Jag kom iväg till närmaste Hjertmans i dag och köpte ett par riggbultar (låsringar i den storlek jag var ute efter, var slut) och ”en sådan där olja som man sprutar in i en liten utombordare”, dvs. växelhusolja, eller transmissionsolja som det står på tuben. Växelhusoljan bör man tydligen byta inför varje säsong, men jag gör det varannan, som bäst.
En sökning på Youtube efter hur man byter växelhusolja på en utombordare bekräftade att jag minns hyfsat väl från tonåren hur man gjorde: ställ utombordaren i en liten låda, skruva bort en stor skruv strax ovanför propellern, skruva bort den nedre skruven i höjd med eller strax under propellern, töm ut den gamla oljan (är den ljust brunfärgad kan det vara vatten i växelhuset, tydligen), fyll på med ny olja i det nedre hålet tills det droppar ut ur det övre, skruva tillbaka den övre skruven utan att ta tuben från det nedre hålet och där slutade videon. Jag antar att det sista man gör är att skruva tillbaka den nedre skruven också. Och självklart tar jag den gamla oljan till närmaste miljöstation.
Det vore skönt att få det där med växelhusoljan ordnat innan jag hänger utombordaren på båten. Och jag behöver en burk bottenfärg, thinner och en ny liten roller till bottenmålningen. Och kanske lite nya sandpapper. Två veckor kvar till sjösättning.
För övrigt tycker även jag att SD måste stoppa migrationspakten. De är tvungna att göra det, annars är det ju meningslöst att rösta på dem.
Det blåser en mild vind genom träden som får grenarna att svaja upp och ned och ventilationen i klädkammaren att klaga. Vinden rister i en och väcker lusten att sätta båten i sjön och hissa segel och stäva ut över en ljus fjärd.
Och om några veckor är det dags för sjösättning igen.
Jag var till båten i påsk och kollade att den inte hade vält som förra vintern. Stöttorna hade satt sig ytterligare lite mer och presenningen hade rört sig lite, annars såg allt bra ut.
Första vintern var jag inte till båten en enda gång, men den klarade sig ändå. Andra vintern hade jag täckställningen alldeles för högt vilket blev som ett segel i en storm och båten välte över ända och klämde ihop en av stöttorna. Den här vintern har jag varit till båten tre gånger, och täckställningen står mycket lägre, och hittills har det gått bra. Det känns bra inför sjösättningen.
Jag borde försöka komma i kapp i en datakurs jag går men för varje dag som går blir det mer båt och mindre skärm. Jag gillar att programmera, men det är årstidsbundet till vintern, och i dag blev det rengöring, smörjning och motionering av vantskruvar i stället. Jag behöver nog byta fett i propelleraxeln i utombordaren också. Är det fint väder i morgon kör jag bort till närmsta Hjertmans och köper en tub fett. Datakursen får jag nog återkomma till i höst, det är för mycket vår i luften för att sitta inne framför en skärm och bråka med instansvariabler, publika funktioner och lokala klasser i C# 🙂
I somras upptäckte jag att min SunBeam 21W solpanel inte fungerade längre. När jag monterade den, borrade jag små hål i den för att fästa med skruv utöver sikaflex. Men jag säkrade inte hålen med öljetter (jag kan inte förstå varför jag inte gjorde det, jag hade köpt verktyg och öljetter för det), därför läckte det in vatten vilket till slut förstörde solpanelen. Den tillfälliga lösningen i somras blev en portabel solpanel på 50W. Det fungerar, men det är meckigt att ta fram och ladda en stund och lägga undan, ta fram och ladda en stund och lägga undan, ta fram… Det är så mycket mer bekvämt att ha en fast panel som sköter sig själv och bara laddar hela tiden. En ny SunBeam 21W är beställd till i sommar. Jag monterar den på samma ställe, tvärs över fördäck, men den här gången med endast sikaflex.
Jag har kollat till båten två gånger den här vintern, en gång i november och en nu över Jul och Nyår. Det såg bra ut. Presenningen har rört lite på sig och hänger ned någon decimeter längre på ena sidan än den andra, annars såg allt bra och stabilt ut. Jag hoppas det fortsätter så.
Vintersolståndet har passerats. Vi överlevde mörkret den här gången också. Det lackar mot Midsommar. Jag tycker det märks redan, mycket lite, men visst är det lite ljusare, lite tidigare om morgnarna och lite senare om kvällarna, redan nu.
