Brytningstid

Brytningstid, mellan sommar och höst; lite sol och lite regn om vartannat, molnen på hög höjd går i en riktning medan de på låg höjd går i en annan, kalla stråk drar genom den annars ljumma luften – mycket både och.

Semesterväder

Anlände hamnen sent i går kväll, vid 23-tiden. Jag har ingen termometer i båten men på vägen upp föll temperaturen från 19 grader till 10 och det var dimma när jag parkerade på båtplan. Det var inte lika kallt i natt som tidigare i våras men tillräckligt för att ta fram ull-buffen. På morgonen var det strålande vackert med en värmande sol och svalkande bris, bitande kallt i vattnet. Det vädret passar mig bättre än förrförra helgen då det var uppåt 30 grader i luften och 23 grader i vattnet och allting var bara kladdigt och kletigt. Jag tycker om när det är både sol och regn; när det är varmt i solen och svalt i skuggan, friskt i vinden och kallt i vattnet. Jag hoppas det här vädret fortsätter.

Semestern har börjat. Den är i stort sett oplanerad, som vanligt. Jag börjar med några dagar i båten och mer fix. Den portabla toan var en välvillig idé, och den får plats i ena stickkojen, men det är en liten båt och utrymmet är viktigare, så toan får gå. Det får bli en ful-hink med lock i stället. Batteriet måste säkras så att det står helt stadigt även när vågorna går höga. Och jag har en solpanel, en regulator och ett par 12-voltsuttag att montera. Annars är det mest att fortsätta flytta runt grejer och hitta en plats för varje sak, så jag vet var jag har allting, och att ingenting far omkring när det brallar på och båten lutar. Och jag behöver spänna vanten ytterligare.

När jag sitter i båten och tänker på allt jag vill göra för att nå en nivå av ’good enough’, innan jag sätter segel och ger mig av på en lite längre seglats, slås jag av hur mycket bättre koll på läget jag har den här gången än när jag köpte träfolkan sommaren 2007. Då köpte jag bara en båt, packade ner sovsäcken och en handduk och seglade ut i Stockholms skärgård. Ungefär 🙂 Även om det blir mer att göra, känns det bättre att ha koll på läget i en båt. Men jag längtar efter att stryka det sista på todo-listan och bara… Segla.

Till sjöss

Genomgrått. I dag finns ingen himmel, allt är ett töcken av moln, regn och blåst. Varför är det alltid sådant här väder när jag ska ut till båten, eller är det jag som alltid åker ut till båten i sådant här väder? Men för en gångs skull behövde jag inte justera presenningarna, båthuset stod kvar där det skulle och såg ut precis som när jag lämnade det senast. Underbart!

Tintin till sjössNär jag ändå var ute och cyklade passade jag på att besöka Sjöhistoriska museet. Det visade sig att det finns ett bibliotek där det kan finnas uppgifter om min båt, men med några få undantag är det bara öppet tisdagar och onsdagar, kl. 12-16. Jag tror jag i första hand mejlar biblioteket och frågar om de kan ta fram uppgifter åt mig, annars får jag ta en halvdag ledigt för att besöka dem och gräva i arkiven.

Jag tittade lite på utställningen Tintin till sjöss och blev inspirerad och köpte några Tintin-album. Jag hade velat köpa allihopa. Tintin är underbar: fascinerande historier, inspirerande teckningar och spännande karaktärer. Det är en hel värld att ta del av.

Senaste om nattvakt. Reglerna för nattvakt säger att den som ”på sommaren har båtplats i hamnen eller på hamnplanen för kölbåt, flerskrovsbåt eller motorbåt” ska gå nattvakt. Skrivningen är klar om man har en bild av vad den står för, men jag läste den som att alla som har båt på klubben ska gå nattvakt. Men efter upprepade frågor till flera olika personer i dag framkom att det är i princip bara de som har sommarplats i hamnen som ska gå nattvakt. Och jag har ju ingen sommarplats. Inte än i alla fall.

Efter stormen II

Jag var säker på att det blåste mer i går natt än det gjorde för en vecka sedan, men när jag kom ut till båten nu i kväll såg jag till min förvåning att båthuset hade klarat sig bättre än förra gången. Det hade rört lite på sig och presenningarna hade flyttat sig en del, men de låg kvar och det tog en knapp timma att justera tillbaka dem där de skulle vara, sedan cyklade jag hem igen. Suveränt!

