Jag vaknade till morgonsol bakom moln som efterhand blev klarblå himmel, soligt och varmt. Jag vecklade ut solpanelen och laddade batteriet, solade en stund själv och tog ett snabbt dopp i det friska vattnet efter frukost. Jag hann med lunch också innan det var dags att segla vidare.

Jag hade problem med att hissa seglen. När man seglar själv är det svårt att stå stilla upp mot vinden och hinna hissa seglen innan man faller av. Att göra det i medvind är lika svårt. Jag gav upp och drog på lite mera gas med sikte mot läsidan av en ö för att hissa seglen där i stället, när jag upptäckte att, vänta nu, jag är ju i lä nu när jag har lite mer gas och går med vinden. Då fick jag upp seglen. Så kan man tydligen också göra 🙂

Jag fick kryssa lite på slutet, annars hade jag en fin seglats i den svaga NV-brisen bort till Knåtebo. Det är inte ett optimalt ställe, det är en del båtar som går förbi och drar upp svall, men jag ligger i lä och såhär års är det färre båtar.

Det blev segling i helgen i alla fall. Såhär på hösten är det alltid lite osäkert om det är värt att köra fram och tillbaka till båten för ett par dagar på sjön. Jag kräver inte Brittsommar, men jag vill ha lite (inte för mycket) vind att segla i och mestadels uppehåll. Vilket det ser ut att bli nu i helgen. Jag körde hemifrån i morse, anlände till båten strax efter lunch och hissade segel vid tre. Det var skönare än att komma fram vid midnatt när det är kolsvart (såhär års) och bryggsegla första natten.

Jag gick bra i NV-vinden och hade bitvis uppåt 8 sm i medvind eller snett bakifrån. Jag hade sikte på Mansö, jag har aldrig varit där tidigare, men där låg redan en båt. Den där viken är stor nog för två, men det byade på extra mycket just då, så jag rundade en udde, revade och kollade östsidan av St. Svensö i stället. Där låg två båtar, varav en där jag brukar förtöja. Jag gick bort till ett näraliggande skär i stället och lade till på läsidan. Fin sandbotten (ser det ut som) och ganska grunt, här ligger jag bra. Pasta med tomatsås och ölkorv till middag.

Det märks att det är höst, dagarna är kortare, det blir mörkt snabbare och tidigare och det är helt svart redan nu, halv nio på kvällen. Vinden viner över kobbar och skär och vindexen skramlar lite uppe i masttoppen, annars är det helt tyst och stilla.

Det blev aldrig någon vidare vind i går. När det väl började röra på sig var det fortfarande inte särskilt mycket att segla i och för sent för att gå någonstans. Jag revade, drog i gång motorn och började gå mot hemmahamnen. På vägen kollade jag in ett par vikar som jag vanligtvis brukar segla förbi på vägen ut mot de mer avlägsna målen, men de näraliggande vikarna är ibland lika fina och spännande resmål.

Jag hittade nattkvarter på västsidan av en liten holme knappa 2 sjömil från hemmahamnen. Under säsongen är det för mycket trafik som går förbi här och stora motorbåtar som låter och drar upp stora svallvågor, men såhär års och en sådan här grå helg är det lugnt och förutsatt att vindarna är de rätta fungerar det bra. Jag satte upp en pannlampa (som tål vatten) på masten som lanterna. Jag brukar inte ha det när jag ligger i en vik, men såhär på läsidan av en liten holme där det kan köra förbi andra båtar i närheten, och nu när nätterna är längre och mörka, kändes det bra.

Vinden är svag och vrider sig runt väderstrecken, bland är det lä och helt tyst, en stund senare kluckar en svag vind från SV mot båten. Ett stilla regn kommer och går, jag passar på att ladda batteriet nu när det är uppehåll en stund. Ett sträck drar tyst förbi mot söder, klipporna känns svala efter nattens kyla, men vattnet är fortfarande varmt, det är mindre än tre veckor kvar till upptagningen – hösten är nära.