Att lossa förtöjningarna, gå ur hamn, hissa storsegel och fock och styra båten mot horisonten – att segla. Eller gå för motor. Om livet ombord till sjöss. Att segla från den ena ön till den andra eller hem till hemmahamn.
Jag gick ut från bryggan med enbart focken den här gången och hissade inte storseglet förrän jag såg att det blåste lagom mycket. Vinden var lite byig och hade svårt att bestämma sig för väst eller nord. Men det gick bra i alla fall med båda seglen och jag seglade nästan i kapp en annan folkbåt: S-904. Han hade mycket finare segel än vad jag har men jag jobbade nog mer. Hade jag fått ett par distans till hade jag nog gått om men han vek av och gick in i en vik till höger.
Jag gick vidare med kurs mot St Nassa via Möja, tvärs över farleden, förbi Lill-Tristonskäret, norr om Roskär, söder om Gräsgrundet, norr om den höga Sköt-Korpharan och lade till norr om Kummelskär med hjälp av en kollega på jobbet som också hade lagt till där. Världen är liten ibland.
Allt som allt tog det fem timmar från brygga till förtöjd vid klippa. Det är klart godkänt. Jag hoppas vinden vänder till sydväst i natt, annars får jag kryssa till förbannelse i morgon för att komma hem.
Det blåste hårt i går och jag mötte många kappseglare och katamaraner som var ute och pressade för allt vad tygen höll. Det såg häftigt ut. En del av dem hade revat storseglet en del. Jag såg en som bröt av masten på Möja Västerfjärd.
Själv tog jag det lugnt och satt i shorts och tröja och smörseglade med min lilla fock. Sjögången var lite besvärande ibland men vinden var aldrig något problem. Och snabbt gick det! Jag gick norrut i farleden och tog av österut vid en radarfyr som jag tror heter Draken, strax norr om en grön pinne. Planen var att gå mot Brantharan, sedan mot Långharan och sedan upp i en liten vik på vänster sida. Men det var knixigt att hitta rätt bland alla skär och bränningar, och i vanlig ordning var det svårt att överföra sjökortet till verkligheten och veta säkert vad som är vad. Jag gick norr om Kummelharan i stället för Långharan och var på väg mot ett par undervattenstenar när ett sjömärke dök upp på helt fel sida som gjorde att jag insåg mitt misstag och kunde vända i tid.
Kallskär
Viken jag ligger i är liten och passagen så trång att man nästan kan ta på klipporna när man går igenom. Jag hade svårt att hitta ankarfäste i vanlig ordning men den här gången tog det nog bara en kvart, tjugo minuter innan jag fick fäste. Jag gjorde fast ankarlinan på lagom avstånd, gav båten lite fart in mot klippan, drog i ett par klippjärn och gjorde fast i fören och sedan var saken quorn! Min snabbaste, enklaste och snyggaste förtöjning hittills!
Om jag har tur har vinden vänt till nordväst i dag, annars får jag kryssa en hel del hem. Jag har för mig att de sade på Sjörapporten att det kunde vända till nordväst i dag, eller var det på vanliga prognosen i teve? Men som det blåser just nu lär jag väl inte kunna använda storseglet i dag heller. Men det har ju den fördelen att jag tjänar tid vid land sedan. Jag behöver inte stå och vika seglet över bommen och dra på kapellet, jag kan bara reva och kasta ned focken i förpiken om jag har bråttom till färjan.
Det brallar på duktigt i dag, och byigt är det också, i minsta vik och skrymsle. Vinden fladdrar, drar, viner och sliter tag i allting som sitter löst. Hissa segel! Kasta lösa tampar i vattnet! Bort med allt damm!
Jag hittade en gammal fock i förpiken. Jag tror det är en fock. Visst är det genua som är så där stort, det går nästan ända bak till sittbrunnen, medan focken är mindre och går till masten ungefär. Hursomhelst, den verkade trevlig, behändig och lagom stor, så jag monterade den och gick med den från bryggan och när jag kom ut på lite mer öppet vatten hissade jag storseglet.
Det kanske jag inte skulle ha gjort.
Det blåste mycket mer än jag trodde och så fort jag kom förbi en liten holme och gick ut i farleden lade sig båten nästan på vattnet och det kändes som jag skulle kantra. Allt som satt det minsta löst for omkring hit och dit och trasslade ihop sig. Det var bara att vända och börja om från början. När jag äntligen kom tillbaka till bryggan såg båten ut som en stor trasselsudd av segel, rep och en härjad skeppare.
Men, det är bara att reda ut allting, vika upp och surra storseglet på bommen, sätta upp ett nytt mål, repa nytt mod och gå med enbart focken i stället. Det borde gå bra. Jag går norrut och ser vart jag hamnar någonstans. Dags att kasta loss igen.
Sol, varmt och blå himmel. Man kanske ska bege sig ut och segla i helgen, över natten bara? Det känns onekligen frestande, men vid en närmare titt på prognosen verkar det mest bli varmt, fuktigt och svaga vindar. Och det är risk för regn i morgon. Trist. Då stannar jag nog hellre på land.
Jag åker hem i dag. M är i stan och det vore kul att träffa henne, och de har ringt om ett jobb. Dessutom spås vädret att slå om i morgon onsdag och då vet man aldrig riktigt hur vindarna kommer att blåsa eller hur hårt. Prognosen för i dag är ostlig, tre till åtta sekundmeter, det är rätt riktning för mig och mitt mål. Och jag tror det är lagom hårt.
Borträknat första dagens bryggsegling och inräknat dagens seglats har jag varit ute i elva dagar. Det känns både långt och kort. Det har varit ungefär som att campa, fast man behöver inte bära packningen och slå upp och ta ned ett tält varenda dag. Dessutom är det väldigt kul att segla och navigera.
Det har varit oerhört lärorika dagar. Jag har kastat mig in i något jag förvisso är bekant med men inte har några direkt egna erfarenheter av eller kunskaper om. Det har varit spännande, kul och bitvis oerhört påfrestande. Kunskap är inte gratis och det kostar att lära sig. Men jag lärde mig, och den viktigaste lärdomen är kanske att lära sig att man kan lära sig.
Tyst, lugnt och disigt. En vacker morgon.
I morse var allting helt stilla, kav lugnt och alldeles tyst. Det var så tyst att man blir andäktig och helt stilla, för att inte störa tystnaden. Det är välgörande att få sova och vakna i – med – en sådan tystnad.
Och att läsa litteratur under sådana förutsättningar, när det är alldeles tyst och lugnt.
Jag lyssnade på dagens första Sjörapport och steg sedan upp. Allting var täckt av dagg. Det var till och med imma på kamerans objektiv. Jag gick över till andra sidan ön, klädde av mig och tog ett dopp i morgonsolen bland de dimhöljda klipporna. Underbart! Välgörande. Stärkande. Fantastiskt.
Lyx.
Men jag kan ändå känna en viss längtan efter att komma hem också. Jag städade ordentligt innan jag åkte och har det inte varit inbrott eller översvämning ska det vara jättefint hemma. Det blir skönt att komma hem, packa upp, slå på datorn och uppdatera sig. Och att skriva in de här anteckningarna i bloggen. Att cykla ned till Hornstull och äta en bit wok på Långholmsgatan och sedan hem och kolla en film vore nog inte heller så dumt faktiskt.