Det är fyra månader kvar till sjösättningen, men på rätt sida om vintersolståndet börjar jag tänka lite på säsongen i antågande. Man kan förbereda redan nu. Repen är tvättade (30 grader fintvätt med vanligt tvättmedel och låga varv på centrifugen) och vattendunkarna är rengjorda (lite klorin och vatten som får ligga och dra ca. 10 minuter på varje sida, sedan skölja ordentligt). Motorn behöver ny olja, sådan där som man trycker in vid propellern tills man ser den i en liten mynning högre upp. Det var länge sedan jag gjorde det, men det ska väl gå bra. Och vant- och stagskruvar behöver rengöras, oljas och skruvas på. Annars är det nog inte så mycket att göra. Båtpyssel under den långa vinterdvalan.
Årets upptagning av båtarna gick bra med fint väder, bra tempo och god stämning. Jag kände en viss känsla av vemodighet som vanligt. Det är en speciell känsla att ställa upp båtarna på land efter ytterligare en säsong – en slags ceremoni för att markera årstidernas växlingar och tidens gång – som är så olik den energi som vibrerar i luften vid sjösättningen.
Det är långt kvar till nästa upptagning, men jag ska försöka komma ihåg att bidra till tempot nästa år, inte bara genom att lossa lite på vant och stag i förväg, utan även genom att låsa sprintarna med stora gem i stället för de vanliga ringarna. Det blev inget långt avbräck pga av att jag hade glömt gem:en i år, men jag fick en gliring när det var dags att masta av min båt: ”Ju mindre båt desto mer tid!” 🙂
En av mina stöttor vek sig i vintras när båten lade sig över den under stormen i slutet av februari. Senast jag var ute och seglade, frågade jag hamnkapten om jag kunde hyra en stötta under vintern, men han skulle ta min deformerade stötta till smeden ist och låta hen böja ut benen på den igen. Det var gjort till upptagningen. En hamnkapten värd sin vikt i guld.
Det där med stöttorna. Jag har aldrig förstått var på båten man ska placera stöttorna. Två stöttor (om det är en liten båt) på vardera långsida en bit in från fören och aktern, det har jag fattat, men var någonstans på borden ska plattorna på stöttorna vara? ”Mitt på vattenlinjen”, sade någon förra året. Okej, men varför?
En av mina båtgrannar, som har jobbat länge som ingenjör, förklarade att man ska ställa stöttorna så långt in under båten att tyngden från båten går nedåt i marken, inte utåt mot sidorna. Om båten rör på sig och stöttorna står fel, leds kraften ut mot sidorna och stöter bort stöttorna istf att tynga ned dem i marken.
Max 20 grader.
Om man tänker sig en rät linje från undersidan av plattan som ligger an mot båtens skrov, ska den linjen inte luta mer än 20 grader i förhållande till en rät, vertikal linje. Man kan titta på en kant på undersidan av plattan (markerad i bild). Jag antar att man kan titta på själva plattan i sig också och kolla att den inte lutar mer än 20 grader i förhållande till en rät, horisontell linje.
Och om man tittar på hur en båtstötta är konstruerad att fördela kraften ned i marken den står på, ter det sig självklart, egentligen. Att jag inte har sett det tidigare. Tack! Jag gillar ingenjörer som kan förklara saker så att man förstår, inte bara att, utan också hur och varför.
Täckställningen var för hög och brant förra året. När det stormade den där natten i februari blev täckställningen som ett segel, och eftersom presenningen var knuten under båten välte allting till slut. I år står täckställningen minst en halvmeter lägre. Och presenningen tyngs ned av dels sin egen tyngd dels av PET-flaskor med vatten knutna längs sidorna. Om det blåser lika mycket i vinter hoppas jag att pressen blåser bort istf att välta båten. Jag kör mycket hellre ut till båten mitt i vintern och lägger tillbaka en bortblåst presenning, än ser en båt ligga på marken.
En hittad krona är en turkrona, har jag lärt mig. När allt var på plats och båten tömd lade jag en hittad € i botten av kölsvinet för ”en kall, lugn och snöfattig vinter”. Och det blev kallt redan samma natt, nästan nattfrost. Morgonen efter var kall och mycket vacker.
