En del av mig vill vara kvar en natt till och gå vidare först i morgon. Jag har gott skydd mot S-vinden, bra ankarfäste, en egen klippa samt morgon- och kvällssol. Vädret är fantastiskt och jag kan ägna hela dagen åt att bara sola, bada, gelcoat:a båten lite och bara vara. Man behöver sådana dagar också. Men det är synd att inte segla en sådan här vacker dag.

Jag kom iväg efter morgonbön, qigong, frukost och kaffe och gick NO förbi Ytterö (där jag seglade ikapp och förbi två andra båtar varav den ena hade mer segelyta än jag), Lortbåden och Krutklabben innan jag vek av mer norrut och gick förbi Harstena och Birkskär ut på Turmulefjärden. Det byade 6-7 sm och jag gick N-NV mot Ässkären, rundade Ålänningsskär, tog ned focken och gick upp till St Svensö.

Här ligger jag bra mot S-vinden i kväll och i natt. I morgon ska det dra förbi en del regn och i samband med det kommer vinden att vrida sig runt samtliga väderstreck, så jag får nog byta ankare till treudden i morgon bitti om jag inte vill ut och bråka med hetsiga byvindar i regnet när plätten släpper. På kvällen sedan förväntas vinden vrida över till NV, men jag har bara några 100 m över till Mansö som ger gott skydd mot N-vindar.

Jag kunde inte släppa tanken på den där lilla viken på Norrmålan och om den ger ett bra skydd vid vindar på syd, så jag kryssade dit i dag i den stadiga SO-brisen. Norra delen av Norrmålan var precis sådär karg och vacker man kunde tänka sig med släta, svarta ytterskärgårdsklippor, klart vatten och en hänförande utsikt mot öppet hav. Den lilla viken verkade ge ett tillräckligt skydd mot rak S-vind som inte är alltför frisk. Tyvärr såg det likadant ut under vattnet som ovanför, dvs. ingen lera, sand eller ens grus- och stenbotten för ankaret att sätta sig i, bara slät klippa. Vattnet var så klart att jag kunde se de stora klipphällarna där nere på fyra, fem meters djup. För att vara på säkra sidan släppte jag ned plätten och testade: klink, klonk. Jag kunde se och höra hur ankaret slog i klippan där nere. Om ankaret fastnar här är det för att det har satt sig i en skreva eller spricka och då får man aldrig loss det. Jag testade att förtöja längs med sidan av en brant klippa med hjälp av två klippjärn i vardera ände, ett virrvarr av tampar hit och dit och fyra fendrar längs med sidan. ”Okej, det här verkar fungera, men vad händer om en stor båt går förbi här utanför och drar upp stora svallvågor?” Jag gav upp, gjorde loss och gick en bit SV i stället där det finns gott ankarfäste. Jag lämnar Norrmålan åt fåglarna och kajakpaddlarna.

Måttlig och ganska stabil bris från NV i dag. Vi gick iväg från Gubbön vid 10 på förmiddagen, kryssade för att ta oss förbi St Skällö och Grönsö, höll en bra nordlig kurs när vi gick öster om Håskö och sedan var det mest nordväst som gällde – mycket kryssande rakt mot vinden, m.a.o. Men vi kom fram till slut, dock med hjälp av motorn den sista biten.

Det var kul att ha sällskap med i båten och jag hoppas det blir fler gånger. När vi hade tagit adjö gick jag ut igen, trots att en del av mig var mätt på segling och ville bryggsegla, men prognosen för i morgon (förmiddag och dag) pekar på en obefintlig vind från fel håll, så jag ville passa på medan jag hade medvind. I natt ligger jag på N Stenholmen. Det är stilla och tyst, jag hör inte ens myggorna längre. Månen är vacker i kväll.

Jag var här för bara några dagar sedan, men Gubbön är fin och väl värd åtminstone två besök samma sommar. Den här gången med gäst. Vi seglade via Harstena i den mojnande vinden som inte bestämde sig och tog riktig fart förrän jag tröttnade och tog ned seglen och drog i gång motorn. Efter förtöjning och stadig lunch med siesta tog vi oss upp till kupan och tittade en stund på den vackra utsikten. Den var värd promenaden. I morgon hemgång igen.

Det gick snabbt att segla hem i går. Jag gick norrut i S-vinden och hade focken åt ena hållet, storseglet åt andra och minst 10 sm i aktern. Det kändes som att båten planade och bottenfärgen åkte av när jag gick öster om Håskö, svängde av NV och kom ut på Finnfjärden som en champagnekork. Kändes det som iaf. Efter att ha provianterat och plockat upp en gäst tidigare i dag var det dags att gå ut igen: österut i V-vinden. Det gick nog lika snabbt i dag, fast i en annan riktning. Jag har nog aldrig seglat till Håskö så snabbt. Kul, men jag ser fram emot lite mer sansad segling i morgon.

Norrmålan och St Lundskär är fågelskyddsområde mellan 1 april och sista juli, så i dag hade jag siktet inställt på norra Norrmålan för att ligga där över natten. Det ser ut att finnas en liten vik där, där man kan ligga i skydd för S-vinden. En kort seglats från Gubbön, så jag gick för motor och lät seglen vara. Det är en vacker tanke att ligga vid en liten ö i ytterskärgården och att ha bara öppet hav utanför – ”himmel, hav och en sten att stå på” – men jag upptäckte att det gungade ganska mycket, trots lä för vinden. Jajustdetja, det gör ju det här ute, när det är öppet, vattnet rör sig hela tiden. Och det där ständiga gungandet blir jobbigt i längden. Jag gick ned till Laxvarp i stället. Det ligger inte långt från St Lundskär och Norrmålan, men det är tillräckligt med små öar, kobbar och skär utanför som bryter av vågorna. Det blåser igenom en del men än så länge håller ankarfästet. Vattnet är klart svalare nu än för någon vecka sedan.

Det fortsatte att blåsa hårt i går, och byvindarna blåste igenom och snurrade hetsigt runt hit och dit i viken jag låg i, så jag fick ligga kvar på svaj hela dagen, kvällen och natten. Först nu på morgonen kunde jag ta landförtöjning. Och då kände jag tydligt hur viktigt det är att känna fast mark under fötterna, även när man är ute och seglar, eller kanske framför allt då. Men det kanske är annorlunda i en större båt.

Jag kom i väg vid 8-tiden och gick mer eller mindre rakt söderut i SV-vinden ned mot Gubbön. Jag hade tagit bort revet och hissat både storsegel och fock, för det såg inte lika blåsigt ut i dag som i går, men enligt SMHI:s väderstation för Harstena (ca. 5-6 km NO från där jag seglade) blåste det ändå 10 sm i byarna. Jaha, där ser man, det gick bra att segla i 10 sm även med fullt ställ. Det kändes ju hur stabilt som helst. Ibland sträcker man avsiktligt på sin komfortzon, ibland gör något annat det. Fast jag tror ändå att det blåste lite mer i går.

När jag kom ned till Gubbön lämnade en stor segelbåt sin plats längst in i viken på östra sidan. Perfekt, den tar jag. Det är inga flacka klippor lämpliga för att sola på, men det är brant och djupt och skyddat för de flesta vindar utom ostliga. Här ligger jag bra.