Det är något mer fel på min Selva utombordare än bara tomgången. Den strulade i morse igen, på samma sätt som när jag lade till vid Dromhals i går. Den hostade, fräste, rök, gick ojämnt och var svår att stanna med dödarknappen. Skumt!
Eftersom vinden inte skulle vara S med byvindar omkring 12 sm hela dagen i dag, seglade jag hem till hemmahamnen i stället för att gå vidare norrut i St Anna skärgård. Jag måste kolla utombordaren och få ordning på den innan jag gör något annat. Det kan låta paradoxalt, men det är svårt att segla utan en pålitlig motor.
UV-strålningen den här tiden på året, mitt på dagen och vid vattnet är inte att leka med. Det enda jag gör är att vara i skuggan och hålla vätskebalansen, men framåt 18-tiden ska jag ta bort kåpan och kolla närmare på den där jävla Selva utombordaren. Jag såg att den läckte bensin på vägen hit, med lite tur är det bara soppaslangen som lossnat.
Jag kan inte fatta hur utombordaren kan krångla så, den är från 2017 men blev inte påställd förrän förra året 2020 när jag köpte den hos en Selva-handlare. Det kanske är läge att köpa elmotor. Men då behöver jag ytterligare ett batteri och solpanel och det ryms inte riktigt på den här lilla båten.
Should I stay or should I go? Stanna ytterligare en natt på St Gröskär eller gå vidare? Enligt prognosen ska det blåsa 15-16 sm i byarna hela eftermiddagen och jag ligger bra där jag ligger. Å andra sidan, jag vill iväg nu, segla, se en annan ö.
Jag kollade ViVa station Arkö vid 9-tiden som sade att det blåste ungefär 6 sm i byarna. Det lät inte alls så farligt, då kanske jag kan gå lite längre än planerat. Jag hissade storseglet men lät focken vara eftersom den inte fungerar bra i medvind.
Vinden upplevs inte lika kraftfull när man har den med sig som när den kommer in från sidan och får hela båten att luta. Men det är lika starka krafter, något jag blev varse om när jag kom ut på lite öppnare vatten och vinden som förvisso låg på akterifrån men fick lite slagsida åt styrbord eller babord beroende på hur båten gick i de stora vågorna vilket tvingade mig till att göra flera kontrollerade gippar.
Jag bestämde mig snabbt för att inte fortsätta längre än nödvändigt, utan att gå in vid Dromhals. Det såg mestadels grunt ut men det gick att lägga till vid en brant klippa. I med ankaret och igång med motorn som jag borde ha justerat tomgången på för länge sedan. Jag fick betala priset för det i dag. Start, stopp, start, stopp, start, stopp. Och innan den stannade helt, rusade den. Med växeln i. ”Bonk!” lät det när vi körde in i klippan. Men det tog ovanför vattenlinjen och en repa i lacken blev nog den största skadan. Motorn ville inte starta alls sedan. Jag fick paddla in till klippan och förtöja.
Den där jävla Selva utombordaren! Det finns inget jag hatar så innerligt när den inte funkar, och som jag älskar så mycket när den funkar som den ska. När jag var någorlunda förtöjd tog jag bort kåpan på motorn, hittade en skruv som såg ut som den man justerar tomgången med, skruvade den motsols ett halvt varv, tömde ur lite bensin ur förgasaren, chokade och drog i gång motorn. Som stannade med en gång. Okej, motsols var uppenbarligen fel håll. Ett halvt varv medsols var också helt fel. Det rörde sig om någon millimeter medsols, sedan gick motorn jättefint! Och den startar bättre också.
Jag fattar inte hur jag kan ligga och läsa ’Zen and the art of motorcycle maintenance’ och skjuta upp en sådan (enkel) sak som att justera tomgången på min egen Selva utombordare. Jag har hört signalerna från motorn hela säsongen men tänkt: ”Nej, det är säkert krångligt, jag orkar inte, jag gör det sen, när jag måste.” 😀
När det gäller vindhastighet borde jag ha kollat SMHI:s mätstation i Harstena. Arkö ligger närmast härifrån men också närmare land, Harstena ligger längre bort men rakt söderut i relation till min position och visar kanske mer rättvist hur mycket det blåser såhär långt från land.
