Att lossa förtöjningarna, gå ur hamn, hissa storsegel och fock och styra båten mot horisonten – att segla. Eller gå för motor. Om livet ombord till sjöss. Att segla från den ena ön till den andra eller hem till hemmahamn.
Jag såg i prognosen i går att det ska dra förbi något i kväll och i samband med det skulle det bli ca. 25 sm i byarna. Västlig vind. Då vill jag inte ligga någon annanstans än på min vanliga bryggplats i hemmahamnen. I morse hade de nedgraderat till 18-19 sm i byarna. Okej, då går jag till den där braiga viken i stället, den som ger skydd mot alla vindar på den västliga kvadranten. Nu senast jag kollade var prognosen nere på ca. 15 sm i byarna ett par timmar runt 18-tiden. Det är fortfarande mycket och hård vind och absolut inget jag är ute och seglar i, men det grejar vi i den här fina, lilla viken.
Det här börjar bli (ytterligare) en favorit. Fören pekar nästan rakt mot väster.
Reskär var fint men sjögången var inte rolig i en liten båt. Det var (nog) första och sista gången jag låg vid Reskär med den här båten. Jag gick i väg tidigt i morse, utan att starta motorn, och seglade ett par timmar i NV-vinden medan byarna höll sig (enligt prognos) runt 7 sm. Det var lite tradigt att kryssa mellan Grönsö och St Skällö, annars var det en trevlig och bra seglats.
Efter frukost och morgondopp hissade jag segel och begav mig SO mot Fångö. Det blev en lättsam seglats i den svaga NO-vinden. Jag missade en avfart, blandade ihop Gråholmarna med Lindholmen och tappade navigeringen en stund. En snabb koll på mobilkartan gjorde mig inte klokare. Jag vände tillbaka till Höga Svedsholmen i stället, den visste jag säkert var den låg, och gick sedan rakt österut från dess södra udde, då föll bitarna på plats och jag såg den gröna pricken och var jag var någonstans. Vad gjorde man utan kompass?
Jag gick ut på Reskärsdjupet i riktning mot Reskär för att kolla, annars hade jag Gubbön som ett annat alternativ. Jag har seglat förbi Reskär några gånger men aldrig legat där. Viken är djup och ser ut att ha bra skydd mot vindar utom mot dem på östra kvadranten. Det ska vara en obefintlig S-vind i natt och NO på morgonen innan det slår om till en frisk S-vind på eftermiddagen, så Reskär verkar bra i natt.
Jag försökte först på norra sidan av viken men sjögången/sjöhävningen tvingade mig att ge upp och gå till den södra i stället. Där låg redan tre stora segelbåtar och jag fick god hjälp med att lägga till – tack! Det är sjögång här också men inte lika mycket, och det är djupare. Det är fascinerande vilket liv det är i den här vindstilla viken av de långa vågorna som rullar in mot klipporna. Båten gungar betänkligt men förtöjningar och ankarfäste håller.
Det här blir bra för en natt, jag går vidare i morgon bitti.
Ut på Reskärsdjupet seglade jag nästan ikapp den lilla röda segelbåten.
Ensam i båten igen. Jag pysslade lite, fyllde på vatten och funderade på att stanna över natten i hemmahamn och gå någonstans först i morgon. Men, nej, dagarna går och rätt som det är är ju säsongen slut och båten står på land – igen. Jag borde… Det är en fin balans det där, mellan å ena sidan ha semester, våga göra ingenting och unna sig själv att ligga kvar i den bekväma och trygga hemmahamnen och bara ligga och läsa en bra kriminalroman hela dagen, å andra sidan att ta tillvara på de här dagarna och ge sig själv upplevelser och besöka platser som man inte brukar göra till vardags. Jag pushade mig själv kärleksfullt och lagom bestämt förbi resfebern, gjorde loss och kom iväg strax efter 19. Svag vind (efter gårdagen helt perfekt), uppehåll och magiskt vackert.
