Nu är båten på land:

Det känns trist att göra slut (man fäster sig lätt vid en båt, särskilt en i trä) men att ha träbåt kan liknas vid ett förhållande: när du inte älskar mig, lämna plats för någon som gör det. Jag vill gärna ha båt och jag älskar att vara ute på sjön och segla, men samtidigt blir det alltmer uppenbart att jag inte har inte den tid och det engagemang som båten behöver, då är det bäst att sälja. Jag hoppas snart komma i kontakt med någon som vill och kan fortsätta arbetet och få Maja i skick igen.

Jag var ute vid båten och kollade läget för ett par dagar sedan, den låg kvar där jag lämnade den senast, batteriet är fulladdat och pumpen har klarat av de gångna dagarnas myckna regnande galant. Skönt! Jag satt i sittbrunnen och lyssnade till det stilla kluckandet en stund innan jag åkte hem igen.

Över halva säsongen har passerat, det är ungefär 80 dagar tills båten står på land igen. Konstigt, det känns som att sommaren knappt har börjat, och jag har inte gjort någonting alls med båten sedan den sjösattes. Det kan tyckas som ett dåligt ”resultat” men med tanke på att jag hade masthaveri första sommaren, ett getingbo stort som en matkasse i förpiken andra, så är en sommar då ingenting händer ett fall framåt i rätt riktning. Jag känner mig mycket nöjd med säsongen hittills. Det finns tid att jobba med både mast och båt senare i sommar och i september.

De tog upp båtarna i slutet av september och i början av oktober. Nu är hela båtplan täckt av båthus insvepta i gröna eller vita presenningar. De står så tätt att man knappt kan gå emellan dem. Vid den här årstiden mörknar det redan vid fyra, fem och vinden rör och river omkring bland båthusen och presenningar, och står man vid sidan av och ser ned på båtplanen där den ligger i mörkret ser den nästan ut som en levande organism som hela tiden rör sig, häver sig och låter. Alla dessa båtar, byggda i trä bit för bit av levande händer för årtionden sedan, de verkar inte tycka om att stå på land, det är som att de vill ned i vattnet och ut på fjärden igen.

Jag köpte en vanlig grön presenning i går och tänkte att jag behövde skjuts ut till båten med den, men den var inte så tung som jag trodde, så jag tog den själv på cykeln. Men den var lite för stor, 12 x 7,2 meter är lite väl häftigt för en träfolka. Nästa år nöjer jag mig med 10 x 6 meter. Det var vackert väder, sol och blå himmel och lite vind, optimalt för att stå på en båt och veckla ut 86,4 kvm presenning och försöka hålla reda på vad som är lång- och kortsida. Det kom en vindpust och genast lade sig presenningen på grannens båthus och det var bara att börja om igen. Det är ett meck och pussel att få det bra och rätt.

Jag hade med mig lite tyg också och använde brun packtejp för att fästa tygbitar runt alla hörnor och andra vassa kanter på båthuset. Jag lär väl få ta fram silvertejpen och laga en del hål i presenningen i vilket fall som helst, men förhoppningsvis gör tyget att det inte blir så många och stora hål alltför snabbt.

Jag har förstått att argumentet för vit presenning är att det blir ljusare att jobba, för den släpper igenom mer ljus än den vanliga gröna. Jag har aldrig tänkt på det, det är säkert rätt, men de hade bara gröna presenningar på OKQ8. Jag får fixa ljus med lampor i stället.

Jag kollade till masten också och förvisso har jag lagt den på fel hylla med avseende på hur lång den är men jag blev grymt besviken och så jävla förbannad! när jag upptäckte att den ligger mellan två gigantiska plastbaljemaster i typ 300 kilosklassen. Min mast är invirad i svart plast i ena änden och det sitter en lapp där det tydligt står ”AKTA! Lagning av mast pågår” + mitt namn och mobilnummer. Var det för svårt att slå en signal och ge mig en chans? Nu kommer jag inte åt masten förrän maj/juni nästa år. Tack för det.