Hursomhelst, jag seglade en stund i dag, kom fram, krockade med en klippa, justerade tomgången på utombordaren och ligger nu väl förtöjd på Dromhals norrsida. Här har jag skydd från sydvinden resten av dagen men inte mot NO-vinden i morgon bitti. Men jag räknar med att vara vaken och uppe då, och enligt prognosen ska vinden ganska snabbt vrida mot O och senare S igen.
Mellandag igen. Det är vackert här, jag ligger bra till och det finns fina badklippor. Och jag har egentligen ingen plan för var jag ska någonstans eller ens bråttom, så varför inte bara stanna ytterligare en dag? Sommarlov. Jag seglar vidare i morgon. I dag blir en stilla dag med läsning (har börjat på ’Zen and the art of motorcycle maintenance’ igen), bad och lite båtfix. Jag behöver en ny burk gelcoat, den jag köpte inför förra säsongen är snart renskrapad. Och jag behöver mer slippapper.
St Anna skärgård – vilket gytter av kobbar, skär, bränningar och grynnor!
Vind omkring syd hela dagen. Då passar det att segla öster- eller västerut. Eller norröver. Jag har nästan aldrig seglat norröver. Sett från hemmahamnen, har jag mest rört mig öster-väster och söderöver och seglat i Gryts skärgård. Jag har suttit och bläddrat i sjökortet många gånger och funderat på om jag ska gå norrut i stället, upp i Sankt Anna skärgård. Men den är lite avskräckande med sitt fullkomliga gytter av kobbar och skär och grynnor.
Men, vad har man en segelbåt till om inte för att stäva ut över okända vatten? Jag har sjökort, kompass och ögon att se med. Och alla vatten jag någonsin har seglat i, var (mer eller mindre) helt okända första gången.
Jag hade siktet inställt på Dromhals som ligger ca. 10 distans norrut. Den ser ut att ligga fint till och kunna ge skydd mot sydvinden. Och jag kunde ganska enkelt lägga upp en rutt till den som kändes säker med hänsyn till vind och navigering: farleden norrut, tag av vid Röda kuggen, gå österut mot Tryskären och sedan är det bara rakt norrut.
Prognosen lovade vind runt syd hela dagen, ca. 13 sm i byarna ett par timmar runt lunch, då ville jag vara framme. Eftersom jag skulle norrut och ha vinden in från aktern lät jag focken vara och hissade enbart storseglet. Focken funkar inte bra i medvind, den bara fladdrar och larvar sig och rycker i förstaget. Vinden kom in från sidan lite då och då men på det stora hela var det ett klokt beslut att segla med enbart storseglet. Jag har spinnaker och genua också men ingen aning om hur man använder dem.
Det var bekvämt att segla i medvind, även om jag fick hålla koll på vinden hela tiden och göra en och annan kontrollerad gipp. Efter drygt tre timmar kände jag mig mätt för dagen och gick in vid Stora Gröskär i stället, ett par distans söder om Dromhals. Jag får ta sista etappen i morgon 🙂 Jag har aldrig varit här tidigare – det här är helt nya vatten och öar för mig – men det ser fint ut och jag har hittat en närmast perfekt sten att lägga till vid. På andra sidan ön finns fina badklippor för kvällsdoppet.
Sankt Anna skärgård visar sig från sin vackraste och mest glittrande sida.
En dag mellan seglingar. Man måste inte segla någonstans varenda dag när man är ute i skärgården, men det blir ofta så. Inte för att jag har bråttom någonstans eller vill maximera seglingen genom att landstiga på så många olika ställen som möjligt, utan för att jag tycker om att segla. Det blir gärna en etapp om dagen. Och det är skönt att vila i den rutinen också; för varje dag ser likadan ut i sin struktur men olika i sitt innehåll. Man vet vad man ska göra, i vilken ordning (oftast) och har koll på vind och eventuell nederbörd med hjälp av prognosen, men man vet inte exakt hur det kommer att bli.
Det blir en del bad och sol en sådan här solig och torr mellandag, men den är också perfekt för att fixa med båten: sträcka riggen, kolla vant och skruvar och sådana grejer, torka rent, och olja in rorkulten och ruffluckorna. En burk svensk, kallpressad, rå linolja blandad med en skvätt (1/4 — 1/2) balsamterpentin + en pensel ingår i standardutrustningen på min båt, utifall att jag behöver olja in något.
