Det kändes inte lika kallt i natt som föregående nätter. Jag vaknade vid sex, gjorde frukost, morgontoalett och kaffe. Sedan trasslade jag in ankaret lite i grannens ankarlina innan jag hissade segel och tyst gled iväg i den svaga NO-vinden med sikte mot hemmahamnen.

Jag gick SV ned mot Lökö först, sedan NV förbi Grytsholm och lite till, sedan söderut utmed västra sidan av Missjö och Västerön innan jag vek av västerut på Finnfjärden och den vanliga vägen hem. Efter ganska precis fyra timmar gled jag lika tyst och snyggt in på min plats i hemmahamnen som när jag avgick i morse. Jag gillar att slippa använda motorn, låta tystnaden vara obruten, så man hör alla de små ljuden.

Långa Missjö var vackert. Tillsammans med Missjö, Västerön, Lökön och alla små kobbar däremellan är det som en egen liten ytterskärgård med många fina, flacka klippor att bada och sola vid. Jag kan förstå att det är populärt, och det var många stora plastbaljor som låg förtöjda lite varstans, små bjäbbande hundar, grillar, öl och vin – och många solstolar vända mot solnedgången. Lite som att vara på en camping. Not really my cup of tea.

Med undantag för ett slag kunde jag gå NO i farleden i den svaga ost-nordost-vinden (ca. 3-4 sm, gissar jag) och nästan hålla jämna steg med en stor segelbåt från Tyskland. Jag seglade bort till ett för mig nytt ställe: Långa Missjö, norra delen. Jag fick hjälp när jag lade till – tack <3 Här ligger jag skyddad mot alla O-vindar och i sällskap med två stora segelbåtar som ser ut att vara mer ”värda” än min. Men de seglade inte ens hit. Det var för lite vind, tydligen. Och annars är det för mycket vind, kan tänka 🙂

Jag gjorde resten av den ambitiösa att-göra-listan i dag och gjorde bl.a. rent tändstiftet i utombordaren och spände stag och vant tills de var lagom spända: inte för hårt, då stressas riggen i onödan, inte för löst, det är inte heller bra. Lagom är perfekt.

Vinden var ganska styv under dagen. Prognosen sade 5 sm i grundvind och 9 i byarna. Jag tyckte det byade 9 sm hela tiden, det ville jag inte gå ut i, särskilt inte som jag skulle behöva kryssa för att komma någon vart. Men vid fem hade det mojnat, då gick jag iväg och kryssade österut. Det blåste inte längre vita gäss, så jag antog att vinden låg runt 5-6 sm med 7-8 i byarna, vilket är en för mig perfekt vind. Det lutade en del i byarna men de var mjuka i kanterna (de kom inte med plötsliga kast) och det gick bra att segla och allt kändes tryggt och säkert.

Nu ligger jag i en liten skyddad vik och känner kylan krypa inpå från alla håll och kanter. Brrr, dags att borsta tanden och hoppa i säcken.

Jag vaknade till morgonsol bakom moln som efterhand blev klarblå himmel, soligt och varmt. Jag vecklade ut solpanelen och laddade batteriet, solade en stund själv och tog ett snabbt dopp i det friska vattnet efter frukost. Jag hann med lunch också innan det var dags att segla vidare.

Jag hade problem med att hissa seglen. När man seglar själv är det svårt att stå stilla upp mot vinden och hinna hissa seglen innan man faller av. Att göra det i medvind är lika svårt. Jag gav upp och drog på lite mera gas med sikte mot läsidan av en ö för att hissa seglen där i stället, när jag upptäckte att, vänta nu, jag är ju i lä nu när jag har lite mer gas och går med vinden. Då fick jag upp seglen. Så kan man tydligen också göra 🙂

Jag fick kryssa lite på slutet, annars hade jag en fin seglats i den svaga NV-brisen bort till Knåtebo. Det är inte ett optimalt ställe, det är en del båtar som går förbi och drar upp svall, men jag ligger i lä och såhär års är det färre båtar.

Det blev segling i helgen i alla fall. Såhär på hösten är det alltid lite osäkert om det är värt att köra fram och tillbaka till båten för ett par dagar på sjön. Jag kräver inte Brittsommar, men jag vill ha lite (inte för mycket) vind att segla i och mestadels uppehåll. Vilket det ser ut att bli nu i helgen. Jag körde hemifrån i morse, anlände till båten strax efter lunch och hissade segel vid tre. Det var skönare än att komma fram vid midnatt när det är kolsvart (såhär års) och bryggsegla första natten.