I dag ska båten upp på land igen, under morgonpasset. Upp halv sex och cykla iväg genom stan som är vackert klädd i en glödande morgonrodnad till båtklubben för att vara där en timma tidigare och ställa fram stöttorna och ta bort motorn på båten innan passet börjar kl. 8. Jag hinner ta en kaffe också innan visselpipan ljuder borta vid slipskjulet.

Jag anmälde mig att jobba vid slipen. Man är fyra och jobbar två och två för att hjälpas åt med de där tunga armarna som håller båten på plats i slipen. Man lyfter upp dem på plats när båten kommer upp ur vattnet, sedan körs slipen uppför en liten backe fram till lyftkranen där man tar ned armarna igen och kranen lyfter upp båten för att köra bort den till sin plats. Jag var ganska mör efter 26 båtar på ca. tre timmar. Men jag hade väldigt trevlig sällskap, vi pratade om träbåtar, GNU/Linux, programmering och om man kan använda Open Street Map som sjökort. Jag tänkte inte på att fråga vad han heter eller byta mejladress eller så, men jag utgår ifrån att vi kommer att ses mer under hösten och vintern.

Min båt togs upp ganska tidigt, som nummer fyra eller fem, och den såg helt förskräcklig ut! Eftersom den har legat vid bryggan hela sommaren var botten nästan helt svart av ett illaluktande och geggigt skägg av sjögräs. Som tur var min båt inte den enda som såg ut så, även om den kanske var värst. Förra året hade jag inte alls lika mycket skägg, däremot en del snäckor, och jag använde en grov borste för att rengöra botten. I år hade jag en enkel vindruteskrapa i hårdplast vilket gick mycket bättre.

Botten verkar ha klarat sig bra, träet lät friskt. Även friborden såg ganska okej ut och de flesta svarta fläckar i träet är nog blånader och inte röta. Kölen var alldeles bubblig av rost, det såg ut som den hade svår acne. Det gör egentligen inte så mycket att den rostar men jag skulle vilja renslipa kölen i alla fall och grunda och måla om den. Och jag skulle vilja renskrapa botten. Enligt uppgift ska den vara behandlad med järnmönja och primer under bottenfärgen men jag tycker det ser lite si och så ut med det, på sina ställen tittar träet fram. Jag skulle vilja bygga ett nytt roder också, de där tvärgående järngrejerna som håller ihop brädorna i rodret har rostat sönder och gått av.

Vi får se vad jag orkar och hinner med. Det känns väldigt skönt att ha båten på land i alla fall. Jag tömde båten på allt utom en del verktyg redan i somras, så det som återstod efter arbetspasset och en snabb lunch var i princip att skrapa botten, ta bort fendrarna, lossa lite tampar och montera ihop båthuset. Jag lade inte på någon pressenning på huset, jag slängde de gamla i somras och har inte köpt nya ännu. När jag tog fram båthuset upptäckte jag ett fågelbo där bakom. Getingar i förpiken, en massa alger på botten av båten och fåglar bakom båthuset. Djur tycks gilla mig.

I dag har jag byggt mitt livs första båthus. Stommen är gjord av järnstänger som man sätter ihop ungefär som lego, det behövs inga skruvar eller spikar eller spännen, man bara trär delarna i varandra. Det tog ett tag innan jag funderat ut hur allting skulle sitta ihop men sedan gick det ganska snabbt. Hur presenningarna ska ligga har jag ingen aning om men jag hoppas de inte flyger iväg.

Det känns skönt att ha båten på land och under tak. Jag åker ut nästa helg och kollar att allting ser bra ut, att presenningarna sitter kvar och båten inte har vält eller något, och jag skulle behöva köra hem lite saker också, men annars klarar sig nog båten utan mig ett tag nu.

Tack för en härlig sommar, båten.

Nu är båten uppe på land. Det känns skönt. Vädret var hemskt i dag: jämngrått, blåsigt och regnigt. Jag var blöt in till underkläderna när jag kom hem. Men upptagningen, torrsättningen, torrläggningen eller vad det nu än heter gick bra. För mig var allting nytt och jag visste inte riktigt vad jag skulle eller kunde göra, men jag försökte hjälpa till så gott jag kunde och det var kul att se båtarna komma glidande i den stora kranen över grusplanen där alla båtarna står under sin vintervila. Jag filmade när min båt kom.

