Tyrislöt

Finnfjärden österut en vacker kväll i maj.

Säsongens första seglats med övernattning på annat ställe än i hemmahamnen. Svag SO-vind (ca. 4 sm, 6 sm i byarna). Jag fick kryssa lite precis i början men sedan gick jag så långt jag kunde nästan rakt söderut och slog bakom en liten holme på Lindersfjärden, sedan gick jag österut på samma sida hela vägen till gästhamnen i Tyrislöt. Det tog 2,5 h. Jag har aldrig varit här tidigare och vet inte hur det fungerar. Det finns ett antal båtplatser som ser jättefina ut med y-bommar men jag vågar inte ta någon av dem, de ser ut som regelrätta båtplatser, så jag lägger mig utefter sidan på pontonbryggan i stället. Det blåser en del i riggen och förtöjningen i fören gnäller konstant, men det får gå bra i alla fall. Jag går till hamnkontoret i morgon och frågar hur saker och ting funkar här, så jag vet till nästa gång. Snart midnatt men himlen är fortfarande lite ljus i väster. Vackert och kallt.

Finväder

Fock på tork.

Blå himmel, kall luft, värmande sol, svag vind från syd. Det var det här vädret jag såg framför mig hela helgen. Men bättre sent än aldrig. Vore jag ledig i morgon hade jag stävat ut på den glittrande fjärden igen och kastat ankar i en fin naturhamn. Jag passar på att torka seglen från i går, sedan kör jag hemåt.

Jag slås av vilken skillnad det är att vara i båten när det är kallt och grått och när det är varmt och blått. Allt blir stelt och hårt i kylan, som om naturen försöker säga att det är inte dags ännu, gå tillbaka i idet och sov ett tag till! När jag var ute i går var jag så kall att jag knappt kunde vända på huvudet, än mindre förtöja i någon naturhamn. I dag när solen skiner blir allt annorlunda. Luften är fortfarande sval, vattnet är kallt, men det finns ljus och värme i solens strålar. Båten torkar upp, saker blir mjuka och smidiga i solen och batteriet laddar. Härligt! Jag tycker inte om när det bara är varmt överallt och inte ens vattnet ger någon vidare svalka, men det är inte kul när allt är grått, blött och kallt överallt heller. Jag älskar den klassiska svenska sommaren med sval luft, lite kallt i vattnet och en värmande sol.

Gråväder

Kallt, grått och regnigt.

Gråmulet, kallt och ett envist knäppande på rufftaket av duggregnet som kommer och går hela tiden. Jag har funderat på att skaffa en termometer hit till båten, men i dag känns det bra att inte veta hur kallt det egentligen är. Det blir bryggsegling i natt också, för tredje natten i rad. Förra helgen såg den här helgen ut att bli riktigt fin, men för varje dag som gått har vädret blivit gråare. Men jag har kommit iväg på säsongens första seglats och varit ute och seglat en vända på Finnfjärden. Jag hann med en liten grundstötning också. Jag gick för nära en liten kobbe och ”Skorogoronk!” – helt plötsligt stod jag på land och svajade. Kändes det som. Farten var låg och det tog inte tvärstopp, utan det var mer som att jag körde upp på en liten uppförsbacke. Jag revade seglen, fick ned motorn i vattnet och när jag hade fått i backen hade jag redan glidit av grundet. För att vara en grundstötning var det en mjuk och försiktig sådan. Det skvalpade inte om båten när jag seglade vidare sedan, och vattenlinjen är där den brukar vara, så jag tror vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Och en repa i den utanpåliggande järnkölen (det visar sig vid upptagningen i höst).

På vänt

I väntan på bättre vind.

Jag anlände hamn och båt i går kväll men bryggseglar i dag också. Det är mulet, några droppar regn, ingen värme i luften och vinden har legat kring NO, O, SO hela dagen. Det är inte omöjligt att kryssa sig ut härifrån, eller kanske t.o.m. gå för motor en bit, och lägga till i en fin naturhamn någonstans, men jag väntar med säsongens första seglats till i morgon. Prognosen pekar på mer sol och framför allt en vind runt syd vilket gör det mycket enklare att ta sig härifrån och tillbaka igen utan att behöva slå hela tiden. Jag ligger på vänt i dag och stänger båten från den kalla vinden som annars blåser rakt in i aktern och ut genom luckan i fören. Fotogenlampan ger lite värme och datorn är tillräckligt laddad för en film. Fint så.

Sjösättning 2021

Klubbvimpeln på plats.

Båtar svävar över våra huvuden innan de försiktigt ställs ned på kranbilen och sakta körs ned till kajen för att sänkas ned i vattnet. Master bärs och rullas på små vagnar. Folk hjälps åt med allas båtar, master, skruvar, vajrar och allt annat som behövs för att sjösätta en båt. Det är en särskild energi vid en sjösättning.

Jag förbereder båten och sätter tampar i fören och aktern, lägger fram lite verktyg och kollar att ingenting är i vägen för det stora lyftet. Masten också: jag kollar så att alla stag och vant ser okej ut, skruvar dit nya windexen och fäster klubbvimpeln. Om en stund är det min tur.

”Har du någon genomförare?” frågar kranbilsföraren innan han sänker ned båten i vattnet. Vad är det för något, undrade jag, men förstod snabbt att det handlade om något slags hål i skrovet. ”Aha, nejdå, det är lugnt, dyvikan är ordentligt iskruvad!” Och så låg hon där igen, i vattnet – och flöt.

J-17 sjösatt för säsongen 2021. Påmastning nästa.

Påmastningen gick bra. Det här blir första gången jag seglar två säsonger i rad. Motorn var lite trögstartad men gick igång efter en stund och verkade ha klarat vintern bra. Jag körde i väg till min bryggplats och satte förtöjningstamparna på plats. Sedan några timmars jobb med att justera vant och stag, montera bom, sätta i storseglet och lägga saker på plats.

Och nu är allt på plats. Jag behöver skrubba däck, städa och småfixa lite, men om vädret är lika fint som i dag kan jag ta säsongens första seglats nästa helg.