
Segelvård



Jag anlände hemmahamnen strax efter 22 i går kväll. Det var varmt, stilla och nästan beckmörkt. Sista natten i båten i vatten för den här säsongen. Fem i morse ringde mobilen. Frukost, kaffe och förbereda: ta bort storsegel, montera bort bommen, lossa vant och stag, gå bort till bryggan där vi mastar av och lyfter upp båtarna.
Det gick smidigt och snabbt i år också, inga incidenter. Jag passade på att ta bort den där tvärslån i sittbrunnen, det har jag velat göra sedan första säsongen, för att gelcoat:a några små skador som man inte kommer åt på annat sätt, och för att det har läckt in vatten via skruvarna och jag tror det är bra om plasten kring skruvhålen får torka upp under vintern.
Jag hade en tanke om att skruva bort den där gamla distansen i trä till motorfästet på akterspegeln och ersätta den med en annan konstruktion i aluminium. Men jag orkar inte. Jag är helt slut i kroppen efter en hel dags lyftande, bärande och upp och ned i båten. Jag behöver de sista krafterna för att lyfta över batteriet till bilen. Jajustdetja, jag måste montera ihop täckställningen också. Presenningen drar jag på i morgon efter frukost. Sedan är det bara tyngder utmed sidorna, sedan är det klart – igen.
Det är fint väder och vattnet känns fortfarande badbart. Jag skulle inte tacka nej till två veckors semester nu och segling en vecka in i oktober. Men det känns ändå passande att ha upptagning omkring höstdagjämningen. Nu står hon på land igen. Om sådär en sju månader är det dags för sjösättning igen.


Jag gick på de släta och varma klipporna en bit bort och gjorde qigong på en hög klippa med utsikt söderut över himmel, hav och skär.
Det är nästan vindstilla och det har inte blåst särskilt mycket i dag, ändå rör sig havet här ute hela tiden och slår och skummar vid bränningarna utanför Storstångskär.
Om två veckor är det upptagning. Och höstdagjämning. Båtarna ska upp på land, dag och natt är lika långa. Igen. Den här helgen är sommarvarm men det syns och känns att hösten är på ingång. Naturen skiftar i färger, dofter, ljud och ljus.
Jag går och ställer mig på en annan klippa med utsikt mot norr och ser hur färgerna sakta skiftar när solen går ned. Det är stilla och lugnt. Och mycket tyst. En kråka kraxar någonstans, en annan svarar på en annan ö. Vad säger de till varandra, ”Godnatt, ses i morgon”? Kanske. Det är vackert och lite vemodigt. Om det fanns en kvinna som också föredrar att låta naturen prata och som kan dela tystnaden med en man, skulle jag vilja ha henne här nu.


Jag hade plan på att segla bort till Gubbön i dag, det är fint och jag har inte varit där i år. Men efter ett par timmar i den svaga S-brisen kände jag mig nöjd och gick in vid Birkskär i stället – igen. Jag låg på samma plats tidigare i år, om jag inte missminner mig. Det är fint här också. Och jag har fått några timmar extra till att bara sola, bada och bara vara. Det lär bli 4-6 timmar segling i morgon när jag ska hem.