Det blev aldrig någon vidare vind i går. När det väl började röra på sig var det fortfarande inte särskilt mycket att segla i och för sent för att gå någonstans. Jag revade, drog i gång motorn och började gå mot hemmahamnen. På vägen kollade jag in ett par vikar som jag vanligtvis brukar segla förbi på vägen ut mot de mer avlägsna målen, men de näraliggande vikarna är ibland lika fina och spännande resmål.

Jag hittade nattkvarter på västsidan av en liten holme knappa 2 sjömil från hemmahamnen. Under säsongen är det för mycket trafik som går förbi här och stora motorbåtar som låter och drar upp stora svallvågor, men såhär års och en sådan här grå helg är det lugnt och förutsatt att vindarna är de rätta fungerar det bra. Jag satte upp en pannlampa (som tål vatten) på masten som lanterna. Jag brukar inte ha det när jag ligger i en vik, men såhär på läsidan av en liten holme där det kan köra förbi andra båtar i närheten, och nu när nätterna är längre och mörka, kändes det bra.

Vinden är svag och vrider sig runt väderstrecken, bland är det lä och helt tyst, en stund senare kluckar en svag vind från SV mot båten. Ett stilla regn kommer och går, jag passar på att ladda batteriet nu när det är uppehåll en stund. Ett sträck drar tyst förbi mot söder, klipporna känns svala efter nattens kyla, men vattnet är fortfarande varmt, det är mindre än tre veckor kvar till upptagningen – hösten är nära.

Stilla och lugnt; i hemmahamnen, på fjärden och i himlen. Svag vind. Jag har seglat hit på knappt tre timmar i optimal vind, i dag tog det bortåt sju timmar i den blygsamma SO-brisen. Det är tur att man inte har bråttom. Det gick så lugnt att jag kunde både koka kaffe och värma vatten till lunch under färd. Det är nog första gången jag gör det. Nu börjar det bli mörkt, det är stilla och tyst, allt andas en känsla av mättnad. Det blir inte mer sommar nu. Rörelsen har stannat av och allting väntar inför det nästa som ska bli: hösten.

I dag blev det en kort seglats i den svaga och fina V-vinden till Gubbön. Jag fick hjälp att lägga till i en liten vik på östra sidan av en kille från en av båtarna som redan ligger här; han pekade ut en bra plats och tog emot – tack <3

På väg till Gubbön gjorde jag något för första gången: jag seglade om en annan båt! En båt som inte låg för ankare, förtöjd eller bara drev. Det var en tyskflaggad, vacker skuta med alla segel uppe. Hon hade större segelyta än vad jag har men var tyngre också. Eftersom det aldrig har varit aktuellt tidigare att jag ska segla om andra båtar, har jag ingen aning om vilken sida man ska göra det på, men jag valde den andra sidan mot den hon fick in vinden på (kan det vara den som kallas för ’läsidan’?).

Och jag såg en säl på nära håll. Jag har hört dem förut, när de kommer upp till ytan och andas, men aldrig sett någon. När jag hade hunnit få fram mobilen med orden ”Du har väl inget emot att jag tar en bild, va? Nu när du är så nära.”, hade hen andats klart och sjönk ned under ytan igen. Jag antar att hen inte ville vara med på bild.

Gubbön är fin och jag verkar ha gott fäste i fören såväl som i aktern. Enligt prognos ska det blåsa svagt/måttligt på S och V de närmsta två dygnen, då ligger jag bra här. Jag blir nog kvar ett par nätter. Många båtar är det som kommer och går.

Birkskär utanför Harstena ser ut att ha en fin liten vik på östra sidan, där borde jag kunna ligga skyddad i natt mot V-vindarna. Jag seglade dit på ett par timmar i en perfekt S-SV-bris. När jag svängde in i viken kunde jag konstatera att den är mycket vacker: stora, släta och flacka klippor ramar in en fantastisk utsikt österut utöver öppet hav. Men den är också mycket grund. Kajaker och små motorbåtar går nog bra, men inte ens jag med mina 96 cm i djupgående såg något bra ställe där jag kunde lägga till. Det var bara att backa ut, söka närmsta lä där jag kunde få upp seglen igen och segla vidare till plan B: en fin vik på norra Kråkmarö. Men det blev mot en klippa i en minimal vik på östra Armnö i stället. Jag stannar en natt, sedan får jag se vart jag går i morgon, det ser ut att bli fina vindar iaf.

Plätten klarade alla vindbyar som letade sig in i viken under gårdagen, trots att prognosen sade att det kunde blåsa så mycket som 12 sm i vissa av dem, men när åskovädret drog förbi vid 18-tiden med 15 sm i byarna (enl. prognosen), då släppte det direkt. Jag var klädd och förberedd och hoppade snabbt ut och tog emot så hon inte låg och skavde mot klippan. Det byade hysteriskt, hällregnade och åskade. Efter ca. 20 minuter var det över och ytterligare en stund senare var det som att det aldrig hade hänt.

Väderomslaget tog nog inte mer än en (1) minut. I ena stunden var det kav lugnt, soligt, varmt och alldeles tyst. Stilla. På någon omedveten nivå reagerade jag nog på den där tystnaden, som lugnet före stormen. Eller så var det det där avlägsna… bruset/mullret som närmade sig snabbt. Och plötsligt gick solen i moln, vinden kom farande överallt och överallt ifrån i 15 sm (minst), regnet öste ned så att vattenytan kokade och temperaturen föll från 24 grader till 14. Och jag förlorade ankarfästet som hade hållit för allt annat under hela dagen.

Allt gick bra, ingen skada skedd utom att jag blev blöt, men 15 sm (eller var det var) var inte att leka med, särskilt inte när det snurrar runt en regn- eller åskskur på det där sättet. Jag är glad över att jag låg, om än dåligt, förankrad och relativt skyddad i en liten vik och inte var ute på fjärden med seglen uppe när åskan drog förbi.

Prognosen för i dag verkade inte mycket bättre. När jag kollade i går kväll såg det ut som att fler åskskurar skulle passera med ända upp till 17 sm i byarna. Treudd-ankararet borde iofs klara det som inte blyplätten mäktade med, men jag beslöt mig ändå för att dra igång motorn och gå till hemmahamnen för ett par nätter tryggt förtöjd vid min vanliga bryggplats.

Vinden var stabil och fin med byar omkring… kanske 8 sm. Det hade jag kunnat segla i. Men när jag kom ut på Lindersfjärden började det plötsligt bya hysteriskt, säkert uppåt 12 sm eller mer, från ingenstans. Det var som att en vägg kom farande över fjärden, men inte en vägg av regn utan av väsentligt mer och hårdare blåst. Det höll på länge också. Då kändes det trots allt bra att gå för motor.

Lågtrycksbetonat sommarväder är spännande men krävande och utmanande när man seglar en liten båt. Det gäller att hålla koll hela tiden på himmel, moln, vindar och prognoser. Jag tycker om att segla men gillar inte när det brallar på och lutar för mycket. Jag tar med mig det som seglaren på Reskär sade (ung.): ”Så länge du är inomskärs håller båten för vilka vindar som helst, frågan är bara vad du håller för, och hur bekvämt du vill att det ska vara. Jag brukar säga att det aldrig ska luta mer än att man kan sitta med en kopp kaffe i handen. Lutar det mer än 20 grader kommer kölen fel i vattnet och man seglar inte helt optimalt längre.”