Båtupptagning i helgen. Och avmastning. Jag har faktiskt aldrig mastat av min egen båt tidigare. Jag hade träfolka 2007 men den mastade ju av sig själv i.o.m. masthaveriet i slutet av säsongen och sedan fick jag aldrig ihop masten mer.

Vädret var fantastiskt fint, varmt och stilla. Det var nästan synd att ta upp båtarna, det hade varit fint att segla i helgen. Men hellre båtupptagning när det är vackert och varmt än när det är kallt, blåsigt och regnigt. Det var ett 15-tal båtar som skulle upp på land, kranföraren var på plats vid 6-tiden på morgonen och strax efter lunch var vi klara. Jag gillade att vi jobbade med upptagningarna som det vore allas båtar, det fanns inget ’min båt – din båt’-tänk, utan alla hjälptes åt så gott man kunde, hann och orkade med samtliga båtar. Man bara tog tag i en tamp och högg i där det behövdes. Fantastiskt <3

Resten av dagen ägnades åt att tömma båten och montera ihop täckställningen. Det första jag gjorde var att skruva ut dyvikan, så jag inte skulle glömma den. Det rann ut några deciliter missfärgat vatten, kanske från den där gången jag var tvungen att reva för att det blåste så mycket och en vattendunk välte och tömdes i ruffen och ett par liter vatten bara ”försvann” ned i båten. Jag vet inte, hade det varit mycket vatten ur dyvikan hade jag varit orolig, men några deciliter sådär kanske bara är helt normalt.

På båtklubben i Stockholm mätte de avståndet mellan båtarna vid upptagningen, så att alla skulle få plats. Det finns inte obegränsat med mark och kön till en båtplats i Stockholm är alltid lång. Man kunde få 30 cm extra runt båten på sidorna, men det kostade extra. Där jag ligger nu går ingen omkring med mätsticka, det behövs inte, man ställer bara upp båtarna bredvid varandra med typ ett par meter mellan. Det är skönt. Och jag ligger bra till – i lä bredvid de andra båtarna.

Jag tömde båten på dynor, rep, motor, sjökort, handduk, flytväst, konserver, diskmedel, gas till Trangiaköket, lilla ”kemilådan” med gelcoat och lim och sådant, batteriet samt allt annat som kan dra åt sig fukt eller inte tål vinterkylan. Bensinen som blev över (vanlig 95-oktanig utan olja, eftersom motorn är en 4-taktare) fick båtgrannen till bilen.

När jag började känna att jag hade jobbat hela dagen och lyft och burit tillräckligt – när den där känslan av att ”Jag är trött och orkar inte mer!” började bli högljudd – då var det dags att börja montera ihop täckställningen. Presenningen är 7 m lång och 5 m bred, men det hade inte varit fel med 7*7 m. Jag hoppas det håller ändå.

Strax efter 19 kände jag mig helt färdig, i dubbel bemärkelse. Jag hade kunnat tillbringa natten i båten och köra hemåt nästa morgon, men jag ville komma i väg och längtade efter en riktig säng. Jag gick igenom allt en sista gång: båten står stadigt på fyra stöttor (mot vattenlinjen), förtöjningslinorna i bryggan har jag tagit bort, stöttorna är säkrade med kedja så att de inte kan glida isär, båten är tömd och täckt och låst, ventilationen är öppen (men jag har tyvärr inga avfuktare), allt som inte tål vinterkylan eller drar till sig fukt ligger i bilen. Okej, allt verkar vara klart för den långa vintervilan. Jag hoppas presenningen håller sig på plats tills våren. Tack för en fantastisk sommar, båten <3 Jag ser redan fram mot nästa. Och tack för att jag har hittat en så bra marina att ha båten på.