Jag var här för bara några dagar sedan, men Gubbön är fin och väl värd åtminstone två besök samma sommar. Den här gången med gäst. Vi seglade via Harstena i den mojnande vinden som inte bestämde sig och tog riktig fart förrän jag tröttnade och tog ned seglen och drog i gång motorn. Efter förtöjning och stadig lunch med siesta tog vi oss upp till kupan och tittade en stund på den vackra utsikten. Den var värd promenaden. I morgon hemgång igen.
Det gick snabbt att segla hem i går. Jag gick norrut i S-vinden och hade focken åt ena hållet, storseglet åt andra och minst 10 sm i aktern. Det kändes som att båten planade och bottenfärgen åkte av när jag gick öster om Håskö, svängde av NV och kom ut på Finnfjärden som en champagnekork. Kändes det som iaf. Efter att ha provianterat och plockat upp en gäst tidigare i dag var det dags att gå ut igen: österut i V-vinden. Det gick nog lika snabbt i dag, fast i en annan riktning. Jag har nog aldrig seglat till Håskö så snabbt. Kul, men jag ser fram emot lite mer sansad segling i morgon.
Jag vaknar runt fem och startar dagen strax före sex. Morgonen är tyst och stilla. Svalorna svärmar över vattnet, deras kvillrande och knirrande fyller tystnaden utan att störa. En kort morgonbön, frukost och sedan qigong följt av ett dopp i det friska vattnet. Solen skiner men värmer inte alls lika intensivt som för bara några veckor sedan, eller så är det luften – vinden – och vattnet som är svalare. Sommaren är kort. Jag är fortfarande kall efter doppet och det tar lång tid att bli varm igen, men jag gillar det hundra gånger bättre än den där tryckande värmen när allt är kväljande varmt. I eftermiddag är det dags att gå tillbaka till hemmahamnen, för att proviantera lite och plocka upp en gäst som ska följa med och segla några dagar.
Norrmålan och St Lundskär är fågelskyddsområde mellan 1 april och sista juli, så i dag hade jag siktet inställt på norra Norrmålan för att ligga där över natten. Det ser ut att finnas en liten vik där, där man kan ligga i skydd för S-vinden. En kort seglats från Gubbön, så jag gick för motor och lät seglen vara. Det är en vacker tanke att ligga vid en liten ö i ytterskärgården och att ha bara öppet hav utanför – ”himmel, hav och en sten att stå på” – men jag upptäckte att det gungade ganska mycket, trots lä för vinden. Jajustdetja, det gör ju det här ute, när det är öppet, vattnet rör sig hela tiden. Och det där ständiga gungandet blir jobbigt i längden. Jag gick ned till Laxvarp i stället. Det ligger inte långt från St Lundskär och Norrmålan, men det är tillräckligt med små öar, kobbar och skär utanför som bryter av vågorna. Det blåser igenom en del men än så länge håller ankarfästet. Vattnet är klart svalare nu än för någon vecka sedan.
Det fortsatte att blåsa hårt i går, och byvindarna blåste igenom och snurrade hetsigt runt hit och dit i viken jag låg i, så jag fick ligga kvar på svaj hela dagen, kvällen och natten. Först nu på morgonen kunde jag ta landförtöjning. Och då kände jag tydligt hur viktigt det är att känna fast mark under fötterna, även när man är ute och seglar, eller kanske framför allt då. Men det kanske är annorlunda i en större båt.
Jag kom i väg vid 8-tiden och gick mer eller mindre rakt söderut i SV-vinden ned mot Gubbön. Jag hade tagit bort revet och hissat både storsegel och fock, för det såg inte lika blåsigt ut i dag som i går, men enligt SMHI:s väderstation för Harstena (ca. 5-6 km NO från där jag seglade) blåste det ändå 10 sm i byarna. Jaha, där ser man, det gick bra att segla i 10 sm även med fullt ställ. Det kändes ju hur stabilt som helst. Ibland sträcker man avsiktligt på sin komfortzon, ibland gör något annat det. Fast jag tror ändå att det blåste lite mer i går.
När jag kom ned till Gubbön lämnade en stor segelbåt sin plats längst in i viken på östra sidan. Perfekt, den tar jag. Det är inga flacka klippor lämpliga för att sola på, men det är brant och djupt och skyddat för de flesta vindar utom ostliga. Här ligger jag bra.