När jag ligger tryggt förtöjd vid en brygga eller en klippa eller bara vid tangentbordet. Och skriver något som har med båtar, segel, vind och vatten att göra. Eller bara funderingar.
16 sm i byarna drar som flyktiga penseldrag över vattnet.
I dag blåser det om möjligt ännu mer. Vinden kommer farande från SV och drar in över kobbar och skär, rullar fritt över fjärdarna och letar sig in i minsta vik. Likt en vredgad gud som söker efter något som stulits från honom. Landförtöjningen övergav jag sent i går kväll och nu räcker knappt treuddsankaret för att ligga på svaj i den här lilla viken. Rodret är ställt rakt fram och snurran nedfälld, utifall att. Ständig vaksamhet på ankarfästet som båten snurrar och vrider sig runt, nästan 180 grader. Genom att sätta allt i rörelse är det som att någon där uppe säger åt mig att vara stilla. Ja, jag blir kvar här tills det mojnar.
Prognoser kan ha fel, åt båda hållen: det kan bli mindre regn än vad som förutspås, och det kan bli mer. Men dagens prognos ser grå och blåsig ut, och jag kan inte se att något annat ställe skulle vara uppenbart mycket bättre, så jag blir kvar här en dag.
På sjökortet borde jag ligga i lä för alla vindar på väst, och när det gäller vind rakt västerifrån stämmer det nog, men SV-vinden letar sig in i viken ändå och byar rakt in i aktern: kluck, kluck, kluck, kluck. Men ankarfästet är fortfarande gott och i övrigt är det ett trevligt ställe.
Jag passade på att bättra på tätningen runt solpanelen i går när det var torrt och fint väder. Den låter lite när jag går på den i mitten, för där är det en liten nivåskillnad på någon mm i däcket, men det låter inte riktigt som det är fukt under panelen (eller är det bara som jag hoppas?).
Apropå fukt lokaliserade jag äntligen ett litet läckage som jag har haft längst in i stickkojerna. Ibland har dynorna där varit fuktiga på undersidan, ibland inte, och jag har inte förstått varifrån fukten kommer eller lyckats koppla ihop den med en tydlig orsak. Men tvärs över sittbrunnen sitter en skena som blocket till bommen löper i, och skruvarna som fäster den har muttrar på andra sidan, ned i stickkojerna, och muttrarna var blöta och lösa. Jag var rädd för att någon måst hålla emot skruvarna medan jag kröp in i stickkojerna och drog åt muttrarna, men det gick bra att skruva åt från bara ett håll.
Så kom det till slut, regnet. Ett envist knäppande på rufftaket, timme efter timme, av vatten. Inte vattnet som vi seglar i, utan det andra som kommer ovanifrån och som är nödvändigt för allt liv. Båten är tät, batteriet laddat och jag har allt annat jag behöver på en armlängds avstånd. Fotogenlampan ger värme och driver ut nattens fukt i kläder och dynor. Jag tar av mig och ställer mig naken i sittbrunnen en stund, andas, känner regndropparna mot min hud och tackar Gud för regnet.
Långhelg och ledig lör-tis. Jag hade kunnat segla en dag extra och gått hem i dag, men jag valde att åka hem i går och delta i nationaldagsfirandet och fira Sverige, svenskarnas land, med ett gäng nya bekantskaper. Mycket trevligt. Jag är född svensk av föräldrar som är födda här i Sverige som i sin tur är födda av föräldrar födda i Sverige osv. Långt tillbaka. Etnisk svensk får jag väl lov att kalla mig i tider när vem som helst kan ta sig över Öresundsbron och få pass och uppehållstillstånd över da’n och höra att de är svenskar. Men ingen skulle kalla mig same bara för att jag flyttade till Åre, köpte skoter och några renar och lärde mig samiska, eller ens fransman för att jag talar franska och har basker på huvudet och en baguette under armen och spelar boule.
Blir man svensk bara för att man tar sig över Öresundsbron?
Värdet på din segelbåt kommer inte av hur mycket pengar du kan sälja den för, eller hur mycket (lånade) pengar du köpte den för, utan hur mycket tid och arbete du har lagt ned på att ta hand om henne. Hur mycket du har seglat henne, var ni har varit någonstans och vad ni har upplevt tillsammans.
Den som inte kan uppskatta ett sådant värde är fattig.
