Jag anländer hemmahamnen strax före 23 dagen före upptagning. Jag har inte varit här på nästan två månader. Det känns trist, och det var inte alls meningen. Jag hade alla planer på att segla sista veckan på semestern och minst två helgseglingar före upptagning. Men jag får skylla mig själv när jag går och skadar höger finger såpass att jag får sy åtta stygn och varken kan bada eller hissa storsegel på flera veckor. Hursomhelst känns det bra att vara i båten igen och se att allting är (mer eller mindre) som jag lämnade det.

Vad kan man hitta på för skojigt om man har fobi för sjukhus och blod? Jo, man kan få totalt hjärnsläpp när man klipper gräsmattan och stoppa in ett finger i gräsklipparen för att ta bort lite gräs som har klumpat ihop sig och fastnat. Ja, när den är igång. Tjong! Det blev till att åka akut till akuten för att sys och plåstras om. Jag fick mitt livs brutal-KBT-session – helt gratis. Jag vet inte riktigt hur det gick, jag blundade hela tiden och hade fullt upp med att bara andas långsamma andetag djupt ned i magen för att hålla mig vid medvetande. Vilket jag gjorde. Det är jag ganska imponerad av. Och med tanke på vad som kunde ha hänt gick det ändå ganska bra. Jag har alla fingrar i behåll, känseln verkar vara intakt och jag tar bort styngen om någon vecka. Men det dröjer ett tag innan jag seglar igen. Förhoppningsvis kan jag ta igen den sista semesterveckan i september i stället och ge mig ut på en kortare höstsegling.