Brytningstid
Nära
Det blev aldrig någon vidare vind i går. När det väl började röra på sig var det fortfarande inte särskilt mycket att segla i och för sent för att gå någonstans. Jag revade, drog i gång motorn och började gå mot hemmahamnen. På vägen kollade jag in ett par vikar som jag vanligtvis brukar segla förbi på vägen ut mot de mer avlägsna målen, men de näraliggande vikarna är ibland lika fina och spännande resmål.
Jag hittade nattkvarter på västsidan av en liten holme knappa 2 sjömil från hemmahamnen. Under säsongen är det för mycket trafik som går förbi här och stora motorbåtar som låter och drar upp stora svallvågor, men såhär års och en sådan här grå helg är det lugnt och förutsatt att vindarna är de rätta fungerar det bra. Jag satte upp en pannlampa (som tål vatten) på masten som lanterna. Jag brukar inte ha det när jag ligger i en vik, men såhär på läsidan av en liten holme där det kan köra förbi andra båtar i närheten, och nu när nätterna är längre och mörka, kändes det bra.
Vinden är svag och vrider sig runt väderstrecken, bland är det lä och helt tyst, en stund senare kluckar en svag vind från SV mot båten. Ett stilla regn kommer och går, jag passar på att ladda batteriet nu när det är uppehåll en stund. Ett sträck drar tyst förbi mot söder, klipporna känns svala efter nattens kyla, men vattnet är fortfarande varmt, det är mindre än tre veckor kvar till upptagningen – hösten är nära.
Kav lugnt
Filiputt
I Stockholms mellersta skärgård finns stora och lilla Korpmaren. Och i övrigt är skärgårdarna fulla av öar, holmar, grund, bådar, krokar, säckar, skär och klabbar. Men ”Filiputt”?
Om inte för något annat vill jag ligga där en natt bara för namnets skull. Men vinden ser inte ut att vara helt rätt för Filiputt i morgon natt.
En får se vart vinden bär i morgon. Vädret ser ut att bli grått och stilla med bara några sekundmeter blåst som ska hålla på och vrida sig runt samtliga väderstreck. Det är inte de bästa förhållanden för segling, ens för mig som inte brukar ha bråttom. Jag kanske går för motor en bit bort och lägger mig i närmsta vik i stället för att försöka segla långt bort. Det är lite trist, men vinden blåser som den vill eller inte alls ibland. Att bara vara, ett par dagar i båten, känns som en bra målsättning för den här helgen. I natt bryggseglar jag.
Tejpa presenning
Det blev ingen segling den här helgen. Vädret till sjöss såg ganska okej ut för fre-lör-sön, men enligt prognosen ska det regna hur mycket som helst över land på vägen hem i dag. Jag har kört i nästan 20 mil i strilande regn en gång, det dubbla i regn är inget jag längtar efter.
Jag tog tillfället i akt att laga presenningen som ligger över båten vintertid i stället. Efter vinterns debacle med omkullblåst båt blev det några rejäla revor i pressen som behövde tejpas igen. Jag gick till Claes Ohlson och köpte en rulle klar Gorilla-tejp (8 m) och en annan typ av laga-presenning-tejp (5 m) som jag inte minns vad den hette, men den var mjukare och hade skyddande papper på baksidan (ungefär som dubbelhäftande tejp). Den sistnämnda kändes bäst, den hade en grym förmåga att fästa.
UPDATE ang. Sunbeam System solpanel: jag kollade mejlväxlingen mellan mig och Navinordic vid inköp säsongen 2020, och de skriver klart och tydligt: att om man borrar hål för skruv i en solpanel som är ämnad att limmas fast (med t.ex. Sikaflex), måste man säkra hålen med öljetter, annars ”… kan man börja dra sönder panelen med risk för vatteninträngning”. Det är nog precis det som hände. Jag skulle väl kunna klämma dit öljetterna i efterhand och hävda garantin i alla fall. Men det är fult (säkert olagligt också), jag gör inte sådant. Jag slarvade och hade sönder en solpanel och får skylla mig själv. Fan. Jaja, jag köper en ny solpanel 21 W till nästa säsong. Och då limmar jag fast den!
Täckställning
Semestern är slut sedan en vecka, men det är för varmt för en helgsegling. Själva seglandet skulle nog gå bra, men jag orkar inte köra 85 mil fram och tillbaka i den här envisa värmen för ett par dagar i båten. Men jag hoppas det blir minst ett par helgseglingar, kanske med en extra ledig dag i någon ände (fredag eller måndag), innan det är dags för upptagning.
Upptagningen blir i slutet av september som vanligt. Hyrbil är bokad för ändamålet, bl.a. för att frakta upp täckställning och presenning. Och frakta ned utombordare, dynor, rep och allt annat som inte ska vara i båten under vintern.
Jag har knappt tittat på täckställningen sedan i vintras då stormen slet och drog så mycket i den en natt i februari, att hela båten stjälpte över ända. När jag vek ihop pressen vid sjösättningen i våras såg den lite medtagen ut. Jag misstänker att den behöver tejpas här och där. Rören till täckställningen slängde jag bara in i bilen, utan att ens räkna om alla delar var med.
I dag kollade jag iaf täckställningen, och allting finns med och verkar vara helt. Ett av rören som går tvärs över båten och som presenningen hänger på var ganska böjt. Även om det funkade såg det inte snyggt ut. Jag försökte ställa mig på det för att böja till det, men det fungerade dåligt. Däremot gick det bra att ställa röret stadigt snett mot väggen och trycka upprepade gånger på böjen tills det var mer rakt. Det blev inte perfekt men klart bättre.