Jag borde ha tvättat av båten mer ordentligt och skrubbat bort allt skägg från botten, och kanske monterat båtskjulet också, men jag orkade bara inte. Jag får ta det i morgon om väder och ork tillåter. Det skulle vara skönt att ha det gjort och bara släppa båten och allt som hör till för ett par månader, bara låta henne stå där och torka upp lite.

Jag tittade på de andra folkbåtarna i går som låg vid bryggan. De flesta hade mastat av men några hade sina master kvar. De såg likadana ut, och alla var olika min. Slutsats: min havererade mast är inte ens en riktig folkbåtsmast från början, eller så är alla andra folkbåtar i klubben utrustade med icke-folkbåtsmaster. Vad är mest rimligt?

Då är det ju ingen större idé att laga min mast. Då är det bättre att försöka hitta en bättre begagnad, och riktig, folkbåtsmast. Eller kanske låta tillverka en helt ny. Jag vill helst ha en trämast. Det kommer hursomhelst kosta en del, en hel del antagligen. Jag vet inte om jag har de pengarna till nästa sommar. I sådana fall får jag nog betrakta båten som ett slags slöjdprojekt i första hand och kanske låta henne stå kvar på land en säsong och bara renovera i stället. Det finns en hel del jag skulle vilja göra, och att skrapa och slipa kostar inget annat än tid och energi.

Jag funderade nästan på att åka ut och kolla till båten nu i helgen men stannade hemma. Det känns som ett klokt val. Båten ligger bra där den ligger och borde klara sig utan mig några veckor och jag har en massa andra saker att göra här hemma. Jag hade tvättid i går som jag inte kunde ignorera längre. Och jag borde ha pluggat, men det gjorde jag väl inte så mycket kanske, jag satt mest och kollade på golf, bloggade något som jag redan glömt och åt getost med flytande honung och valnötter. Usch, vad depraverad och förtappad jag är ibland! Men i dag har jag läst flitigt, ätit råris och tänkt på båten där den ligger ensam i blåsten och regnet.

Jag har fortfarande inte hittat, eller bestämt mig för, någon som kan laga masten. Jag hoppas på ett båtvarv i närheten men de tar lång tid på sig att bestämma sig och har inte hört av sig på över en vecka. Snart måste jag bestämma mig i vilket fall som helst. Jag kanske får köra in till stan för motor ändå. Det hade ju varit roligare att segla.

Jag har också fått lite olika bud om huruvida det alls går att laga masten med bibehållen hållbarhet. Jag får intrycket av att vissa menar mer eller mindre att jag borde kunna limma ihop den själv medan andra tycker att jag borde köpa en ny eller åtminstone en hel mast. Man kan köpa en ny rigg i aluminium också, en sådan går på drygt 37 000 kr. Jag vet inte riktigt, men jag tycker man borde kunna limma ihop en trämast med bibehållen hållbarhet om man gör på rätt sätt.

Blir det ingen ny mast de närmaste två veckorna måste jag köra båten in till stan. Jag har kollat lite som hastigast på sjökortet hur långt det är och försökt uppskatta hur mycket bensin det kan gå åt. Det är en liten motor utan trycktank och när jag körde hem från masthaveriet drog den knappt fem liter för en sträcka som är något kortare än halvvägs in till stan. Då räcker det om jag har med mig två dunkar om fem liter bensin och tankar på vägen.

Jag åker ut på torsdag kväll och har semester på fredag för att köra in till stan. På lördag morgon ska hon upp på land. Jag hoppas på fint väder, åtminstone på fredagen. Och sällskap, det vore kul att ha sällskap, det blir trist och kallt annars att sitta själv hela vägen in till stan. Fast det kanske inte är så kul att vara sällskap och sitta i en stukad träfolka som inte ens kan segla en hel dag när man inte behöver.