Dimma
Etikettarkiv: Navigare necesse est
Reskär
Efter frukost och morgondopp hissade jag segel och begav mig SO mot Fångö. Det blev en lättsam seglats i den svaga NO-vinden. Jag missade en avfart, blandade ihop Gråholmarna med Lindholmen och tappade navigeringen en stund. En snabb koll på mobilkartan gjorde mig inte klokare. Jag vände tillbaka till Höga Svedsholmen i stället, den visste jag säkert var den låg, och gick sedan rakt österut från dess södra udde, då föll bitarna på plats och jag såg den gröna pricken och var jag var någonstans. Vad gjorde man utan kompass?
Jag gick ut på Reskärsdjupet i riktning mot Reskär för att kolla, annars hade jag Gubbön som ett annat alternativ. Jag har seglat förbi Reskär några gånger men aldrig legat där. Viken är djup och ser ut att ha bra skydd mot vindar utom mot dem på östra kvadranten. Det ska vara en obefintlig S-vind i natt och NO på morgonen innan det slår om till en frisk S-vind på eftermiddagen, så Reskär verkar bra i natt.
Jag försökte först på norra sidan av viken men sjögången/sjöhävningen tvingade mig att ge upp och gå till den södra i stället. Där låg redan tre stora segelbåtar och jag fick god hjälp med att lägga till – tack! Det är sjögång här också men inte lika mycket, och det är djupare. Det är fascinerande vilket liv det är i den här vindstilla viken av de långa vågorna som rullar in mot klipporna. Båten gungar betänkligt men förtöjningar och ankarfäste håller.
Det här blir bra för en natt, jag går vidare i morgon bitti.
Södra Väggö
Den där vinden som snurrar kring nord – NV, N, NO – gör det svårt att hitta lämpliga naturhamnar med bra skydd för vind och vågor. Jag trodde jag låg tillräckligt bra i den där smala, lilla viken som jag anlände till i går kväll, men i morse blåste NO-vinden rakt in på mig och jag hann bara göra lite morgontoalett innan jag fick dra upp ankaret och leta efter ett bättre skydd.
Jag är nog bara otränad – de första två säsongerna blåste det sällan på nord – men även i dag hade jag svårt att hitta en lämplig vik inom rimligt avstånd som skulle kunna ge skydd mot vindar på den nordliga kvadranten (heter det så?).
Gubbön? Nej. Reskär? Nej. Laxvarp? Kanske på sydsidan, men jag har aldrig varit där och det ser grunt ut. Harstena, då? Nja, det skulle vara längst in i den där stora viken men… nej, inte i dag. Den där stora viken på Håskö? Nej, ligga där och trängas med alla stora båtar har jag ingen lust med. Gå norrut och kolla där? Nja, jag har ingen vidare lust att sitta och kryssa i dag, en annan dag.
Till slut hittade jag ett par vikar på södra Väggö som såg intressanta ut och som låg på nära avstånd: liten vik men ändå relativt djup med något som kan vara branta klippor. Sagt och gjort. Upp med storseglet och efter drygt en timma lade jag till nästan längst in i en liten vik mot en klippa. Inte helt optimalt men ankarfästet verkar vara gott och det duger för en natt.
Nattsegling
Efter en lugn natt och frukost med kaffe fick vi ge oss iväg lite hastigt när ankarfästet gav upp i byvindarna. Jag hade kunnat gå ut och lägga i treudden, den fäster i den viken, det vet jag, men vi var ändå på väg. Jag satt med sjökortet i knäet och hade svårt att hitta en bra vik som kunde ge skydd mot NV-vinden; alla vikar verkade vara öppna norrut. Gå söderut eller norröver? Dagen efter lovade N-vindar som skulle vara lite jobbiga att sitta och kryssa i, men göra det enkelt att gå västerut tillbaka hem, så det verkade bäst att gå norrut.
