SO-vind

Jag trodde att vind från SO, sydost, betydde att vinden kom någonstans från mittemellan syd och ost, inte omväxlande från syd och från ost. Men i dag gjorde den det. Först trodde jag det var fel på windex:en, att den hade fastnat i spindelväven däruppe och visade fel. Det verkade så orimligt att vinden verkade komma från syd på vartannat slag och från ost på vartannat. Hur jag än kryssade kom vinden fel. Det kan inte vara möjligt. Eller är det kompassen som visar fel? Men så vred sig vinden tydligt från ost till mera syd på ett och samma slag, då fattade jag att det var verkligen vinden som vred sig fram och tillbaka. Sedan kom regnet och då spelade det ingen roll vad jag trodde, blöt blev jag. Jag hann inte ta ned seglen, så jag lät dem vara uppe och seglade vidare i regn och 8 sm. Det gick bra det med. Nu är jag framme, förtöjd och torkar seglen.

Regn, kom regn

Så kom det till slut, regnet. Ett envist knäppande på rufftaket, timme efter timme, av vatten. Inte vattnet som vi seglar i, utan det andra som kommer ovanifrån och som är nödvändigt för allt liv. Båten är tät, batteriet laddat och jag har allt annat jag behöver på en armlängds avstånd. Fotogenlampan ger värme och driver ut nattens fukt i kläder och dynor. Jag tar av mig och ställer mig naken i sittbrunnen en stund, andas, känner regndropparna mot min hud och tackar Gud för regnet.

Omväg

Lugn natt och skön morgon med qigong, frukost och lite tvagning. Att doppa mig eller t.o.m. bada är vattnet alldeles för kallt för, men att stå och blaska av sig går bra. Sedan sitta och soltorka i solen.

Jag gick iväg kl. 9 och kunde ha nått min destination på 1,5 h om jag hade seglat den raka vägen. Men vad har man segelbåt till om inte för att segla? Och en sådan här vacker dag med den fina vinden, då blev det en lång omväg: söderut mellan Innerö och Ytterö, förbi L Reskär och Tallholmen, västerut runt Gubbön, norrut utmed nordöstra sidan av Fångö, västerut söder om Kråkmarö, in i farleden norrut, Förbi Armnö och till sist runt norra Håskö rakt österut. När jag skulle gå sista biten SO byade det upp sig mot 8 sm och jag hade redan seglat i 3,5 h, så jag vände och gick in i en annan naturhamn. Det var lite synd, jag hade velat kolla in det nya stället, men det får bli en annan dag.

En fin dag för att segla en lika lång som vacker omväg till dit man ska eller bara hamnar.

Hemgång

Knåtebo by night.

Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.

Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.

Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.

Brytningstid

Brytningstid, mellan sommar och höst; lite sol och lite regn om vartannat, molnen på hög höjd går i en riktning medan de på låg höjd går i en annan, kalla stråk drar genom den annars ljumma luften – mycket både och.