Jag gick bra i NV-vinden och hade bitvis uppåt 8 sm i medvind eller snett bakifrån. Jag hade sikte på Mansö, jag har aldrig varit där tidigare, men där låg redan en båt. Den där viken är stor nog för två, men det byade på extra mycket just då, så jag rundade en udde, revade och kollade östsidan av St. Svensö i stället. Där låg två båtar, varav en där jag brukar förtöja. Jag gick bort till ett näraliggande skär i stället och lade till på läsidan. Fin sandbotten (ser det ut som) och ganska grunt, här ligger jag bra. Pasta med tomatsås och ölkorv till middag.

Det märks att det är höst, dagarna är kortare, det blir mörkt snabbare och tidigare och det är helt svart redan nu, halv nio på kvällen. Vinden viner över kobbar och skär och vindexen skramlar lite uppe i masttoppen, annars är det helt tyst och stilla.

Det blev aldrig någon vidare vind i går. När det väl började röra på sig var det fortfarande inte särskilt mycket att segla i och för sent för att gå någonstans. Jag revade, drog i gång motorn och började gå mot hemmahamnen. På vägen kollade jag in ett par vikar som jag vanligtvis brukar segla förbi på vägen ut mot de mer avlägsna målen, men de näraliggande vikarna är ibland lika fina och spännande resmål.

Jag hittade nattkvarter på västsidan av en liten holme knappa 2 sjömil från hemmahamnen. Under säsongen är det för mycket trafik som går förbi här och stora motorbåtar som låter och drar upp stora svallvågor, men såhär års och en sådan här grå helg är det lugnt och förutsatt att vindarna är de rätta fungerar det bra. Jag satte upp en pannlampa (som tål vatten) på masten som lanterna. Jag brukar inte ha det när jag ligger i en vik, men såhär på läsidan av en liten holme där det kan köra förbi andra båtar i närheten, och nu när nätterna är längre och mörka, kändes det bra.

Vinden är svag och vrider sig runt väderstrecken, bland är det lä och helt tyst, en stund senare kluckar en svag vind från SV mot båten. Ett stilla regn kommer och går, jag passar på att ladda batteriet nu när det är uppehåll en stund. Ett sträck drar tyst förbi mot söder, klipporna känns svala efter nattens kyla, men vattnet är fortfarande varmt, det är mindre än tre veckor kvar till upptagningen – hösten är nära.

Stilla och lugnt; i hemmahamnen, på fjärden och i himlen. Svag vind. Jag har seglat hit på knappt tre timmar i optimal vind, i dag tog det bortåt sju timmar i den blygsamma SO-brisen. Det är tur att man inte har bråttom. Det gick så lugnt att jag kunde både koka kaffe och värma vatten till lunch under färd. Det är nog första gången jag gör det. Nu börjar det bli mörkt, det är stilla och tyst, allt andas en känsla av mättnad. Det blir inte mer sommar nu. Rörelsen har stannat av och allting väntar inför det nästa som ska bli: hösten.

I dag blev det en kort seglats i den svaga och fina V-vinden till Gubbön. Jag fick hjälp att lägga till i en liten vik på östra sidan av en kille från en av båtarna som redan ligger här; han pekade ut en bra plats och tog emot – tack <3

På väg till Gubbön gjorde jag något för första gången: jag seglade om en annan båt! En båt som inte låg för ankare, förtöjd eller bara drev. Det var en tyskflaggad, vacker skuta med alla segel uppe. Hon hade större segelyta än vad jag har men var tyngre också. Eftersom det aldrig har varit aktuellt tidigare att jag ska segla om andra båtar, har jag ingen aning om vilken sida man ska göra det på, men jag valde den andra sidan mot den hon fick in vinden på (kan det vara den som kallas för ’läsidan’?).

Och jag såg en säl på nära håll. Jag har hört dem förut, när de kommer upp till ytan och andas, men aldrig sett någon. När jag hade hunnit få fram mobilen med orden ”Du har väl inget emot att jag tar en bild, va? Nu när du är så nära.”, hade hen andats klart och sjönk ned under ytan igen. Jag antar att hen inte ville vara med på bild.

