Jag kom inte ut till båten förrän vid tre och var kvar till halv tio. Men för en gångs skull fick jag gjort allt jag hade förutsatt mig att göra, jag tror faktiskt det är första gången det händer, ett fall framåt igen. Jag drog på tre burkar bottenfärg på skrovet och kopplade in den nya länspumpen, med en 3 ampère-säkring på den positiva (+) sladden, och den går som en symaskin. Jag köpte pumpen på SeaSea på Söder och (de unga) försäljarna visste inte riktigt om man skulle säkra av eller inte, de ringde till en annan butik och fick reda på att man ska alltid säkra av, och jag insisterade på att köpa säkringar trots att det står en skrivning på själva pumpen som kan förleda en att tro att det sitter någon liten säkring i pumpen och det är bara att koppla den direkt till batteriet. Men i manualen står det med all önskvärd tydlighet att man ska ha säkring. Okej, då vet vi det: säkra alltid av. Batteriet ser fortfarande tveksamt ut men pumpen fungerar så länge laddaren är på plats, det får räcka så tills vidare. Jag sjösätter nästa helg 2a maj efter kl. 13.

Kallt och snö i luften, vem är ute och seglar i det här vädret? April är normalt en opålitlig månad, vädermässigt, även om jag hade mastat på och kunde ge mig ut och segla är jag inte säker på att jag skulle vilja så här års. Sjösättningen känns åtminstone en vecka för tidig.

Båten låg kvar där jag lämnade den i söndags, på sin plats vid bryggan i hamnen. Batteriet är fulladdat och pumpen verkar fungera bra. Träet har svällt och nu tar hon inte in mer vatten annat än regn. Ruffönstrena sitter kvar, jag vill ännu inte tänka på hur det kommer att se ut efter silvertejpen, jag tar det en annan dag. På utsidan såg det bra ut, lacken har torkat och även om den är rinnig på sina ställen ser den okej ut på det stora hela, den håller mot väta åtminstone. Det ska bli kul att lägga på några ytterligare lager sedan när värdet blir bättre. Jag måste måla däck också.

Jag var första båt på eftermiddagspasset vid sjösättningen. Det är ganska skönt, man följer med sin båt ned i vattnet och kan stanna i den tills man tycker att allt är okej med hur den tar in vatten och hur pumpen fungerar och så, vilket brukar ta lika lång tid som själva passet.

Pumpen startade så fort båten gick ned i vattnet, skönt. Vattnet steg snabbt upp till strax under durkarna och pumpen hann inte riktigt med, jag fick ösa lite för hand också. Efter en timma höll pumpen jämna steg med inflödet av vatten, och efter knappt två timmar började nivån sjunka märkbart. Det är bra med tanke på att jag inte tätade henne före sjösättning. Jag hade tänkt peta tillbaka lite av den Ettan som sitter mellan borden på utsidan men jag blev sen och hann inte.

Fönster. Jag hade inga fönster på båten. Det är möjligt att man kan låta båten stå öppen utan fönster några dagar, andra båtar ligger med öppna luckor och rufföppningar, men det blåste kallt med fyra hål i ruffen och jag tänkte med fasa på getingarna förra året som byggde ett stort bo längst fram i förpiken, nej, jag måste täcka för fönstrena på något sätt innan jag kan åka hem! Jag funderade på att tejpa för med vanliga plastpåsar först men det kändes för vekt. Jag hade sparat de gamla fönstrena och funderade ett tag på om jag skulle skruva fast dem lite provisoriskt men det kändes inte helt bra. Det fick bli en kompromiss, jag tejpade fast fönstrena på insidan med silvertejp. Det gick sådär, ytan inuti ruffen är fortfarande lite fet efter olja och fernissa, tejpen fäste inte helt och hållet, men rutorna sitter hyfsat bra ändå, och jag slipper skruva. Så snart jag lackat färdigt på utsidan av ruffen ska jag försöka ordna nya fönster.

Eftersom jag inte har några grabbräcken längre, och skotskenorna inte är på plats ännu, har jag inga bra ställen att knyta fast fendrarna. Jag spände en lina från aktern fram till röstjärnen på vardera sida och hängde fendrarna där i stället, det får gå.