A red sky in the night is a sailor’s delight. Men är det bara jag som ser en eldsprutande drake i skyn?
Efter en lugn natt och frukost med kaffe fick vi ge oss iväg lite hastigt när ankarfästet gav upp i byvindarna. Jag hade kunnat gå ut och lägga i treudden, den fäster i den viken, det vet jag, men vi var ändå på väg. Jag satt med sjökortet i knäet och hade svårt att hitta en bra vik som kunde ge skydd mot NV-vinden; alla vikar verkade vara öppna norrut. Gå söderut eller norröver? Dagen efter lovade N-vindar som skulle vara lite jobbiga att sitta och kryssa i, men göra det enkelt att gå västerut tillbaka hem, så det verkade bäst att gå norrut.
Jag har ingen vindmätare i båten, så jag vet aldrig hur mycket det blåser, men om man utgår ifrån att prognosen är mer eller mindre korrekt, var det på väg mot 10 sm där vi utgick från men ett par sm lugnare dit vi var på väg. Vi seglade ganska bra i de hårda vindarna. Det lutade mycket men jag släppte på storseglet, så vi inte fick vinden rakt in i seglet, utan mer utmed. Det funkade ganska bra, tycker jag. Men det blev inte lugnare ju längre norrut vi seglade, snarare tvärtom, och efter ett tag gick jag in mot lä bakom en liten holme och revade: ”Vi går sista biten för motor”.
Viken vid St Gröskär gav mycket mindre skydd för vinden än vad jag hade tänkt mig, men vi gick in och lade oss med ena långsidan mot en liten brygga. NV-vinden höll båten effektivt på plats. En bra förtöjning, båten kommer ingen vart och bryggan håller, men hur tar vi oss härifrån utan att driva in i land?
Segelbåt J17 i blåsväder.
Prognosen för morgondagen ändrades allt eftersom dagen fortskred. Det såg ut som att det skulle bya ganska rejält nästa dag också, och jag kan inte riktigt hantera vindar över 10 sm, så jag föreslog att vi skulle segla hem sent i kväll/natt i stället. Enligt prognosen skulle vinden ligga på nord då också men vara lugnare med mindre skillnad mellan grundvind och byvind och framför allt inte mer än 7-8 sm vilket jag fortfarande tycker är mycket men hanterbart.
Vid 20-tiden hade vinden mojnat och en halvtimma senare gick vi iväg söderut. Vi gick för motor först en bit, sedan hissade vi segel. Vinden var perfekt och enligt en app på mobilen som mäter hastighet gjorde vi 5 knop och tangerade 6 knop. Det var ljust och inga större problem att navigera och se fyrar och prickar fram till 22:30-tiden, sedan blev det lite mörkt men då var vi framme i kända vatten. Det skurade och byade lite. När det började bli riktigt mörkt tog vi ned seglen, hissade upp en pannlampa i masten som lanterna, hängde upp fotogenlyktan längst ut på bommen som akterlanterna och gick för motor hem. Det var första gången jag nattseglade. Magiskt och mycket vackert.
Efter gårdagens debacle var det lite nervöst att hissa segel och stäva ut på fjärden igen, men vädret var fint och vinden mer stabil än i går och allt gick bra. Vi kom iväg vid halv sju och seglade österut i V-vinden och fick en mycket fin kvällssegling. Efter ett tag tog vi ner focken, som mest bara slog hit och dit i medvinden, och gick enbart med storseglet. Jag var lite orolig för att vi skulle komma fram sent men det gick snabbt i medvinden och vi slog nog mitt tidigare rekord på drygt en timma ut till Finnfjärden, den här kvällen tog det ca 55 minuter. Vi gick till en ö där jag varit många gånger tidigare men prövade en ny vik. Den var lite grund, lite smal och kanske lite svårt att hitta fäste för klippjärnen, men annars var det mycket lugnt, skyddat och fint. Märkligt nog inga mygg.
