2 veckor till sjösättning

Slipade fribord klara för lackningDet är något märkligt med vårrustning av båtar och tid. Jag gör ofta en grovplanering hemma innan jag åker ut till båten och tänker att jag hinner nog det där, och det där, och säkert det där också. Jo, det borde jag hinna, för det där tar inte mer än ett par timmar. Men det enda som tar ”bara ett par timmar” är att fika, allt annat tar längre tid än man tänkt sig.

I går var det blå himmel, sol och femton grader, i dag var det grått, regnigt och fem grader. Jag hade tänkt lacka och kanske måla i dag men sköt det snabbt åt sidan till förmån för mer sliparbete i stället. Jag hann inte slipa botten men jag oljade färdigt i kölsvinet, städade en del, våtslipade däck och oljade in en del detaljer. Skönt. Förutom botten är det inget mer slipa som behövs nu, allt är färdigt och förberett för maska, lacka och måla. Sedan är hon färdig för sjösättning!

Jag såg på schemat att jag sjösätter på söndag e.m. om två veckor. Jag gillar söndag och e.m., då kan jag blaska på bottenfärgen och plocka ned båthuset på lördagen och ta det lugnt på söndag f.m.

Besök

Jag fick besök av en vän i dag som hjälpte mig med att göra rent inuti båten, skruva bort främre stagfästet och kolla batteriet. Själv våtslipade jag resten av friborden, nu senare på kvällen har jag strukit på lite olja i kölsvinet. Annars satt vi i solen och åt och hade det gott. Härligt!

Främre stagfaste i folkbåtApropå stagfäste lärde jag mig vad den där kedjan under däck är till för, det har jag aldrig förstått tidigare. Den ska vara spänd och ena änden ska sitta i undersidan av stagfästet, den andra i den där tjocka balken i mitten av båten, för att ta upp de vertikala belastningar som uppstår i det främre staget. De horisontella belastningarna tas upp av däck och tvärbalkar i däck.

Men vänta nu, den där kedjan har ju aldrig varit spänd! Den har alltid hängt där och dinglat, så var det när jag köpte båten av den förre ägaren. Det är ju bara ren tur att främre staget inte slitit upp däck under segling och hela masten ramlat akterut över ruffen och mig i sittbrunnen!

Jag blir mer och mer upprörd över den förre ägaren som uppenbarligen inte kunde/kan ett smack om segling, segelbåtar eller hur krafter tas upp och fördelas ut i en träbåt. Det kunde inte jag heller när jag köpte båten, men jag tog för givet att han kunde eftersom han inte uttryckligen sade att han inte kunde, så jag såg bara framför mig hur jag snart skulle ut och segla, och han gav tips om vart jag kunde bege mig.

Båtpyssel

semesterSol och varmt, perfekt för en dags hastigt påkommen semester och lite båtpyssel i stället. På däck var det så varmt att jag kunde ha jobbat i shorts, medan den medhavda matlådan hölls kall på marken i en snödriva. Våren är härlig!

Jag torkade av lite överflödig olja som blött igenom här och där, våtslipade friborden på ena sidan och tvättade av däck inför våtslipning. En skön dag. Vilken skillnad det är att jobba när det är ljust och varmt mot kylan och mörkret i december och januari, det är som natt och dag, i dubbel bemärkelse.

Mättat

linolja1Minst hälften av oljan jag strök på i går låg kvar på ytan och hade runnit ned på däck eller hängde i droppar längs nedre kanten. Man märker tydligt när träet är mättat med olja och inte tar in något mer. Jag tog fram stora pappersrullen och torkade bort det överflödiga och cyklade hem igen. Skönt. Jag har semester i morgon för en extra dag med båten, det är bäst att passa på när det är fint väder även om prognosen ser lovande ut även nästa vecka.

Jag fick ett tips på hur man kan hålla fernissan och/eller färgen varm när det är kallt: jobba med två burkar och ha alltid den ena stående framför en kupévärmare eller varmluftspistolen. Smart. Och enkelt.

Femte strykningen

På en del ställen inne i ruffen liksom blöder oljan igenom och ligger fläckvis på ytan, jag antar att det betyder att träet börjar bli mättat med olja. På utsidan var det torrt överallt, men när jag lade handen på ytan kändes den fet och fingrarna fick lite olja på sig. Är det tillräckligt eller ska jag mata på med mer olja tills det ser likadant ut som inne i ruffen? Det är kruxet när man inte kan, man vet inte var gränsen går och kan inte stanna vid den, man måste hela tiden passera den. Man lär sig det mesta negativt: aha, okej, sådär ska man inte göra. Jag oljar på tills det blöder.

Det kan kännas motigt att behöva cykla ut till båten efter jobbet och sitta under en kall presenning och försöka olja snyggt i skenet av en pannlampa och knappt se vad man gör eftersom andedräkten står som en kvast ur munnen. Men när man är färdig och cyklar hemåt genom natten, det finns ingen gatbelysning sista vägen ut till varvet, och det är alldeles stilla och månen kastar trädens skuggor på vägen och ett rådjur prasslar någonstans en bit in i skogen, då stannar jag en stund och tittar upp på de tysta stjärnorna och känner värme och glädje.