Storm igen

Nu blåser det sådär jävla mycket igen. Nu blåser mitt båthus isär igen. Nu får jag cykla ut och lappa ihop presenningarna på söndag igen. Det börjar bli jobbigt. Jag måste hitta en bättre lösning till nästa år. Man måste kunna lämna båten i princip några månader och veta att den klarar sig. Jävla skitblåst. Sluta!

Efter stormen

Jag vaknade strax efter fyra i lördags morse av att ventilen i köket smattrade vilt och vinden tjöt i ventilerna under fönstret: ”Åk uuuuut till bååååååten!” Jag reste mig sömndrucket i sängen och såg trädkronorna utanför stå och headbanga vilt mot marken. Fan! Det här kommer mitt båthus aldrig klara.

När jag kom ut såg jag till min överraskning att både båt och båthus stod kvar. Det kändes förtroendeingivande. Huset hade förvisso gått upp lite här och där men det var snabbt ordnat. Jag hade hört på nyheterna att vinden skulle mojna under dagen och på söndag skulle det vara lugnt, så jag cyklade hem och kände mig lugn. Det blåste väldigt mycket men jag kunde inte avgöra om det var för attt jag hade motvind eller för att det började blåsa upp.

Väl hemma igen blev det tydligare och tydligare för varje timma som gick: det började blåsa upp ännu värre än föregående natt. Det stämde inte riktigt med väderleksrapporten så som jag kom ihåg den. Träden kastade sig om möjligt ännu hårdare mot marken och det var mörkt och kallt där ute. Blåsten kulminerade någon gång sent på kvällen eller under natten. Jag sov förhållandevis ganska bra, bättre än föregående natt, men inte för att jag var säker på mitt båthus utan mer för att jag kände att, äh, nu skiter jag i båten. Antingen står den och huset kvar i morgon eller så har det blåst bort och då cyklar jag väl hem och ändrar titeln på bloggen till ”Han seglade en sommar”.

När jag kom ut på söndagen hade halva presenningen blåst bort. Det var en otäck känsla att se sitt båthus gapa tomt mot himlen. Men det var en del andra presenningar som också fladdrade i vinden. Ett och annat båthus hade säckat ihop också. Först tänkte jag bara göra fast presenningen igen, som den var förut, och sedan cykla hem och ta det lugnt resten av dagen. Men när jag ändå är här, tänkte jag, kan jag väl lika gärna ta tillfället i akt och lägga om presenningarna lite bättre?

Sagt och gjort. Men det var inte enkelt. Jag höll på i sex timmar och kånkade och stånkade med de där presenningarna. De är mycket tyngre än vad man kanske kan tro. Men nu ligger de dubbelt i stället. Om det inte blåser alldeles förfärligt mycket tror jag de ligger kvar också. Poängen med dubbla presenningar är att de är lite tätare och den inre presenningen ska hindra kondensen från den yttre att falla ned på båten.

Vi får se. Det blev lite provisoriskt ändå, trots att jag höll på hela dagen och blev alldeles grön i huvudet av plasten från presenningarna. Jag ska försöka åka ut till helgen och kolla hur det ser ut och kanske lägga om lite. Just nu är det väldigt öppet i gavlarna.

Kvarsittning

Jag blir kvar här ytterligare en natt. Det blåser för mycket för min lilla båt och min kunskap om segling. Jag gick upp på en hög klippa för att sms:a en kompis och mobilen blåste nästan ut handen på mig.

Det här är ingen bra start på veckan. Jag förväntas vara på jobbet i stan senast kl. nio i morgon. Jag får ringa så snart det går i morgon bitti och förklara vad som hänt och sedan ta ut en semesterdag när jag kommer tillbaka.

Höstkänning

Det är något med ljuset, luften, blåsten och ljuden i dag som gör att det känns som höst. Jag går upp på en klippa, vänder ansiktet mot vinden likt en vindflöjel och ser ut över fjärden. Jag känner att ett slags skifte har ägt rum. Det känns i eller med mitt väsen. Hösten är på väg. Det är fortfarande mycket sommar kvar, men visst är krönet nått och passerat, hösten är i antågande. The Flying Change. Punkten där en rörelse stannar av och för ett ögonblick är stilla innan den vänder tillbaka. Hösten är här. Igen.

Höstkänning