Jag har ingen vindmätare i båten, så jag vet aldrig hur mycket det blåser, men om man utgår ifrån att prognosen är mer eller mindre korrekt, var det på väg mot 10 sm där vi utgick från men ett par sm lugnare dit vi var på väg. Vi seglade ganska bra i de hårda vindarna. Det lutade mycket men jag släppte på storseglet, så vi inte fick vinden rakt in i seglet, utan mer utmed. Det funkade ganska bra, tycker jag. Men det blev inte lugnare ju längre norrut vi seglade, snarare tvärtom, och efter ett tag gick jag in mot lä bakom en liten holme och revade: ”Vi går sista biten för motor”.
Viken vid St Gröskär gav mycket mindre skydd för vinden än vad jag hade tänkt mig, men vi gick in och lade oss med ena långsidan mot en liten brygga. NV-vinden höll båten effektivt på plats. En bra förtöjning, båten kommer ingen vart och bryggan håller, men hur tar vi oss härifrån utan att driva in i land?
Prognosen för morgondagen ändrades allt eftersom dagen fortskred. Det såg ut som att det skulle bya ganska rejält nästa dag också, och jag kan inte riktigt hantera vindar över 10 sm, så jag föreslog att vi skulle segla hem sent i kväll/natt i stället. Enligt prognosen skulle vinden ligga på nord då också men vara lugnare med mindre skillnad mellan grundvind och byvind och framför allt inte mer än 7-8 sm vilket jag fortfarande tycker är mycket men hanterbart.
Vid 20-tiden hade vinden mojnat och en halvtimma senare gick vi iväg söderut. Vi gick för motor först en bit, sedan hissade vi segel. Vinden var perfekt och enligt en app på mobilen som mäter hastighet gjorde vi 5 knop och tangerade 6 knop. Det var ljust och inga större problem att navigera och se fyrar och prickar fram till 22:30-tiden, sedan blev det lite mörkt men då var vi framme i kända vatten. Det skurade och byade lite. När det började bli riktigt mörkt tog vi ned seglen, hissade upp en pannlampa i masten som lanterna, hängde upp fotogenlyktan längst ut på bommen som akterlanterna och gick för motor hem. Det var första gången jag nattseglade. Magiskt och mycket vackert.
På djupt (?) vatten
Jag hittade en intressant vlogg häromdagen – Zingoalla IF – och tittade på ’Total nybörjare…’, ’Första seglatsen…’ och ’Vi gick på grund…’. Jag älskar den första videon! Jag tycker mig känna igen mycket i den: den där längtan ”Jag vill segla!”, utan att för den skull vara uppväxt i optimistjolle eller ha vanan från otaliga seglarläger, köper man en båt och kastar loss och stävar ut på okända vatten. Man lär sig. Och jag gillar också hjälpsamheten som kommer till uttryck i den hjälp han får vid sjösättningen när domkraften går sönder.
Videon ’Vi gick på grund…’ avslöjade något om sjökort och vattendjup som jag inte hade en aning om: hur gamla mätningarna är. På Sjöfartsverket finns en karta där man kan aktivera lager ’Djupinformationens kvalitet’ för att se vilka mätningar som är gjorda för hand på 1800-talet (rött), efter 1940 (gult) och moderna mätningar som är pålitliga (grönt):
https://geokatalog.sjofartsverket.se/kartvisarefyren/
Wow! Jag seglar mest omkring där det är rött. Och tror att jag har koll för att jag tittar i sjökortet. I de allra flesta fall stämmer nog korten ändå, och min lilla båt sticker ju bara 95 cm, men det är nog säkrast att hålla utkik också och göra som han säger i videon och segla med goda marginaler.
Morgon
Jag vaknar vid sju av ett envist kluckande och en bris som viner genom mast och fall: fruuuukost! Vinden har vänt under natten till NV och blåser rakt in i aktern där jag ligger. Det är helt okej, det är enligt prognosen och det blåser mellan 3 och 6 sm. Jag gör frukost och börjar förbereda mig för att segla.
Det ska blåsa V-NV hela dagen i dag, jag kan gå söderut eller norröver. Men i morgon ska det blåsa S. Om jag går norrut i dag kanske jag behöver kryssa i morgon. Bättre att gå söderut i dag och ev. ha medvind i morgon. Så blir det.