Det är skönt att veta att täckställningen är okej och komplett och fungerar. Presenningen behöver också ses över och säkert tejpas, men det får bli en annan dag. Och jag behöver en ny stötta, den som båten lade sig över i vintras går inte att använda mer, men jag hyr en av marinan i vinter och köper en ny till nästa höst.
Hemma
har jag aldrig riktigt ro till att göra ingenting. Jag känner värdet av att bryta görandet med ingenting, men det är som att hemmamiljön är så inpyrd med att göra, hinna, prestera, så det är vad man gör. Att ha båt och segla kan ibland vara samma sak: man kan kidnappas av tanken att man måste segla någon (ny) stans varje dag, vad har man annars en båt till? Men i den här lilla viken stannar jag upp och blir så stilla att jag börjar lägga märke till de små sakerna, se de små skiftningarna, höra de små ljuden: en trollslända som fångar en fjäril i flykten, vindens lekfulla rörelse genom vassen, solens gång över klipporna, vingarnas ljud från en flock gäss som tyst flyger förbi, en fågel någonstans som har ett läte som påminner om Ljungpiparen på kalfjället. Det är skönt och välgörande. Att stanna upp och bara sitta och betrakta. Och göra ingenting. Så, jag blir kvar här några dagar.
Tätt
Senast jag var i båten och det regnade, rann det lite vatten från hålet för sladden till solpanelen på däck. Jag tätade alla hål efter solpanelen med sikaflex när jag tog bort den för att den var trasig, men jag kanske missade någonstans. Eller så var det bara en slump: vattnet som hade legat under solpanelen droppade ned genom hålet samtidigt som det råkade regna och jag råkade lägga märke till det. Hursomhelst, så fort det blev torrt igen bättrade jag på sikaflex-tätningen på ovansidan av däck och satte dit en bit papper i hålet på undersidan. Drygt en vecka senare kan jag konstatera att pappret sitter på precis samma sätt och det är lika torrt som när jag satte dit det. Skönt. Hur det blir med en ny solpanel och om jag får den på garantin och hur jag ska montera den utan att det läcker in vatten under den… that’s another story. Tillsvidare har jag en portabel solpanel som gör jobbet. Och båten är tät.
Lugnt
Stilla och lugnt; i hemmahamnen, på fjärden och i himlen. Svag vind. Jag har seglat hit på knappt tre timmar i optimal vind, i dag tog det bortåt sju timmar i den blygsamma SO-brisen. Det är tur att man inte har bråttom. Det gick så lugnt att jag kunde både koka kaffe och värma vatten till lunch under färd. Det är nog första gången jag gör det. Nu börjar det bli mörkt, det är stilla och tyst, allt andas en känsla av mättnad. Det blir inte mer sommar nu. Rörelsen har stannat av och allting väntar inför det nästa som ska bli: hösten.
Vantskruvat
Jag vaknar upp i hemmahamn till gråväder: en jämngrå himmel, en svag vind på nord och duggregn. Allting i båten känns fuktigt. Inte jättekul att vakna upp till men varenda dag kan inte börja med strålande solsken och torr, fin luft. Det klarnar upp sakta, inte så att solen tittar fram, himlen är fortfarande grå, men luften blir torrare. Båten torkar sakta upp, både ute och inne.
Hemgång i dag, senast två vill jag vara på väg, det blir lite pyssel och fix tills det är dags att bege mig.
Jag börjar med att ytterligare täta hålet efter solpanelen. I går när det regnade upptäckte jag att det droppade lite inne i båten från hålet i skrovet där sladden från solpanelen ned till regulatorn i ruffen har löpt. Jag hoppas verkligen inte att distansmaterialet i skrovet har blivit fuktigt, utan att det bara var regnvattnet som rann rakt igenom. Det som droppade var helt klart och upphörde när det slutade att regna. Men jag vill ändå ha en fuktmätare för att kolla skrovet.
Jag testade den nya tätningen genom att hälla ett antal liter vatten med öskaret på ovansidan av däck så högt upp ifrån jag kunde, för att simulera kraftigt regn, men hushållspappret som satt i hålet på undersidan förblev torrt. Så, det verkar vara tätt. Pappret får sitta kvar. Är det torrt nästa gång jag kommer ut till båten är det tätt.
Jag testade den nya, portabla solpanelen en stund. Den är lite tung och bökig i jämförelse med den fasta som bara sitter där på däck och laddar hela tiden utan att man behöver tänka på det, å andra sidan är den portabla kraftigare (50 watt istf 21) och den laddade trots att det bara var dagsljus.
Det sista jag gjorde var att byta vantskruvar på aktervanten. Jag tror det heter ’aktervant’: de vant som går halvvägs upp på masten och sitter bakom de vanliga vanten. Jag har bra spänning i alla stag och vant utom i aktervanten, de skruvarna går inte att skruva åt mer. Jag hade en lite kortare vantskruv sedan tidigare och köpte ytterligare en i går, men de var för små för att passa i fästena i däck.
Jag kom att tänka på att jag har några extra vantskruvar som ser ut som sådana som sitter framme på förstaget. De kom med båten och jag har aldrig förstått varför man har tre extra vantskruvar till förstaget? Men, tänk om… Jodå, när jag jämförde var de någon centimeter kortare än de vanliga vantskruvarna, och de var tillräckligt stora för att passa till fästena i däck. Jag bytte de vanliga skruvarna på aktervanten till ”förstagsskruvarna” i stället, sedan kunde jag skruva åt dem det där extra halva varvet. Nu är aktervanten ungefär lika spända som de andra. Härligt!