Annars är det inte så mycket mer, nu ligger hon i sjön igen, Nordisk Folkbåt Maja, det känns skönt. Jag plockade undan stöttorna innan jag vinglade hem. I morgon behöver jag bara åka ut en kort sväng och kolla förtöjning, fendrar, pumpen och fönstrena. Senast i övermorgon bör hon ha gått ihop helt och hållet och inte ta in något mer vatten än regn.

Jag ser fram mot sommarens båtpyssel, framför allt att fortsätta mastarbetet.

Det blev en relativt kort dag i dag, skönt. Jag drog på lite lack på ruffen, det ska bli intressant att se hur den ser ut och känns i morgon, och målade vattenlinjen på styrbords sida. Lite kladdigt, lite vingligt, lite rinnigt, som med det mesta annat. Men man lär sig, det blir bättre andra och tredje gången.

Familjen i båthuset intill mitt var ute i dag igen med sin omnipotenta unge som mest bara sprang omkring som han hade damp eller nå’t och gnällde och skrek på allt och körde med sina föräldrar: ”Sluta, mamma!”, ”Se hit, pappa!”, ”Mamma, sluta genast slipa, jag får ont i öronen!”, ”Pappa, nu kommer du hit, genast!” Han lät hemskt beskäftig och jag tyckte nog han skrek värre än slipmaskinen han klagade över förstörde hans känsliga öron. De borde spela in ungen på video och lägga upp honom på Wikipedia under ’omnipotent’, se video. Och kanske under ’fri från uppfostran’ också. Men han fick hållas. Föräldrarna försökte resonera med ungen, när det inte fungerade lät det som att de bara ignorerade honom. Det känns inte som en särskilt smart strategi.

Ett båtvarv är inget dagis, en båt är ingen lekplats. Det finns bara en (1) kapten på en båt, vare sig den står på land eller ligger i vattnet, och man gör som kapten säger, utan att fråga eller diskutera. Punkt! Gillar man inte det, är det bara att mönstra av och åka hem. I vissa lägen tror jag man måste; kan vara auktoritär som förälder och kapten.

Jag hann såklart inte allting jag hade planerat i dag, men så brukar det vara, man hinner hälften eller ibland bara en tredjedel. Konsten är att prioritera rätt och planera om, så att man kan åka ut en dag i veckan också.

Jag hann inte våtslipa fribord och däck, men det kan jag göra i helgen. Däremot hann jag 2 strykningar olja på det renskrapade träet, det känns som en korrekt prioritering.

Det är trevligt att stryka på olja på renskrapat trä, tunnt, tunnt. Oljan, blandad med terpentin, går lätt in i träet och ger en fantastisk färg, lyster och djup som man bara kan bli glad av att se. Jag jobbar med en pensel av relativt god kvalitet och efter ett tag går jag tillbaka och torkar bort överflödig olja. Man kan värma lite med värmepistol också.

Jag ska ut i morgon efter jobbet för en tredje strykning. Jag får se hur det blir resten av veckan, det kanske blir båtbesök på tisdag, onsdag och torsdag också. Men sedan måste det nog vara färdigt, och bli lite varmt och torrt, om det ska hinna härda och jag ska hinna fernissa ett par, tre lager, av sammanlagt fem, före sjösättning.

Long time no blogging. I’ve been busy, framför allt på jobbet, och när orken, humöret och immunförsvaret är kört i botten försvinner även inspirationen och lusten att skriva. Man fokuserar på de viktiga och livsuppehållande funktionerna i stället, vilka de nu än är, jag har lite svårt att avgöra det.

Men att få båten i sjön kanske kan räknas som en livsviktig sak? Jag klarade hursomhelst av det, den 20 april åkte hon i det kalla vattnet efter en grymt hektisk månad av oljning, slipning och lackning. Jag var ute vid båten i stort sett varje dag och kväll från och med Påskdagen och fram till sjösättningen och hann inte med mer än det allra mest nödvändiga: olja in insidan och slipa och måla/lacka botten och friborden. Resten kan man ta när båten ligger i sjön.

Hon tog in en del vatten i början när vi sjösatte, men efter några timmar höll den lilla pumpen i kölsvinet jämna steg med inflödet och efter ett par, tre dagar hade hon gått igen helt och hållet. Hon är helt tät och det enda som pumpen har att sysselsätta sig med nu är regnvatten. Motorn gick igång på några drag trots att jag bara ställde in den i ett skjul och lät den stå hela vintern. Om jag hinner limma ihop masten i sommar kanske jag kan segla lite i augusti eller september, annars tar jag en tur per motor.