Det är mörkt och jag ser knappt de stora träden här utanför som når bara några meter från min balkong med sina stora grenar, men regnet är på väg in och jag hör hur 12 sm i byarna river i de stora trädkronorna. Träden står och rör på sig som om de ville springa till skogs. Det väcker min längtan till sjöss. Jag vill vara i båten en sådan här natt; ligga förtöjd i lä och höra samma vind i tallarna runt viken och i vågorna därute på fjärden.
Stormen Hans, eller åtminstone resterna av den, drar in över vårt land och ställer till det, främst med regn men även med kraftig vind. I går blåste det säkert 16 sm i byarna där jag var och fjärden var vitprickig av fräsande gäss. Jag kunde se hur vågorna slog höga mot klipporna på andra sidan viken. Under natten drog molnen bort och jag gick ned till bryggan och tittade på halvmånen som sken magiskt över det mörka vattnet. Vinden har mojnat något nu i dag men blåser fortfarande frisk. Den river revor i molnen som solen skiner igenom. Men det är inget seglarväder än, så jag stannar i land och ser en bra och tänkvärd film i stället.
Jag kollade SMHI:s prognos för hav- och kustväder i går kväll och såg att det skulle regna hela dagen i dag, måndag, drygt 20 mm. Och blåsa hit och dit i samband med att skurarna kom och gick. Nej, då ligger jag hellre uppe vid Håskö, i den där vanliga lilla viken. Det är närmare hem och känns bättre. Sagt och gjort: lossa förtöjningen, upp med ankaret, starta motorn och kl. 21 gick jag norrut genom ett stilla, mörkt och vackert landskap av öar, kobbar, blinkande fyrar och ett spegelblankt vatten.
Utan vind och vågor gick det snabbt att komma fram, drygt en timma. Men regnet i söder hann i kapp mig ändå och blötte ned mig, som om det inte hade regnat nog under dagen. Det var mörkt och jag fick använda pannlampa för att se något annat än diffusa konturer när jag gick in för landning. Treudden gav gott ankarfäste och ett par klippjärn ordnade en bra förtöjning i andra änden. Så småningom kom jag till vila i sovsäcken.
Jag sov länge. Som vanligt vaknade jag till tidigt; vid fyra-, femtiden, och det var inte mörkt längre men jag tog för givet att det regnade, även om jag inte hörde något just då, så jag vände på mig och somnade om och återvände till drömmen som var som en film jag kände igen men aldrig sett förut och som jag kanske deltog i eller bara tittade på. Nästa gång jag vaknade var klockan tio. Jag minns inte när jag sov så länge senast. Jag krånglade mig ur sovsäcken och klev ut i sittbrunnen och upptäckte till min förvåning att det var soligt och varmt. Inte en droppe regn sedan jag anlände i går kväll.
De finaste dagarna när man är ute i en liten båt är kanske inte de perfekt soliga och varma dagarna, utan den första fina dagen efter mycket regn när det mesta i båten är blött och fuktigt. Få saker är så jublande tillfredsställande då, som att bara stå en stund i en torr sittbrunn utan att bli blöt och kall om fötterna och njuta av den värmande solen. Sedan ställer man dynorna på kant, hänger upp fuktiga kläder på bommen, öppnar alla burkar och luckor och ordnar korsdrag och vädrar ut och torkar hela båten. Varmt och torrt – igen.
Några droppar har fallit för en stund sedan, annars är det soligt och varmt. Jag såg en havsörn flyga genom viken österut samtidigt som en häger flög västerut. Jag tog några simtag i det svala vattnet och satt vid vattenbrynet och tittade på ett stim småfisk som simmade förbi i det klara vattnet. Jag blir kvar här i natt, så får vi se vart väder och vind för mig i morgon.
skur går över, varannan går förbi. Den kalla brisen går före regnet, solen tittar fram innan det har hunnit dra förbi. Varmt och kallt om vartannat. Torrt och blött. Jag tappar ankarfästet i en häftig skur som kommer med kall vind från ett oväntat håll och plötsligt är allt ett blött kaos, men jag tackar Gud för den klassiska svenska sommaren med ömsom sol, ömsom regn – luften är sval och doppet svalkar, skurar kommer och går, solen tittar fram igen och värmer och torkar upp. Växtligheten växer, åkrarna ger mat och det finns vatten i brunnar, åar och små sjöar.
En och annan båt går förbi där långt borta i farleden, på väg hem kan man förmoda, annars är det mycket lugnt. Jag har tvättat upp några plagg som jag torkar mellan skurarna, skruvat åt ett par skruvar i en pollare och kollat tändstiftet till utombordaren.
En sådan här dag när man ligger kvar ytterligare en natt i väntan på lite svagare vind passar bra till att läsa en bok om båtar: ’Hela folkets båt’ av Tomas Svensson och Sture Sundén. Den handlar om ”hur två av världens mest kända segelbåtar skapades”, folkbåten och IF-båten. Jag har inte läst hela ännu, men det är 200 sidor av fantastiska bilder och mycket intressant historik och fakta kring träfolkan och IF-båten. Inspirerande och kul att läsa.