Jag har sett ett par av flottans båtar gå i farleden här utanför. Jag vet inte om det är ”jagare” eller ”korvetter” eller något annat. De är ganska små, inga slagskepp, men de drar upp enorma svallvågor i alla fall. Jag vill inte ligga i en vik där de går förbi utanför.
Segling
Det blåste hårt i går och jag mötte många kappseglare och katamaraner som var ute och pressade för allt vad tygen höll. Det såg häftigt ut. En del av dem hade revat storseglet en del. Jag såg en som bröt av masten på Möja Västerfjärd.
Själv tog jag det lugnt och satt i shorts och tröja och smörseglade med min lilla fock. Sjögången var lite besvärande ibland men vinden var aldrig något problem. Och snabbt gick det! Jag gick norrut i farleden och tog av österut vid en radarfyr som jag tror heter Draken, strax norr om en grön pinne. Planen var att gå mot Brantharan, sedan mot Långharan och sedan upp i en liten vik på vänster sida. Men det var knixigt att hitta rätt bland alla skär och bränningar, och i vanlig ordning var det svårt att överföra sjökortet till verkligheten och veta säkert vad som är vad. Jag gick norr om Kummelharan i stället för Långharan och var på väg mot ett par undervattenstenar när ett sjömärke dök upp på helt fel sida som gjorde att jag insåg mitt misstag och kunde vända i tid.
Viken jag ligger i är liten och passagen så trång att man nästan kan ta på klipporna när man går igenom. Jag hade svårt att hitta ankarfäste i vanlig ordning men den här gången tog det nog bara en kvart, tjugo minuter innan jag fick fäste. Jag gjorde fast ankarlinan på lagom avstånd, gav båten lite fart in mot klippan, drog i ett par klippjärn och gjorde fast i fören och sedan var saken quorn! Min snabbaste, enklaste och snyggaste förtöjning hittills!
Om jag har tur har vinden vänt till nordväst i dag, annars får jag kryssa en hel del hem. Jag har för mig att de sade på Sjörapporten att det kunde vända till nordväst i dag, eller var det på vanliga prognosen i teve? Men som det blåser just nu lär jag väl inte kunna använda storseglet i dag heller. Men det har ju den fördelen att jag tjänar tid vid land sedan. Jag behöver inte stå och vika seglet över bommen och dra på kapellet, jag kan bara reva och kasta ned focken i förpiken om jag har bråttom till färjan.
Distansminut
Finns det något mer ogenomträngligt, närmast mytiskt, begrepp till sjöss än distansminut. Vad är en distansminut, distansen man seglar på en minut? Givet en viss hastighet eller vilken hastighet som helst? I med- eller motvind? Med stor eller liten båt? Eller har det något med klockan och grader att göra?
Efter lite letande på nätet hittade jag en artikel på Wikipedia som gav en del svar.
Så, om jag har fattat det rätt, är ’distansminut’ inte mer mystiskt än ett längdmått: 1852 meter eller 1,852 km. På samma sätt som man kallar 10 milimeter för ”en centimeter”, så kallar man 1852 meter för ”en distansminut”.
Och en knop är samma hastighet som 1,852 km/h. Seglar man med 1 knop seglar man 1 distansminut på en timma. Seglar man i 2 knop tillryggalägger man samma distansminut på en halvtimma. Seglar man i 3 knop går ”en distans” på 20 minuter, 15 minuter om man seglar i 4 knop och 12 minuter om man seglar i 5 knop.
Så, om man seglar mellan punkt A och punkt B och det är precis en distansminut däremellan, och man tar tiden, så kan man räkna ut i hur många knop man seglar.
Okej, men hur långt är en distans på ett sjökort? Om skalan är 1:50 000… då är varje del på kartan 50 000 gånger större i verkligheten. 1 millimeter på kartan är 50 000 millimeter i verkligheten, dvs. 50 meter.