Gubbön är fin och jag verkar ha gott fäste i fören såväl som i aktern. Enligt prognos ska det blåsa svagt/måttligt på S och V de närmsta två dygnen, då ligger jag bra här. Jag blir nog kvar ett par nätter. Många båtar är det som kommer och går.

Birkskär utanför Harstena ser ut att ha en fin liten vik på östra sidan, där borde jag kunna ligga skyddad i natt mot V-vindarna. Jag seglade dit på ett par timmar i en perfekt S-SV-bris. När jag svängde in i viken kunde jag konstatera att den är mycket vacker: stora, släta och flacka klippor ramar in en fantastisk utsikt österut utöver öppet hav. Men den är också mycket grund. Kajaker och små motorbåtar går nog bra, men inte ens jag med mina 96 cm i djupgående såg något bra ställe där jag kunde lägga till. Det var bara att backa ut, söka närmsta lä där jag kunde få upp seglen igen och segla vidare till plan B: en fin vik på norra Kråkmarö. Men det blev mot en klippa i en minimal vik på östra Armnö i stället. Jag stannar en natt, sedan får jag se vart jag går i morgon, det ser ut att bli fina vindar iaf.

Plätten klarade alla vindbyar som letade sig in i viken under gårdagen, trots att prognosen sade att det kunde blåsa så mycket som 12 sm i vissa av dem, men när åskovädret drog förbi vid 18-tiden med 15 sm i byarna (enl. prognosen), då släppte det direkt. Jag var klädd och förberedd och hoppade snabbt ut och tog emot så hon inte låg och skavde mot klippan. Det byade hysteriskt, hällregnade och åskade. Efter ca. 20 minuter var det över och ytterligare en stund senare var det som att det aldrig hade hänt.

Väderomslaget tog nog inte mer än en (1) minut. I ena stunden var det kav lugnt, soligt, varmt och alldeles tyst. Stilla. På någon omedveten nivå reagerade jag nog på den där tystnaden, som lugnet före stormen. Eller så var det det där avlägsna… bruset/mullret som närmade sig snabbt. Och plötsligt gick solen i moln, vinden kom farande överallt och överallt ifrån i 15 sm (minst), regnet öste ned så att vattenytan kokade och temperaturen föll från 24 grader till 14. Och jag förlorade ankarfästet som hade hållit för allt annat under hela dagen.

Allt gick bra, ingen skada skedd utom att jag blev blöt, men 15 sm (eller var det var) var inte att leka med, särskilt inte när det snurrar runt en regn- eller åskskur på det där sättet. Jag är glad över att jag låg, om än dåligt, förankrad och relativt skyddad i en liten vik och inte var ute på fjärden med seglen uppe när åskan drog förbi.

Prognosen för i dag verkade inte mycket bättre. När jag kollade i går kväll såg det ut som att fler åskskurar skulle passera med ända upp till 17 sm i byarna. Treudd-ankararet borde iofs klara det som inte blyplätten mäktade med, men jag beslöt mig ändå för att dra igång motorn och gå till hemmahamnen för ett par nätter tryggt förtöjd vid min vanliga bryggplats.

Vinden var stabil och fin med byar omkring… kanske 8 sm. Det hade jag kunnat segla i. Men när jag kom ut på Lindersfjärden började det plötsligt bya hysteriskt, säkert uppåt 12 sm eller mer, från ingenstans. Det var som att en vägg kom farande över fjärden, men inte en vägg av regn utan av väsentligt mer och hårdare blåst. Det höll på länge också. Då kändes det trots allt bra att gå för motor.

Lågtrycksbetonat sommarväder är spännande men krävande och utmanande när man seglar en liten båt. Det gäller att hålla koll hela tiden på himmel, moln, vindar och prognoser. Jag tycker om att segla men gillar inte när det brallar på och lutar för mycket. Jag tar med mig det som seglaren på Reskär sade (ung.): ”Så länge du är inomskärs håller båten för vilka vindar som helst, frågan är bara vad du håller för, och hur bekvämt du vill att det ska vara. Jag brukar säga att det aldrig ska luta mer än att man kan sitta med en kopp kaffe i handen. Lutar det mer än 20 grader kommer kölen fel i vattnet och man seglar inte helt optimalt längre.”