I övrigt har jag skrubbat däck, idkat lite syslöjd på kapellet, tagit ett dopp i det kalla vattnet och sett en havsörn nästan ta en andhona bara ett trettiotal meter från båten. En sådan dag. Nu har solen gått i moln, luften är plötsligt kall, regnet hänger i luften och åskan mullrar i fjärran. Den får gärna hålla sig där långt borta. Vanligtvis tycker jag om när åskan går men inte när jag sitter i en liten segelbåt med en lång mast rakt upp i skyn.
med det elektriska. Helt plötsligt ville min Co-Tech spänningsomvandlare inte fungera. Jag pluggade in den i 12 V-uttaget som vanligt men den blåa lysdioden under 230 V-uttaget lyste inte och omvandlaren var död. Konstigt, den fungerade ju i går kväll. Är det för lite spänning i batteriet? Jag drog ur säkringen mellan batteri och regulator och satte dit den igen. Då slutade panelen att ladda. Men, va f-n! Jag kopplade ur panelen och batteriet, kopplade in panelen igen (+ först, sedan -), sedan batteriet och startade om hela systemet genom att sätta dit säkringen mellan batteri och regulator. Då kickade solpanel och regulator igång och laddade batteriet som vanligt. Bra, då fungerar i alla fall det som det ska. Och när jag kollade närmare på omvandlaren upptäckte jag att den blåa lysdioden är en knapp och när jag tryckte på den fungerade omvandlaren som vanligt. Så enkelt är det ibland.
Luften och vattnet känns svalare och friskare än för någon vecka sedan. Mer som en normal svensk sommar, vilket jag tycker bättre om. Det är en fin vik jag ligger i och jag har bra förtöjning vid en egen klippa med bra badmöjligheter, så jag stannar en dag och håller koll på SMHI:s prognoser för väder och vind. Som det ser ut nu bör jag kunna gå några distans söderut i morgon. I dag blåser det fortfarande lite för mycket, 12-14 sm i byarna. Båten klarar säkert 16 sm men jag är inte bekväm med mer än 8 sm, kanske på sin höjd 10 sm.
För en stund sedan gled en vacker träbåt tyst in här i viken, någon slags skärgårdskryssare antar jag. Han har en liten snurra längst ut på aktern, som är lika lång och smäcker som fören, men han kryssade in hela vägen och lade till bara sådär: i med ankaret på rätt ställe och i fören var hoppilandkalle beredd med förtöjningstamp. Det var vackert som qigong.
I dag blåser det om möjligt ännu mer. Vinden kommer farande från SV och drar in över kobbar och skär, rullar fritt över fjärdarna och letar sig in i minsta vik. Likt en vredgad gud som söker efter något som stulits från honom. Landförtöjningen övergav jag sent i går kväll och nu räcker knappt treuddsankaret för att ligga på svaj i den här lilla viken. Rodret är ställt rakt fram och snurran nedfälld, utifall att. Ständig vaksamhet på ankarfästet som båten snurrar och vrider sig runt, nästan 180 grader. Genom att sätta allt i rörelse är det som att någon där uppe säger åt mig att vara stilla. Ja, jag blir kvar här tills det mojnar.
Prognoser kan ha fel, åt båda hållen: det kan bli mindre regn än vad som förutspås, och det kan bli mer. Men dagens prognos ser grå och blåsig ut, och jag kan inte se att något annat ställe skulle vara uppenbart mycket bättre, så jag blir kvar här en dag.
På sjökortet borde jag ligga i lä för alla vindar på väst, och när det gäller vind rakt västerifrån stämmer det nog, men SV-vinden letar sig in i viken ändå och byar rakt in i aktern: kluck, kluck, kluck, kluck. Men ankarfästet är fortfarande gott och i övrigt är det ett trevligt ställe.
Jag passade på att bättra på tätningen runt solpanelen i går när det var torrt och fint väder. Den låter lite när jag går på den i mitten, för där är det en liten nivåskillnad på någon mm i däcket, men det låter inte riktigt som det är fukt under panelen (eller är det bara som jag hoppas?).
Apropå fukt lokaliserade jag äntligen ett litet läckage som jag har haft längst in i stickkojerna. Ibland har dynorna där varit fuktiga på undersidan, ibland inte, och jag har inte förstått varifrån fukten kommer eller lyckats koppla ihop den med en tydlig orsak. Men tvärs över sittbrunnen sitter en skena som blocket till bommen löper i, och skruvarna som fäster den har muttrar på andra sidan, ned i stickkojerna, och muttrarna var blöta och lösa. Jag var rädd för att någon måst hålla emot skruvarna medan jag kröp in i stickkojerna och drog åt muttrarna, men det gick bra att skruva åt från bara ett håll.
Långhelg och ledig lör-tis. Jag hade kunnat segla en dag extra och gått hem i dag, men jag valde att åka hem i går och delta i nationaldagsfirandet och fira Sverige, svenskarnas land, med ett gäng nya bekantskaper. Mycket trevligt. Jag är född svensk av föräldrar som är födda här i Sverige som i sin tur är födda av föräldrar födda i Sverige osv. Långt tillbaka. Etnisk svensk får jag väl lov att kalla mig i tider när vem som helst kan ta sig över Öresundsbron och få pass och uppehållstillstånd över da’n och höra att de är svenskar. Men ingen skulle kalla mig same bara för att jag flyttade till Åre, köpte skoter och några renar och lärde mig samiska, eller ens fransman för att jag talar franska och har basker på huvudet och en baguette under armen och spelar boule.
