vara utåt!” Jag har inget bryne, så jag kunde inte slipa bladet, men efter att ha hyvlat en stund utan större framgång satte jag mig ned och läste bruksanvisningen och ställde åtminstone fram bladet så att det tog, sedan gick det mycket bättre.

Att hyvla är kontemplativt. Man kan inte ha bråttom och stå och hugga med korta drag, men det får inte gå för långsamt heller, då fastnar hyveln. Jag tyckte det gick bäst att låta hyveln jobba själv, den är tung och stabil och om man bara ser till att den ligger an mot ytan hela vägen, utan att för den skull pressa för mycket, så gör den jobbet själv och ytan blir till slut plan och slät.

Det tog drygt tre timmar att hyvla en sida på masten men resultatet blev över förväntan. Jag kollade med vinelhaken och ytan ser ut att vara i det närmaste helt plan och slät. Det finns vissa tendenser till avvikelser här och där, men det handlar om tiondels millimetrar, inte ens en halv millimeter. Längden på snittet är lite drygt 64 cm men det är okej. Inte illa hyvlat av en nybörjare 🙂

I morgon ska jag köpa ett bryne och hyvla andra sidan.

Mastarbete, dag 1

MastarbeteJag började med att köpa en såg, sedan cyklade jag ut till båten och kollade som vanligt först om getingarna återvänt. Nej, det var lugnt. Okej, då är det mastskjulet nästa.

Jag flyttade ned masten så jag hade den i midjehöjd till att börja med. Jag hade en diffus tanke om att märka ut var jag skulle såga men det är svårt att dra en lång linje i svag vinkel på en rundad yta. Att dra några streck och märka ut var man ska börja såga och ungefär var mittlinjen ligger någonstans är dock bra.

Jag ville undvika de där konstiga skarvarna från den tidigare lagningen, så jag kapade masten en bit in från brottet först. Sedan kollade jag att masten låg rakt på alla håll och kanter, måttade och lade sågen på plats, bad en bön och började såga.

Jag har hört lite olika bud om hur långt snittet, dvs. limytan, ska vara. Vissa säger att den ska vara 10 ggr tjockleken, eller diametern i det här fallet, andra säger 12 ggr. Själv har jag läst att man kommit fram till att om limytan är 8 ggr tjockleken, blir skarven något starkare än själva träet.

Jag väljer 8 ggr som riktvärde, främst med tanken på att masten bör vara lite böjlig i toppen och inte helt stel. Där jag börjar såga är masten 8 cm i diamater, där den slutar är den drygt 7 cm, en limyta på ca. 64 cm (8 x 8 = 64) borde bli bra.

MastarbeteJag kom in lite för brant i träet i början men det redde ut sig och blev till slut helt okej. Man får stanna upp ganska ofta och kolla att sågen löper rätt och att man har korrekt kurs. På bilden ovan har jag sågat i över en timma och har någon cm kvar. Linjen är inte helt spikrak men jag tycker det är tillräckligt bra, finliret tar man med hyveln sedan i vilket fall som helst.

MastarbeteFörsta snittet blev helt okej. Jag tänkte avsluta dagen efter det, för det var drygt att stå och såga i mer än en timma, men jag vände på masten och sågade andra sidan också när jag ändå höll på. Jag drog några streck med pennan, måttade och började såga försiktigt.

När man börjar såga ligger sågen mer eller mindre på träet och det känns som man mest bara står och raspar i träet men efter ett tag får man fäste och börjar äta sig in i träet. Har man rätt vinkel och en bra kurs är det bara att såga på och se till att sågen löper utan att kärva och hamna snett.

Resultatet av dagens arbete tycker jag blev helt okej. Inte illa sågat för en färsking som jag. Ytorna skyddas med en svart plastsäck mot damm och smuts. I morgon blir det inköp av hyvel. Sedan återstår det att se hur pass väl jag hanterar ett sådant verktyg.

Mastkoll

Jag har fått hjälp med att kolla närmare på min mast, framför allt på brotten uppe i toppen och nere i foten, av ett par kompetenta båtägare i klubben som kan det mesta om träbåtar och som i princip har byggt sina båtar själva.

Brottet i foten ser inte bra ut, träet är tilltuffsat och masten har spruckit upp en bit och jag har fått röta längst ned i den. Det ser ut som att jag helt enkelt får såga av masten en bit upp och bygga ut en ny mast nere i foten. Det är lite bökigt men inte alls omöjligt. Så tidigt som i våras var det en annan folkbåtsägare, tillika slöjdlärare, i klubben som gjorde just det. Jag kan nog fråga honom om råd.

mastbrottBrottet i toppen ser ännu värre ut, där har masten gått av mitt i en gammal lagning. Enligt den tidigare ägaren var det röta i toppen av masten och han lejde bort jobbet för att få det ordnat. Till vem? Ingen aning, men jag hoppas att det inte är en som kallar sig båtbyggare. Skarven är delvis rak och limmad på ett så dåligt sätt att masten hade gått av i toppen förr eller senare i vilket fall som helst. På vissa ställen ser det ut som han inte ens har limmat med epoxi utan spacklat med någon smörja som bara har lagt sig som en utfyllnadsmassa mellan de olika träbitarna utan att gå in i träet och fästa ordentligt.

mastbrottOch i toppen av masten är det bakre staget ”fäst” med en ögla som helt enkelt har trätts runt masten och ”säkrats” med ett sådant där litet spännband som man skruvar åt.

Det känns ju jävligt betryggande när man kryssar över St. Nassafjärden i 12 sekundmeter.

När jag köpte båten fick jag intrycket att säljaren faktiskt kunde något om båtar, annars kan man ju vara ärlig och säga det: jag kan inte ett skit om träbåtar och seglar bara inomskärs i vacket väder, men jag gillar att skrapa, olja och lacka och nu säljer jag den här båten. Vilket skick den är i? Kolla själv.

Men jag fick inte det intrycket. Tvärtom tyckte jag att han förespeglade att det var en båt i mer eller mindre väldigt gott skick och att det enda jag kommer att behöva göra framöver, utöver det normala underhållet, är att ordna en sådan där liten metallspets i fören och att byta ut fönstrena, inte för att de läcker utan för att de inte är särskilt Folkbåtsaktiga, i övrigt är hon en pärla.

Men ju mer och närmare jag tittar, klämmer, känner och lyssnar på båten desto fler och mer allvarliga brister upptäcker jag. Det är något som inte stämmer här, mellan det säljaren förespeglade och den båt jag äger. Vissa saker såg jag ganska tidigt efter köpet och reagerade på som lekman: ska det sitta så här, ska det se ut så här? Men man är ny och tänker att det kanske ska vara så på sjön. Nu inser jag att jag kunde ha litat på min lekmanna- och ryggradskänsla.

Men jag blev inspirerad att börja jobba med masten. Jag börjar med toppen. Jag behöver en schysst såg, sedan sågar jag en lång (8 ggr diametern) kil på masten och limmar på nytt trä och bygger en ny, bra, vacker och hållbar mast-topp. Det ligger en folkbåtsmast på parkeringen som också står på däck som min, den kan jag ha som förlaga. Det är bara en dryg månad kvar till första upptagningen och tills mastskjulet börjar fyllas med master igen, men jag kan hinna. Det vore guld inför vinterhalvåret att ha halva mastjobbet gjort.