När jag ligger tryggt förtöjd vid en brygga eller en klippa eller bara vid tangentbordet. Och skriver något som har med båtar, segel, vind och vatten att göra. Eller bara funderingar.
Prognosen har stämt bra hela helgen men i natt hade den fel. I går kväll var det lugnt och fint och jag beskådade en fantastisk solnedgång, men nattens bris som enligt prognos sedan några dagar tillbaka skulle vara N-NV blev V i stället (eller om viken jag låg i var så stor att vinden vred sig och kom in från väst) och strax efter tre vaknade jag av ljudet från vågorna som slog rakt in mot hela babords sida och rullade runt och ekade i hela båten: KLUCK, KLUCK, KLUCK, KLUCK. En båt är som en resonanslåda, min är det åtminstone, och varje litet ljud blir uppförstorat och mångfaldigat. Jag låg kvar i säcken en stund och försökte somna om men gav upp efter en halvtimma och gjorde frukost och kaffe i stället.
Nu är klockan halv sex (halv fem på riktigt, enligt normaltid) och jag kan se den första morgonrodnaden i öster. Det är kallt och vackert.
Det är hemgång i dag. Blåser det lagom kryssar jag bort till hemmahamnen, det är inte långt härifrån, annars går jag för motor. Förutom avbruten nattsömn har det varit fint att komma ut ett par dagar i båten och segla lite. Nästa helg är det upptagning.
Det är mycket vackert, stilla och grått. Men det är inte mycket att segla i. Det får bli en påtår och några sidor i Robert M. Pirsigs ’Lila’ i väntan på vind. Solpanelen laddar batteriet, även i grådaskigt dagsljus.
I Stockholms mellersta skärgård finns stora och lilla Korpmaren. Och i övrigt är skärgårdarna fulla av öar, holmar, grund, bådar, krokar, säckar, skär och klabbar. Men ”Filiputt”?
Om inte för något annat vill jag ligga där en natt bara för namnets skull. Men vinden ser inte ut att vara helt rätt för Filiputt i morgon natt.
En får se vart vinden bär i morgon. Vädret ser ut att bli grått och stilla med bara några sekundmeter blåst som ska hålla på och vrida sig runt samtliga väderstreck. Det är inte de bästa förhållanden för segling, ens för mig som inte brukar ha bråttom. Jag kanske går för motor en bit bort och lägger mig i närmsta vik i stället för att försöka segla långt bort. Det är lite trist, men vinden blåser som den vill eller inte alls ibland. Att bara vara, ett par dagar i båten, känns som en bra målsättning för den här helgen. I natt bryggseglar jag.
har jag aldrig riktigt ro till att göra ingenting. Jag känner värdet av att bryta görandet med ingenting, men det är som att hemmamiljön är så inpyrd med att göra, hinna, prestera, så det är vad man gör. Att ha båt och segla kan ibland vara samma sak: man kan kidnappas av tanken att man måste segla någon (ny) stans varje dag, vad har man annars en båt till? Men i den här lilla viken stannar jag upp och blir så stilla att jag börjar lägga märke till de små sakerna, se de små skiftningarna, höra de små ljuden: en trollslända som fångar en fjäril i flykten, vindens lekfulla rörelse genom vassen, solens gång över klipporna, vingarnas ljud från en flock gäss som tyst flyger förbi, en fågel någonstans som har ett läte som påminner om Ljungpiparen på kalfjället. Det är skönt och välgörande. Att stanna upp och bara sitta och betrakta. Och göra ingenting. Så, jag blir kvar här några dagar.
Jag vaknar upp i hemmahamn till gråväder: en jämngrå himmel, en svag vind på nord och duggregn. Allting i båten känns fuktigt. Inte jättekul att vakna upp till men varenda dag kan inte börja med strålande solsken och torr, fin luft. Det klarnar upp sakta, inte så att solen tittar fram, himlen är fortfarande grå, men luften blir torrare. Båten torkar sakta upp, både ute och inne.
Hemgång i dag, senast två vill jag vara på väg, det blir lite pyssel och fix tills det är dags att bege mig.
Jag börjar med att ytterligare täta hålet efter solpanelen. I går när det regnade upptäckte jag att det droppade lite inne i båten från hålet i skrovet där sladden från solpanelen ned till regulatorn i ruffen har löpt. Jag hoppas verkligen inte att distansmaterialet i skrovet har blivit fuktigt, utan att det bara var regnvattnet som rann rakt igenom. Det som droppade var helt klart och upphörde när det slutade att regna. Men jag vill ändå ha en fuktmätare för att kolla skrovet.
Jag testade den nya tätningen genom att hälla ett antal liter vatten med öskaret på ovansidan av däck så högt upp ifrån jag kunde, för att simulera kraftigt regn, men hushållspappret som satt i hålet på undersidan förblev torrt. Så, det verkar vara tätt. Pappret får sitta kvar. Är det torrt nästa gång jag kommer ut till båten är det tätt.
Jag testade den nya, portabla solpanelen en stund. Den är lite tung och bökig i jämförelse med den fasta som bara sitter där på däck och laddar hela tiden utan att man behöver tänka på det, å andra sidan är den portabla kraftigare (50 watt istf 21) och den laddade trots att det bara var dagsljus.
Nygamla vantskruvar till aktervant.
Det sista jag gjorde var att byta vantskruvar på aktervanten. Jag tror det heter ’aktervant’: de vant som går halvvägs upp på masten och sitter bakom de vanliga vanten. Jag har bra spänning i alla stag och vant utom i aktervanten, de skruvarna går inte att skruva åt mer. Jag hade en lite kortare vantskruv sedan tidigare och köpte ytterligare en i går, men de var för små för att passa i fästena i däck.
Jag kom att tänka på att jag har några extra vantskruvar som ser ut som sådana som sitter framme på förstaget. De kom med båten och jag har aldrig förstått varför man har tre extra vantskruvar till förstaget? Men, tänk om… Jodå, när jag jämförde var de någon centimeter kortare än de vanliga vantskruvarna, och de var tillräckligt stora för att passa till fästena i däck. Jag bytte de vanliga skruvarna på aktervanten till ”förstagsskruvarna” i stället, sedan kunde jag skruva åt dem det där extra halva varvet. Nu är aktervanten ungefär lika spända som de andra. Härligt!