Okej, 1852 meter delat med 50 000 är 0,03704 meter. Men på en karta är det enklare att räkna med millimetrar, så vi gångrar 0,03704 meter med 1000 och får 37,04 i stället. Så, 37,04 millimeter på sjökortet är en distansminut i verkligheten.
Kan det stämma?
Sjökortet är indelat i rutor och längs med kanterna är rutorna indelade i halvlängder och de är… ungefär precis 3,7 cm! Så, en ruta är 2 distans på bredden och höjden? Varför just 2 distansminuter? Varför inte rutor om 1 x 1 distans?
Jag bara måste gå en kurs i det här i höst. Jag är alltför vetgirig för att inte veta sådana här saker. Dessutom vill jag veta precis vad jag gör på sjön, så långt det är möjligt.
Sjökortsläsning
Jag var inte så pank som jag trodde och kunde köpa ett sjökort, eller ”Båtsportkort” som de lite mindre (A3) och inplastade heter, och jag valde Stockholm Norra. Jag skulle vilja ha Mellersta och Södra och Mälaren också men jag får vänta till åtminstone 25e. Men Norra Skärgården är en bra början, båten ligger där och det skulle vara fint att segla till Björkskär eller kanske Nassa.
Rödlöga väntar jag nog med att segla till. Vilket j-a gytter av bränningar, undervattenstenar och andra grejer som ligger i vägen överallt! Herregud, hur ska man kunna segla i det där? Det är ju omöjligt om man inte har en gummibåt eller kanot! Och vad är 7an och 6an ovanför ’en’ i Målörsgrunden? Ska det tolkas som 7,6 meter djupt? Skiljer de på 7,6 och 7,5 meter djupt? Är det möjligt? Vad spelar en decimeter för roll om vattenståndet har sjunkit en meter och vågorna är allt mellan en halvmeter och en meter höga? Då är 2,8 meter helt plötsligt för grunt.
Annars tycker jag det är oerhört kul att sitta och studera sjökortet med alla dess detaljer och beroende på hur det blåser, vart farlederna med yrkestrafik går och hur man ska navigera med störst säkerhet, fundera över vilka vägar man skulle kunna segla till ett givet mål och vilka för- och nackdelar de kan ha.
Sjökort och fyrblink
Jag ska kolla efter sjökort i dag. Jag har hört att de säljs i speciella kartaffärer men också i välsorterade bokhandlar. En kompis har köpt nya för i år, inplastade och i A3-format. Snyggt! Sådana vill jag också ha. Jag läste att sjökort kostar ca. 100 kr per blad. Kan det stämma? Hur många blad går det på en Skärgård? Jag hoppas man inte måste beställa i förväg.
Jag hittade en intressant artikel om mörkernavigering tidigare i dag. Jag ska försöka undvika mörkerkörning så långt det är möjligt men om man inte kommer fram innan det blir mörkt kan det ju vara bra att ha ett hum om fyrar och hur de är tänkta att fungera.
Jag funderade på fyrar på vägen hem från Rödlöga i fredags. Hur skiljer man dem åt? De blinkar alla vitt, grönt och rött i någon form, så det kan inte vara det unika för en fyr, och om det är mörkt så att man faktiskt bara ser ljuset från fyren, då är fyrens placering eller riktning inte heller någon vidare ledning, men sättet de blinkar på verkar vara olika. De blinkar i olika tempo, vissa snabbt medan andra långsamt, och om man räknar i takt med blinket märker man att de blinkar olika många gånger på samma tidsintervall. Det är som olika takter, 4 blink och så hinner jag räkna till 4 i samma takt innan det kommer 4 blink igen: 4 blink på 8 ”slag”. En annan fyr har 3 blink på… 6 slag och där är en som blinkar 2 gånger per… 5 slag?
Jag trodde det angavs som olika takter på sjökortet: 4/8, 3/6, 2/5. Man skulle kunna ha dans vid de olika fyrarna anpassade för takten de blinkar i och ge dem passande smeknamn: ”Pam-pam-pam, pa-dam. Bra, där har vi ’Tango’, då är vi snart hemma!”