Hade jag seglat kortaste vägen hem hade jag varit hemma på 3-4h. Men en sådan här dag är till för att segla. Upp med storen och genuan och ta den vackra vägen i stället. Jag kom i väg kl. 11 och gick söderut över Orren, österut över Reskärsdjupet, förbi Harstena och Birkskär, mellan stora och lilla Utterklabben, förbi Gräsmarö, bort mot Äppelkrok vid Håskö, över Finnfjärden och vidare hem till hemmahamnen. Det blev drygt 25 distans på ganska precis 8h, vilket ger en snitthastighet på drygt 3 knop. Det är helt okej, med tanke på att det var stiltje i ca. 1h och i övrigt en svag till måttlig bris med enstaka byar på kanske 7 sm (men de var varken många eller långa). En härlig segeldag!
I dag blev det ingen segling. Jag hade seglen uppe men drev mer än jag seglade. Efter ett par timmar gav jag upp och gick för motor över Orren och ligger på svaj i en vik på St Björkh (-holmen?). Enligt prognosen ska det vara lika lugnt under natten: i stort sett vindstilla. Jag hoppas på lite vind i morgon. På lördag ska det tydligen dra förbi ett rejält regnväder med dryga 15 sm i byarna. Regnet är inget problem och inte vinden heller egentligen men riktningen: NO. Och vinden ska tydligen vrida under natten och tidiga morgonen över O och S till SV. Jag känner inte till någon bra vik som kan skydda mot sådana vindar. Hittar jag ingen i morgon går jag till hemmahamnen eller närmsta gästhamn.
Ofta tycker jag mig känna igen främmande människor. De ger mig en känsla av: känner inte vi varandra? Har inte vi träffats förut? Sedan slår det mig att, nej, han liknar bara en vän till mig: lite samma utseende, ungefär samma kroppsbyggnad, samma sätt att röra och föra sig. Så lika på något sätt, ändå två olika personer. Det är som att det finns olika typer; karaktärer som de flesta människor mer eller mindre faller inom. Vilket får mig att undra om andra känner igen mig på samma sätt, och i sådana fall: som vilken karaktär? Vilken typ är jag i persongalleriet? Eller är det bara så jag ser verkligheten, genom en uppsättning kategorier? Jag ser kanske i första hand det jag kan tänka mig, sedan sker en fördjupning av bilden.
Prognoserna spår en del regn i natt och under morgondagen. I morse såg det ut som att det skulle regna hela dagen i morgon, nu under dagen har de ändrat till fram till lunch. Hursomhelst, jag skulle vilja ta en varm dusch, slänga sopor och fylla på färskvatten också, så jag gick in till Gryts varv & marina i dag för en natt i gästhamn.
295 kr vill de ha för en natt. Då ingår WC, dusch, tvätt, vatten och el. Man betalar i restaurangen. Där tar de 195 kr för en vanlig pizza. Nej, de kan inte ordna en glutenfri eller vegansk pizza. Jag ser inga skyltar som visar vilka bryggor som tillhör gästhamnen, det får man gissa sig till eller fråga någon som redan ligger där. Många av båtarna som går förbi här kör för fort och drar upp vågor – varför är det inte skyltat med max 3 knop? Serveringspersonalen är tillmötesgående men alltför okunnig för att jag ska känna mig välkommen. Möblemanget och den påvra utsmyckningen på bryggorna och uteserveringen verkar vara köpt på Jysk. Det är väl inget fel på Jysk, de har bra grejer så, men i en gästhamn i skärgården hade jag hellre velat se något mer genuint och rustikt. Hela miljön känns oinspirerad och själlös. Tom, på något sätt. Som om de som driver stället egentligen vill hålla på med något annat, eller bara sko sig.
Nej, Gryts varv & marina har en del att jobba på. Hade de tagit 100 kr för en natt hade jag kunnat bjuda på ’Godkänt’ men det här kan inte bli annat än ’F’ som i ’Fail’ (sve. misslyckande).
Dagens etapp blev ca. 10 distans vilket tog ca. 2h i en frisk och stadig bris från SO. Det lutade en del men inte som i går, i dag gick det hela tiden framåt med god fart. Jag gjorde ett (1) slag, när jag inte riktigt kom runt Reskär, annars behövde jag inte kryssa. Men jag missade ett 1,4-metersgrund i Flisdjupet. Jag såg det inte i min planering av rutten, jag kunde inte tänka mig att det kunde vara så grunt där, mitt i ett ’djup’, när det i övrigt är 20-40 meter mellan vattenytan och botten. Inte ens när jag väl seglade i de stora, rullande vågorna och hade ena ögat i sjökortet och andra på riktmärket jag seglade mot, upptäckte jag det där grundet. Det är först nu i efterhand jag ser det. Jag måste ha gått precis förbi eller rundat det eller nå’t.
Riktning: väster. Först tänkte jag gå in norr om Stagelskär, förutsatt att jag hade koll på ett par bränningar utanför, men så insåg jag att det är mycket bättre att gå in norr om Flatskär, för kummeln där syntes på långt håll – det var ett bättre riktmärke – men jag missade helt ett 1,4-metersgrund mitt i allting. Ibland har man tur som en tokig.
Robert M. Pirsig: ’Lila : En studie i moral’. Det är samma författare som skrev ’Zen and the art of motorcycle maintenance’. Men i ’Lila’ sker road-trip:en till sjöss, så det finns ett visst maritimt inslag. Men mest handlar boken om Faidros resonemang om hur ’Kvalitetens metafysik’ kan svara på frågor om vad kvalitet och moral är och kan vara samt hur olika statiska och dynamiska system på biologiska, samhälleliga, sociala och intellektuella plan (i ungefär den rangordningen) relaterar till varandra.
”Tidvattenskänslan. Vid ebb är den sexuella aktiviteten intellektuellt vulgär och ljusskygg, men vid flod sker en magisk förvandling av vulgariteten till en attraktion av hög [biologisk] kvalitet och tankeverksamheten avleds av någonting som inte alls är hjärnan och det ligger en känsla av skräckblandad förtjusning i detta. Hjärnan som intar en upphöjd och dömande hållning knuffas plötsligt bryskt åt sidan av denna andra [biologiska] intelligens som är starkare än dess egen. Sedan inträffar egendomliga ting som hjärnan uppfattar som vulgära och ljusskygga när det åter blir ebb.”
